Barn!

[Midi]

Jag vet inget om barn. Jag gillar inte ens barn. Nu har det dock blivit så att jag är ansvarig för en barngrupp på mitt arbete. Jag ska undervisa dessa barn ca 40 min varje vecka. Idag mötte jag de för första gången och det gick bra, jag är iallafall lite pedagogisk Men jag har en fråga om barn, hur gör man/säger man om/när det finns ett barn som gillar att "ta över". Som är väldigt framåt och vill berätta ALLT den vet och lite till. Den ska svara på alla frågor och berätta massa. Visst kan jag fråga ett annat barn om den vet vad är xxx är eller så (genom handuppräckning) men hur ska jag få barnet att lugna ned sig?? Jag antar att man inte kan be barnet hålla käften

Jag vet inte hur gamla barnen är men kanske mellan 7 och 10 år.

 

[Coop]

Sv: Barn!

Kanske vänligen men bestämt säga att alla måste få möjlighet att svara. Jättebra att barnet kan svaret men det kanske finns någon mera som också kan. Vi får turas om att svara.

Nått sånt kanske...

Vet att det kan vara lite frustrerande med barn som alltid ska överrösta alla andra men man får vara tydlig och bestämd samtidigt vänlig

Ibland är det dock svårt

Lycka till med de små liven!

 

[Amuletten]

Sv: Barn!

Jag håller med Coop, vänligt men bestämt tala om att alla måste få svara och kanske förklara varför utan för att på det sättet "trycka" ner barnet ifråga.

Ett tips om du har svårt att få de att vara "lugna" i övrigt är att berätta, berätta med inlevelse, en saga eller ett minne som du själv känner starkt för och kan engagera dig i, tro mig du kommer ha barn som sitter som små ljus och bara väntar på att få höra nästa ord.

Vad är det du ska undervisa i? *nyfiken*

 

[Midi]

Sv: Barn!

Det är i ett stall, och jag upplevde att alla lyssnade och alla var lugna. De var riktigt duktiga när jag sa att man aldrig får skrika, springa osv i stallet. Inga problem alls förutom den där tjejen då som hela tiden ska berätta om sin mammas kompis pappas kusin som har en häst osv.
Det är alltså barn som ska börja rida nästa termin och för att få göra det måste de gå en kurs innan. Jag slipper lägga upp lektionerna helt själv då vi har lektionsplanering, man får bara vara lite flexibel

Jag oroade mig lite också om en annan tjej som sa att man fick piska hästarna. Jag sa nej, det får man inte. Vad gör jag om hon får för sig att göra det? Ska hon få sitta och skämmas ngnstans? Eller få en superutskällning?
Jag borde läsa på om barn

 

[Amuletten]

Sv: Barn!

Förklara varför man inte får det, och fråga hur hon skulle känna om någon piskade henne?
Ja det är en evighetsmetod att förklara och fråga om deras egna känslor inför händelsen om den vore riktad mot dem själva, det är för barnen lättare att relatera till den då.

 

[TinyWiny]

Sv: Barn!

Utgå ifrån dej själv, barn är ju människor med känslor och om du säger saker på ett sätt som du själv hade accepterat att bli tillsagd på så kommer det nå fram.

Hon som ansåg att man skulle piska hästar kan du ju visa hur känslig hästen är, att den känner när en fluga kryper på den och på så vis få henne att förstå hur ont det skulle göra om hon piskade hästen.
Du kan också fråga henne varför hon skulle piska den, vad hon tror kommer hända om hon gör det (alltså hästens reaktion) och vad hon vill få ut av att slå/piska.

Ett barn som vill ta över/berätta en massa har ett stort behov av att bli bekräftad, antingen för att ingen ser barnet eller för att denne är så van vid att vara livets mitt att den inte förstår att denne inte är livets mitt just här och nu.
Det enklaste brukar vara att förklara att just nu är det jag som pratar så får du prata sedan, det brukar de flesta barn klara av att ta om man säger det med värme i rösten.

Barn i den åldern har verkligen mycket att berätta och deras funderingar och tankebanor är häpnadsväckande, de ser livet så annorlunda än vad vuxna gör.
Jag har lärt mej massor av att lyssna på dem och se på livet från deras håll, det är jättehäftigt

Eller som tjejen på en ridlektion sa -snälla kan vi inte få göra halva hjärtan, det är så roligt. Alla stod som frågetecken, hon fick visa vad hon menade och se, ett halvt hjärta är samma som volt tillbaka

 

[snurran]

Sv: Barn!

Jag hade en sådan tjej förra terminen då jag hoppade in som vikarie.
Hon skulle promt enligt mamman rida utan ledare eftersom modern var gravid och ansåg att dottern var jätteduktig.
Det slutade med att jag var tvungen leda hästen eftersom denne är den som alltid går i täten. Tjejen pratade massor... MASSOR! Och jag kände att Gud nej! Fixar inte detta.
Men det var inte tjejen som var problemet. Efter att ha "studerat" hennes föräldrar, ffa modern insåg jag var problemet satt.
Dottern var väldigt osäker, hade dåligt självförtroende.
Ex. jag bad eleverna rida vänd snett genom, ett moment som tränats mycket under terminen. Tjejen frågade hur det var man gjorde med lite tyst röst. Då hojtar mamman att: "Jamen det där kan du ju! du gjorde det ju på XXX!!"
Dottern tittade på mig och jag förstod att det bästa var att hålla tyst och diskret visa eleverna hur man gjorde detta moment utan att mamman såg att jag 'fintade'.
Min uppfattning om denna tjej ändrades radikalt och med handen på hjärtat tycker jag det var riktigt synd om henne. Hon var en bra tjej...

Denna termin är jag ordinarie instruktör och tjejen är inte kvar. Har några "nya" elever och endast en från förra året är kvar plus min egen son.
Det viktigaste är att tänka tillbaka på sig själv då man var liten. Vad man gillade att göra, vilken sorts information som fastnade och hur den framfördes.
Jag själv är allt annat än pedagogisk, men jag går in i en roll på ridskolan där jag verkligen ljuger för mig själv att jag minsann älskar alla barn och att jag är världens duktigaste på det jag gör. Och det funkar!! Det blir jätteroligt och jag njuter av det jag gör. Sen värmer det lite extra gott i hjärtat då de små får trava första gången. Hade helt glömt att småttingar verkligen kan skratta bara för att de gör en ny, kul och spännande sak

 

[Midi]

Sv: Barn!

Igår var andra gången jag hade de. Det började ganska bra, sen kom två eftersläntare, dvs unge nr 1 (den "jobbiga") och en annan.

De skulle lära sig att borsta och vad de olika borstarna heter. Den blyge ungen som grät förra gången var mycket mer framåt och vågade svara på frågor och det var jättekul (dessutom sa mamman att ungen hade varit supernöjd förra gången ).

Unge nr 1 kom som sagt försent. Hon skulle då berätta varför. Jag sa att det kan vi ta efteråt. Men ungen slutar inte prata ändå! Då gjorde jag ngt fult, jag fortsatte att prata och överröstade ungen (jag höjde ju inte rösten). Nåväl, alla började borsta på hästen och jag ska hjälpa en att välja en borste. Då ser jag i ögonvrån hur unge nr 1 KRYPER UNDER HÄSTENS MAGE! Jag säger till att man absolut aldrig aldrig aldrig får göra så då hästen kan sparka och bli rädd. Hade jag valt en annan häst hade ju ungen kunnat bli dödad.

Ungen frågar då hur man ska komma till andra sidan? Gå framför säger jag då.

Sen lugnar hon ned sig iaf ett tag. Allt flyter på bra och när det är 5 min kvar (kanske) så sätter en annan unge igång, ni vet hon ska vill piska hästar. Hon och en till frågar om de får gå in en box och titta (vi stod på stallgången bredvid en just då, tom box). Javisst sa jag (där gjorde jag nog fel nr 1). De andra borstar och kratsar hovar. Då ser jag att de leker inne i boxen. Jag säger att man inte får leka i stallet, hästar kan bli rädda och de bor ju där. De slutar. 2 min senare börjar "piskungen" leka igen. Jag säger till igen. Hon säger då att det är tråkigt att borsta, hon har ju redan gjort det.

Det är 8 ungar att hålla reda på. Jag känner att det är för mycket. Hade unge nr 1 och piskungen inte varit där, hade allt varit frid och fröjd, inbillar jag mig iaf.

Sen har jag en fråga. Jag kan inga namn på ungarna (jag är urkass på sånt). Däremot vet jag vad unge nr 1 heter, hon har ett mycket ovanligt namn. Jag har dock inte kallat henne vid namn ännu, för i min värld skulle det vara taskigt mot de andra barnen, när hon ändå är så jobbig så får hon bekräftelse på att jag bara kan hennes namn.....tänker barn så också?

 

[gulan]

Sv: Barn!

Jag tycker att du ska be barnen ha namnskyltar på sig, så att du kan säga till
-Lisa!! Jag SA ju att du inte fick leka inne i boxen...nu får du gå ut därifrån. det där är hästens box och ingen lekstuga!!
Och nej det var inte så bra att bara prata på utan sa du vi tar det sen och ungen bara fortsatte...sätter du fingret för din mun och säger igen -vi tar det sen, du avbryter mig annars.
Man ska våga vara barsk! Men ochså vara noga med att så snabbt som möjligt visa barnet att allt är glömmt och seeee vad duktig du var nu (när du borstat så fint eller precis så där som du gjorde nu ska man göra. Bra Gjort!!)
Kämpa på!
gulan

 

[Svarta Sara]

Sv: Barn!

Igår var andra gången jag hade de. Det började ganska bra, sen kom två eftersläntare, dvs unge nr 1 (den "jobbiga") och en annan.

De skulle lära sig att borsta och vad de olika borstarna heter. Den blyge ungen som grät förra gången var mycket mer framåt och vågade svara på frågor och det var jättekul (dessutom sa mamman att ungen hade varit supernöjd förra gången ).

Unge nr 1 kom som sagt försent. Hon skulle då berätta varför. Jag sa att det kan vi ta efteråt. Men ungen slutar inte prata ändå! Då gjorde jag ngt fult, jag fortsatte att prata och överröstade ungen (jag höjde ju inte rösten). Nåväl, alla började borsta på hästen och jag ska hjälpa en att välja en borste. Då ser jag i ögonvrån hur unge nr 1 KRYPER UNDER HÄSTENS MAGE! Jag säger till att man absolut aldrig aldrig aldrig får göra så då hästen kan sparka och bli rädd. Hade jag valt en annan häst hade ju ungen kunnat bli dödad.

Ungen frågar då hur man ska komma till andra sidan? Gå framför säger jag då.

Sen lugnar hon ned sig iaf ett tag. Allt flyter på bra och när det är 5 min kvar (kanske) så sätter en annan unge igång, ni vet hon ska vill piska hästar. Hon och en till frågar om de får gå in en box och titta (vi stod på stallgången bredvid en just då, tom box). Javisst sa jag (där gjorde jag nog fel nr 1). De andra borstar och kratsar hovar. Då ser jag att de leker inne i boxen. Jag säger att man inte får leka i stallet, hästar kan bli rädda och de bor ju där. De slutar. 2 min senare börjar "piskungen" leka igen. Jag säger till igen. Hon säger då att det är tråkigt att borsta, hon har ju redan gjort det.

Det är 8 ungar att hålla reda på. Jag känner att det är för mycket. Hade unge nr 1 och piskungen inte varit där, hade allt varit frid och fröjd, inbillar jag mig iaf.

Sen har jag en fråga. Jag kan inga namn på ungarna (jag är urkass på sånt). Däremot vet jag vad unge nr 1 heter, hon har ett mycket ovanligt namn. Jag har dock inte kallat henne vid namn ännu, för i min värld skulle det vara taskigt mot de andra barnen, när hon ändå är så jobbig så får hon bekräftelse på att jag bara kan hennes namn.....tänker barn så också?

Jag har jobbat som ridlärare i några år (eller ja,tjugo snart...)

Tänkte bara tipsa dig bla om att lära sig namnen, lek namnlek! tex stå i ring ,börja med ditt namn,nästa ska säga ditt + sitt eget,nästa ditt + nästa + sitt eget osv. Gå åt båda håll, nästa gång får den som var sist börja(du avslutar!)
Repetera ,ofta, barn gillar när de kan sakerna!
Fråga gärna om du vill ha fler tips

 

[havreflinga]

Sv: Barn!

Jag tycker du ska be "unge nr 1" att stanna kvar efteråt. Då förklarar du att du inte vill att hon ska svara på allt, och varför. Nästa gång berömmer du henne för att hon klarat att stå tillbaka, helst inom de första 10 minuterna. Det kan du säkert göra även när de andra hör, för du och hon vet ju vad det handlar om, så du behöver inte formulera dig så att de andra förstår exakt vad det är du berömmer henne för.

"Piskungen" tröttnar tydligen fort. Jag tycker du ska anvisa henne ett ställe där det är okej att leka. Annars kommer hon att börja leka/tramsa på en mängd olika ställen, och du får tillrättavisa henne.

 

[snurran]

Sv: Barn!

Det måste ju finnas något lämpligt sätt att hantera denna tjej.
Har du testat:
Säg inte nej, säg vad hon kan göra istället.
Markera tydligt att det är okej att fråga, men räck upp handen före.
Regler. Inte krypa under magar, springa i stallet, vara högljudda etc.
Prata med hennes föräldrar och förklarar problematiken.

Har du kanske någon annan i stallet du känner förtroende för, eller som du känner dig trygg med med mer erfarenhet att ta till hjälp under nästa tillfälle? Där kanske den personen kan "övervaka" situationen och sedan ge dig lite feedback med hur du kan/ska/bör hantera tjejens beteende.