Barns språkinlärning

[Snurrfian]

I Brasilien pratar man portugisiska, så jag gissar att pappan inte var därifrån.

Åh andra sidan så är portugisiskan och spanskan väldigt lika varandra så det är lätt för en utomstående att ta fel på vilket språk som talas.

 

[Mabuse]

Åh andra sidan så är portugisiskan och spanskan väldigt lika varandra så det är lätt för en utomstående att ta fel på vilket språk som talas.

Fast nä, de låter ju väldigt olika? Jag kan varken eller, men språkmelodin och ljuden är helt olika, tycker jag.

 

[Snurrfian]

Fast nä, de låter ju väldigt olika? Jag kan varken eller, men språkmelodin och ljuden är helt olika, tycker jag.

De jag känner som växte upp i Brasilien menar att det är väldigt lika, när de flyttade hem till Sverige så försörjde de sig på att undervisa i spanska med bara lite extra utbildning. Enligt dem så är det lite som norska/svenska, för infödda är skillnaderna glasklara men för en utomstående så är det inte riktigt lika tydligt.

 

[Mois]

Fel....

 

[Whirlie]

Det viktigaste för ett barns språkutveckling, som jag förstått det, är ATT de har ett ord för allt. Så de förstår att saker, känslor, händelser mm har språkliga benämningar. Sedan kan de lära sig orden på fler och nya språk. Risken med att prata sitt andraspråk blir att man inte har ord för allt, och inte har samma ordrikedom som på sitt förstaspråk. Och då ger barnet ett begränsat ordförråd från start.

 

[Badger]

Skriver det här på uppdrag av en kollega, som undrade ifall jag kände till någon som kunde tänkas ha erfarenhet av detta...

Kollegan i fråga kommer från ett land, är gift med en man från ett annat land och de bor i ett tredje land. De planerar att skaffa barn inom det närmsta året, men har svårt att komma överens om hur de ska göra med barnets språk. Det kommer att lära sig engelska som förstaspråk eftersom det är vad som talas i landet de bor i. Sedan vore det idealt ifall barnet kunde lära sig arabiska för att kunna kommunicera med mammans familj och tjeckiska för att kunna kommunicera med pappans familj. Det finns dock tydligen vetenskap som pekar på att max två språk är vad ett litet barn kan hantera de första åren, ifall det inte ska bli pannkaka av alltihop.

Jag förstår deras dilemma; det blir ju i princip att välja mellan att mor/far-föräldrarna på ena sidan kan kommunicera väl med barnet men inte de på den andra sidan. Både min kollega och hennes man vill naturligtvis att barnet ska lära sig "deras" språk, men det blir ett för mycket.

Hur gör man? Är det någon som har erfarenhet av en liknande situation, eller några generella råd som jag kan skicka vidare?

Ingen aning om det blir pannkaka eller inte. Men ett par kusiner till mig hade en mamma som pratade spanska, en pappa som pratade svenska och bodde där man pratade franska. Det blev ju inte direkt pannkaka bortsett från att föräldrarna inte kunde franska så bra då och barnen pratade det en del. (Föräldrarna pratade engelska med varandra då, nu spanska) De flyttade till Spanien sedan och skaffade ibland svensk au pair så de kan knagglig svenska och bra spanska och engelska såklart. Dock ingen franska såvitt jag vet.

 

[Riru]

Skriver det här på uppdrag av en kollega, som undrade ifall jag kände till någon som kunde tänkas ha erfarenhet av detta...

Kollegan i fråga kommer från ett land, är gift med en man från ett annat land och de bor i ett tredje land. De planerar att skaffa barn inom det närmsta året, men har svårt att komma överens om hur de ska göra med barnets språk. Det kommer att lära sig engelska som förstaspråk eftersom det är vad som talas i landet de bor i. Sedan vore det idealt ifall barnet kunde lära sig arabiska för att kunna kommunicera med mammans familj och tjeckiska för att kunna kommunicera med pappans familj. Det finns dock tydligen vetenskap som pekar på att max två språk är vad ett litet barn kan hantera de första åren, ifall det inte ska bli pannkaka av alltihop.

Jag förstår deras dilemma; det blir ju i princip att välja mellan att mor/far-föräldrarna på ena sidan kan kommunicera väl med barnet men inte de på den andra sidan. Både min kollega och hennes man vill naturligtvis att barnet ska lära sig "deras" språk, men det blir ett för mycket.

Hur gör man? Är det någon som har erfarenhet av en liknande situation, eller några generella råd som jag kan skicka vidare?

Här är det trespråkigt. Jag pratar ett, maken ett annat och vi pratar ett tredje med varandra då ingen är bra på någon av den andres språk.

På bvc har de bara sagt att det kommer ta längre tid med språket. Att ett talas med mamma och ett med pappa och att det tredje kommer förstås på men inte pratas. Sedan kan vissa ord endast ha ett ord på ett språk som används hela tiden, oavsett om det är mamma eller pappa man pratar med.

Ett tips vi fick var att skaffa en bok på bådas språk så att barnet får samma story men olika ord och lär sig skillnad på språken där.

Jag kan väl dock tycka att om engelska kommer vara huvudspråket både i hemmet och i landet så kan gott resten av familjerna prata engelska med i början tills barnet blir äldre. Dumt att komplicera det i onödan med fler språk i början.

 

[Raderad medlem 6459]

Åh andra sidan så är portugisiskan och spanskan väldigt lika varandra så det är lätt för en utomstående att ta fel på vilket språk som talas.

De låter väldigt olika, precis som @Mabuse säger. Du har helt andra ljud på portugisiskan än på spanskan.

Skriftligt ser de lika ut (och är lättförståeliga för varandra) men muntligt är skillnaderna stora. Min make som är spansktalande kan utan problem läsa portugisiska men absolut inte förstå när det talas.

 

[Lingon]

Min spontana tanke är att barn lär sig språk otroligt lätt. Jag hade nog kört på med alla språk men varit noga med att separera dem så barnet förstår att det är tre olika språk.

 

[Badger]

Jag har vid ett tillfälle fått höra att ett specifikt barn skulle minska från tre språk till två. Det var en order från logoped då barnet hade problem med språket upp i skolåldern (sannolikt inte pga antalet språk) och behövde fokusera på max 2 men det är också det enda fallet jag hört om. Jag håller med de som säger att det bara är att köra på med att mosa in språk i barnet önskar att jag hade haft den möjligheten.

Jag gissar att det är så att inte alls alla barn kan lära sig tre språk felfritt och bra utan att det är lite från person till person och familj till familj.

Men att det är stor skillnad mellan pannkaka av alltihop och -lär sig helt enkelt inte alla språken. Så länge ett språk fastnar bra så är det ju inte pannkaka. För det tror jag visst är vanligt att av tre eller två språk så lär sig barnet bara ett språk bra. För att barnet helt enkelt inte har lust eller att det inte fungerade efter omständigheterna.

Men man tänker sig att det är kanske någonting man kan bestämma när problemen uppkommer? Som i ditt exempel, inte innan. Vore himla synd att tvinga en förälder att inte få prata sitt bästa mest nyanserade språk med sina barn?

Tex mina andra kusiner som hade Svenska, engelska, holländska, franska, men med svenska som modersmål hos båda föräldrarna så behövde de fokusera på ett av språken som blev deras mest avancerade språk. De riskerade att bli för halvbra på alla, dvs att inget språk dög för avancerade uppsatser. Så de valde språk och gick sista skolgången i landet där de valde språket. (Skolor kan tydligen vara mycket snällare och flexiblare än man skulle kunna tro. De accepterade att när terminer överlappade lov kunde barnen gå ett par veckor i tex en svensk skola.)

 

[Snurrfian]

De låter väldigt olika, precis som @Mabuse säger. Du har helt andra ljud på portugisiskan än på spanskan.

Skriftligt ser de lika ut (och är lättförståeliga för varandra) men muntligt är skillnaderna stora. Min make som är spansktalande kan utan problem läsa portugisiska men absolut inte förstå när det talas.

Men frågan är om någon som varken kan portugisiska eller spanska hör skillnaden, om vi tittar på tex svenska och norska så är det inte helt säkert att vi förstår varandra men för någon som varken kan svenska eller norska så kan det låta som samma språk.

 

[Raderad medlem 6459]

Men frågan är om någon som varken kan portugisiska eller spanska hör skillnaden, om vi tittar på tex svenska och norska så är det inte helt säkert att vi förstår varandra men för någon som varken kan svenska eller norska så kan det låta som samma språk.

Jo, man bör höra skillnad. Ljuden är som sagt väldigt annorlunda i portugisiskan. Även innan jag talade spanska hörde jag jättetydlig skillnad på de två språken.

 

[mandalaki]

Men frågan är om någon som varken kan portugisiska eller spanska hör skillnaden, om vi tittar på tex svenska och norska så är det inte helt säkert att vi förstår varandra men för någon som varken kan svenska eller norska så kan det låta som samma språk.

Men det är jättestor skillnad. Jag läste spanska en gång i tiden så när jag hör någon prata spanska så reagerar jag. Portugisiska, där kan jag inte ens identifiera språket.

Spanska:

Portugisiska:

 

[Mineur]

Ett tips vi fick var att skaffa en bok på bådas språk så att barnet får samma story men olika ord och lär sig skillnad på språken där.

Det här var ju ett jättebra tips! Jag skickar vidare all din input, tusen tack!

Men frågan är om någon som varken kan portugisiska eller spanska hör skillnaden, om vi tittar på tex svenska och norska så är det inte helt säkert att vi förstår varandra men för någon som varken kan svenska eller norska så kan det låta som samma språk.

Jo, man bör höra skillnad. Ljuden är som sagt väldigt annorlunda i portugisiskan. Även innan jag talade spanska hörde jag jättetydlig skillnad på de två språken.

Jag kommer ihåg när jag låg på en strand på Azorerna och inte kunde bestämma mig för ifall personerna bredvid mig pratade ryska, italienska eller spanska. Det var visst portugisiska det! Än idag kan jag inte riktigt identifiera språket när jag hör det på gatan, trots att jag hör det minst en gång i veckan då min närmsta chef regelbundet talar portugisiska på telefon. Spanska däremot har jag inga problem att känna igen, trots att jag inte kan mer än typ 10 ord.

Så ja, jag är benägen att hålla med om att de två språken låter mycket olika.

 

[Raderad medlem 6459]

@Mineur Ja, jag tycker portugisiska låter som en blandning mellan typ italienska, ryska, tyska och kanske lite spanska. Just ryska låter det mycket som på nåt vänster .

 

[mandalaki]

Men det ÄR likt ryska. Ljuden. Jag associerade direkt dit när jag letade upp det där klippet.

 

[Raderad medlem 6459]

Men det ÄR likt ryska. Ljuden. Jag associerade direkt dit när jag letade upp det där klippet.

Tittade på klippet nu och JA, det låter mycket som ryska. Väldigt slaviskt i alla fall.

Och absolut inte som spanska kan vi ju slå fast en gång för alla .

 

[Mineur]

@Mineur Ja, jag tycker portugisiska låter som en blandning mellan typ italienska, ryska, tyska och kanske lite spanska. Just ryska låter det mycket som på nåt vänster .

Verkligen! Jag tänkte ge mig på att förklara vad det är som gör att jag tycker att det låter som ryska, men insåg fort hur svårt det är att skriva ner helt random ljud i text... Poängen med att härma ljud är ju liksom att mottagaren gärna ska höra dem - att skriva "shwushyrushjjj" känns inte som att det ger särskilt mycket

 

[Amha]

Jag gissar att det är så att inte alls alla barn kan lära sig tre språk felfritt och bra utan att det är lite från person till person och familj till familj.

Men att det är stor skillnad mellan pannkaka av alltihop och -lär sig helt enkelt inte alla språken. Så länge ett språk fastnar bra så är det ju inte pannkaka. För det tror jag visst är vanligt att av tre eller två språk så lär sig barnet bara ett språk bra. För att barnet helt enkelt inte har lust eller att det inte fungerade efter omständigheterna.

Men man tänker sig att det är kanske någonting man kan bestämma när problemen uppkommer? Som i ditt exempel, inte innan. Vore himla synd att tvinga en förälder att inte få prata sitt bästa mest nyanserade språk med sina barn?

Tex mina andra kusiner som hade Svenska, engelska, holländska, franska, men med svenska som modersmål hos båda föräldrarna så behövde de fokusera på ett av språken som blev deras mest avancerade språk. De riskerade att bli för halvbra på alla, dvs att inget språk dög för avancerade uppsatser. Så de valde språk och gick sista skolgången i landet där de valde språket. (Skolor kan tydligen vara mycket snällare och flexiblare än man skulle kunna tro. De accepterade att när terminer överlappade lov kunde barnen gå ett par veckor i tex en svensk skola.)

Exakt, det verkar ju vara ett specialfall. Kanske även felhanterat sådant, vad vet jag? Det finns ju ingen större poäng med att se problem som inte finns än, särskilt inte när man hamnar i problem att ena föräldern pratar ett språk som inte är rent.

 

[Badger]

Exakt, det verkar ju vara ett specialfall. Kanske även felhanterat sådant, vad vet jag? Det finns ju ingen större poäng med att se problem som inte finns än, särskilt inte när man hamnar i problem att ena föräldern pratar ett språk som inte är rent.

Det behöver ju inte ens vara specialfall, även om det skulle hända i 50% av fallen är det ju värt att prova. Jag menar mer som att när det gäller vuxna jag pratat med, tex kollegor, så är det inte speciellt många som har sina extra språk levande direkt. Så det känns inte som en 100% träffbild att barnet kommer att få tre språk, eller ens två, ens om båda föräldrarna pratar ett språk tillsammans. Så som folk framställer det i pressen, att det är plättlätt och självklart. Men det finns ju en möjlighet och det är synd att frånta barn möjligheter innan det visat sig inte fungera?