@Qelina, jag har tvekat på om och i så fall hur jag skulle skriva det här. Och jag är absolut inte vän med tangentbordet på min nya mobil, men nu sitter jag vid datorn, och ja, jag känner att jag
vill skriva det här. För det första, jag blev jätteglad när du kom tillbaka till tråden och det visade sig att du gått enormt framåt i kampen mot anorexin jämfört med hur det var innan.
Men. Att promenera fyra och en halv timme/dag är absolut inte vad folk i allmänhet gör! Det är enormt mycket! Tänk på att rådet till gemene man som kanske är kontorsråttor och mest sitter på en stol dagarna i ända är att motionera 30 minuter/dag.
30 minuter. I en sån här tråd motionerar folk (förutom jag då
) generellt mer, men det är ju för att folk här är intresserade av träning. Det går inte att skylla på hunden heller, för han behöver
inte motionera fyra timmar om dagen. Rastas ja, men inte regelrätta långpromenader. Det är anorexin som pratar när den vill få dig att vara ute så mycket. Du skriver själv att de du går tillsammans med blir helt slut efter
en av dina promenader.
Jag har full förståelse för att det känns ovant för dig att ha gått upp (förmodligen och med all rätt) ganska mycket i vikt. Men du måste tänka på utgångspunkten. Nu vet ju inte jag eller någon annan här i tråden hur mycket det rör sig om, men om du tänker på att någon av oss skulle gå upp lika mycket, då skulle vi kunna prata om övervikt. Men för dig har det varit absolut livsnödvändigt. För du vägde så fruktansvärt lite från början! Du skrev någonstans att du hade storlek S i kläder. Ursäkta, men ingen som har storlek S kan ha speciellt mycket övervikt att släpa på. Jag har också haft ett stört ätbeteende, även om det absolut aldrig varit så illa som för dig, och jag kan ärligt säga att jag själv brottas med såna tankar ibland (ofta). Kan ge ett konkret exempel, skulle köpa en ny vinterjacka att ha i stallet när vi hade rea på jobbet i våras. Jag rider med säkerhetsväst (=den tar så klart plats under jackan) och är dessutom en riktig fryslort, så jag vill kunna ha mycket kläder under för att kunna skala av om det skulle behövas. För att få plats (med kanske tre tröjor och ridvästen) fick jag gå upp till storlek L/40, och fick rejäl ångest av det. Men sen provade jag en annan jacka, med tanke på att ha den privat/utanför stallet, och då kunde jag ha XS. Det jag vill komma fram till är att S är en liten storlek! Jag har också svårt att tänka så, men jag har S/M eller 36/38 i de flesta kläder, och det är faktiskt inga jättestorlekar. Skillnader åt båda håll kan så klart alltid förekomma utifrån hur pass små/stora just det klädesplagget är i storleken.
Och framför allt, mixtra inte med maten! Det som det handlar om för dig är att du ska hålla dig på en normal nivå för att inte trilla dit och bli sjuk igen. Börjar du mixtra med maten, aldrig så lite, så här tidigt så riskerar du att precis allting kommer fallera. Det kommer ta lång tid, och du måste acceptera det. Jag hoppas verkligen inte att du tar illa upp, men vi som varit med i tråden tidigare och som vet din bakgrundshistorik blir nervösa när du skriver att du tycker att du behöver banta/vill dra ner på kalorier och fortfarande rör dig så fruktansvärt mycket som du gör. Enda anledningen till att vi skriver är för att vi är rädda om dig, och det hoppas jag du kan se även om det här förmodligen är långt ifrån det svar du ville läsa.