Bästa minnet

[schnork]

Jag tänkte att vi kanske kunde dela med oss av vårat bästa minne eller iallafall ett bra minne. =) Finns ju säkert en hel del roliga och rörande minnen där ute. =)

Jag kan ju börja nu då. =)

Mitt finaste minne är faktiskt när jag fick hem min lilla "råtta". Hon är en hittehund och hon var rädd för det mesta. Men när vi kom hem så gick hon direkt till sin madrass och började tugga på benet som jag hade lagt där innan.

Hon visste direkt var hon hörde hemma och hon litade på mig med en gång. =) Älskade älskade vovve. =)

Sådär!! Eran tur. =)=)

 

[Aaricia]

Sv: Bästa minnet

Bästa minnet som kommer upp helt spontant:

Var ute på skön promenad en vacker vårdag. Bara jag och min rottis. Kommer ut från ett skogsparti till en äng. Hunden är lös. På ängen är det tydligen valpkurs. Vi råkar komma fram ur buskaget precis i mitten av denna ring av valpar och hundägare. Jag tänker ´shit, nu blir det inte bra´, men ändå sa jag till hunden att gå fot. Vågade inte ens titta var jag hade honom. Hoppades att han gick där han skulle men skulle inte blivit helt förvånad om han passade på att hälsa på alla valpar.
Men min superduktiga kille gick troget vid min sida, lydig som han är!
Stolt var jag!

 

[Red_Chili]

Sv: Bästa minnet

Åh, BRA intitativ med en sådan här tråd!

Jag har många fina minnen med hundarna. Oftast räcker det med att bara titta på dem för att börja le och känna sig helt varm i kroppen av kärlek till dem. De är verkligen fantastiska mina två damer

Jag kan börja med unga damen, för det är lättast
Det var nog helt klart när hon för första gången tog ögonkontakt med mig vid fotgående. Som. Jag. Kämpade för det där! Det tog flera månader faktiskt, och helt plötsligt en dag så gick hon några steg bredvid mig, med bra position och en riktigt fin kontakt. Som jag svävade på moln! Jag hoppade runt i hela lägenheten, grät, kramade Wahidah och sa om och om igen att hon var bäst i hela världen. Kort därefter skickade jag ett sms till en vän som visste hur jag kämpat och berättade om den fantastiska händelsen

Idag har hon en fantastisk kontakt vid lydnadsträningen och hon är verkligen en pärla. Jag har lärt mig hur jag ska träna med henne och hon är faktiskt riktigt lättlärd nu när jag blivit duktigare.

Hur det ser ut nu när vi tränar:

Med min tant finns det som sagt var många bra minnen.
Jag minns hur hon på något märkligt vis lyckades bryta sig ut ur en hundbox på kenneln när hon trodde att jag övergivit henne. Hon rusade runt och försökte leta efter mig. Skitstressad. Inget kul minne egentligen, men jag blev helt rörd av att se att hon faktiskt ville vara hos mig istället för där hon är uppväxt.

Jag minns hur fint det varit under de promenader vi tagit tillsammans och hon kunnat vara lös överallt utan att gå långt ifrån mig alls och dessutom kommit springande i full fart så fort jag ropat lite lågt efter henne.

Jag älskar hur hon kurar ihop sig bredvid mig varje natt, lägger sig riktigt nära så att jag kan klia på henne tills hon somnar och jag älskar att se hur lycklig hon blir när hon får springa och leka med någon hund hon gillar, se henne jaga på kapplöpningsbanan och liknande.

Kort sagt så älskar jag i princip varje minut med min Zala och det är fullständigt omöjligt för mig att inte skriva mycket om jag ska berätta något om henne.
Min tant som kom direkt när jag ropade och vi var ute på en jättefin äng.

 

[Flixon]

Sv: Bästa minnet

mitt absolut bästa minne är när jag fick besked från Sverige att jag kunde ta hem henne (koll av antikroppar mot rabies efter vaccination). hon är också hittehund.
Ett annat minne är första gången hon tittade mig i ögonen! lilla rädda ynkliga vovven som nu mer än gärna tar ögonkontakt, till och med under promenad..!

 

[Skogstrollet]

Sv: Bästa minnet

Jag tror att ett av mina bästa minnen är från allmänlydnadskursen jag gick med Billie. Hon var 6-7mån och vi skulle egentligen ha gått en valpkurs men jag fick hem henne när hon var 4mån och någon lämplig kurs fanns inte så vi fick följa med på en allmänlydnadskurs. Vid det laget var det redan tydligt vilken kruttunna till hund hon var, till vardags var hon en riktig utmaning (pina ) och jag slet som ett djur för att få vardagslydnad på henne. Men iaf, på kursen så visar hon sig vara skitduktig och instruktören blir så imponerad att hon försöker övertala mig att anmäla oss till en räddningshundsutbildning pga "potentialen" i hunden. Så stolt har jag nog aldrig varit.

Ett annat kärt minne är när jag hämtade Loka, då 2år gammal från uppfödaren där hon inte trivdes. Jag åkte tåg och buss, gick och fikade lite, skrev lite papper och tog Loka i kopplet och gick från gården mot busshållsplatsen. Inte en enda gång tvekade hon eller vände på huvudet - hon skulle med mig. Satt i mitt knä på bussen hem mot Stkhlm...

Efter det började en sommar som är ett enda härligt långt minne - Billie och Loka tillsammans. Herregud så det härjade!! De kompletterade varandra så otroligt bra, Billie fick fram lekfullheten hos Loka och Loka fick fram mognad hos Billie. Alla tittade på oss när vi gick ute, de var så snygga tillsammans och jag var så stolt över mina hundar. Billie somnade in på hösten.

 

[Mirela]

Sv: Bästa minnet

Åh, det finns mååånga

Jag har slitit som en galning för att få Falcon viltren. Men en dag när vi var ute i trädgården och han var lös sitter det en kanin ute på fältet precis bakom vårat hus. Falcon sätter full fart och tar staketet i ett jämnfotasprång precis när jag får syn på kaninen.

Jag ropar till av automatik men suckar sedan och vänder för att gå in och hämta husse (jag är helt inne på att hela förmiddagen är sabbad och går åt till att leta hund och eftermiddagen till att höja staket)

När jag precis vänt mig och om ska gå hör jag hur det flåsar bakom mig och där kommer han i full fart och sladdar in framför mig. Han sätter sig och tittar matte rakt i ögonen och säger "matte, vad VILLE du?"

Jag grät nästan när jag gick in till min sambo för att berätta detta. Efter denna händelse har vi aldrig haft några problem. Det kan passera vilt en meter ifrån honom och han bryr sig inte. Han kan vara lös i skogen och se en hare/kanin men jagar dom aldrig längre och kommer direkt nät matte ropar. Älskade underbara hund!

 

[Lona]

Sv: Bästa minnet

Det bästa hundminnet är faktiskt inte med min egna hund. Jag var delägare i henne ett tag men det var huvudsakligen min bästa kompis hund.
Eira var en mastiff som vi tog över när hon var ett halvår gammal, hon var då i ett uruselt skick; misshandlad, mager och jätterädd för folk. Alla tyckte att vi var totalt korkade som köpte denna stackars hund, till ett överpris dessutom.
Men efter mycket jobb blev hon en riktig stjärna och höjdpunkten var när Eira blev BIR och SE V på Stora Stockholm med mig som handler. Inte för att det är så stort att bli BIR men det var en fantastisk känsla att stå där med en hund full med självförtroende när vi hade kämpat så med henne. Fina fina Eira!

Bästa minnet med Leia är nog från i somras på Leias första agilitytävling. Leia och jag fick precis det där flytet och samspelet som jag strävat efter i träningen och ett nollat lopp med andraplacering är inte fy skam som debut även om det var inoff. Det levde vi på länge!