Alltså, jag behöver läsa sådant här om och om igen för att påminnas om vad jag gör mot min kropp. Och att försöka ta till mig att min kropp också behöver mat precis som alla andra. Men det är ju det här med sköldkörteln, att jag är bara 162 cm och att jag inte har så mycket massa på kroppen för jag går inte ner på samma sätt som andra gör. Jag kan stå still i vikt på att äta en tredjedel av vad andra gör trots att jag rör mig så mycket.200 kcal är ungefär två bananer.
Att gå 2,5 timmar och träna hund i över en timme kräver långt mer än två bananer. Att ens ligga i sängen en hel dag kräver mer än två bananer.
Det enda jag har att jämföra med är mig själv. Ungefär 1400 kcal är vad min kropp behöver för att driva sig själv ett dygn, och då är ingen rörelse alls inräknad. 1400 är vad som går åt om jag ligger blick stilla i soffan en hel dag, utan att ens bokstavligt talat lyfta ett finger. Och med tanke på vilken koll du har på kalorier så inser du hur stor skillnad det är på dina 200 och mina 1400.
Sen måste vi addera det jag rör på mig. Jag cyklar 3 km om dagen (till och från tåget), går sisådär 8000 steg spritt över dagen om jag inte tar extra promenader/tränar. Jag är viktstabil på nånstans runt 1900 kcal när mina dagar ser ut sådär.
Jämför det med vad du rör på dig. Om du på dina 2,5 h promenader går totalt en mil så är det över 13 000 steg bara där. Lägg sen till hundkursen, när du rör dig i hemmet, när du handlar etc. Jag gissar att du skulle hamna över 20 000.
Du och jag är inte så olika. Vi är båda människor, våra kroppar är uppbyggda på samma sätt, vår fysiologi fungerar likadant. Det enda som kan ge dig ett lägre kaloribehov är att du är några centimeter kortare än mig, att din kropp har mindre vikt att bära runt på och om du har t.ex. fel på sköldkörteln (vilket jag har för mig att du nämnt), men det väger du upp med råge genom att röra dig enormt mycket mer än vad jag gör. Så varför försöker du övertyga dig själv om att det räcker med att äta tresiffrigt antal kalorier?
Din kropp skriker alla varningstecken den har att ta till. Den ger dig yrsel, huvudvärk, svaghet i muskulaturen - och du lyssnar inte. Då tar den till det tyngre artilleriet, den sänker blodtrycket - och du lyssnar inte. Det finns inte så många fler steg att gå, snart är det enda den kan göra att stänga av. För det går inte att driva en människokropp på så lite bränsle, precis som att du inte kan köra en bil på vatten. Bilen kommer hosta till och stå där orörlig intill vägkanten om den inte har tillräckligt med bensin i tanken. Skillnaden är att bilen kan tankas upp och köras därifrån även efter att man behandlat den så, men det kan man inte med kroppen. När den väl gett upp, då är det för sent.
Och det här är jag övertygad om att du egentligen vet om, innerst inne.
Det här med att kroppen behöver mat fast man vilar går bara inte in i mitt huvud, på riktigt så kan jag inte ta till mig det. Men om man ser att jag en hel dag från 8-22 bara åt 200 kcal och var så aktiv och sen tänker på att du skrev att en kropp behöver 1400 för att vila så är det ju sjukt, så mycket äter jag aldrig. Och 200 kcal, till och med ett barn äter väl mer än så?
Jag har sjuka tankar på att dra ner på maten ännu mer för att jag hatar kroppen som den är nu och tycker den väger för mycket men sen tänker jag på kvällar som igår, när jag och hunden bara var så himla bra, vi är ju ett bra team. Eller som idag när jag varit på morgonpromenad med hunden och sedan varit i stallet och pysslat och ridit ut en timme. Och ska strax ut med hunden igen. Allt det kommer bli svårt att orka om jag tappar mer i vikt. Måste försöka komma ihåg alla dessa saker.
Och som du skriver så orkar kanske kroppen bara till en viss gräns, till slut kanske den säger ifrån helt och bara lägger av. Vissa dagar bryr jag mig inte så mycket om det, andra tar jag det inte på allvar eller kan inte ta in det och ibland så kan jag tänka på det och försöka använda det för att äta men ofta är ångesten för maten starkare än ångesten för att dö.