Beach 2015, del 4

[LindgrenV]

Tack alla. Jag ska till stallet snart och känner stark ångest. Kommer min häst vara normal idag eller kommer han vara som igår? Vet inte vad jag skulle föredra heller - jag vill ha tillbaka min fina, påverkbara häst, men om han är jättespänd idag också ger det kanske en tydligare hint om att det är något fysiskt fel på honom.... Jag fick faktiskt en kommentar i en annan tråd på hästforumet att min häst verkar vara ouppfostrad i ridningen som inte lyssnar på mig utan kan kasta sig iväg från hinder (jag hade lagt upp en film från klubbhoppningen), eller bocka. Det har gått upp för mig också på sistone att jag nog inte har tillräckligt bra disciplin på honom från ryggen. Att jag "låter" honom reagera med flyktinstinkt för enkelt. Men så som han betedde sig igår är så milsvitt från allt han gjort innan, att bara pang bom flax reagera på saker som han ALDRIG reagerat på innan. Dessutom brukar det alltid gå att få tillbaka honom om han blivit rädd och spänd, genom att rida med en tydlig ram och få honom uppmärksam. Oavsett hur passet börjat så har jag alltid kunnat avsluta med att trava på i avslappnad, låg form under lättridning på halvlång tygel.

Det har blåst mycket här också, framför allt i måndags var det ren storm. Då tömkörde jag honom utomhus och han var SÅ lydig och duktig, bästa tömkörningspasset hittills. Trots att det blåste omkring grenar och plastpåsar så lyssnade han på mig. Jag förstår liksom inte....

Låter väldigt mycket som en häst jag red på fördjupningen sista terminen i skolan. Kunde vara hur fin som helst vissa dagar, hade till exempel en helt fantastisk uteritt. Men så vissa dagar var hon som förbytt och gjorde bara tokerier! Sista hoppningen var en katastrof - hoppade i princip över upphöjda bommar på marken, jag grät och hästen drog efter varje hinder, bockade och stegrade. Jag kan tyvärr inte bidra med en lösning på problemet för jag stod ut hela kursen och fick sedan ett skitbetyg och vet sedan inte hur det gått med hästen - men jag tror jag kan förstå känslan du har. Jag tyckte väldigt mycket om den hästen, men hade samtidigt en fruktansvärd ångest både för att rida henne i rädslan att hon hade ont någonstans (påpekade det flera gånger) och för att allt bokstavligt talat gick åt skogen. Kände mig värdelös, trots att jag egentligen inte är en dålig ryttare. Jag hoppas innerligt att det löser sig för dig!

 

[snow]

Jag tänker lite som Chili. Det är ju ett levande djur, och dom kan göra lite saker man inte alltid förstår varför. Kan du inte hitta nån mer rutinerad fodervärd? Hur gammal är han? Kanske låta en ryttare som inte blir rädd rida honom ett tag? Tror du bor en bit ifrån mig annars hade jag kunnat hjälpa till.

Tack för erbjudandet! Verkligen. Jag har en jätteduktig stallkompis med unghästvana som ska rida honom imorgon. Hon har hjälpt mig mycket i träningen också och jag kan nog få mer ridhjälp av henne. Fram tills igår tyckte jag att det ändå har gått rätt så bra med honom - han har utvecklats mycket på den här tiden och jag har blivit en kunnigare ryttare så väl som hästmänniska. Jag hade en plan för hur vi ska komma vidare. Tills gårdagen . Problemet är att jag inte pallar rent psykiskt att låna ut honom till någon när han tydligen kan göra så som han gjorde igår. Skulle inte kunna leva med om något hände när jag var borta, med den vetskap jag har nu. Möjligen skickar jag honom på tillridning någon månad eller så istället.

 

[snow]

@LindgrenV Tack! Det hoppas jag också... Så frustrerande att man inte kan veta exakt vad som rör sig i dessa djurs huvuden :-/. Tänk om han hade kunnat berätta....

 

[LindgrenV]

@LindgrenV Tack! Det hoppas jag också... Så frustrerande att man inte kan veta exakt vad som rör sig i dessa djurs huvuden :-/. Tänk om han hade kunnat berätta....

Ja, tänk vad livet hade varit mycket lättare då!

 

[Niyama]

Tack för erbjudandet! Verkligen. Jag har en jätteduktig stallkompis med unghästvana som ska rida honom imorgon. Hon har hjälpt mig mycket i träningen också och jag kan nog få mer ridhjälp av henne. Fram tills igår tyckte jag att det ändå har gått rätt så bra med honom - han har utvecklats mycket på den här tiden och jag har blivit en kunnigare ryttare så väl som hästmänniska. Jag hade en plan för hur vi ska komma vidare. Tills gårdagen . Problemet är att jag inte pallar rent psykiskt att låna ut honom till någon när han tydligen kan göra så som han gjorde igår. Skulle inte kunna leva med om något hände när jag var borta, med den vetskap jag har nu. Möjligen skickar jag honom på tillridning någon månad eller så istället.

Fast alltså de flesta hästmänniskor vet väl att t.o.m den tryggaste häst kan göra tokigheter. Men du kanske behöver leta fodervärd bland mer rutinerade ryttare som inte blir rädda för det. Behöver du skrota din plan bara för att gårdagen var ett bakslag?

Jag hade en av mina hästar utlånade. Jag hade haft henne sen hon var ett år och hon var jordens mest okomplicerade häst. Hade ridit in henne själv så hon var trygg och välriden. Sen skulle jag sälja henne och fodervärden påstod att allt gick så bra. Kom dit med eventuella köpare och fodervärden började rida men min okomplicerade häst stod mest på två ben hoppade upp själv och då funkade det ju bättre men kan ju säga att hon inte blev såld då Tog hem henne och efter ett par veckor kunde hon uppföra sig igen. Litet sidospår, menar bara att jag inte tycker att du ska ge upp för att det gick dåligt igår.

 

[LindgrenV]

Alltså - jag har fått ett nytt mål

Pappa och jag har pratat ihop oss lite om studentpresent till min bror, och kommit fram till att jag helt enkelt tar med honom till London i Augusti. Pappa betalar de fasta utgifterna för honom, så som boende, oystercard och transfer. Så får han spara ihop fickpengarna själv, och jag betalar min del helt själv förstås. Supertaggad för det ska bli roligt med lite qualitytime med min bror, få chansen att visa upp världens bästa stad - och passa på att BYTA UT MIN GARDEROB!!!!

Och ska man byta ut garderoben är det ju bra att vara så nära sin idealvikt som möjligt. Har två och en halv månad på mig att jobba aningens lite hårdare - sjukt motiverad!!

 

[Jenka]

Sprang blodomloppet, 5 km igår och är SÅ NÖJD! Ingen tid för andra att hurra för kanske men sprang hela tiden. Det var ett tag sen jag sprang såpass långt (verkliga sträckan 5,3).

Har haft lite annat att tänka på i veckan men även maten har gått riktigt bra. Träningsplanerna veckan ut är lite oklara, ett cykelpass och ett gympass ska jag väl få in iaf.

 

[Jenka]

Mamma och pappa frågade på psyk hur dom skulle få mig inlagd mot min vilja eftersom jag vägrar och då fick dom svaret att antingen måste min vikt eller mina prover nå en viss gräns och där är jag inte än även om jag är på väg åt det hållet, det är faktiskt ganska extrema krav de har för att lägga in folk på LPT för anorexi, det krävs mycket dåliga värden eller extremt låg vikt. Eller om jag skulle bli inlagd för depressionen så sa sjuksköterskan att jag måste vara psykotisk eller våldsam för att de ska kunna sätta LPT på mig. Så det är som att alla bara väntar på att jag hamnar där så de kan LPTa mig eller tjata på mig så jag ger upp och skriver in mig själv. Vilket inte kommer hända förrän de ger mig alternativet LPT eller frivilligt, innan dess ger jag inte upp.

Jag har inte den blekaste aning om hur jag ska vända det hela, vet inte vad jag vill heller och vet inte om jag bryr mig så mycket om jag lever eller dör för att jag är så deprimerad. Och bara tanken på att äta mer ger mig panik, jag överväger ju snarare att dra ner på maten för att det känns som att jag äter för mycket. Vet inte hur jag ska acceptera mer mat och en viktuppgång, jag ser det som att jag behöver gå ner i alla fall 2,5 kg för att vara lite mer nöjd och minska på ångesten. Men nu tror jag inte jag kommer gå ner mer på det jag äter, tror jag nått en gräns där jag måste äta mindre för att gå ner och en liten del i mig vill ju leva och ta hand om min hund och rida och inte såra min familj och mina vänner genom att dö och då fattar jag ju att jag måste äta det jag äter nu minst och att dra ner på maten är dåligt. Medan den andra sidan säger att det är livsviktigt att äta mindre.

Så jag lever i ett vakuum nu, ständigt övervakad av mina föräldrar, psyk flera gånger i veckan, kontroller, blodprov, medicindelning och inte mycket plats för ett vanligt liv. Självs sjukdomarna i sig skapar ju ett värdelöst liv som gör en ännu mer deprimerad och ger ännu fler negativa konsekvenser och så blir det en ond cirkel.

Jag tror att inläggning är den där semestern från livet du behöver.
Nu menar jag inte att jag tror det är en dans på rosor, inte alls även om jag inte varit där, men du måste göra nåt åt det här-nu.
Du kommer hamna där. Så låg vikt, må så dåligt att du lär bli tvångsinlagd. Det enda som händer under tiden är att du får svårare att bli frisk, blir tvungen att vara inlagd längre och att risken ökar för att du lyckas med dina självmordsförsök.

Klart det är jobbigt att ha de där, men jag förstår dina föräldrar.

 

[Emtherlia]

Idag har jag ingen träningsplan. Jag ska iväg och prova lite brudklänningar (om jag hittar några fina) och har ingen ide om när jag kommer hem så avvaktar med att planera upp något.

Även idag känner jag mig skitsnygg, såhär kan jag leva

 

[cherie]

Ska uppdatera mig lite i tråden, faller verkligen helt ur när jag inte själv kan träna eller upprätthålla beach-tänket. Usch har verkligen ätit dåligt nu sista veckorna när jag varit sjuk också... Legat stilla hela dagarna, sovit av och till och ätit dålig mat. Träning och hälsosam kost går på nåt sätt hand i hand för mig Trist att jag inte nådde mina mål till resan (långt ifrån ) och jag har inte riktigt den kropp jag önskat mig (har ju förfallit lite nu med några veckor utan möjlighet till träning också ). Är också rädd att jag tappat mycket konditionsmässigt, så berget skrämmer mig mer än tidigare! Lite ledsen över att jag inte kunnat köra fullt ut till slutet, jag som äntligen började tycka träningen var så kul. Saknar den!

Men jag hoppas allt går bra ändå, jag borde ju ändå ha kvar min grundkondition? Kanske dessutom tappar några kilon på plats första veckorna för jag är lite orolig för maten och vad jag ska äta, resistenta bakterier och dålig mage kommer göra att jag inte vågar äta så mycket tror jag När vi ska bestiga berget har jag hört skräckhistorier om maten på vandrarhemmet nära toppen där, de har buffé och måååånga åker på rejäla magsjukor där. Funderar allvarligt på att inte äta, varken middag eller frukost... Men det innebär att jag kommer behöva leva på typ "snacks" (nötter, frukt, choklad osv) under två dygn som innefattar en enorm fysisk ansträngning för kroppen. Tror ni det funkar?

Har förstått att det är luftrörskatarr jag har, så inget konstigt eller allvarligt men så himla jobbigt. Med astma är det extra jobbigt med infektioner som sätter sig på luftrören, de är ju redan inflammerade från början liksom.. Så senaste dagarna har jag haft jättemycket slem, hosta och nästan haft svårt att andas från och till. Har fått ta astmamedicin bara såhär till vardags och det är sällsynt...

 

[Chili]

@cherie Vad tråkigt! Hoppas du blir bättre till resan ändå. Och berget klarar du nog galant i vilket fall!

KL

Idag är sjukgymnastiksdag! Men det tar cirka 5 min om ens det. Så vad ska man hitta på sen? Promenad? Solen skiner och får så gärna förbli tills min arbetsdag är slut!

 

[cili]

Blir så otroligt ledsen och förtvivlad när jag läser dina inlägg. Herregud, det får inte gå till såhär! Önskar jag kunde trolla bort all psykisk OCH fysisk smärta för dig, du är inte värd det! Inte ett dugg!

Vilket fint stavfel jag gjort i det du citerat. Långa poäng istället för låga poäng.

Ska försöka ringa en annan vårdcentral idag, men är högst tveksam till att rösten bär. Det gjorde den inte igår.

Någon träning blev det inte heller igår. Eller någon tripp till affären för att handla. Och mest troligt blir det inte så idag heller, för hjärnan känns som åskmoln av huvudvärk efter gårdagen och då brukar det förekomma näsblod minst en gång (vilket jag inte vill råka ut för ute bland folk).
Istället ska jag försöka få ihop den där hemtentan. Den där jag inte ens kan läsa frågorna utan linjal för att dom är för långa, dom som jag inte förstår för att det är för många ord och dom som jag måste ha korrekta svar på för att bli godkänd. Sen ska jag sätta mig med en rapport på 10 sidor, där jag hittills fått ihop en sida på två veckor eftersom det är som att någon knipsar bort nervbanorna i hjärnan så jag inte kan tolka det jag själv skriver. Att få den korrekt skriven (jag får alltså inte ens ha ett stavfel) är svårt nog när man inte mår dåligt. När jag är klar med det ska jag plugga inför en tenta.
Och just ja, dom borrar fortfarande betong 20-30 meter bort så det vibrerar i mina fönster och mitt synfält (varför det blir som det blir med synen vet jag inte, men allt blir suddigt och skakigt när den där borren är igång). Jag leker med tanken vad jag kunde gjort om jag haft ett gevär, vilket i sig är helt sjukt för jag är verkligen inte sån annars. Jag vill bara ha tyst, lugn och ro och kunna lägga alla skolmåsten åt sidan med gott samvete för en stund tills jag känner mig fungerande nog att ta itu med dom. Som det varit den senaste tiden blir det bara ännu mer stress och frustration när jag inte förstår vad det är jag ska göra, när jag tappar ord mitt i meningarna och när jag inte är kapabel att göra tillräckligt bra ifrån mig för att resultatet ska bli godkänt hur mycket jag än försöker.

 

[cherie]

Gör ett litet inhopp då jag också blir förbannad över @cili försök att få träffa läkare. Jag tror att vi bor i samma landsting men helt olika delar och jag kan få en läkartid på två tre DAGAR, även om det inte är akut.

Ja, jag blir också arg när jag läser om det! Detta verkar skilja sig något otroligt mellan platser.

När jag bodde i Stockholm fick jag alltid komma till vårdcentralen när jag ringde, fick tid samma dag eller dagarna strax efter. Här i Linköping fick jag höra att man skulle överdriva och tjata tills man nästan storknade för att få träffa läkare på VC - trodde folk skämtade men det är verkligen så! Om jag ringer till VC, oavsett anledning, så försöker de alltid först övertala mig till att jag inte behöver komma och om man väl står på sig får man en tid som ligger minst 2 veckor fram i tiden, men oftast över en månad! Okej tack, men då tror jag att mitt svullna knä/infekterade sår/böld/svamp/whatever redan har krävt sjukvård av annat slag eller så har jag haft tur och allt har läkt ihop någorlunda okej...

Fy, jag blir så arg när folk inte får komma och träffa läkare. Jag antar att detta vittnar om att det förmodligen är väldigt underbemannat eller att det är vanligt att folk söker för betydligt meningslösa saker? Jag vet inte men jag tycker det är skitdåligt att det skiljer sig så mycket mellan olika ställen.

 

[cherie]

Ska försöka ringa en annan vårdcentral idag, men är högst tveksam till att rösten bär. Det gjorde den inte igår.

Heja dig, kämpa på!

 

[snow]

Fast alltså de flesta hästmänniskor vet väl att t.o.m den tryggaste häst kan göra tokigheter. Men du kanske behöver leta fodervärd bland mer rutinerade ryttare som inte blir rädda för det. Behöver du skrota din plan bara för att gårdagen var ett bakslag?

Jag hade en av mina hästar utlånade. Jag hade haft henne sen hon var ett år och hon var jordens mest okomplicerade häst. Hade ridit in henne själv så hon var trygg och välriden. Sen skulle jag sälja henne och fodervärden påstod att allt gick så bra. Kom dit med eventuella köpare och fodervärden började rida men min okomplicerade häst stod mest på två ben hoppade upp själv och då funkade det ju bättre men kan ju säga att hon inte blev såld då Tog hem henne och efter ett par veckor kunde hon uppföra sig igen. Litet sidospår, menar bara att jag inte tycker att du ska ge upp för att det gick dåligt igår.

Nä, jag tänker inte ge upp. Det har du ju rätt i att en dålig dag inte ska få stjälpa allt. Tyvärr var det ju nu vid fel tillfälle det dåliga visade sig och han sumpade själv sin chans att få en fodervärd. Anledningen till att jag ville ha en fodervärd var främst att jag ville att han skulle stå kvar i sitt gamla stall, så att jag kunde ha kvar stallplatsen. Jag tvivlar på att någon på anläggningen vill ha honom efter detta, och ska han flyttas kan han lika gärna åka "hem", till min faster som fortfarande äger honom. Därför kommer jag att ändra mig till plan B tillfälligt, vilket är att han får gå på lösdrift i sin gamla flock under tiden jag är borta. Däremot vill jag fortfarande att han ska bli min häst, vilket var en del av A-planen. Och vi ska träna vidare så att han blir den tryggaste och mest okomplicerade häst som han kan bli.

Jättetack för din input verkligen, för mig är det här katastrof (han är min första häst så alla motgångar blir liksom dubbelt så stora...), så det känns skönt att få lite perspektiv. Han gör ju inte så här varje dag precis utan det har varit en av de ca 300 dagar som jag haft honom...

 

[Chili]

Nä, jag tänker inte ge upp. Det har du ju rätt i att en dålig dag inte ska få stjälpa allt. Tyvärr var det ju nu vid fel tillfälle det dåliga visade sig och han sumpade själv sin chans att få en fodervärd. Anledningen till att jag ville ha en fodervärd var främst att jag ville att han skulle stå kvar i sitt gamla stall, så att jag kunde ha kvar stallplatsen. Jag tvivlar på att någon på anläggningen vill ha honom efter detta, och ska han flyttas kan han lika gärna åka "hem", till min faster som fortfarande äger honom. Därför kommer jag att ändra mig till plan B tillfälligt, vilket är att han får gå på lösdrift i sin gamla flock under tiden jag är borta. Däremot vill jag fortfarande att han ska bli min häst, vilket var en del av A-planen. Och vi ska träna vidare så att han blir den tryggaste och mest okomplicerade häst som han kan bli.

Jättetack för din input verkligen, för mig är det här katastrof (han är min första häst så alla motgångar blir liksom dubbelt så stora...), så det känns skönt att få lite perspektiv. Han gör ju inte så här varje dag precis utan det har varit en av de ca 300 dagar som jag haft honom...

Det är verkligen ingen katastrof. Men jag hade satsat på att ha god kontakt med människor där ni har samma tänk, samtidigt som de kan pusha dig lagom mycket med din häst. Ibland funkar inte tränarhjälpen man får utan det går bättre själv, ibland kommer man inte vidare alls utan utomstående perspektiv. Om problemet är nya ryttare så hade jag regelbundet låtit andra rida honom under trygga former som man successivt kan utveckla. Men jag ser inte detta som en stor grej att han gjort så en gång och därtill med en ny ryttare.

 

[cili]

Heja dig, kämpa på!

Borde aldrig ringt dit.
Jag hann säga att jag listat om mig till deras vc (en privat sådan) för att jag försökt få tag i läkartid på min förra i fyra veckor utan att lyckas. Utan att ens fråga vad problemet var snäste hon ett "Nej här kan du inte få någon tid. Jag har absolut inte någonting innan midsommar". "Nähä, när är närmsta tid efter det då?" frågade jag lugnt. "Ja du det vet jag inte, det kan jag inte svara på!" sa hon surt tillbaka. Där brast det. Bröt ihop fullständigt och la på, för jag orkade inte höra mer av hennes predikan om att man minsann inte kan få en läkartid hur som helst (observera, hon hade fortfarande inte hört ett ord om varför jag ringt för det hade jag inte fått en chans att berätta).

Jag orkar inte mer. Jag skiter i skola, CSN, bostad, SGI, mat och vad fan nu mer som behövs i ett normalt liv, för jag orkar inte längre. Grattis sjukvården, ni har knäckt en patient som faktiskt försökte och ville bli bra.

 

[zassoo]

@cherie Hoppas du blir bättre tills det är dags att åka, jag tror säkert du klarar av berget bra ändå

 

[zassoo]

Idag är det min födelsedag Fint och soligt väder dessutom! Är stel i kroppen sedan gårdagens jobbande, planerar för yoga och så kanske en löprunda eller ett styrkepass. Så blir det väl lite städning och så ska jag plantera ut lite tomater. Ikväll grillning med några vänner Är fortfarande inte hungrig sedan gårdagens tacos, åt alldeles för mycket men det var så gott

 

[Emtherlia]

GRATTIS @zassoo