Beach 2015, del 4

Status
Stängd för vidare inlägg.
Grattis @Luem!

@cherie, visst är det surt när man går upp igen? Jag var nere på strax under 61 i höstas och låg därikring ända till januari. Kände mig sååå nöjd med mig själv, maten funkade fint och jag hade jättebra träningsmotivation - jag var liksom klar! Sen har det blivit dålig mat och dåligt med träning, motivationen är bortblåst och ersatt med stress, och då har drygt fem kilo kommit som ett brev på posten... Så jäkla surt. Men det är bara att ta nya tag.
 
Har börjat dagen på ett mycket bra sätt - först några solhälsningar och sedan en timmes promenad. Tog på mig regnkläder men naturligtvis kom det bara några små fjuttiga stänk :p Nu ska jag äta en mycket sen men mycket efterlängtad frukost bestående av en hembakt fullkornsfralla med god vällagrad ost, ett glas juice och yoghurtkvarg med äpple :d Efter att dagens plugg är gjort tänkte jag yoga :)

Mmm det fick mig att tänka på en av mina favoritfrukostar. Havregryn som blötläggs i apelsinjuice över natten med lite torkad frukt. På morgonen blandas det med kvarg och färsk frukt och bär. Såååå gott! :d
 
I måndags hade jag en riktig skitdag, det gick dåligt på jobbet och var nog ingen bra d as g från början. Dessutom var jag inte ensam om att vara grinig. Fick jobba över och därmed ställa in styrketräningen. Avbokade hundträningen också och surade resten av dagen. På väg hem köpte jag iaf en smoothie och en macka och insåg att jag inte varken ätit eller druckit på hela dagen. Sen blev humöret och ångesten betydligt bättre!
Betydligt bättre humör igår, idag vaknade jag med ångest dock men sparkade ut mig själv på en timmes promenad, balsam för själen! Välbehövligt att vara ledig imorgon tror jag...

På fredag ska jag ut och vandra! Jag och en kompis (eller egentligen känner vi inte varann så bra, desto roligare :p) har som sommarprojekt att gå Sörmlandsleden ner till Nynäshamn, men att ta det i dagsetapper under sommaren för att slippa packning och tält. Första biten, 13 km, på fredag.
 
Grattis @Luem!

@Chili lät härligt med en "helrenovering" av kroppen även om massagen inte lät så skön.

@Sleepan jag borde också boka kontroll hos tandläkaren. Har inga problem men det är nog 2 år sen. Insåg att jag måste till veterinären för att fixa hundens tänder (lär gå på typ 2500), typisprioritering som djurägare? ;)

@et_flickan usch jag hoppas verkligen att det löser sig med din bror!
 
Det är en new forest på fem år. :) Det är inte lätt att hålla reda på, det är ju flera i tråden som har häst/andra djur som figurerar här.
Aha, jag är medryttare på en new forest! Hon är bara 134 cm hög så det är en liten dam. Varje gång jag hoppar av får jag tänka mig för för jag svingar mig av med sådan fart som om hon vore större och slår i marken för hårt, glömmer liksom bort att det är så nära till marken :D Och traven är verkligen ponnytrav, benen pinnar på så snabbt att man knappt hinner med att rida lätt :p Hur stor är din?
 
Dagen började lite sorgligt. Min bror hade ringt och talat in ett röstmeddelande då jag sov som en stock tiden han ringde.

Skrev ett meddelande tillbaka till honom och han ringde mig en gång till medans jag var på väg till gymmet. I telefonen hade jag en ledsen bror som i princip gett upp hoppet om livet. Jag höll in tårarna under tiden jag pratade med honom men efter att ha lagt på brast det. Jag grinade en skvätt i bilen. Nog för att han ställt till det för både sig själv och sin familj men jag vill verkligen inte att min bror ska ta livet av sig. Faan! Efter att ha grinat lite skakade jag av mig sorgen. Jag kan inte göra något, jag kan inte hjälpa honom, även om jag ville. Jag utsätter mig inte för den skräck han orsakade en gång i tiden igen. Aldrig mer, jag ska aldrig vara rädd!

Klarade av en timme på gymmet. Ringde upp brodern sen som var ute och gick med en vän. Han skulle ringa upp mig senare. Jävla droger säger jag bara! :cry:
Åh, vad jag känner för dig och din bror. Har han något stöd inom vården? Har du någon som du som anhörig kan prata med? Kan du prata med dina föräldrar om hur det känns?
 
@Jenka
Tack för ditt hopp.

@Qelina
Nej det har han inte. Jag har försökt att prata med honom om att få hjälp inom vården men han väljer tyvärr att dränka sina sorger i droger. Han inte en "normal" person med missbruk. Han är farlig, opålitlig och labil. Han ser rött när han blir arg. Jag har min sambo och några vänner att prata med men samtidigt har jag pratat klart om det. Det är som det är litegrann. Jag kan inte hjälpa honom, på grund av honom förlorade jag nio år av min barndom, jag klandrar honom inte, jag älskar honom men vissa personer går det inte att hjälpa och jag har valt att lägga hans problem åt sidan, dom är inte mina. Min mamma och jag pratar mycket, det hjälper oss båda att rehabiliteras även fast det är mycket upprepningar.
 
Jag är så frustrerad, jag hade tid med sjukgymnasten idag och hade verkligen ingen aning om att det var vägningsdag idag igen. Vi hade ju bestämt att det var vägning 1 g/vecka och jag vägdes i måndags, men sen när jag kom dit idag skulle jag visst vägas idag igen. Jag försökte på alla vis komma undan men hon sa att de inte var disskuterbart. Kan de verkligen tvinga mig så?

Det som gjorde det extra jobbigt var att istället för linne som jag ska ha när jag vägs hade jag bara en tjockare långärmad tröja och jag hade ätit som vanligt men druckit mycket mer än jag brukar innan jag vägs idag så magen var full. Med andra ord så vägde jag alltså mer idag än i måndags och det här triggar mig något enormt! Jag vägde mig när jag kom hem, utan alla kläderna och efter att jag kissat och inser då att jag inte kan ha gått upp så mycket mer än kanske ett eller ett par hekto för då skiljde sig inte vikten så mycket från i måndags om man tänker på att jag ätit också. Men den här logiken går inte in. Jag känner mig fetare än någonsin och tankarna snurrar runt vad jag ska ta bort från matschemat. Var kan jag dra in på maten? Vad kan jag ändra?

Sjukgymnasten säger att jag är en av de magraste patienterna hon någonsin haft, och då har hon jobbar i massor av år med ätstörningar. Men jag kan inte ta in det. Hon säger att jag är skinn och ben, men jag känner mig som en fettklump.

Jag har fått en till tid till psyk till på fredag, då ska jag tydligen vägas igen och ta blodtryck och puls. Jag kan förstå blodtryck och puls men att vägas tre gånger i veckan är lite överdrivet, inte ens på sjukhuset eller behandlingshemmet vägdes man så ofta och då vägde jag betydligt mindre. Jag funderar starkt på att "skolka" från fredagens vägning. Jag har ju redan bestämt med mamma att vi ska ut i skogen med lilleman då och det är typ samma tid. Och jag mår inte bra av att vägas så ofta, jag blir så sjukt triggad.

Dagens hemläxa får bli att äta allt jag brukar till nästa vägning trots dagens siffror, jag måste komma ihåg omständigheterna. Jag SKA inte dra ner på maten idag. Jag ska äta allt jag brukar.
 
@et_flickan
Ok, vad skönt att du har flera du kan prata med. Men jag förstår att det ändå måste vara jobbigt att ha en bror som mår så dåligt även och du verkar ha hittat sätt att hantera det ganska bra på?
 
Aha, jag är medryttare på en new forest! Hon är bara 134 cm hög så det är en liten dam. Varje gång jag hoppar av får jag tänka mig för för jag svingar mig av med sådan fart som om hon vore större och slår i marken för hårt, glömmer liksom bort att det är så nära till marken :D Och traven är verkligen ponnytrav, benen pinnar på så snabbt att man knappt hinner med att rida lätt :p Hur stor är din?

Min är mätt två gånger, första gången i juli förra året fick de henne till 142 cm, men de mätte jättekonstigt och inte vid manken utan en bra bit upp på halsen, så det tar jag med en nypa salt. När vi mätte henne i september (annat ställe) var hon 140,5 cm, och även om det var i uppblåst tillstånd på ny plats med nya människor så tror jag det är närmare sanningen. Hon har nog växt en aning under vintern, så även om hon faktiskt var mindre då i september kan hon nog vara runt 1,40 idag. Lite surt ibland eftersom det hade känts bättre med "en stor C-ponny" än "en liten D-ponny", men nu är det som det är, och hon måste ju ändå tävla mot stora hästar ifall jag skulle vilja det. :p
 
@Qelina
Ja det gör fruktansvärt ont i hjärtat att ens familjemedlem mår dåligt. Man vet inte riktigt hur man ska göra, vilket ben man ska stå på och jag känner mig så fruktansvärt egoistiskt när jag säger att jag inte kan hjälpa honom. Men jag måste tänka på mig själv. Jag var typ femton sista gången han balla ur och det var bland de värsta jag varit med om.

Nu 11 år senare har jag börjat gå vidare. Men tyvärr har jag fått betala med min psykiska (o)hälsa som pris och jag kommer nog aldrig bli riktigt "frisk".

Därför är det skönt att träna. Jag får göra något jag tycker väldigt mycket om, träna bort lite ilska, skaffa mig mål och bli envis.
 
Jag ska försöka få ut sambon på en promenad snart. Yr varnar för åska men det ser inte direkt åskigt ut på himlen. Undrar om jag kan få honom att släppa tvspelsdosan :D
 
Veckan har börjat ganska bra måste jag säga.

Måndagen bjöd på hoppning med hästen i värmen. Både hästen och jag var nöjda och glada efteråt, men svetten rann. När jag kom hem blev det lite styrkeövningar för armarna, axlarna och ryggen.

Vaknade upp i går tisdag, med träningsverk, i benen?! Hade räknat med träningsverk men inte i benen. Men det gick över efter lunch så i går kväll gav jag mig ut på en springtur på 5km i regnet. När jag var hemma igen skulle jag släppa in hästarna, varav jag ska försöka undvika vattensamlingen vid grinden. Klarar mig inte alls, faceplantar rätt i vattenpölen. Så nu sitter jag med ömmande höft och handleder. Så i dag blir det bara en ridtur.

så här såg jag ut efter badet i vattenpölen. Mina nya skor gillade inte behandlingen :(
IMG_6338_zpsgo8bbqxl.jpg


Blev inspirerad av min vän (som jag ska springa action run med) att ta en bild på hur jag ser ut nu i början av träningen. Och jag är ganska imponerad faktiskt, ser ju inte så klen ut! Men bättre ska det bli, och jag borde "deffa" lite tror jag.
IMG_6331_zpscuyogop3.jpg
 
Usch vad jobbigt det låter @et_flickan :(. Men det låter som att du har hittat en bra strategi att hantera det, och jag tycker inte att du ska behöva känna dig egoistisk för det! Du har försökt, och ibland går det inte längre ändå. Och om han någon gång lyckas ta sig ifrån sina problem så har han större nytta av en syster som mår bra :).
 
Kom precis hem från 90 minuters promenad med barnvagn. Vädret har varierat mellan korta stunder av uppehåll, duggregn och pissregn. Nu sitter jag under en filt och är nöjd :up:
 
Det blir ingen hundkurs för mig ikväll. Det regnar massor här och hunden hatar regn och blir låg och omotiverad att träna då. Inte ens korv gör att det blir kul. Och jag känner mig inte motiverad heller, kan inte sluta fundera över och döma min kropp och jag vill bara gömma mig i mjukiskläder som inte stramar mot kroppen för jag vill inte känna att den finns (verkligen jätte jobbigt när jag var iväg idag och var tvungen att ha jeans och sen när jag tänkte att jag skulle till kursen och hade "hundträningsbyxorna på mig) och sen krypa ner under massor av filtar. Vet inte hur mycket självhat som har cirkulerat i mitt huvud under dagen :( Ska försöka ta hand om mig själv genom att ha en lugn kväll med lite serier, kanske läsa lite och kämpa på med det här med maten.

Pratade med mamma och hon tyckte också det lät mycket att jag ska vägas tre gånger i veckan. Jag förstår inte vitsen med det faktiskt. Hur mycket hinner ändras egentligen. Min förra terapeut sa att man bara ska väga sig en gång i veckan och sen se det över en månads perspektiv för att se om man gått upp eller ner i vikt. Att man inte kan se det från en vecka till en annan. Och hon var expert på anorexi.
 
Tack så mycket @Jenka, @inverterad och @Kiwifrukt för gratulationerna :)

kl

Sömnig idag. Onsdag brukar nog vara min tröttaste dag, i alla fall när jag jobbar tidigt skift och det faller även in med veckans andra benpass... Utmanande :p men det gick riktigt bra faktiskt! Det blev knäböj, raka marklyft och avslutade med leg curls (vad heter det på svenska). Jag kände mig stark, bra känsla genom hela passet!
 
@Qelina Har du frågat varför de vill väga dig så ofta?

Förresten känns det som anorexin talar när du hela tiden säger att det inte är någon fara för att du har vägt mindre. Sanningen är att det ÄR fara - annars skulle inte vården reagera så. Du har haft tur innan. Nu mår din kropp inte bra.

Du frågade tidigare om det är mycket med 1000 kaloriers underskott. Utan att vara särskilt dietkunnig så säger jag JA. Det är mycket. Speciellt i din situation när du egentligen inte borde ligga på underskott alls (även om sjukdomen tycker det).
 
Du frågade tidigare om det är mycket med 1000 kaloriers underskott. Utan att vara särskilt dietkunnig så säger jag JA. Det är mycket. Speciellt i din situation när du egentligen inte borde ligga på underskott alls (även om sjukdomen tycker det).

Nu är inte jag någon expert, men jag har för mig att jag läst någonstans att 2000 kalorier/dag är normalt för en kvinna som rör sig "lagom", och att vid viktminskning lägga sig lite under det, kanske 1300-1500? Någon som är mer insatt får gärna rätta mig om jag har fel. Jag kan nästan svära på att du @Qelina ligger väldigt mycket under 1300 kalorier/dag, plus att du rör dig så mycket. Du ska dessutom inte gå ner ett enda gram i vikt, du ska upp! Hur hemskt det än låter skulle du förmodligen behöva mer än 2000/dag.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder...
99 100 101
Svar
2 009
· Visningar
78 984
Senast: Mineur
·
  • Låst
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
78 368
Senast: Ackio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp