@Tassetass Jag har körkort men avskyr att köra bil, när jag skaffar bil ska den vara skruttig och pytte så den är lätt att ratta och parkera (och så det inte gör nåt om jag råkar köra in i en stolpe)
Skruttdelen blir ju svår för min del eftersom vi nu köpt en ny, men den var väldigt lättrattad! Vände tammefan på en femöring och har backkamera och en massa fina finesser.
Jag äcklas något extremt av min kropp, det känns på allvar som jag ska kräkas,jag har riktiga kräkskänslor. Jag hatar, hatar, hatar min kropp och att jag är fast i den. Vill ha bort den, vill inte se ut så här, vill inte att min kropp ska kännas så här. Alltså jag blir snart galen! Jag gillar själv mina ögon, mitt hår, mina vader och mina läppar - när jag framhäver de delarna av mig själv, gör en snygg ögon makeup eller frisyr tex, så känner jag mig snyggare! Använd det!Tack! Det var bra tips och tänkvärda saker. Ska fundera på det du skrev om och se om jag kommer på något jag gillar hos mig själv. Och jag måste verkligen jobba på att lägga fokuset på annat än min kropp. Det är ju tragiskt att 90% av min tid går åt till att tänka på min kropp och hata den... Vad jag än gör finns ju kroppen med mig och jag har det alltid i bakhuvudet, den där lilla rösten som spökar för mig.@Qelina Vad tycker du bäst om på din kropp?
Eller har du en favorit färg som klär dig jätte bra? Några accessoarer som gör dig glad? skor?
Man får lov att ha bra dagar och dåliga dagar - det har alla!
Jag skulle vilja säga att det enbart sitter i din skalle och att andra inte ser dig som du själv gör, jag har också perioder där jag hatar min kropp, men man hittar något som gör att man mår bra allt eftersom, man kanske provar på en ny träningsform, träffar någon ny vän, eller en gammal vän, att umgås med och hitta på saker med.. Man får flytta fokus från sig själv till något annat, lär dig något nytt - virka en mössa, lär dig crawla, utforska naturreservat, baka bröd osv
Du är fin som du är!
Jag tror att det är ytterst få personer i hela världen som blir äcklade av att se en kropp i normalhull (förmodligen även få som verkligen äcklas av någons kropp oavsett storlek). Och det problemet ligger i så fall hos de personerna. Det är ju ingen normal människa som går runt och äcklas av helt vanliga människor i sin omgivning, då klarar man ju inte att gå ut.Jag står inte ut
Och jag tycker det är så jobbigt att alla andra kan se min kropp och äcklas av den de också, jag undrar hela tiden vad alla jag möter tänker om min kropp, om de blir lika äcklade som jag?
Och inga kläder sitter fint, jag har försökt med nya kläder men det blir ju inte bättre, pengar jag kastat i sjön helt enkelt. I alla kläder syns min stora mage. När jag kommer och går är det som att det först kommer en mage gåendes och sen resten av mig, så mycket står den ut. Jag byter kläder flera gånger per dag för att jag är så obekväm i allt jag tar på mig, inte för att jag är modeintresserad eller bryr mig om kläderna i sig utan mest att jag försöker dölja min kropp på bästa sättet. Jag kan ha vissa kläder på förmiddagen för innan jag ätit så är magen mindre, men så fort jag fått i mig bara lite lunch svullnar jag ju upp ännu mer (fast magen syns ju även innan men inte lika mycket).
Vad ska jag ta mig till? Jag vill ju bara gå ner i vikt igen. Men det får jag ju inte. Ska ju till och med upp lite till, det är inte mycket kvar nu, är riktigt nära min lägsta "normalvikt" men jag lovar att jag på långa vägar inte ser underviktig ut längre och är det ju knappt inte heller. Att vara normalviktig är ju helt normalt precis som namnet antyder, de flesta människorna i västvärlden är ju antingen det (och ser helt normala och hälsosamma och fina ut) eller överviktiga. Men varför tänker jag att jag är tjock om jag är normalviktig när ingen annan är det? Kanske för att jag ser så otränad ut?
Jag bryr mig ju inte alls hur mina vänner ser ut. Om jag ser någon som kanske är överviktig men vågar klä sig hur hen vill blir jag ju bara glad för att personen i fråga inte verkar tänka en massa onda tankar om sig själva utan accepterar kroppen, så jag tänker ju inte dumt om andra. Men om mig själv gör jag det. Jag trivs inte så här, jag vill inte ha den här kroppen för jag känner mig så obekväm, jag är inte en av dom som bara kan acceptera min kropp och klä mig hur jag vill. Jag vet ju iof inte hur andra känner sig inuti, kan ju bara se vad de visar utåt.
Åh, snälla,snälla har ni några tips för att acceptera kroppen bättre? Hur ska jag hantera de här tankarna och känslorna? Finns det någon som känner igen sig? Någon annan som har ett extremt självhat? Känns som jag verkligen hakat upp mig på just magen och sen låren. Som att det är det enda min kropp består av. Vill se kroppen som en helhet. Tror ni att folk bara ser min mage eller ser dom hela mig? Försökte be mina föräldrar om hjälp med tankarna igår men de blir bara arga och höjer rösten och säger arga saker, antagligen för att de blir oroliga att jag ska börja gå ner i vikt igen. Så de säger till mig att sluta dumma mig, lägg av med det där, nu får du skärpa dig och sådant. Men jag kan inte bara sluta eller skärpa mig.
Jag tror att det är ytterst få personer i hela världen som blir äcklade av att se en kropp i normalhull (förmodligen även få som verkligen äcklas av någons kropp oavsett storlek). Och det problemet ligger i så fall hos de personerna. Det är ju ingen normal människa som går runt och äcklas av helt vanliga människor i sin omgivning, då klarar man ju inte att gå ut.
Det är klart att det blir en omställning. Kroppen lägger på sig livsviktiga kilon och måste ändra utseende för att få plats med dom. Det går inte att se lika smal ut som undernärd som vid normalvikt, av naturliga orsaker - någonstans måste det sitta. Dessutom har du förmodligen mer mat i tarmarna nu, det fyller också ut magen. Där kommer musklerna in, den naturliga korsetten som håller allt på plats. Eftersom du ätit dåligt har musklerna inte kunnat hålla sig i den form dom behövt, alltså orkar dom inte hålla tarmpaketet på plats på samma sätt som dom brukar göra. Nu när du börjat träna igen så kommer dom här musklerna att stärkas, och ger då ett slankare utseende.
Att magen blir lite bullig ibland är inga konstigheter. Du skulle sett mig imorse, jag såg ut att vara gravid i månad 6 eller nåt sånt. Det betyder inte att jag är tjock, för jag har inte övervikt enligt BMI eller för mycket fett på kroppen. Det var en svullen mage pga vad jag ätit och tid i månaden, dvs fullkomligt normalt.
Försök att tänka på att det är skillnad mellan att vara tjock (ha alldeles för mycket fett på kroppen), ha viss brist på muskler samt naturliga svängningar i hur stor magen ser ut. Hade du varit tjock (åter igen: för mycket fett på kroppen) så hade inte dina läkare velat att du skulle gå upp mer. Däremot måste du få i dig mat för att kunna stärka musklerna. Och svängningar i hur stor magen ser ut har alla, det kommer man inte ifrån.
Tänkte visa två bilder på en känd bloggare, länkar dom så dom inte tas bort av moderator.
Först ut, en bild där hon ser ut som hon brukar göra på sina bilder: http://tyras.se/wp-content/uploads/2014/01/20140110-144143.jpg
Och så en bild till, där hon skriver "…alltså det här är INGET skämt, ingen retuschering eller inget uppstoppat under magen! Såhär har min mage sett ut de senaste två veckorna på kvällarna… kan ni förstå? Haha alltså jag har sett så gravid ut att jag var tvungen att göra ett gravtest." http://tyras.se/wp-content/uploads/2014/01/l1.jpg
Nu får ju inte alla sådär stora magar, men bara för att visa att skillnaden KAN vara enorm utan att man lagt på sig fett
Antar att din sjukgymnast (visst gick du hos en sån?) redan har lagt till coreövningar i ditt träningsprogram, annars kan du ju diskutera saken med denne. Coremuskulaturen är inte bara bra för att hålla in maginnehållet, utan stabiliserar även upp kroppen, det där med att man ser lite slankare ut är en trevlig bonus
Jag tror att det är ytterst få personer i hela världen som blir äcklade av att se en kropp i normalhull (förmodligen även få som verkligen äcklas av någons kropp oavsett storlek). Och det problemet ligger i så fall hos de personerna. Det är ju ingen normal människa som går runt och äcklas av helt vanliga människor i sin omgivning, då klarar man ju inte att gå ut.
Det är klart att det blir en omställning. Kroppen lägger på sig livsviktiga kilon och måste ändra utseende för att få plats med dom. Det går inte att se lika smal ut som undernärd som vid normalvikt, av naturliga orsaker - någonstans måste det sitta. Dessutom har du förmodligen mer mat i tarmarna nu, det fyller också ut magen. Där kommer musklerna in, den naturliga korsetten som håller allt på plats. Eftersom du ätit dåligt har musklerna inte kunnat hålla sig i den form dom behövt, alltså orkar dom inte hålla tarmpaketet på plats på samma sätt som dom brukar göra. Nu när du börjat träna igen så kommer dom här musklerna att stärkas, och ger då ett slankare utseende.
Att magen blir lite bullig ibland är inga konstigheter. Du skulle sett mig imorse, jag såg ut att vara gravid i månad 6 eller nåt sånt. Det betyder inte att jag är tjock, för jag har inte övervikt enligt BMI eller för mycket fett på kroppen. Det var en svullen mage pga vad jag ätit och tid i månaden, dvs fullkomligt normalt.
Försök att tänka på att det är skillnad mellan att vara tjock (ha alldeles för mycket fett på kroppen), ha viss brist på muskler samt naturliga svängningar i hur stor magen ser ut. Hade du varit tjock (åter igen: för mycket fett på kroppen) så hade inte dina läkare velat att du skulle gå upp mer. Däremot måste du få i dig mat för att kunna stärka musklerna. Och svängningar i hur stor magen ser ut har alla, det kommer man inte ifrån.
Tänkte visa två bilder på en känd bloggare, länkar dom så dom inte tas bort av moderator.
Först ut, en bild där hon ser ut som hon brukar göra på sina bilder: http://tyras.se/wp-content/uploads/2014/01/20140110-144143.jpg
Och så en bild till, där hon skriver "…alltså det här är INGET skämt, ingen retuschering eller inget uppstoppat under magen! Såhär har min mage sett ut de senaste två veckorna på kvällarna… kan ni förstå? Haha alltså jag har sett så gravid ut att jag var tvungen att göra ett gravtest." http://tyras.se/wp-content/uploads/2014/01/l1.jpg
Nu får ju inte alla sådär stora magar, men bara för att visa att skillnaden KAN vara enorm utan att man lagt på sig fett
Antar att din sjukgymnast (visst gick du hos en sån?) redan har lagt till coreövningar i ditt träningsprogram, annars kan du ju diskutera saken med denne. Coremuskulaturen är inte bara bra för att hålla in maginnehållet, utan stabiliserar även upp kroppen, det där med att man ser lite slankare ut är en trevlig bonus
Nämen vad typiskt!
Klart att en gång i veckan gör skillnad. Om det är 1 timme per vecka blir det ju 52 timmar på ett år. Och 52 timmar träning är väl inte så illa pinkat, eller hur?
) bara sedan jag började med en så enkel sak som att lägga till ett kokt ägg till frukosten! Hoppas du börjar må bättre snart! Aldrig kul när magen lägger av... Förstår att du har hemlängtan, kanske blir det lite bättre när allting ordnat upp sig där nere med vardagsrutiner och så. 
