Barns språkinlärning

[Amha]

Jag har vid ett tillfälle fått höra att ett specifikt barn skulle minska från tre språk till två. Det var en order från logoped då barnet hade problem med språket upp i skolåldern (sannolikt inte pga antalet språk) och behövde fokusera på max 2 men det är också det enda fallet jag hört om. Jag håller med de som säger att det bara är att köra på med att mosa in språk i barnet önskar att jag hade haft den möjligheten.

 

[Araminta]

Det enda jag har hört är att det kan ta lite längre tid innan de börjar prata eftersom det är många språk de ska hålla reda på i början.

Det där är det väldigt många som tror men det stämmer inte alls. Flerspråkiga barn lär sig prata i exakt samma takt som enspråkiga barn. Det är ordförrådet som kan skilja sig åt mellan språken men allt annat ska vara på samma nivå som hos enspråkiga.

(Jag är inne med pekpinne här, inte mot dig @MalanMjöl specifikt, men för att sprida kunskap. Tyvärr leder nämligen denna missuppfattning till att många flerspråkiga barn med språkliga svårigheter inte får hjälp i tid.)

 

[Raderad medlem 6459]

Det enda jag har hört är att det kan ta lite längre tid innan de börjar prata eftersom det är många språk de ska hålla reda på i början.

Jag läste väldigt nyligen att det där ska vara en myt! Ska se om jag kan hitta artikeln igen.
edit. Äsch @Araminta har koll .

 

[SpanskaLoppan]

Vi är en såndär flerspråkig familj. Jag har svenska som modersmål, pappa har franska, swahili, kirundi och kindarwanda som modersmål. Vårt barn som är 1,5 år började säga enstaka ord vid 8 månader och nu kan han flera sånger och kan tala om vad han vill (om han är hungrig, trött, har ont, vad han vill ha, frågar efter personer, är färdig med det han gör, har kissat/bajsat etc)på svenska, franska och swahili vilka är de som talas mest här hemma och i vänkretsen.
Det kan bli fel språk till fel person ibland vilket leder till en del frustration hos barnet som tycker att han är så tydlig och ändå fattar inte den andra Men ju större han blir desto lättare kommer det ju bli att byta mellan språken.

 

[KarinStarfighter]

Jag har vid ett tillfälle fått höra att ett specifikt barn skulle minska från tre språk till två. Det var en order från logoped då barnet hade problem med språket upp i skolåldern (sannolikt inte pga antalet språk) och behövde fokusera på max 2 men det är också det enda fallet jag hört om. Jag håller med de som säger att det bara är att köra på med att mosa in språk i barnet önskar att jag hade haft den möjligheten.

Kan det ha varit ett barn där man rekommenderar att inte läsa ett tredje språk i skolan, typ franska eller tyska? Om barnet har en språkstörning brukar jag tänka att man kanske inte behöver ”tvinga” på att lära sig ytterligare ett skolspråk. Sina/sitt modersmål och engelska är ju såklart viktigt, men har man det tufft i skolan kanske det är bättre att satsa på att lära sig grundläggande engelska.
/ Karin, barnlogoped

 

[Petruska]

Det där har oroat mig lite. Jag är gravid och har alltid tänkt att jag ska försöka prata franska med mina barn eftersom att vi har många vänner i Frankrike och bor där 2 månader varje år.

Min egen franska är flytande, men såklart med brytning eftersom jag lärt mig franskan i vuxen ålder. Jag hade tänkt läsa böcker för dem på franska, låta dem se filmer, lyssna på ljudböcker m.m. så fort som möjligt för att ge dem en känsla för språket.

Är det någon som har gjort något liknande? Jag har försökt tänka på hur jag själv hade velat ha det och jag hade varit tacksam för att få ett språk "gratis" även om det var med brytning, än att inte få ett språk alls. Speciellt eftersom vi kommer ha användning för språket då vi planerar att bo mer i Frankrike så småningom.

Du kan ju testa, så länge du inte tänker dig att franska ska vara ditt och barnets språk. Men jag skulle faktiskt gissa att det inte blir så mycket franska av det för barnets del. Vi lär oss de språk där vi har kommunikationsbehov. Ditt barn kommer inte att ett kommunikationsbehov med dig på franska om svenska är familjespråket och ni bor i Sverige.

 

[Petruska]

Jag skulle till varje pris vilja att föräldrarna talar sitt/sina respektive modersmål med barnen! Om inte engelska är någon av föräldrarnas förstaspråk, skulle jag ta det lugnt med engelskan initialt.

 

[knoppet]

Jag förstår hur du tänker men tror inte att det är en god idé. Tala ditt modersmål med barnet och så kan barnet senare lära sig franskan som ett andra språk - om ni spenderar tid där och kanske bor där i framtiden så kommer språket att komma. Att barnet växer upp med bruten franska (eller vilket språk som helst) tror jag bara påverkar helt fel.

(Edit du kanske inte menade att du endast skulle tala franska med barnen?)

Min franska tänkte jag mest skulle komma när vi läser böcker tillsammans. Inte ett språk vi kommer använda mycket i vardagen. Målet är inte att barnet ska bli flytande i språket genom att prata med mig, utan att barnet ska få en grundförståelse för språket (förstå när franska pratas och kunna läsa det ok) och att det då blir lättare när/om vi väl flyttar dit.

 

[Mineur]

Men vore det inte enklare för din kollega att få svar på det här genom att läsa på om ämnet?

Det lät på min kollega som att hon redan hade läst på lite om saken men jag fick ingen uppfattning om hur pass länge de pratat om det här, så det kan lika gärna vara något de börjat tänka på nu i helgen. Hon var i vilket fall tydlig med att hon skulle vilja höra från folk med praktisk erfarenhet av liknande situationer, vilket är varför jag erbjöd mig att starta en diskussion om ämnet här. Och vilken intressant diskussion det blev! (tycker jag)

Så länge språken är separerade så är det inga problem. Gör klart att med mamma pratar vi X, med pappa Y och på dagis Z.

Uppmuntra barnet att alltid svara på språket som frågan ställs på. Det är viktigt att stötta ordförrådsutveckling, grammatik, fonemljud etc som är tydligt separerade mellan språken.

Vilket lyckos-barn som får tre språk gratis under uppväxten!

Ja, det där med att man ska vara noga med att separera språken har jag också hört. Det känns ju logiskt också, men det kan nog vara lite klurigt att som förälder utföra i praktiken.

Och ja, visst blir man lite avundsjuk! Önskar så att jag hade ett tredje språk som jag behärskade tillräckligt bra för att lära mina eventuella framtida barn.

 

[Raderad medlem 6459]

@knoppet Då är jag med! Jag tror att flyttar ni dit så faller det på plats rätt snabbt ändå, men tycker du att det är trevligt och roligt att läsa på franska etc så kör på i såna fall .

 

[MalanMjöl]

Det där är det väldigt många som tror men det stämmer inte alls. Flerspråkiga barn lär sig prata i exakt samma takt som enspråkiga barn. Det är ordförrådet som kan skilja sig åt mellan språken men allt annat ska vara på samma nivå som hos enspråkiga.

(Jag är inne med pekpinne här, inte mot dig @MalanMjöl specifikt, men för att sprida kunskap. Tyvärr leder nämligen denna missuppfattning till att många flerspråkiga barn med språkliga svårigheter inte får hjälp i tid.)

Vi är själv en dansk-svensk familj så är bara glad för att höra motsatsen.

 

[Raderad medlem 6459]

Och vilken intressant diskussion det blev! (tycker jag)

Det ÄR superintressant! Jag läser just nu en kurs på universitet om språk och samhälle i Afrika och jesus alltså vad lärorikt det är. Handlar mycket om politik kring språk och språkanvändning, 'langugage deaths', 'killer langugages' med mera. Kan varmt rekommenderas till den som vill läsa en sju och en halva på distans på 25% fart .

 

[inverterad]

Flera språk är naturligtvis en enorm tillgång! Jag vill dock bidra med ett annat perspektiv, och det är identitet och relation. En nära vän till mig och hennes partner tog beslutet att vännen skulle tala tyska (ett av hennes modersmål) med barnet, och fadern skulle tala svenska. De lever i en svensk kontext. Det här gick jättebra och barnet lärde sig båda språken fint (givetvis med lite sammanblandningar, inte så konstigt med ett så litet barn) tills barnet började i förskolan och plötsligt befann sig i en helsvensk kontext flera timmar om dagen. Efter ett tag slutade barnet svara på min väns kommunikationsförsök med barnet på tyska - barnet svarade bara om vännen talade svenska, och ignorerade henom konsekvent om hen talade tyska. Familjen tog beslutet att helt byta till svenska då det hotade att skada familjerelationerna. Jag kan inte svara på varför det blev så, men språk och identitet är nära sammanlänkade, och även om det självklart är en enorm tillgång att kunna många språk så kan det i vissa fall påverka andra saker negativt.

 

[Raderad medlem 6459]

pappa har franska, swahili, kirundi och kindarwanda som modersmål.

Wow, till och med för Afrika är det där imponerande (även om kinyarwanda och kirundi vad jag förstått i princip är samma språk? det vill säga talar du ett förstår du det andra utan större bekymmer, utan att behöva lära dig språket)! Vanligtvis talar man ju kanske ett par språk som modersmål, medan de andra är andra- och tredjespråk etc.

Coolt att kunna så många som tre språk på modersmålsnivå .

 

[Emor]

Jag jobbar som förskollärare och har idag ett barn som pratar 4 språk flytande.

Det är väldigt imponerande att se hur bra det går, och få följa språkutvecklingen.

 

[Petruska]

Flera språk är naturligtvis en enorm tillgång! Jag vill dock bidra med ett annat perspektiv, och det är identitet och relation. En nära vän till mig och hennes partner tog beslutet att vännen skulle tala tyska (ett av hennes modersmål) med barnet, och fadern skulle tala svenska. De lever i en svensk kontext. Det här gick jättebra och barnet lärde sig båda språken fint (givetvis med lite sammanblandningar, inte så konstigt med ett så litet barn) tills barnet började i förskolan och plötsligt befann sig i en helsvensk kontext flera timmar om dagen. Efter ett tag slutade barnet svara på min väns kommunikationsförsök med barnet på tyska - barnet svarade bara om vännen talade svenska, och ignorerade henom konsekvent om hen talade tyska. Familjen tog beslutet att helt byta till svenska då det hotade att skada familjerelationerna. Jag kan inte svara på varför det blev så, men språk och identitet är nära sammanlänkade, och även om det självklart är en enorm tillgång att kunna många språk så kan det i vissa fall påverka andra saker negativt.

Det där är inte så ovanligt. En del barn gör så. Lingvisterna i min närhet säger att det har att göra med det där med kommunikationsbehov, som jag nämnde tidigare. Barnet uppfattar inte att det finns ett kommunikationsbehov på det andra språket. Jag tar för givet att din vän även talar svenska?

Det är ju också långt ifrån säkert att tyskan ger barnet några sociala fördelar utanför hemmet.

Min syster och jag är uppvuxna tvåspråkigt. Min syster slutade med vår mammas modersmål, jag fortsatte att vara tvåspråkig. Vi upplevde väl det hela olika.

 

[Petruska]

Min franska tänkte jag mest skulle komma när vi läser böcker tillsammans. Inte ett språk vi kommer använda mycket i vardagen. Målet är inte att barnet ska bli flytande i språket genom att prata med mig, utan att barnet ska få en grundförståelse för språket (förstå när franska pratas och kunna läsa det ok) och att det då blir lättare när/om vi väl flyttar dit.

Det skulle jag inte göra så stor affär av. Språket kommer säkert av sig själv när/om barnen behöver det. Min partner, tex, flyttade med sin då helt svenskspråkiga familj till Spanien som ca sexåring. Han nådde rätt snabbt modersmålsnivå på spanska.

 

[Speciella_tina]

Min barndomsvän är från Sverige, hennes mamma är från Danmark. Hon träffade en kille som kom från Tyskland, och de flyttade till Norge. Hon pratar danska med barnen för det är viktigt för henne att barnen får det språket, pappan pratar tyska med barnen och på förskolan pratar det norska. Inga problem alls. När jag träffade dem sist förstod de hjälplig svenska med.

 

[åke]

För mig hade det varit avgörande vilken sida barnet kommer träffa mest. Kommer de se farföräldrarna tex 5 gånger per år och morföräldrarna 1 ggr per år så blir det rätt lätt.

Om ingen av dom vill ge med sig så får de väl endast prata engelska och ingen sida får det ''lilla extra''.

Dessutom borde det vara lättare för de vuxna att lära sig engelska?
Jag vet inget om tjeckiska eller arabiska men engleska är ju ett otroligt enkelt språk.

Barn upp till tolv år kan lätt lära in fyra språk samtidigt. Efter 12 års ålder försvinner förmågan att inte blanda ihop språken. Det var någon professor på radion som pratade om det.

 

[supercalifragilistic]

Flera språk är naturligtvis en enorm tillgång! Jag vill dock bidra med ett annat perspektiv, och det är identitet och relation. En nära vän till mig och hennes partner tog beslutet att vännen skulle tala tyska (ett av hennes modersmål) med barnet, och fadern skulle tala svenska. De lever i en svensk kontext. Det här gick jättebra och barnet lärde sig båda språken fint (givetvis med lite sammanblandningar, inte så konstigt med ett så litet barn) tills barnet började i förskolan och plötsligt befann sig i en helsvensk kontext flera timmar om dagen. Efter ett tag slutade barnet svara på min väns kommunikationsförsök med barnet på tyska - barnet svarade bara om vännen talade svenska, och ignorerade henom konsekvent om hen talade tyska. Familjen tog beslutet att helt byta till svenska då det hotade att skada familjerelationerna. Jag kan inte svara på varför det blev så, men språk och identitet är nära sammanlänkade, och även om det självklart är en enorm tillgång att kunna många språk så kan det i vissa fall påverka andra saker negativt.

detta är vad jag också har hört, alltså det är svårt att hålla även ett modersmål som bara talas hemma eller i ett visst sammanhang vid liv. Men jag tycker inte att det borde vara avskräckande för att i alla fall försöka. Både hur man bemöter detta som förälder och framför allt utanför hemmet borde ha jättestor inverkan på hur det blir.