Beach 2015, del 4

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag måste gå lite OT, men det här är typ mitt enda ventilationshål gällande tågluffandet i sommar :D
Vi fick precis ett positivt svar via couchsurfing från en tjej i Berlin, så nu börjar resplanen ta form :bump: . Vi flyger till Hamburg den 6/6, stannar där två dagar och åker sedan till Berlin.
Efter det har vi ingen bestämd rutt, mer än att vi vill österut och ta åtminstone en dag på spa. Jag är sugen på att ta mig till Kroatien också, men vi får helt enkelt se vart vi hamnar. Hemresan är inte bokad, eftersom vi inte vet var vi befinner oss just då. Det vore ju lite tråkigt att vara beroende av att behöva vara på en viss ort den sista dagen, blir inte lika mycket utrymme för spontanresor då.

För att leda in det lite på beachtrådspåret igen så lär vi ju gå en hel massa under den här resan i alla fall :D

Men gud vad häftigt! Sånt vill jag också göra!! :)
 
Bra dag! Har hunnit med att städa och tvätta hemma, en promenad på 45 min, plantera om tomater mm. Nu är jag på väg till gymmet och känner mig plötsligt riktigt fin :)

Underbart väder ute, gick i bara linne på slutet. Jag har sagt det förr, men jag gillar att jobba kväll!
 
@Chili Tack för input och lite pepp :D Jag ska försöka att åka iväg och njuta ändå, de har trots allt inte avrått från att resa dit (dock att undvika att utsätta sig för risker så man kan hamna på sjukhus samt att inte äta antibiotika i samband med resan). Blev lite inne i resistenta-bakterier-bubblan igår men folk åker ju dit hela tiden, och rent krasst så tror jag vi alla kommer vara bärare av resistenta bakterier inom en snar framtid (med enorma hälsorelaterade konsekvenser som följd såklart). Så det är nog oundvikligt ändå, är bara en fråga om när.... Men lite läskigt känns det att "välja" att utsätta sig trots den stora risken. Det ska nog bli bra ändå till slut iaf! :)
 
Nu är han här! :bump::bump::bump:Omplaceringshunden som jag ska ha på prov! Ska ha honom till söndag för att se hur han går ihop med min hund ( de har träffats flera gånger ute), om han klarar att bo i lägenhet och inte skäller för mycket, om jag tycker det blir mer jobb med två hundar osv. Alla jag pratat med som är hundmänniskor har bara varit positiva till att ha två hundar istället för en och jag hoppas dom har rätt. Jag tränar och tävlar ju rally med powderpuffen och tror jag vill träna agility och/eller freestyle och rally med sheltien som jag fick hem idag. Får se lite vad han kommer passa till. Just nu är han så tjock att han inte klarar så mycket, verkar inte som han kan hoppa upp i soffan och han kan inga kommandon så det blir spännande och utmanande att få lära upp en ny hund och se vad jag lärt mig från min första hund.

Hoppas det kommer gå bra de här dagarna och att jag kan ha honom kvar sen, att allt fungerar. Han är jätte söt och jag tror han kan bli fin och bra med både social träning (han har bara bott på landet och inte sett så mycket så märker nu att han är väldigt stressad, han sitter i vardagsrummet och småskäller och andas andfått så han behöver verkligen vänja in sig här hemma och sen bli van vid olika miljöer), fysisk träning för att gå ner i vikt och få kondition (han har inte fått några promenader alls av sin ägare, bara ut på gården och rastas där) och sen mental träning för att lära sig grunderna och sen någon sport.

Gillar att ha ett projekt och älskar ju hundträning så jag vill verkligen att det här ska fungera. Motivation för att äta också. Ikväll ska mamma och pappa komma och få träffa det som ev kommer bli deras nya barnbarn :D

Tränade rally igår och vovven skötte sig exemplariskt, har därför bestämt mig för att tävla i fortsättningsklassen på avslutningen nästa vecka, det blir första tävlingen i den klassen men jag är ju klar för uppflyttning eftersom jag klarat av nybörjaklassen.
 
Intressant det här med BMI, jag har ett så konstigt förhållande till BMI, det skrämmer mig med BMI när man säger att det inte går att lita på det för det är ju det dom använder när dom bestämmer vad jag ska ha som målvikt. Hur ska man veta vad som är ens normalvikt annars?

Och det är ju BMI som används för att sätta diagnosen anorexi, att man bland annat ska ha ett BMI under en viss gräns. Men kanske är det det bästa av alla dåliga sätt som de har att använda för att veta ungefär vad man ska väga? Men en del tabeller säger att man ska ha BMI på minst 18,5 eller 19 för att det ska räknas till normalvikt medan de i ätstörningsvården säger att det är BMI 20 som gäller. Så förvirrande!

Inom ätstörningsvården tar de inte hänsyn till vad vikten består av, jag vet ju att en frisk person kan ha ett "överviktigt" BMI men vara långt ifrån överviktig och då tänker jag att det kanske är samma sak åt andra hållet, att man kan vara underviktig utan att det är någon fara. Men tydligen reagerar t.ex. min kropp med nya symtom på svält på ett högre BMI nu än vad jag haft förr så kroppen är ju verkligen ingen maskin.

Jag vet att jag har ganska lågt BMI nu, en bra bit under gränsen för anorexi, men ändå ser jag mig ju inte som smal, är det för att jag har förvrängd syn eller för att min kropp kan ha ganska lågt BMI men ändå vara normal på samma sätt som andra kan ha övervikt men vara normala?

Förlåt för en massa "dumma" frågor men det här oroar mig och väcker mycket tankar.
 
Bra dag! Har hunnit med att städa och tvätta hemma, en promenad på 45 min, plantera om tomater mm. Nu är jag på väg till gymmet och känner mig plötsligt riktigt fin :)

Underbart väder ute, gick i bara linne på slutet. Jag har sagt det förr, men jag gillar att jobba kväll!
Låter som en fin dag, vädret är verkligen fint här med. Jag missbedömde värmen och trodde det var kallt och tog på mig vinterjackan på förmiddagspromenaden, det blev lite varmt :D Det är så skönt med dagar då man får mycket gjort. Jag håller också på och tvättar, har tränat med hunden på lite moment till tävlingen nästa vecka och fått hem nya hunden. Snart ska vi ut på vår första promenad bara vi tre, ska bli kul att se om det är svårt att hantera två hundar, hur de ska gå bredvid mig och allt sånt, gamla hunden brukar ju gå precis bredvid mig så den nya får väl gå utanför honom antar jag. Det kanske löser sig automatiskt.
 
Förlåt för spam av tråden men jag är helt till mig idag av att ha nya hunden här! Haha, han kan verkligen ingenting! Inga kommandon eller rutiner eller något och han är inte miljötränad alls. Men jag tog med honom ut på innergården och började med att träna in hans namn, snabbt började han följa efter mig på gården och följde mig in sen också så han verkar verkligen vilja hänga ihop med sin flock även om vi inte känner varandra, så tror det kommer fungera bra att ha honom lös när vi lärt känna varandra. Men oj vad mycket jobb jag har framför mig bara för att få in grunderna. Vägde honom också och tror han har ca 2-3 kg övervikt, det är mycket på en så liten hund.
 
@Qelina Du låter som helt rätt person att ta hand om en omplaceringshund. Du verkar ha omtanken, viljan och tålamodet. Jag hoppas dock av hela mitt hjärta att ytterligare en hund ger dig motivation att ta hand om din hälsa och inte tvärt om. T.ex. att du fortsätter använda hundarna som ett sätt att ursäkta ditt onormala, tvångsmässiga promenerande vilket är ett STORT hinder för ditt tillfrisknande.
 
@Qelina, Gällande det här med BMI. Jag tror (skriver tror, för jag vet inget ur vetenskapligt perspektiv, men det stämmer ju med det @cili skrev igår) att väldigt många människor, män som kvinnor, ligger över den där förbaskade gränsen för vad som är "övervikt", men fortfarande egentligen inte är överviktiga. Precis som cili skrev igår. Det betyder att gränsen är för lågt satt, och du som ligger långt under den där gränsen redan från början skulle alltså behöva komma upp ännu mer. En människa som ligger på undervikt ligger inte närmare normalspannet bara för att BMI är ett skitsätt att mäta på, utan är snarare ännu mer underviktig! Och du måste ta det på allvar.

Jag håller med @snow om att du verkar vara en fantastisk person och att den här omplaceringshunden har tur om han hamnar hos dig, men du måste ju orka ta hand om hundarna också. Hundarna behöver inte gå så mycket varje dag som du gör, särskilt inte om du utöver det faktiskt tränar med dem också, det är enbart anorexin som vill det, och då är hundarna ett jättebra frånskyll. Hårt, men sant.

Jag vet att du har sagt innan att du inte vill bo hemma hos dina föräldrar, men om alternativen är 1) bo med dina föräldrar eller 2) läggas in på sjukhus, vilket är det minst skrämmande alternativet?
 
Det har varit några fulltecknade dagar för min del. Blev i alla fall 5 km cykel i tisdags, igår agerade jag chaufför åt en kompis som inte har körkort och var sen ute på 40 minuters promenad med hästen. Idag har hon vilodag, och jag har fått plugga igen en massa som jag missade under gårdagen när jag satt i en bil i stort sett hela dagen.
Men, jag var tillbaka på min gamla gymnasieskola igår, sju år senare klädd i samma skinnjacka som när jag gick (eh, sprang...) ut genom de dörrarna -08, och då kan ju kroppen/vikten faktiskt inte gått helt bananas sen dess. Det är bra att få såna wake-up-calls ibland, t.ex. som när jag tävlade i mina elva år gamla ridbyxor för några veckor sen.
 
Tack @snow och @Kiwifrukt :) Ja, jag tror faktiskt också att jag är en ganska bra hundägare och att jag kan ta hand om den nya hunden trots att det kanske kommer vara lite komplicerat och kämpigt emellanåt för det är mycket att jobba på. Men om allt känns ok tror jag det kommer bli en väldigt kul resa vi har framför oss. Men innan jag bestämmer mig helt ska jag prova att ha honom några dagar. Hade med honom på första promenaden på eftermiddagen och jag kan säga som så att han har väääldigt mycket sämre kondition än min hund. Och ibland fick han lite panik av att vara i stadsmiljö med alla bilar, cyklar och människor.
 
Alltså jag är omöjlig.. klickade precis hem ett par löparskor! Var halva priset, frifrakt, öppet köp i ett år och lätt att lämna tillbaka eller byta i butik om det skulle behövas. Känns inte som jag har så mycket och förlora även om de är en rejäl chansning och köpa ett par oprövade skor... Värsta som kan hända är väll att jag får åka till butiken och lämna tillbaka skorna :D:D:D
 
Det har varit några fulltecknade dagar för min del. Blev i alla fall 5 km cykel i tisdags, igår agerade jag chaufför åt en kompis som inte har körkort och var sen ute på 40 minuters promenad med hästen. Idag har hon vilodag, och jag har fått plugga igen en massa som jag missade under gårdagen när jag satt i en bil i stort sett hela dagen.
Men, jag var tillbaka på min gamla gymnasieskola igår, sju år senare klädd i samma skinnjacka som när jag gick (eh, sprang...) ut genom de dörrarna -08, och då kan ju kroppen/vikten faktiskt inte gått helt bananas sen dess. Det är bra att få såna wake-up-calls ibland, t.ex. som när jag tävlade i mina elva år gamla ridbyxor för några veckor sen.
Ja, ibland är det bra att få se så där tydligt att inget har hänt med kroppen fast man tror det. Kläder kan vara väldigt bra på det viset samtidigt som de kan ge panik om det är så att de helt plötsligt inte passar. Som när jag gått upp i vikt i behandlingar och inte kan ha samma kläder längre. Det är något jag måste acceptera och jobba på nu om jag ska gå upp i vikt. Och som alla nog behöver tänka på om det är så att man växt ur kläder, det innebär ju inte att man är tjock eller en sämre människa. Och det är ganska naturligt att man blir lite större med åren, svårt att se ut som en tonåring när man är över tjugo.

Nu kan jag ibland få wake up calls när ett par byxor helt plötsligt bara ramlar av mig eller när kläderna blir större och större eller sitter annorlunda. Anorexin blir jätte glad över sådant medan riktiga jag blir förvånad och förbluffad och samtidigt inte fattar eller kan ta in det för att det känns som jag äter för mycket. Men jag försöker att ta till mig att jag omöjligt kan växa dag för dag om kläderna blir större eller om de inte helt plötsligt är för små. En jobbig sak tycker jag är att kläderna kan göra att andra ser att jag går ner i vikt, jag vill ju gärna dölja det för mina föräldrar men kläderna kan ibland "avslöja" mig, det är svårt att klä sig så att det inte syns att jag gått ner i vikt.
 
Idag ser ut att bli en vilodag för mig! Jag är så jävla trött på all jävla motvind! Jag cyklar till och från jobbet varje dag och alltid är det fucking motvind, åt båda hållen:rage:
 
Intressant det här med BMI, jag har ett så konstigt förhållande till BMI, det skrämmer mig med BMI när man säger att det inte går att lita på det för det är ju det dom använder när dom bestämmer vad jag ska ha som målvikt. Hur ska man veta vad som är ens normalvikt annars?

Och det är ju BMI som används för att sätta diagnosen anorexi, att man bland annat ska ha ett BMI under en viss gräns. Men kanske är det det bästa av alla dåliga sätt som de har att använda för att veta ungefär vad man ska väga? Men en del tabeller säger att man ska ha BMI på minst 18,5 eller 19 för att det ska räknas till normalvikt medan de i ätstörningsvården säger att det är BMI 20 som gäller. Så förvirrande!

Inom ätstörningsvården tar de inte hänsyn till vad vikten består av, jag vet ju att en frisk person kan ha ett "överviktigt" BMI men vara långt ifrån överviktig och då tänker jag att det kanske är samma sak åt andra hållet, att man kan vara underviktig utan att det är någon fara. Men tydligen reagerar t.ex. min kropp med nya symtom på svält på ett högre BMI nu än vad jag haft förr så kroppen är ju verkligen ingen maskin.

Jag vet att jag har ganska lågt BMI nu, en bra bit under gränsen för anorexi, men ändå ser jag mig ju inte som smal, är det för att jag har förvrängd syn eller för att min kropp kan ha ganska lågt BMI men ändå vara normal på samma sätt som andra kan ha övervikt men vara normala?

Förlåt för en massa "dumma" frågor men det här oroar mig och väcker mycket tankar.
Jag skulle tro att det är ovanligare åt andra hållet, alltså att ha ett för långt bmi men ändå se normalviktig ut.
Det är ju trots allt ofta muskler som gör att man hamnar för högt i vikt, och muskler behöver man. Det finns hälsorisker som är kopplade till lågt bmi också, det ska man inte glömma.
Och det är klart att det kan användas som en fingervisning, eftersom det fungerar på gruppnivå. Sen får man ju se till varje enskild person, och det tror jag att dom gör även på ätstörningsenheter när man är uppe kring det som kallas normalvikt.

Att ha ett BMI under gränsen för anorexi lär betyda att du är rejält underviktig. I mitt fall är jag precis över gränsen mot det som kallas övervikt, jag har alltså bara nåt kilo eller två för mycket enligt mallen. I ditt fall rör det sig alltså om mer än 10 kg? Det är då betyda att kroppen saknar den muskulatur som egentligen behövs och/eller att det är en enorm brist på fettvävnad. För vad du än säger så är inte allt fett av ondo: det är en viktig energireserv, det är vad som omger nerver så att impulser kan ledas snabbare, en nödvändighet för att kunna ta upp vissa vitaminer, reglerar hormoner, isolerar så vi håller värmen, är med vid reparering av celler och vi ska till och med ha fett inuti våra skelettben. Det finns många användningsområden, och det är nödvändigt att ha fett på kroppen. Att kroppen innehåller fett är definitivt inte synonymt med att man är tjock, det är normalt! Att vara utan fett är inte hälsosamt.
Även urholkade ben (osteoporos) leder till en något lägre vikt. Och det är väl inget du anser är en positiv viktminskning? Ge kroppen byggstenar att reparera sig själv av. Kan du inte göra det själv så låt någon annan (dvs vården) hjälpa till.
 
Idag ser ut att bli en vilodag för mig! Jag är så jävla trött på all jävla motvind! Jag cyklar till och från jobbet varje dag och alltid är det fucking motvind, åt båda hållen:rage:

Fy fan! Know the feeling. Varenda gång! Finns inget som gör mig så arg, en gång klev jag av cykeln och kastade den åt sidan :o
 
Jag och sambon har varit ute och gått i finvädret eller ja det var fint då, nu har det regnat...igen. Det var jag som fick sparka ut oss båda ur lägenheten, sambon var omotiverad och även jag hade egentligen ingen lust men det ändrade sig när vi väl kommit utanför dörren. Blev en 5 kilometers i varierande terräng.

Min rygg har varit väldigt arg på mig de senaste dagarna så jag behövde röra lite på mig för att få den varm och mjukare och det känns faktiskt lite bättre redan men egentligen skulle jag nog behöva ett besök hos sjukgymnast :/
 
Promenerade hem till föräldrarna idag, lite mer än 4km (varav bära på bebis i ungefär en :grin:). Är typ aptrött. Usch, jag vill inte vara sjuk längre!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder...
99 100 101
Svar
2 009
· Visningar
78 989
Senast: Mineur
·
  • Låst
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
78 371
Senast: Ackio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp