Känner igen detta mycket väl.
Min svarta är en sådan som ångar upp sej - och sedan ska allt gå fort, fort, fort. Inte så att hon enbart vill "skjuta" på (även fast det också händer) - när det faller henne på så ska hon istället göra ALLT hon lärt sej, helst på en gång.
Detta är hennes personlighet, hon HAR en hel massa energi och är otroligt kvicktänkt - och framförallt försöker hon hela tiden "göra rätt" till hysterins gränser. Samtidigt är hon mycket känslig för tryck och eftergift och helt plötsligt har jag "triggat" igång ett beteende bara för att jag var sen med en eftergift eller tajmade fel.
Du formulerade det bra det som händer allt som oftast när hon blir sådär - jag "följer med upp" också stressar vi på halvt uppjagade tillsammans.
Kort och gott - allt blir pannkaka.
Vet egentligen inte HUR man ska lösa det, vi jobbar vidare på det. Men dels har jag märkt att hon svarar enormt mycket på hur jag andas och hur jag håller min tyngdpunkt i MIN kropp, att jag helt enkelt själv sänker energin i min kropp - i mina rörelser. Andas djupt, i magen och tänk på att vara "tung i skorna" - jorda mej. Lättare sagt än gjort iofs, men hästarna hjälper faktiskt rätt bra.. Samtidigt kan jag inte sänka min kvickhet i tanken, jag måste vara nsabb och "med" i rörelserna för att kunna ge eftergift och lägga på tryck exakt rätt.
Sedan hjälper det att göra övningar som hon är bekant med och där jag vet med mej att det är "enkelt" för mej att lägga på tryck och ge eftergift. Tex då skritt-halt-skritt-halt (här kan du effektivt jobba med andningen och "magkänslan"), för oss.
Sen ÄR framåt-neråt och böjning avslappnande i sej, men å andra sidan är det inte alltid så lätt (iaf för mej) att KOMMA DIT när vi väl är uppjagade.
Men, fixar jag min egen andning, min egen tyngdpunkt, och sedan arbetar lite med skritt-halt-skritt-halt (men inte för snabba övergångar och är noga med den "sociala tiden" i varje halt - är jag för kvick i övergångarna jagar hon upp sej och blir lite väl "på" igen) så brukar det gå att få böjningen och får jag den jämna böjningen får jag också sökningen framåt-neråt och kan här "se" om arbetet blir bra eller dåligt. Är sökningen framåt-ner bra så börjar hon ändra sin egen andning, sin egen balans och börjar vila i varje steg, blir jämn i kroppen (inte så överrörlig). Är det inte fullt lika bra fortsätter hon vara hastig och lite "vinglig".
Börjar jag dra tag i henne och blir "hård" när hon hetsar upp sej blir hon bara värre, så det har jag behövt skippa för länge sedan - funkar inte alls.
Tja, nu svamlar jag, men visst känner jag igen problemen, även fast det ju säkert skiljer sej för oss. Hästarna är ju individer :-)