Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är typ 5 mil till akuten. Först cykel till stationen, tåg till grannstan, stadsbuss från tåget till sjukhuset, sen sitta ensam på ett okänt ställe som dessutom är ett sjukhus. Jag vet ärligt talat inte om jag pallar det, alls. Det lär dessutom ta rejält lång tid, och då kan jag inte ta mig hem igen.@cili - ta dig till akuten! Vill inte vc hjälpa dig så måste du ju vända dig någonstans. Det var ju det svaret vi fick angående A's sticka i hälen. Och akuten var de enda som hjälpte oss trots att det inte var ett akutfall.
Flyttar om en månad, så jag orkar inte hålla på med byte av vårdcentral just nu.
Jag får inte boka någon tid hos en läkare, har försökt i flera veckor. Dom skyller på byte av journalsystem och att det inte finns några tider.
@Mineur
Nej, inte ens ett halvt försök till hjälp eller någon fråga om det. Han sa "Hej, du hade bokat en telefontid på vårdcentralen", jag svarade "Ja, det här såhär..." och började förklara. Då blev jag avbruten och han frågade om jag varit hos honom innan. Det beror på vad du heter, svarade jag, eftersom han inte presenterat sig. Han sa ett namn, jag svarade nej men att jag varit hos hans kollega i februari. Resultat: bara ett konstaterande om att det borde jag förstå att man inte kan göra så (hur jag nu ska förstå det när sköterskan som bokade tiden intygade att det gick att göra över telefon), att jag skulle ringa och boka en besökstid och sen la han på. Jag trodde givetvis att tiden var bokad hos samma läkare som jag träffat förut.
Ringde nyss 1177 för att fråga hur jag ska göra. Jag får inte ens fortsätta nästa termin om jag inte har någon rejält bra anledning (dvs läkarintyg) till varför jag inte är klar med den här terminen i tid, och om jag inte får fortsätta med skolan så får jag inte heller ta emot lägenheten i Gbg. Så då står jag utan bostad, utan studier och utan inkomst. "Ojdå" svarade hon, följt av att jag ju borde förstå att man faktiskt inte kan fixa en sjukskrivning eller ett recept över telefon (dvs andra gången jag fick skit för det idag, trots att det inte var jag som ville ha en telefontid och trots att sköterskan som bokat den intygat att det gick). "Men jag kan inte hjälpa dig med det här, du får ringa och boka en ny tid med läkaren", att jag försökt boka tid i fyra veckor men inte får någon det verkade det ryckas på axlarna åt. Trevlig sommar, grattis till den tredubblade stressen och ha det så roligt framöver, ungefär.
Och så fick jag numret till psykakuten, dit jag kan ringa om jag funderar över att skada mig själv. På riktigt. Jag vill väl för i helvete inte dö, jag vill ha hjälp i tid innan kroppen lägger av helt. Jag känner igen varenda symptom, det är exakt som dagarna innan det hände förra gången. Det enda som saknas är att pulsen går ner, medvetandegraden sänks och jag mer liknar en zombie än en levande människa. Men man kan tydligen välja på "mår så pass bra att jag kan fortsätta jaga läkartid i några veckor" eller "jag tänker ta livet av mig".
Idag förstår jag alla som klagar på svensk sjukvård. Jag gör så gott jag kan för att få hjälp i tid och därmed minska tiden jag behöver för att må bra igen, men får ju bara dörrar slagna i ansiktet gång på gång. Och eftersom jag inte är självmordsbenägen räknas inte läget som akut.
Flyttar om en månad, så jag orkar inte hålla på med byte av vårdcentral just nu.
Jag får inte boka någon tid hos en läkare, har försökt i flera veckor. Dom skyller på byte av journalsystem och att det inte finns några tider.
@Mineur
Nej, inte ens ett halvt försök till hjälp eller någon fråga om det. Han sa "Hej, du hade bokat en telefontid på vårdcentralen", jag svarade "Ja, det här såhär..." och började förklara. Då blev jag avbruten och han frågade om jag varit hos honom innan. Det beror på vad du heter, svarade jag, eftersom han inte presenterat sig. Han sa ett namn, jag svarade nej men att jag varit hos hans kollega i februari. Resultat: bara ett konstaterande om att det borde jag förstå att man inte kan göra så (hur jag nu ska förstå det när sköterskan som bokade tiden intygade att det gick att göra över telefon), att jag skulle ringa och boka en besökstid och sen la han på. Jag trodde givetvis att tiden var bokad hos samma läkare som jag träffat förut.
Ringde nyss 1177 för att fråga hur jag ska göra. Jag får inte ens fortsätta nästa termin om jag inte har någon rejält bra anledning (dvs läkarintyg) till varför jag inte är klar med den här terminen i tid, och om jag inte får fortsätta med skolan så får jag inte heller ta emot lägenheten i Gbg. Så då står jag utan bostad, utan studier och utan inkomst. "Ojdå" svarade hon, följt av att jag ju borde förstå att man faktiskt inte kan fixa en sjukskrivning eller ett recept över telefon (dvs andra gången jag fick skit för det idag, trots att det inte var jag som ville ha en telefontid och trots att sköterskan som bokat den intygat att det gick). "Men jag kan inte hjälpa dig med det här, du får ringa och boka en ny tid med läkaren", att jag försökt boka tid i fyra veckor men inte får någon det verkade det ryckas på axlarna åt. Trevlig sommar, grattis till den tredubblade stressen och ha det så roligt framöver, ungefär.
Och så fick jag numret till psykakuten, dit jag kan ringa om jag funderar över att skada mig själv. På riktigt. Jag vill väl för i helvete inte dö, jag vill ha hjälp i tid innan kroppen lägger av helt. Jag känner igen varenda symptom, det är exakt som dagarna innan det hände förra gången. Det enda som saknas är att pulsen går ner, medvetandegraden sänks och jag mer liknar en zombie än en levande människa. Men man kan tydligen välja på "mår så pass bra att jag kan fortsätta jaga läkartid i några veckor" eller "jag tänker ta livet av mig".
Idag förstår jag alla som klagar på svensk sjukvård. Jag gör så gott jag kan för att få hjälp i tid och därmed minska tiden jag behöver för att må bra igen, men får ju bara dörrar slagna i ansiktet gång på gång. Och eftersom jag inte är självmordsbenägen räknas inte läget som akut.
@snow Vad tråkigt med en sådan reaktion från hästen! Jag tänker dock direkt att han kan vara lite testig? Du känner ju honom väl och de andra som har ridit kanske han enklare har accepterat. För mig känns det inte helt ovanligt att hästar reagerar starkt och försöker fly från "faror" som de normalt sett aldrig bryr sig om. T.ex. nuvarande medryttarhästen försökte skygga, vända och sticka hem pga en sten vid stigen en av de första gången jag red henne... Hon är annars den mest bombsäkra häst jag träffat, reagerar aldrig för något. Även andra hästar har testat på många olika sätt. Hur gick det för er ikväll? Hoppas det löser sig för er och att han inte visar något problem hos veterinären!
Tack Chili! Visst kan det vara så, himla tråkigt bara om han ska "testa" folk på detta extremt farliga sätt. Det måste vi jobba bort i så fall!
Idag longerade jag pålle innan jag satt upp och han var nästan ovanligt lyhörd. Jag satt upp och började jobba honom med en gång. Förutom att han bröt av till trav ett par ggr i vänstergaloppen (hans starka sida) när det började bli jobbigt så gjorde han allt jag bad om och han kändes inte spänd. Travade av i låg form på halvlång tygel... Vi körde lite markträning också och där är han mycket lydig. Efter lite övertalning gick han lugnt och fint över en typiskt läskig vattenmatta som han inte sett förr.
Så ja, inte blev jag klokare av detta... Ska bli skönt i alla fall att göra en check hos veterinären.
Jag skulle nog säga att det är värt att ringa 112 nästa gång och se till att få åka ambulans eller poliseskort till psykakuten/akuten, för då bortprioriteras man inte. Du får verkligen inte bortprioriteras, för du balanserar på en tunn tråd mellan liv och död och behöver snarare högprioriteras. Du är en fara för dig själv och ditt LIV - vilket räcker mer än väl för att bli högprioriterad, men eftersom inte idioterna fattar det lär det behövas blåljus för att det ska gå in. Sorgligt men sant.Åh jag blir så jäkla arg över vården. Jag var ju på psykakuten i söndags och dom bortprioriterade mig trots självmordstankar, överdos och anorexi för att jag inte var "våldsam eller psykotisk" som dom sa det själva. De fallen sågs som mer akuta.Men vad tusan ska man behöva göra? Den dosen jag tog i lördags hade enligt min sjuksköterska mycket väl kunnat döda mig, jag hade bara tur, ändå fick jag ingen hjälp. Nu ville jag ju inte ha deras hjälp utan var dit tvingad av mina föräldrar men man kan väl för tusan få träffa en läkare i alla fall när föräldrarna är med och beskriver läget och jag var ärlig mot sjuksköterskan?
Är det utbrändhet eller depression du känner av nu? Har du något sätt att bryta en ond cirkel på på egen hand tills vården tar sitt ansvar och hjälper dig? Går det inte att ringa CSN och förklara läget?
Blir så otroligt ledsen och förtvivlad när jag läser dina inlägg. Herregud, det får inte gå till såhär! Önskar jag kunde trolla bort all psykisk OCH fysisk smärta för dig, du är inte värd det! Inte ett dugg!Utbränd, sönderstressad. Ingen depression. Får väldigt långa poäng på depressionstest när dom gör sånna på mig (det är typ det första som görs när man väl får en tid hos läkare/kurator).
Jag kan inte göra ett dugg, för jag kan inte skriva ett eget intyg. Gör ju så gott jag kan för att minska stressen, men det är svårt att tänka bort att jag kommer stå utan inkomst och bostad i höst för att dom anser att jag inte behöver någon läkartid.
Just nu borrar dom betong på en tomt sisådär 20-30 meter bort, och har gjort det sen i måndags. Varje gång som sätter igång den mår jag illa, alltså kräk-illa. Så pass dåligt mår min hjärna nu för tiden.
Vi har fått hemtentan nu. Trots att jag knappt kan läsa det som står där eftersom jag tappar bort vilken rad jag är på och blandar ihop orden så det mest liknar grekiska måste jag alltså försöka göra den och skicka in på fredag. Wish me luck. Kan ju alltid försöka skylla på att datorn måste sparat konstigt om det hela blir oläsligt.