Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Dom säger att dom vill väga mig så ofta för att mina kroppsliga värden som blodtryck och puls varit oregelbundna och kroppen är ostabil och inte mår bra. Att dom är oroliga för mig och vill hålla koll. Men det blir helt fel i huvudet om jag vägs måndag, onsdag, fredag. Det sätter igång massor i huvudet och jag blir ännu räddare för att äta och dricka. Och som min förra terapeut som var expert på anorexi sa så säger det ju inte mycket att väga sig så ofta, det blir liksom mest vätskebalansen i kroppen som man väger.@Qelina Har du frågat varför de vill väga dig så ofta?
Förresten känns det som anorexin talar när du hela tiden säger att det inte är någon fara för att du har vägt mindre. Sanningen är att det ÄR fara - annars skulle inte vården reagera så. Du har haft tur innan. Nu mår din kropp inte bra.
Du frågade tidigare om det är mycket med 1000 kaloriers underskott. Utan att vara särskilt dietkunnig så säger jag JA. Det är mycket. Speciellt i din situation när du egentligen inte borde ligga på underskott alls (även om sjukdomen tycker det).
Man kan definitivt vara för nyttig! Eller det blir väl så att det faktiskt blir onyttigt för att man drar det till sin spets. Titta bara på sjukdomen ortorexi, där man tränar för mycket och äter alldeles för "hälsosamt" så att man missar en massa viktiga byggstenar till kroppen i form av t.ex. fett och kolhydrater och får för lite vila. Det var så min ätstörning började, hade 2 år med det jag skulle kalla ortorexi eller ätstörning UNS (utan närmare specifikation). Jag började utesluta en massa livsmedel, hade en massa regler för vad som var tillåtet och inte och hoppade över måltider, hade stenkoll på vad jag åt. Vägde mig och mätte mig hela tiden och tränade flera timmar per dag, varje dag.Jag trodde att jag skulle dö tröttdöden efter gymmet men icke då. Lyckades till slut få karln att släppa speldosan och följa med ut i regnet. Vi gick 6 km sen blev jag fruktansvärt hungrig, yr och illamående. Jag fattar inte, jag äter, jag äter och jag äter, ändå blir jag alltid hungrig under en promenad även fast jag käkade precis innan vi gick ut. Jag ska prova att äta något mer fettrikt innan nästa promenad och se om det fungerar bättre. Det kanske blivit lite för nyttigt. Kan man vara för nyttig?
Nu är jag dock väldigt trött och väldigt mör i kroppen. Benen känns som bly efter promenaden. Huvudvärken jag hade i morse är dock försvunnen . Jag är väldigt stolt över mig själv idag. I morgon ska jag gå en kort promenaden med en vän men annars får det bli vila, handla mat och ladda batterierna inför fredagens gympass.
Dom säger att dom vill väga mig så ofta för att mina kroppsliga värden som blodtryck och puls varit oregelbundna och kroppen är ostabil och inte mår bra. Att dom är oroliga för mig och vill hålla koll. Men det blir helt fel i huvudet om jag vägs måndag, onsdag, fredag. Det sätter igång massor i huvudet och jag blir ännu räddare för att äta och dricka. Och som min förra terapeut som var expert på anorexi sa så säger det ju inte mycket att väga sig så ofta, det blir liksom mest vätskebalansen i kroppen som man väger.
Hmm, jag vet inte, det kanske är ätstörningen som inte tycker att det är någon fara, men jag har svårt att skilja på vad som är vad. Jag känner inte att det är någon fara. Alltså, jag känner ju att jag är svagare och tröttare i kroppen och ofta känner mig yr men det kommer liksom gradvis och man vänjer sig och tänker att det är så för alla. Sen tänker jag precis som du skriver att det inte är någon fara för att jag tycker att jag väger så mycket. Men det är ju min egna bedömning.
Det kanske inte är det normala tillståndet om man ser det utifrån, kan förstå lättare när det gäller andra. Som häromdagen när jag tycket det var jobbigt att lyfta ett glas med vatten för att jag kände mig så svag i kroppen, det skulle jag ju direkt reagera på om det gällde vem som helst förutom mig själv. Dumma sjukdom, den förvirrar allt inom en, ett enda kaos blir det i huvudet.Okej, det verkar ju komplicerat. Jag hoppas att ni kommer fram till en vettig lösning!
Och du, "alla" känner sig inte svaga och trötta, det kan jag lova! Det är vad du (eller anorexin kanske) försöker intala dig, tror jag, eftersom det normaliserar det sjuka hos dig. Men tänk att en kompis skulle komma till dig och säga att hon ofta känner sig yr och helt orkeslös - hade du sagt åt henne att det var något normalt och något positivt? Eller hade du kunnat förstå och kanske till och med bli orolig för henne?
Man kan definitivt vara för nyttig! Eller det blir väl så att det faktiskt blir onyttigt för att man drar det till sin spets. Titta bara på sjukdomen ortorexi, där man tränar för mycket och äter alldeles för "hälsosamt" så att man missar en massa viktiga byggstenar till kroppen i form av t.ex. fett och kolhydrater och får för lite vila. Det var så min ätstörning började, hade 2 år med det jag skulle kalla ortorexi eller ätstörning UNS (utan närmare specifikation). Jag började utesluta en massa livsmedel, hade en massa regler för vad som var tillåtet och inte och hoppade över måltider, hade stenkoll på vad jag åt. Vägde mig och mätte mig hela tiden och tränade flera timmar per dag, varje dag.
200 kcal är ungefär två bananer.Jag lyckades vända en hemsk dag till något bättre. Heja heja
Jag satt här i soffan med ångest upp över öronen och ville bara ta en överdos och försvinna, orkade inte med det här med vikten och maten och livet och allt hemskt som är. Men sen slutade det regna och lite spontant bestämde jag mig för att höra av mig till tjejen jag åker med och se om jag hann följa med till hundkursen för jag tänkte att det kanske skulle vara bra att bryta mina negativa tankar innan jag gick in i det för djupt. Hon hade inte åkt än så det gick bra.
Jag skyndade mig att byta om och hann ner i tid. Det enda negativa fast som anorexin tycker är jätte bra är att jag inte hann äta något så nu har jag inte ätit något på ca 8 timmar, jag har promenerat mer än 2,5 timme och tränat hund i ca 70 minuter så det hade egentligen behövts något för jag har ätit väldigt lite även resten av dagen, kanske 200 kalorier totalt under hela dagen, men det hanns inte med och nu när jag kom hem ska jag ju strax äta kvällsmellis och då klarar jag inte att äta något utöver.Men nya tag imorgon med maten!
Men det positiva är att vi idag skulle träna på de skyltar som är lite svårt i rallylydnaden och min lilla söta vovve var klockren, han var så duktig att de andra stannade upp och stod och tittade på oss och vi fick massor av beröm, vi satte varenda skylt av alla de svåraste. Han är bara så fantastisk min lilla vän
Så en hemsk dag slutade jätte fint och jag är stolt över vovven, så väldigt stolt. Tänk att jag har världens bästa hund, det kan ju inte bli bättre. Och det ger mig motivation till att fortsätta kämpa. Jag vill ju gå både rallylydnad och freestyle i höst och sen ev börja arbetsträna, fast mår jag som nu klarar jag inte av att arbetsträna och då blir hundkurserna ännu viktigare för det är mina friska stundes. Jag orkar inte alltid vara med på hela kurserna utan stannar ofta bara en timme medan de andra stannar 2,5 timme. Men det räcker för oss. Jag kanske missar lite men jag får ändå komma ut ett tag och tänka på något annat.
Oj, hur lyckades du med det? Det är inte så att du råkade vricka till den under dagen men att det liksom kom fram senare?Alltså jag har på något sätt lyckats stuka foten - i sömnen?! Vaknade tolv och hade skitont, lyckades till slut somna om. Foten är lite svullen och blå men känns lite bättre idag som tur är. Hur fan lyckas man
Torsdag betyder överkropp så jag tar väl och haltar ner till gymmet ändå