Beach 2015, del 4

[Ninnurur]

Grattis igen @zassoo



-----------------------
Jag har insett att min axel verkligen inte tyckte om målandet för aj vad den är arg idag! Har försökt undvika dumma rörelser nu på FM, men måste måla en sväng till efter lunch... Tur att det blir sista på läääääääänge!

 

[Luem]

Grattis @zassoo

 

[Qelina]

Åh, det är så hopplöst! Sitter i en liknande situation. Blev sjukskriven för en månad sen, på psykmottagningen jag tillhör. Höll på att bli inlagd (LPT). De ansåg att läget var såå allvarligt och jag skulle få en ny läkartid innan sjukskrivningen gick ut, vilket var i fredags. Hade en tid den 11/6 men läkarna jag träffade (ja de var två eftersom de ville bedöma om jag skulle läggas in) sa att så länge kunde jag ju inte vänta på nästa tid, jag måste följas upp. Har hela tiden sagt att den 11/6 kan jag inte för det krockar med min psykologtid och min psykolog jobbar bara en dag i veckan så den kan inte bokas om. Nu säger psyk att jag inte kan få en läkartid förrän i augusti eller september. Jag frågade vad jag ska göra, hur jag ska lösa det med sjukskrivningen? "Jag vet inte" blev svaret. Då kontaktade jag vårdcentralen och förklarade läget, och de svarade att det är bättre för mig om min mottagning på psyk sjukskriver mig eftersom de känner till min historia. Ja, det tycker ju jag också men de vägrar ju ge mig en tid Och de anser ju tydligen att jag är en fara för mig själv, men det gör ingen skillnad. Och akutpsyk sjukskriver inte. Liksom, vem fan vet hur jag ska lösa det här då?!

När jag träffade de båda läkarna så fick jag lite hopp om att det skulle ordna sig och jag blev lovad massor av hjälp. Jag började kravla mig upp ur det svarta hål jag befann mig i. Och så blir det så här, igen.

Alltså man blir ju helt galen på hur vården fungerar, jag har hört så mycket från familj och omgivning att det känns som man hört allt men man upphör aldrig att förvånas över hur totalt fel vården fungerar ibland. Jag blir så arg när jag hör, läser eller själv upplever att det inte fungerar eller när man till och med blir felaktigt och illa bemött. Jag hoppas verkligen dina läkare skärper till sig och gör sitt jobb.

 

[Qelina]

Sprang blodomloppet, 5 km igår och är SÅ NÖJD! Ingen tid för andra att hurra för kanske men sprang hela tiden. Det var ett tag sen jag sprang såpass långt (verkliga sträckan 5,3).

Har haft lite annat att tänka på i veckan men även maten har gått riktigt bra. Träningsplanerna veckan ut är lite oklara, ett cykelpass och ett gympass ska jag väl få in iaf.

Super bra jobbat. Och angående tiden spelar det ju ingen roll hur snabbt andra springer i jämförelse, det viktiga är ju att du gjort det på en nivå som känns bra för dig och att du är nöjd

 

[Qelina]

Borde aldrig ringt dit.
Jag hann säga att jag listat om mig till deras vc (en privat sådan) för att jag försökt få tag i läkartid på min förra i fyra veckor utan att lyckas. Utan att ens fråga vad problemet var snäste hon ett "Nej här kan du inte få någon tid. Jag har absolut inte någonting innan midsommar". "Nähä, när är närmsta tid efter det då?" frågade jag lugnt. "Ja du det vet jag inte, det kan jag inte svara på!" sa hon surt tillbaka. Där brast det. Bröt ihop fullständigt och la på, för jag orkade inte höra mer av hennes predikan om att man minsann inte kan få en läkartid hur som helst (observera, hon hade fortfarande inte hört ett ord om varför jag ringt för det hade jag inte fått en chans att berätta).

Jag orkar inte mer. Jag skiter i skola, CSN, bostad, SGI, mat och vad fan nu mer som behövs i ett normalt liv, för jag orkar inte längre. Grattis sjukvården, ni har knäckt en patient som faktiskt försökte och ville bli bra.

Ge inte upp! Finns det någon du kan be om hjälp att kriga för dig? Dina föräldrar, något syskon, någon kontakt inom vården, en kompis? Finns det ingen mer vårdcentral ? Jag tycker du ska ringa den du ringde idag och verkligen se till att de får höra varför du ringer, stå på dig och berätta precis som du skriver här hur allvarligt det faktiskt är. Jag förstår vilken kamp det innebär att ringa igen men det här är livsviktigt Cili, så här ska du inte behöva ha det. Jag kan ringa åt dig, på riktigt alltså, om du vill ha hjälp så ställer jag upp, det är lättare för mig att kämpa för andra än mig själv, bara att PMa mig.

 

[Qelina]

@LindgrenV Härligt med London och resa med din bror! Jag var i London förra året men reste ensam så jag fick upptäcka staden på egen hand. Gud vad liten man känner sig i den staden när man kommer från en mellanstor svensk stad till stora miljonstaden London

Kan man verkligen ringa 112 för att man mår dåligt psykiskt? Alltså jag vet ju att folk gör det men då ska det väl vara riktigt allvarligt? Mamma och pappa pratade om det men det blev inte så. Sen visste de på giftinformationscentralen som de ringde för att fråga om min överdos ju inte om min vikt, mina dåliga blodvärden osv utan så när de sa att jag kunde vara hemma men med vak så visste dom ju inte att den dosen som en frisk person skulle överleva kunde vara dödlig för just mig. Och jag kom ju inte ens ihåg hur mycket eller vad jag tagit utan typ hittade på något, jag var ju så borta att jag inte kunde forma riktiga ord.

Jag skulle nog aldrig våga mig på att ringa 112, för det första för att jag inte vill bli inlagd och om jag skulle vilja det skulle jag känna mig för frisk för att be om den hjälpen.

Vi har ett litet mini psyk i min lägenhet nu, mamma och pappa turas om att bo här men nu får jag vara ensam på dagtid i alla fall så de är inte längre lediga från jobben.

 

[Modest]

Grattis @zassoo!

 

[Qelina]

Idag är jag husmor Jag håller på och tvättar och har bakat knäckebröd. Känner mig duktig och nöjd att jag klarat av dessa saker. Att tvätta låter kanske inte så jobbigt men jag bor 5 våningar över tvättstugan och trapporna känns i benen kan jag säga...

Känner mig fylld av ångest över maten och kroppen och är så rädd att det blir för mycket mat. Är riktigt obekväm i kroppen och tankarna surrar runt. Försöker tänka logiskt att sannolikheten att jag äter för mycket är ganska låg om man ser till statistiken.

Ska strax ut med vovven, funderar på hur långt jag ska gå, om jag ska ta en långpromenad som tar ca 70-80 minuter som är en jätte fin runda eller om jag ska ta en kortare runda på 50 minuter. Känner väl att jag egentligen inte orkar den långa men jag VILL gå den men tror det blir en kort runda och så slänger jag in lite träning inför tävlingen under promenaden. Solen skiner så det är ju perfekt promenadväder i alla fall

 

[Qelina]

Grattis @zassoo

 

[Jenka]

Grattis @zassoo!

 

[cili]

Ge inte upp! Finns det någon du kan be om hjälp att kriga för dig? Dina föräldrar, något syskon, någon kontakt inom vården, en kompis? Finns det ingen mer vårdcentral ? Jag tycker du ska ringa den du ringde idag och verkligen se till att de får höra varför du ringer, stå på dig och berätta precis som du skriver här hur allvarligt det faktiskt är. Jag förstår vilken kamp det innebär att ringa igen men det här är livsviktigt Cili, så här ska du inte behöva ha det. Jag kan ringa åt dig, på riktigt alltså, om du vill ha hjälp så ställer jag upp, det är lättare för mig att kämpa för andra än mig själv, bara att PMa mig.

Jag skickade ett mail där jag radade upp alla symptom och skrev att läkaren själv sagt att jag skulle komma tillbaka för diskussion om sjukskrivning och medicinering. Om det har någon effekt vet jag däremot inte.

Oavsett vilket så åker jag iväg utomlands på lördag och är borta i två veckor. Det ska bli fantastiskt skönt att stänga av telefonen, försöka släppa tankar på skola/boende/annat och bara leva här och nu. Inga måsten, ingen förutbestämd resrutt att anpassa sig efter, bara fokus på "hur känner vi att vi vill göra idag?". Hade jag inte haft det att se fram emot så hade jag nog inte orkat göra någonting just nu

 

[Niyama]

Alltså man blir ju helt galen på hur vården fungerar, jag har hört så mycket från familj och omgivning att det känns som man hört allt men man upphör aldrig att förvånas över hur totalt fel vården fungerar ibland. Jag blir så arg när jag hör, läser eller själv upplever att det inte fungerar eller när man till och med blir felaktigt och illa bemött. Jag hoppas verkligen dina läkare skärper till sig och gör sitt jobb.

Folk som inte har så mycket erfarenhet av vården tror ofta att det inte kan vara så illa. Och sen inser dom hur det är för mig och bara "oj, det är ju inte klokt!"... nä jag vet liksom. Jag blir inte förvånad över nånting längre. Har varit med om så mycket saker som vården gjort, som t.o.m är olagligt.

Fick en tid till vårdcentralen imorgon i alla fall. De brukar tycka att jag är "för svårt fall" typ men då får väl dom prata med psyk så dom tar emot mig då.

 

[Niyama]

Kan man verkligen ringa 112 för att man mår dåligt psykiskt? Alltså jag vet ju att folk gör det men då ska det väl vara riktigt allvarligt?

Risken är ju att man blir inlåst jäkligt länge om man kommer in med polis. Fast det är inte ens säkert att man får hjälp alls. En gång när polisen körde in mig när jag försökt ta livet av mig berättade dom om en person dom hade kört dit som hotade att skära halsen av sig och höll en kniv mot halsen och akutpsyk tog inte emot honom fast poliserna försökte då dom att göra det.

 

[Andromedae]

60 minuters promenad idag.

 

[Qelina]

Jag skickade ett mail där jag radade upp alla symptom och skrev att läkaren själv sagt att jag skulle komma tillbaka för diskussion om sjukskrivning och medicinering. Om det har någon effekt vet jag däremot inte.

Oavsett vilket så åker jag iväg utomlands på lördag och är borta i två veckor. Det ska bli fantastiskt skönt att stänga av telefonen, försöka släppa tankar på skola/boende/annat och bara leva här och nu. Inga måsten, ingen förutbestämd resrutt att anpassa sig efter, bara fokus på "hur känner vi att vi vill göra idag?". Hade jag inte haft det att se fram emot så hade jag nog inte orkat göra någonting just nu

Bra gjort! Var åker ni på semester? Det är säkert precis vad du behöver just nu

 

[Qelina]

Folk som inte har så mycket erfarenhet av vården tror ofta att det inte kan vara så illa. Och sen inser dom hur det är för mig och bara "oj, det är ju inte klokt!"... nä jag vet liksom. Jag blir inte förvånad över nånting längre. Har varit med om så mycket saker som vården gjort, som t.o.m är olagligt.

Fick en tid till vårdcentralen imorgon i alla fall. De brukar tycka att jag är "för svårt fall" typ men då får väl dom prata med psyk så dom tar emot mig då.

Samma här, mina vänner blir helt chockade när jag berättar om saker som hänt och de förstår inte hur vården kan behandla mig som dom gör och att jag inte får rätt hjälp och hur illa jag blivit bemött på slutenvården. Att vara inlagd för depression är en sak, det är liksom helt ok, man mår skit men jag tycker man blir mer behandlad som en person . Men när det är för anorexin är det ett helvete utan slut. Dom har sin syn på hur personer med anorexi är och fattar inte att vi är individer. Dom tror man ljuger om allt, de styr varje steg man tar, varje andetag, varje minut, massor av vak och förbud och inget alls att säga till om, de lägger sig i och styr saker som är helt absurda. Två av mina kompisar blev så chockade när de såg hur några i personalen behandlade mig att de gick för att prata med dom efteråt, det slutade med att de 5 minuter senare kom tillbaka till mig och stor grät och sa att de inte förstod hur jag kunde stå ut när jag blev bemött så här. De klarade inte 5 minuter på psyk, jag har spenderat månader eller år där.

 

[Qelina]

Idag blir en bra promenad dag, kommer ha gått ca 170 minuter ikväll när alla promenader avverkats. Det har varit behövligt för idag har jag ångest som äter upp mig inifrån och ut och jag är så frustrerad att alla mina tabletter tagits ifrån mig. Vill ju bara ta en massa tabletter och få slippa känna. Men det går ju inte nu. Vet att det är en dum lösning men vad ska man göra liksom när det känns som att man håller på att dö av ångest eller kräkas för att ångesten gör en så illamående?

Det känns i alla fall bra att jag både bakat och tvättat, så har något bra kommit ur en jobbig dag. Får promenadsällskap av någon av mina föräldrar ikväll. Tror det är bra med lite mänsklig kontakt för det har jag inte haft någon idag och jag mår verkligen skit.

 

[Niyama]

Samma här, mina vänner blir helt chockade när jag berättar om saker som hänt och de förstår inte hur vården kan behandla mig som dom gör och att jag inte får rätt hjälp och hur illa jag blivit bemött på slutenvården. Att vara inlagd för depression är en sak, det är liksom helt ok, man mår skit men jag tycker man blir mer behandlad som en person . Men när det är för anorexin är det ett helvete utan slut. Dom har sin syn på hur personer med anorexi är och fattar inte att vi är individer. Dom tror man ljuger om allt, de styr varje steg man tar, varje andetag, varje minut, massor av vak och förbud och inget alls att säga till om, de lägger sig i och styr saker som är helt absurda. Två av mina kompisar blev så chockade när de såg hur några i personalen behandlade mig att de gick för att prata med dom efteråt, det slutade med att de 5 minuter senare kom tillbaka till mig och stor grät och sa att de inte förstod hur jag kunde stå ut när jag blev bemött så här. De klarade inte 5 minuter på psyk, jag har spenderat månader eller år där.

Fast jag har varit inlagd för depression (eller tja, för att jag försökt ta livet av mig). Inga ätstörningar. Och dom tror ändå att jag ljuger om allt. Läkare har sagt till mig rakt ut att de inte tror att jag varit utsatt för några övergrepp och när jag påpekat att en person faktiskt är dömd för det svarade läkaren "jag vet ju inte om det är sant, det kanske inte ens har varit någon rättegång"

 

[Niyama]

Grattis @zassoo

 

[Luem]

Överkropp idag, kände mig piggare än på länge! Fortsatte att jobba på pull-ups, sen blev det lite dips, axelpress och flies. Tror jag att jag har sträckt nacken dock, alltid ska det vara nåt Bara imorgon kvar, sen blir det semester i två veckor!