Beach 2014 del VII

Status
Stängd för vidare inlägg.
@tuaphua Och det där inlägget kopierades rakt in i mitt "bra och vettiga saker som skrivits på Buke"-dokument på datorn :D

Tack!

Jag förstår dock grejen! Vem fasen har inte hållit på och nojat. Och visst kan jag också göra det fortfarande.

Men jag är 34 år. Mitt yttre kommer liksom inte bli mer och mer likt dagens ideal. Tvärtom!

Då blir man liksom tvungen att gilla läget.

Utöver att jag per natur är sas långsmal. Jag är ranglig och tunn i kroppen. Det tycker säkert många tjejer idag är toppen. Jag har dock fått lära mig att det är en jäkla nackdel om man ska jobba med hästar. Jag skadar mig lättare om något skulle hända iom min tunna massa. Jag är inte lika stark som någon som är grövre och mer satt.

Jag har numer betydligt mindre midja än förr. Och mindre bröst. Just för att jag tränat och musklat midjan så att jag får bättre bålstabilitet.
Det skulle jag för 10 år sen ojat mig över. Idag är det liksom bara att inse att jag är rakare i kroppen. Men jag funkar bättre.
Och det är ingen som behandlat mig särskilt mycket annorlunda för det. ;)
 
Jag tog det lite lugnt med löpningen efter att ha frågat lite här i tråden. Sprang ett par ggr och körde mer styrka istället tills jag träffade min behandlare och kunde fråga kring hur mycket som vore ok för mig att springa.

Han tyckte att jag absolut kunde springa som jag gjort iom att han ansåg mig vara så pass i trim av det jag gör iaf dagligen och att jag har så pass god löpteknik.
Så nu har vi snackat ihop oss lite om hur jag bör och får träna.

Just nu är jag i båten och har inte sprungit något förrän idag. Jag har simmat en del och märkt att jag då känner av mina knän något.
Det var något jag och behandlaren pratade om, han nämde att jag just borde få problem med knäna om jag simmar bröstsim. Det har jag känt av förr. Har hållit mig till frisim nu därför. Men insåg nu när jag såg ett kort att när jag trampar vatten så gör jag ju det ofta a la samma rörelser som bröstsim. Inte bra! Förklarar knäna.. Känner mig lite glapp i dem nu efter simningen(kände stor skillnad då jag sprang ikväll) och han pratade om en roterande rörelse som folk med min instabilitet kan göra vid simning och om de cyklar med mjuka skor.

Så nu är det färdigsimmat för mig. Iaf nu en period..

Kan bjussa på dråpligheter också:
Det är oklokt att sätta sig käpprätt upp direkt man vaknar i mörkret.. Lågt i tak i båt och en vinkel på en list blir lika med blåtira.

Det känns också så där att iförd BH och bikinitrosor hålla på att ramla i vattnet med hund och mobil i handen och skrapa upp sina smalben/slå dem blå inför H&M-Perssons familj.
Stackars omedvetna lilla hund!
Jag kommer imorgon hem från några härliga lediga dagar och ser ut som jag varit på fullkontakts kampsports-läger.

Tråkigt med simning o knän som strular men härligt att du bjuder på krigsskadorna ;) (jag kan ju säga att mina ben (med typ fyra skrapsår och fem-sex blåmärken) får folk att fråga "men vaaad har du gjort?!?!" "cyklat mountainbike" svarar jag glatt ;)
 
Det är nog ingen fara med knäna. Jag brukar känna av innan det blir något stort av det. Det är säkert helt ok om några dagar. Jag vet ju att jag har instabila knän och vad jag inte bör göra. Men ibland vill man testa om det inte kan gå nu när man blivit starkare eller vad man tror.. ;)

Lite blåmärken har jag ofta. Har lätt att få det och är ofta lite trött.
Men blåtira och såna här smalben är lite mer än ens jag brukar ha.
Inte rekommenderat att först dunka in smalbenen i pallen på bryggan(som välte iom gammal och ranglig och gled in i springor i bryggan) och sen hänga och kravla med dem skrapandes mot bryggan. Med en hund i en handen och mobilen i andra.
Jag bad till gud att jag skulle få tillbaks balansen fort. Vågade inte ta i ordentligt med den armen jag hade hunden under av risk för att klämma henne. Och det var den jag nådde båten bäst med.
Men ville samtidigt inte att stackarn skulle behöva åka i plurret.

Iom att jag råkade mörda min mobil med hjälp av dricka förra året under mycket traumatiska former ville jag försöka få den här att överleva ett år iaf.

Jag var skiiitarg efter jag slog mig och ville skylla allt på min far som hade en sååå dålig jävla pall. SÅ ranglig! Och som har så smala ben att den kan glida ner mellan brädorna i bryggan.
Men iom att han faktiskt varnade mig och sa att jag måste kolla att den stod rätt och är ranglig så.. ;)

Mountainbike verkar kul! Det hade jag gärna testat om jag inte haft just mina knän och min nacke..
Löpning och styrketräning är väl min grej kanske..
 
Du är skitfin! Vilken jäkla midja!

En av fördelarna med att bli äldre är att man släpper mycket av utseendehetsen. Jag ser inte ut som när jag var 20 år. Men jag trivs så in i helsike mycket bättre med mig själv. Trots att jag enligt rådande ideal var snyggare som yngre.

Man inser hur mycket onödig tid och energi man lagt på saker som egentligen inte påverkar ens liv i någon större grad.
Jag är inte en välbetald fotomodell och har aldrig varit. Alltså kommer små skillnader i min kropps yttre aldrig ha någon större betydelse(ingen kommer granska min kropp med lupp och ev vägra anställa mig etc..). Just för att andra bryr sig inte så mycket.
Bara jag själv kan tycka om min kropp så kommer ingen annan reagera över småsakerna.
Att må bra och vara sund är väl däremot något som andra kan märka om man gör och är.
Och att straffa sig leder sällan dit.

Du är grym! Med några kilo hit eller dit med..
:love: (den smileyn kan @Mineur också ta åt sig av)

Jag försöker tänka mycket på det där med att VEM är det som ska bry sig och VAD gör det för skillnad. För som du säger kommer inte heller jag att bli någon välbetald fotomodell (och vill inte heller bli det, med det ideal som är idag), och då spelar det ingen roll. Det jag kommer fram till är att det i stort sett bara är jag som bryr mig. Jag har inte ens en pojkväns åsikter att ta hänsyn till (och skulle en sådan klaga över mitt utseende kan han packa ihop).
Vissa dagar går det hur bra som helst. Idag har varit en rätt bra dag på det planet. Hade vrålont i magen, sådär så det inte gick att stå upprätt, av okänd anledning (skulle tro att det beror på att magen fått för lite att jobba med, har mest fått i mig flytande), och som jag brukar när det händer köpte jag mig ett paket mariekex. Fick lite lätt hjärtsnörp när jag såg kcalinnehållet. 440 kcal/100g. Sen tog jag ett andetag och tänkte "ja, det är inte det nyttigaste som finns, men vill du hellre ha ont i magen?". Upptäckte sen att hela paketet utgör 200 kcal. Och jag kanske ätit en femtedel? Max. Så jag lyckades vända den där ångesten. För magontet släppte två-tre timmar senare. Då hade jag dessutom lyckats få i mig dagens lunch, vilket jag inte skulle klarat med den extrema smärtan som gjorde så ont att jag mådde illa.

Försöker också tänka på att även fast min kropp inte alltid duger åt mig så hör jag sällan någon säga något negativt om den. Snarare väldigt positiva kommentarer. Varför ska jag klanka ner på en kropp som för en gångs skull funkar ganska bra, och som andra tjejer ser som ett slags mål?

Det känns ändå som att jag är på väg åt rätt håll. Dagarna av ångest är inte alls lika många. Jag äter betydligt bättre än jag gjorde en period. Men det är långt ifrån ett normalt beteende. Det sista jag vill är att normalisera användandet av tabletter i den mängd det blir ibland. Just nu fokuserar jag mer på att äta oftare än tidigare, inte hoppa över måltider i tid och otid, det känns ändå som det viktigaste. En tablett hit eller dit gör inte lika stor skillnad som att skippa en lunch.
 
:love: (den smileyn kan @Mineur också ta åt sig av)

Jag försöker tänka mycket på det där med att VEM är det som ska bry sig och VAD gör det för skillnad. För som du säger kommer inte heller jag att bli någon välbetald fotomodell (och vill inte heller bli det, med det ideal som är idag), och då spelar det ingen roll. Det jag kommer fram till är att det i stort sett bara är jag som bryr mig. Jag har inte ens en pojkväns åsikter att ta hänsyn till (och skulle en sådan klaga över mitt utseende kan han packa ihop).
Vissa dagar går det hur bra som helst. Idag har varit en rätt bra dag på det planet. Hade vrålont i magen, sådär så det inte gick att stå upprätt, av okänd anledning (skulle tro att det beror på att magen fått för lite att jobba med, har mest fått i mig flytande), och som jag brukar när det händer köpte jag mig ett paket mariekex. Fick lite lätt hjärtsnörp när jag såg kcalinnehållet. 440 kcal/100g. Sen tog jag ett andetag och tänkte "ja, det är inte det nyttigaste som finns, men vill du hellre ha ont i magen?". Upptäckte sen att hela paketet utgör 200 kcal. Och jag kanske ätit en femtedel? Max. Så jag lyckades vända den där ångesten. För magontet släppte två-tre timmar senare. Då hade jag dessutom lyckats få i mig dagens lunch, vilket jag inte skulle klarat med den extrema smärtan som gjorde så ont att jag mådde illa.

Försöker också tänka på att även fast min kropp inte alltid duger åt mig så hör jag sällan någon säga något negativt om den. Snarare väldigt positiva kommentarer. Varför ska jag klanka ner på en kropp som för en gångs skull funkar ganska bra, och som andra tjejer ser som ett slags mål?

Det känns ändå som att jag är på väg åt rätt håll. Dagarna av ångest är inte alls lika många. Jag äter betydligt bättre än jag gjorde en period. Men det är långt ifrån ett normalt beteende. Det sista jag vill är att normalisera användandet av tabletter i den mängd det blir ibland. Just nu fokuserar jag mer på att äta oftare än tidigare, inte hoppa över måltider i tid och otid, det känns ändå som det viktigaste. En tablett hit eller dit gör inte lika stor skillnad som att skippa en lunch.

Jag tycker du är jätteduktig som försöker vända dina tankar!
Utan energi orkar man ju inte. Och det gäller både normala livet och jobba med sina psykiska issues.
Med sömn inser man på något vis att man behöver sova. Det är inte skönt att vara trött hela tiden. Alltså försöker man sova så mycket man behöver.
Men att vara hungrig är på något vis mer ok. Jättekonstigt!
Det är ju ingen vits med det och den energin behövs ju lika väl som sömn.

En av mina närmsta vänner kämpar nu mot anorexi. Iom att jag själv varit sjuk i detsamma och inte direkt chockas av så mycket öht så pratar vi mycket.
Vännen får proffshjälp också.
Men det gör att jag som ändå varit frisk i många år och även mer levt i en värd där funktion premieras(hästeriet) sista åren och skitit i modetidningar/modegrejs/skönhetsgrejs på nätet kommit bort väldigt från de där känslorna och den synen på kroppen.
Jag tror ärligt talat det är sunt att inte leva så mycket genom det yttre.
Man måste vara väldigt stark för att orka den världen, om det så är genom mode/skönhet eller sociala normer i vissa sällskap.

Jag tycker absolut man kan bry sig om sitt yttre så länge man mår bra av det och det inte blir tvång kring saker.
Jag tycker sånt är kul jag med.

Jag vill kunna njuta av livet och göra det jag får lust till. Då måste jag göra vissa saker för att orka. Bla måste jag äta. Iom att jag är lite kass i kroppen och en vilde måste jag också träna rätt.
Man kan inte njuta fullt om man ska checka av sin kropp, sitt yttre eller andra nojor man har hela tiden.
Bland de skönaste människorna upplever jag vara de som bara kör och inte bryr sig vad andra tycker, om de gör bort sig eller är "fel".
Sån vill jag bli! Jag är inte riktigt där än. Men någon dag så!
 
Jag tycker du är jätteduktig som försöker vända dina tankar!
Utan energi orkar man ju inte. Och det gäller både normala livet och jobba med sina psykiska issues.
Med sömn inser man på något vis att man behöver sova. Det är inte skönt att vara trött hela tiden. Alltså försöker man sova så mycket man behöver.
Men att vara hungrig är på något vis mer ok. Jättekonstigt!
Det är ju ingen vits med det och den energin behövs ju lika väl som sömn.

En av mina närmsta vänner kämpar nu mot anorexi. Iom att jag själv varit sjuk i detsamma och inte direkt chockas av så mycket öht så pratar vi mycket.
Vännen får proffshjälp också.
Men det gör att jag som ändå varit frisk i många år och även mer levt i en värd där funktion premieras(hästeriet) sista åren och skitit i modetidningar/modegrejs/skönhetsgrejs på nätet kommit bort väldigt från de där känslorna och den synen på kroppen.
Jag tror ärligt talat det är sunt att inte leva så mycket genom det yttre.
Man måste vara väldigt stark för att orka den världen, om det så är genom mode/skönhet eller sociala normer i vissa sällskap.

Jag tycker absolut man kan bry sig om sitt yttre så länge man mår bra av det och det inte blir tvång kring saker.
Jag tycker sånt är kul jag med.

Jag vill kunna njuta av livet och göra det jag får lust till. Då måste jag göra vissa saker för att orka. Bla måste jag äta. Iom att jag är lite kass i kroppen och en vilde måste jag också träna rätt.
Man kan inte njuta fullt om man ska checka av sin kropp, sitt yttre eller andra nojor man har hela tiden.
Bland de skönaste människorna upplever jag vara de som bara kör och inte bryr sig vad andra tycker, om de gör bort sig eller är "fel".
Sån vill jag bli! Jag är inte riktigt där än. Men någon dag så!
Ångesten blir alltid värre i stressiga perioder. Det blir lite som att maten är det enda jag kan kontrollera.
Jobbar mer än heltid, packar ordrar i egna företaget när jag kommer hem, försöker vara social med vänner nånstans där emellan... Hoppas få slut på allt jag har på lager så jag kan lägga ner företaget så fort som möjligt, för det blir alldeles för mycket om jag ska ha det igång samtidigt som jag ska byta stad och börja plugga.
 
Ångesten blir alltid värre i stressiga perioder. Det blir lite som att maten är det enda jag kan kontrollera.
Jobbar mer än heltid, packar ordrar i egna företaget när jag kommer hem, försöker vara social med vänner nånstans där emellan... Hoppas få slut på allt jag har på lager så jag kan lägga ner företaget så fort som möjligt, för det blir alldeles för mycket om jag ska ha det igång samtidigt som jag ska byta stad och börja plugga.

Ja, så är det ju för många. Det var det för mig med.

Men just det där att man i stress inte kan kontrollera saker är viktigt att tänka på.
För ofta då vi känner stress har vi ju för mycket. Dvs det är utom vår kontroll.
Och framför allt är det ett jäkla jagande efter att "lyckas". Dvs hinna/orka utföra det man "bör" som eg är orimligt för en.

Känner man då antingen att man inte lyckas eller kaoset, bristen av kontroll så är det ju lätt att skaffa sig kontrollbehov över andra saker, tex mat eller tvångstankar kring annat.

Så jag hoppas du kan få slut på saker och kan lägga ner!
Du är värd mer än ångest och hur den nu manifesterar sig i form av att du tex inte lyckas äta nog eller magont etc..

Lyssna till din kropp! Och tänk på energin som ett bankkonto. Du måste sätta in för att kunna ta ut.
Vad ger energi och vad tar?

Jag vete fasen var jag hörde eller läste det. Det kan tom vara här. Men jagupprepar iaf iom att jag tyckte det var bra.
Det var något om att hjärnan inte kan skilja riktigt vid o det är man själv eller andra som säger negativa saker åt en. Eller då också tänker dem.
Så: tänk på det!
Det tar mycket energi att få eta hur dålig man är jämt. Även om man själv är den som tänker det. Du hade aldrig tänkt/sagt så hemska saker till någon annan.

KL
Ursäkta att det drog iväg så här i beach/träning etc..
Men jag tycker generellt att mående är intressant. Och det hänger ju ihop, kropp och själ.
 
Haha, det var ingen dålig vilodag @yew98fq!
För övrigt är du sjukt grym på att vinna grejer, haha!

Och min tanke är att gå över mer på framfoten när det gäller löpningen. Ska bara ta tag i att börja springa igen... :p
Testade för ett tag sen och sprang då 4 km blandat "vanligt" och på framfoten, och jäklar vilken träningsvärk! Helt sinnes, haha!
Jag springer enbart framfotalöpning. Provat att springa med hälen i först men tycker de blir för stumt och jag får lixom ingen mjuk linje i kroppen, så jag kör vidare på framfoten :)
 
Provade nya träningsupplägget igår. Styrka först å kondisen sen. Kände mig råstark och tog tungt i vikter, ökar nog på till 100 kg på benpressen nästa gång. Raka marklyft blev de åxå PB, 35 kg 4 gånger 12. Körde lite mer än bara de åxå såklart. Därefter intervaller på bandet. Sprang 200 m,. Stod still i 100 och körde på så tills jag nådde 5 km. Sprang inte fort men jädrar i min låda va de var tradigt i början men sen kom musklerna igång bra.
Träningen tog så bra så jag har svårigheter att sitta ner på toaletten redan nu. Känns bra! :)
 
Tre dagar utan internet och har insett att det är ett beroende som kanske inte alltid är så bra... Fy så jobbigt det var! Minsta lilla stund av icke-aktivitet så var jag på telefonen och skulle se om det jag kunde kolla fb, buke, mailen... Definitivt något att jobba på! Som tur är ska jag snart iväg igen, 2 veckor i fjällen utan vare sig internet eller mobiltäckning (tack för det tele2 :p )
Dagarna har i stället påbörjats med lätt "yoga" - det jag kom på och kom ihåg i stunden och det som kändes att kroppen behövde. Känns för mycket att säga att det var riktig yoga (vad nu det är?), men skönt var det i varje fall. Därefter stalltjänst och ridning, dressyr ena dagen och långa uteritter med mycket klättring övriga dagar. Däremellan har jag legat i vattnet, varmt och skönt!

Har försökt läsa ikapp i tråden, ni är grymma på att dela med er av glädje, ångest, pepp, svagheter och styrkor :love: J

@cili Hjärnan tror på det den tänker, oavsett om det det är sant eller inte. För varje gång du tänker att du inte duger så får du helt enkelt (det ÄR enkelt, men inte alltid lätt!) tala om för din hjärna att den ljuger, du duger visst! Och det som inte är sant är ju att din hjärna säger att du inte duger, du talar bara om vad som är sant för den!

@zassoo Grattis till jobbet!
 
Jäklar vilken träningsvärk jag har sen passet hemma igår. Dock mår jag inte något vidare idag. Tror jag har lite lätt solsting från igår. Men simmande en hel del när vi var nere på klipporna igår. Idag blir det hemma och i skuggan/inne. Tänkte jag skulle köra ett yoga pass nu på morgonen på altanen. Och imorgon väntar besök hos kiropraktorn, min ländrygg har börjat krångla igen. Hade svinont igår så fick ta massor med värktabletter men idag är det betydligt bättre.

Hoppas ni får en fin dag och glöm inte att dricka massor med vatten.
 
Härligt att ha fått jobb @zassoo!

Jag tog mig ut och sprang i morse. I denna värmen bryr jag mig faktiskt inte särskilt mycket om att köra intervaller eller pressa tempot på passen eller så, utan jag gör det jag känner för, springer lite lugnt liksom:) Idag strax över 5 km i 6:19-tempo och sen ett pass Cx Worx på gymet (ffa corestyrka). Kändes bra med både löpningen och passet:up:

Igår blev det ingen träning utan jag och pv cyklade (ca 25 min enkel väg) till en jättefin småbåtshamn efter jobbet och badade och låg på klipporna och sög i oss kvällssolen:love:

Imorgon blir det kanske löpning igen och överkroppstyrka. Men har lite planer på att träffa en vän som är hemma från Stockholm samt ska jobba imorgon em/kväll så vi får se vad det blir:)
 
Vad duktiga ni är som tränar på i sommaren. Jag ligger mest på stranden och solar mig:D

Alltså jag är så jäkla niceigt brun nu, känner mig superfräsch trots noll motion:up:
 
Luleå bjuder på strålande sommar med 30+ och inga svalkande vindar alls.... tanken var backträning, men min kompis fick förhinder så vi tar det imorgon istället!
Drar nog och springer en runda runt sjön senare, körde styrka igår så!
 
Vad duktiga ni är som tränar på i sommaren. Jag ligger mest på stranden och solar mig:D

Alltså jag är så jäkla niceigt brun nu, känner mig superfräsch trots noll motion:up:
Jag tränar inte, jag överlever. I natt blossade det upp värmeeksem i ljumskarna så nu lider jag lite också... Badade i barnpool med svalt vatten när vi kom hem till stan idag!
 
@Ninnurur Att överleva är bra:D

Jag har verkligen märkt att jag inte kan träna i värme, det går bara inte. Min kropp och min hjärna fungerar inte riktigt som den brukar när solen gassar på. Jag tänkte att på min semester ska jag minsann träna mer, men nä, det gaur inte!
 
Jag har tränat idag! Hurra!
Tänkte komma igång igen nu, eftersom jag ju kommer ha rätt bra träningsmöjligheter framöver :)
Min hyresvärd har dessutom en crosstrainer i hallen. Perfekt om jag har dåligt med tid :)

Idag blev det lite bröst och biceps. Imorgon inget eftersom jag mest ska åka tåg/buss och jobba. :)
 
Duktigt @Sleepan!

Ska jobba i eftermiddag och skulle ut o gå med en vän vid nio så passade på att helt enkelt springa dit, blev 6,35 km i strax över 6 km-tempo. Sen en promenad på strax över en timme med min vän:up:
 
@Sleepan Hurra! :D Bra jobbat!

---------------
Gårdagen spenderades på nya jobbet :D Kroppsarbete i stekande sol iförd på tok för mycket kläder, pust. Idag har jag träningsvärk efter att ha högtryckstvättat en kalvningsbox :rofl:

Idag blir det visst mycket träning! Nu på förmiddagen var jag ute i nästan 2 h på ett annorlunda pass. Kanske får kalla det biathlon-intervaller? :D Varvade cykling och löpning, totalt 25 km varav 20 km cykel och 5 km löpning. Cyklade några kilometer och när jag hittade en bra grusväg/stig så parkerade jag cykeln och sprang 1 km innan jag fortsatte cykla. Så höll jag på! Lagom mycket löpning i hettan, det var faktiskt ganska uthärdligt eftersom jag blev lite avsvalkad av vinden på cykeln sedan.

I eftermiddag ska jag på 1 h bodybalance också, hej och hå :D Men där kan jag välja ganska bra själv hur mycket jag vill anstränga mig, får se hur jag känner mig när jag kommer dit.
 
Jag och @cili ska visst ut ikväll. Det var flera år sen sist för mig :o Har ingen aning om vad jag ska ha på mig, kan man gå i sitt nya Röhnisch-linne? Det är lite bling på iaf :D
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp