Jag är osäker på vad jag tycker om den faktiskt. En tuff kattjej men bland många pojkar och de markerar extremt att hon är tjej och söt och fin och tuff och ett objekt, om än ett tufft objekt. Läste kapitel ur Ninja Timmy där de möter henne första gången och hoppade över hela stycken av text eftersom jag inte ville att min son skulle få den typen av syn på sina flickkamrater som -annan varelse. Den halvan av boken jag läste blev helt enkelt manliga bovar, manliga hjältar, manlig omgivning och ett undantag den ljuva, vackra, självmedvetna, för tuff för sitt eget bästa, men sköra (dvs lättretliga) kattmadamen som fick alla männens knän att vika sig under dem och kattansikten att ständigt rodna. Tror inte de skriver en mening utan att markera hennes extrema ljuvtuffa kvinnlighet att betrakta som förälskad pojke.
Jag gillar böcker med lika många flickor och pojkar, på ett ungefär. Där de gör ungefär samma saker, är rädda, tuffa osv. Till och med filmer som Prinsessan Sofia av Disney eller Prinsessan Lillifee stör mitt feministjag mindre än Ninja Timmy eftersom flickorna är agenter inte objekt. Väldigt synd att folk verkar föredra att skriva om fem flickor och en pojke eller fem pojkar och en flicka.
Det skrev jag bara för att ts gärna ville ha könsneutrala böcker och eventuellt kanske Ninja Timmy med en tuff tjej bland många tuffa män passar perfekt men om hon råkar vara feminist på liknande sätt som jag så måste hon helt enkelt byta ut ord och hoppa meningar i Ninja Timmy betydligt mer än i en vanlig Elsa Beskow bok med blåbärspojkar och lingonflickor eller gröna, gredelina och bruna tanter. För att inte tala om Narnia, Häxan och Lejonet, byt ord från pojke/flicka till barn eller något hon och han på två ställen så blir de helt ok.
Min man får inte heller krypningar av den boken som jag, men jag tror han ändrade lite här och var han också.
Alla olika böcker av Jan Lööf är ju klassiska 
