Beach 2014 del VII

Status
Stängd för vidare inlägg.
Matångest, matångest, matångest...


:banghead:

Kan tänka mig att det är svårt att hålla balansen när man gått ned så pass mycket i vikt, men försök verkligen komma ifrån den där ångesten, bara andas ut den. Det går inte ändå inte att göra ogjort så ångesten är BARA destruktiv och energislukande.
 
För att de gör det. Varför vet jag inte. De känns bara fel.

Var för det att det var just pizza och choklad? Hade det varit bättre om det varit motsvarande mängd kycklinggryta och frukt?
Var det för att det var en stor kalorimängd? Hade det varit bättre om du ätit hälften så mycket?
Var det för att du egentligen inte var hungrig? Åt du på grund av att du var stressad, hade tråkigt, var ledsen?
 
Var för det att det var just pizza och choklad? Hade det varit bättre om det varit motsvarande mängd kycklinggryta och frukt?
Var det för att det var en stor kalorimängd? Hade det varit bättre om du ätit hälften så mycket?
Var det för att du egentligen inte var hungrig? Åt du på grund av att du var stressad, hade tråkigt, var ledsen?
Kalorimängden. Åt inte mer än vad jag kände att jag orkade. Var lagom mätt. Men de känns som om jag har varit alldeles för onyttig hela veckan, fast endå inte. Har tagit nån bulle, nån chokladboll å nån godisbit. Inga större mängder, men de har blivit nått litet varje dag lixom.
Har tränat bra och vågen visar ingen skillnad men se känns lixom som om att jag förstör allt jag jobbat för. Pizzan var lixom de som fick ångesten att bryta ut trots att jag skött mig bra med mat å träning hela veckan som varit.
 
Kalorimängden. Åt inte mer än vad jag kände att jag orkade. Var lagom mätt. Men de känns som om jag har varit alldeles för onyttig hela veckan, fast endå inte. Har tagit nån bulle, nån chokladboll å nån godisbit. Inga större mängder, men de har blivit nått litet varje dag lixom.
Har tränat bra och vågen visar ingen skillnad men se känns lixom som om att jag förstör allt jag jobbat för. Pizzan var lixom de som fick ångesten att bryta ut trots att jag skött mig bra med mat å träning hela veckan som varit.

Är du rädd för att ramla tillbaka i gamla vanor? Att gå upp igen?
 
@Tassetass
Sen bara för matångesten så känner jag mig stor nu och inbillar mig att magen har blivit fetare trots att måttbandet visar 3 cm mindre än för två veckor sen. Jag är sjuk.
 
@Tassetass
Sen bara för matångesten så känner jag mig stor nu och inbillar mig att magen har blivit fetare trots att måttbandet visar 3 cm mindre än för två veckor sen. Jag är sjuk.

Sjuk vet jag inte, men du har genomgått en enorm förändring på väldigt kort tid. Min viktminskning var mycket mindre än din, tog längre tid och jag började för fem år sedan och min hjärna är inte med i matchen än. Det är inget fel på dig som reagerar på det här sättet, din hjärna vet ju inte vilket ben den ska stå på (därav mina tips i tidigare inlägg om att plugga in din nya självbild).

Ja.. Sjukt rädd.

Har den här rädslan kommit mer på sistone eller har du alltid haft den lurandes i bakhuvudet?
 
Sjuk vet jag inte, men du har genomgått en enorm förändring på väldigt kort tid. Min viktminskning var mycket mindre än din, tog längre tid och jag började för fem år sedan och min hjärna är inte med i matchen än. Det är inget fel på dig som reagerar på det här sättet, din hjärna vet ju inte vilket ben den ska stå på (därav mina tips i tidigare inlägg om att plugga in din nya självbild).



Har den här rädslan kommit mer på sistone eller har du alltid haft den lurandes i bakhuvudet?
De känns som om den kommer oftare och starkare. På slutet nu är den så stor att jag har seriösa tankar på att stoppa fingrarna i halsen. Jag ligger så nära målet nu och vill inte tappa det.
 
De känns som om den kommer oftare och starkare. På slutet nu är den så stor att jag har seriösa tankar på att stoppa fingrarna i halsen. Jag ligger så nära målet nu och vill inte tappa det.

Det är inte så konstigt. Under viktnedgången upplever jag det som att många, även jag själv, blir lite lätt höga på framgången. Framgångarna avlöser varandra och man äger fan hela världen. Sedan börjar målet närma sig och därmed ska viktminskningsprojektet göras om till ett vikthållningsprojekt. Hur man går ner i vikt finns det massor med kunskap om, men det känns som att alla metoder, bloggar, böcker och världen i allmänhet tappar bollen när det blir dags att hålla vikten.

Vad jag tycker att du ska göra är att göra upp en precis lika genomtänkt plan för att hålla vikten som du hade för att gå ner. Tänk på hur du hanterat motgångar och svårigheter under viktminskningen och översätt dem till en rimlig hålla-vikten-strategi. Principerna är nämligen exakt desamma; vad du äter på julafton eller någon dag i månaden kommer inte påverka din vikt, det är vad du gör varje dag som spelar roll. Sedan måste du ju forma varje dag så att det är trevligt att leva och det är faktiskt okej med lite godis, fika eller vad man nu vill ha varje dag om det hålls på en vettig nivå (och vad som är en vettig nivå bestäms ju av din ämnesomsättning, aktivitet, träning etc, det finns inga regler).

Du måste också fundera på hur du ska hantera en viktuppgång, för väldigt få som varit överviktiga går igenom resten av livet utan att behöva ta omtag då och då. Sätt en viktgräns som du inte ska gå över, kanske 3-4 kg över din målvikt (vissa har 1-2 kg men det kan man ju dra på sig bara det blir lite varmt) och bestäm dig på förhand att ge dig rimligt med tid att gå ner de där kilona igen. Säg att du går upp 4 kg, tänk då på hur lång tid det tog att gå ner de där sista 4 kilona när du gick ner första gången. Ge dig själv rimliga ramar att arbeta inom.

Jag skulle kunna skriva en novell om det här, men jag stoppar där så länge. :D
 
Det är inte så konstigt. Under viktnedgången upplever jag det som att många, även jag själv, blir lite lätt höga på framgången. Framgångarna avlöser varandra och man äger fan hela världen. Sedan börjar målet närma sig och därmed ska viktminskningsprojektet göras om till ett vikthållningsprojekt. Hur man går ner i vikt finns det massor med kunskap om, men det känns som att alla metoder, bloggar, böcker och världen i allmänhet tappar bollen när det blir dags att hålla vikten.

Vad jag tycker att du ska göra är att göra upp en precis lika genomtänkt plan för att hålla vikten som du hade för att gå ner. Tänk på hur du hanterat motgångar och svårigheter under viktminskningen och översätt dem till en rimlig hålla-vikten-strategi. Principerna är nämligen exakt desamma; vad du äter på julafton eller någon dag i månaden kommer inte påverka din vikt, det är vad du gör varje dag som spelar roll. Sedan måste du ju forma varje dag så att det är trevligt att leva och det är faktiskt okej med lite godis, fika eller vad man nu vill ha varje dag om det hålls på en vettig nivå (och vad som är en vettig nivå bestäms ju av din ämnesomsättning, aktivitet, träning etc, det finns inga regler).

Du måste också fundera på hur du ska hantera en viktuppgång, för väldigt få som varit överviktiga går igenom resten av livet utan att behöva ta omtag då och då. Sätt en viktgräns som du inte ska gå över, kanske 3-4 kg över din målvikt (vissa har 1-2 kg men det kan man ju dra på sig bara det blir lite varmt) och bestäm dig på förhand att ge dig rimligt med tid att gå ner de där kilona igen. Säg att du går upp 4 kg, tänk då på hur lång tid det tog att gå ner de där sista 4 kilona när du gick ner första gången. Ge dig själv rimliga ramar att arbeta inom.

Jag skulle kunna skriva en novell om det här, men jag stoppar där så länge. :D

Jag gick ju med i Viktväktarna just för att lära mig hur jag skulle äta och även kunna njuta av livet. De har gått som en ren dans om man bara kollar på viktkortet och då vet jag vid vissa perioder att jag njöt på tok för mycket utan att de gav en negativ effekt.
Så som jag äter nu är de tänkt att jag ska äta resten av livet, men då MÅSTE jag släppa taget lite och låta mig själv unna mig då och då utan att få äckliga tankar. Jag vet ju att de inte händer någonting av de så länge jag sköter mig resten av dagarna och håller igång träningen.
När jag går i mål så är de tänkt att jag ska gå på ett jämviktsprogram i 6 veckor för att lära mig hur jag ska äta för att stå still. Men jag vet inte om jag är redo för de än. Jag känner mig långt ifrån klar.
 
Jag gick ju med i Viktväktarna just för att lära mig hur jag skulle äta och även kunna njuta av livet. De har gått som en ren dans om man bara kollar på viktkortet och då vet jag vid vissa perioder att jag njöt på tok för mycket utan att de gav en negativ effekt.
Så som jag äter nu är de tänkt att jag ska äta resten av livet, men då MÅSTE jag släppa taget lite och låta mig själv unna mig då och då utan att få äckliga tankar. Jag vet ju att de inte händer någonting av de så länge jag sköter mig resten av dagarna och håller igång träningen.
När jag går i mål så är de tänkt att jag ska gå på ett jämviktsprogram i 6 veckor för att lära mig hur jag ska äta för att stå still. Men jag vet inte om jag är redo för de än. Jag känner mig långt ifrån klar.

Nu kanske jag märker ord helt i onödan, för jag förstår hur du menar och antagligen tänker du rätt, men att stå still i vikt innebär att äta på ett annat sätt än när man går ner i vikt. Det handlar inte om att släppa taget utan om att börja med en helt ny uppgift. Du måste vara beredd på att göra om jobbet en gång till men på en annan nivå när du ska stå still. Givetvis har du med dig all kunskap och erfarenhet från viktnedgången, men den måste användas på ett annat sätt. Kanske är det därför du inte känner dig redo för jämnviktsprogrammet, som jag antar har till uppgift just att balansera det hela på en nivå att man varken går upp eller ner, för du har inte riktigt förstått eller accepterat vad som komma skall.

Mitt råd är alltså att inte se dig själv som "klar" utan se det som en ny uppgift i precis samma projekt. När jag bestämde mig för att gå ner i vikt satte jag av två år för att gå ner och tre år för att lära mig hålla vikten. För mig har det fan inte räckt med tre år, det är SVÅRT.

Är jag begriplig överhuvudtaget? Är inte så lite trött... :p
 
Nu kanske jag märker ord helt i onödan, för jag förstår hur du menar och antagligen tänker du rätt, men att stå still i vikt innebär att äta på ett annat sätt än när man går ner i vikt. Det handlar inte om att släppa taget utan om att börja med en helt ny uppgift. Du måste vara beredd på att göra om jobbet en gång till men på en annan nivå när du ska stå still. Givetvis har du med dig all kunskap och erfarenhet från viktnedgången, men den måste användas på ett annat sätt. Kanske är det därför du inte känner dig redo för jämnviktsprogrammet, som jag antar har till uppgift just att balansera det hela på en nivå att man varken går upp eller ner, för du har inte riktigt förstått eller accepterat vad som komma skall.

Mitt råd är alltså att inte se dig själv som "klar" utan se det som en ny uppgift i precis samma projekt. När jag bestämde mig för att gå ner i vikt satte jag av två år för att gå ner och tre år för att lära mig hålla vikten. För mig har det fan inte räckt med tre år, det är SVÅRT.

Är jag begriplig överhuvudtaget? Är inte så lite trött... :p

Alltså varför ska livet vara så komplicerat fööööööööör? :arghh:
 
Alltså varför ska livet vara så komplicerat fööööööööör? :arghh:

Om det vore enkelt att gå ner i vikt och hålla den borta skulle alla göra det.

Acceptera att du har massor med jobb kvar. Bara acceptera det och sen gör det. Gör rätt, gör fel, gör om, gör rätt and rinse and repeat. Och var snäll mot dig själv, du har gjort en brutal jävla insats för din nutida och framtida hälsa.
 
Om det vore enkelt att gå ner i vikt och hålla den borta skulle alla göra det.

Acceptera att du har massor med jobb kvar. Bara acceptera det och sen gör det. Gör rätt, gör fel, gör om, gör rätt and rinse and repeat. Och var snäll mot dig själv, du har gjort en brutal jävla insats för din nutida och framtida hälsa.

Tack för att du tog dig tid. Vad hade jag gjort om jag inte hade er alla i denna tråd att vända mig emot, som kommer med så många kloka ord och hjälper mig på traven när jag skumpar ur sadeln.

:love:
 
Jahapp. Vilodag idag. Fortfarande träningsvärk, imorgon ska jag köra på med mitt nya program som jag fick av min PT.
Sen fyller min mor år. Var dit en snabbis idag, oj vad hon bakar. Blir en tuff dag imorgon..
 
Idag tog jag mig tid till en löprunda :) Strax under 5 km, kändes helt okej. Siktar inte på någon fantastisk tid på tjejmilen, bara jag slår förra årets resultat :D Och framför allt har en trevligare resa mot mål, förra året var jag halvdöd sista två kilometrarna.

Övrig motion idag: Två timmar trampbåt :laugh:
 
Själv har jag inte motionerat idag, bara sorterat barnkläder. Och nu sitter jag i soffan och njuter av att man kan tända ljus igen, och så unnar jag mig ett glas vin! :)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp