Barn tar för stor plats....

[Calazirya]

Sv: Barn tar för stor plats....

Då följer jag med i ditt resonemang och håller också med dig i det

 

[Minna86]

Sv: Barn tar för stor plats....

Jag har inte egna barn och låter säkert som en grinig icke-förälder men jag måste svara ja på den frågan.

Jag har ett tag funderat på om tiderna är annorlunda eller om jag uppvuxen med väldigt kalla föräldrar (vet inte om kalla är rätt ord men hittade inget bättre). Jag är uppvuxen med att barn ska roa sig själva, ha respekt för vuxna (typ va tyst för nu pratar vi vuxna) osv. Jag kan inte påstå att detta är något jag har lidit av och tycker inte att jag har blivit illa behandlad som barn men det känns som en ganska stor skillnad på hur det är nu. Extremt få av mina vänner säger till sina barn att vara tysta när vi t ex pratar i telefon, något som var en stark regel när jag var barn.

Fritidsintressen verkar oxå vara en sådan sak som man är tvungen att ställa upp på som förälder oavsett vad det innebär. Från min uppväxt känns det helt självklart att vissa fritidsintressen inte funkar pga tider, pengar, otillgänglighet osv men så verkar det inte vara idag.
Körning verkar det vara väldigt mycket av idag oxå. Jag blev körd till min ridlektion en gång i veckan eftersom stall av naturliga skäl inte finns i centrum men det var allt. Det vara bara att hoppa upp på cykeln och ge sig av till intressen, kompisar och skola. Att bli körd till skolan var en stor händelse som kanske hände en gång och året, nu verkar det ju vara standard att man kör sina barn till skolan.

Angående jul så sa min mamma för några år sedan att vi skulle sluta med julklappar för att det inte finns några barn med längre och jag blev skitsur och kände mig lurad på hela högtiden. Har hela den vuxna släkten suttit och "låtsas" i över 20 år????! Att vi dessutom var vuxna nog för att sluta fira jul som vi alltid gjort men inte vuxna nog att vara deltaktiga i det beslutet var extra irriterande. Det är en familjehögtid och min familj är likadan som den alltid varit så jag ser ingen anledning att bryta traditioner men jag kanske bara är barnslig...

Jag skriver ju nu bara vad jag upplever som ickeförälder utan att egentligen veta

 

[TinyWiny]

Sv: Barn tar för stor plats....

Angående jul så sa min mamma för några år sedan att vi skulle sluta med julklappar för att det inte finns några barn med längre och jag blev skitsur och kände mig lurad på hela högtiden. Har hela den vuxna släkten suttit och "låtsas" i över 20 år????! Att vi dessutom var vuxna nog för att sluta fira jul som vi alltid gjort men inte vuxna nog att vara deltaktiga i det beslutet var extra irriterande. Det är en familjehögtid och min familj är likadan som den alltid varit så jag ser ingen anledning att bryta traditioner men jag kanske bara är barnslig...

Lite OT men det där tycker jag är så hemskt Visserligen har vi sagt till våra vuxna barn att de inte ska känna sig tvungna att köpa en massa dyra julklappar, att det är tanken som räknas men att sluta med julklappar vill jag verkligen inte göra trots att alla våra barn är vuxna och har flyttat hemifrån. Det är ju som du skriver som om man bara har firat för barnens skull.
Visserligen avskydde jag julen förr pga min egen barndom så jag firade jul för mina barns skulle länge men inte nu längre och aldrig att jag skulle sluta med det nu. Det är så roligt när alla kommer hem, att de vill fira julen med oss är stort och det värmer mitt hjärta

 

[Sandra78]

Sv: Barn tar för stor plats....

Angående jul så sa min mamma för några år sedan att vi skulle sluta med julklappar för att det inte finns några barn med längre och jag blev skitsur och kände mig lurad på hela högtiden. Har hela den vuxna släkten suttit och "låtsas" i över 20 år????! Att vi dessutom var vuxna nog för att sluta fira jul som vi alltid gjort men inte vuxna nog att vara deltaktiga i det beslutet var extra irriterande. Det är en familjehögtid och min familj är likadan som den alltid varit så jag ser ingen anledning att bryta traditioner men jag kanske bara är barnslig...

Vi har faktiskt, delvis, gjort så. Sambon har två systrar och den julen när vi alla gav varandra TV-spel blev den sista julen vi bytte julklappar Numera går vi ut och äter i mellandagarna istället, eftersom ena systern bor ganska långt härifrån så passar vi på och umgås då.
Den av systrarna som inte har barn brukar få en julklapp från våra barn, eftersom de får av henne.

 

[Badger]

Sv: Barn tar för stor plats....

Angående jul så sa min mamma för några år sedan att vi skulle sluta med julklappar för att det inte finns några barn med längre och jag blev skitsur och kände mig lurad på hela högtiden. Har hela den vuxna släkten suttit och "låtsas" i över 20 år????! Att vi dessutom var vuxna nog för att sluta fira jul som vi alltid gjort men inte vuxna nog att vara deltaktiga i det beslutet var extra irriterande. Det är en familjehögtid och min familj är likadan som den alltid varit så jag ser ingen anledning att bryta traditioner men jag kanske bara är barnslig...

Precis det jag menar, så himla trist. På 1800-talet kunde vuxna leka blindbock och dansa runt granen och få julklapp. Numera ska man sitta som en trist död saltstod framför TVn, alternativt nådigt underhålla barnen samtidigt som man har dötrist själv. Allt som ändrar rutinen är jobbigt, stressande, upprörande och tråkigt och bränner med omedelbar verkan ut folk, om det inte gör dem till alkoholister -typ julafton, födelsedag osv. Själv älskar jag fest o mysighet och tycker att året ska krönas av en! (ok jag överdriver såklart, men när man läser media o forum så undrar man ibland.) Kan inte du och dina syskon fira jul själva, på riktigt och låta föräldrarna sitta o sura själva? Alternativt ni fortsätter med klappar men får bara inga. Julklappar är faktiskt halva nöjet att ge bort.

 

[Cilla]

Sv: Barn tar för stor plats....

hugger sista....

har bara skummat lite snabbt, men slås av en sak.
det är ju skillnad på att få mycket uppmärksamhet och få mycket uppmärksamhet!

givetvis ska barn bli sedda, pratade med, bekräftade och respekterade och jag som har en 2-åring (vi är ju fler i den sitsen) vet ju att det kan ta lite tid att prata om vad som hänt vid ex en ramling.
jag vill inte bara ta upp och krama om och sen tycka att det är bra om matilda ramlat. jag vill gärna att hon själv ska berätta vad som hända, eftersom jag känner att jag tar mig tid att lyssna och ta hennes känslor på allvar.
hon pratar bra, men det tar ändå sin lilla tid för henne att få fram att hon snubblade på en sko och beräötta vart hon har ont och sen upprepa allt igen.

detta är bara som ett exempel.
kanske uppfattas detta som att hon tar för stor plats av utomstånde?
å andra sidan får hon leka själv eller roa sig själv och jag tex dricker kaffe eller pratar i telefon.
hon får ofta vänta på sin tur, men å andra sidan pratar jag mycket med henne för att hon ska veta att jag ser henne och att hon är viktig för mig.

men håller med TS!
många tar stor plats, eller framför allt ges för stor plats!
och alltför många barn får onödig hjälp med allt möjligt. om barnet kan prata och förmedla sig tycker jag inte att man ska hjälpa barnet om inte barnet själv ber om hjälp.
nu är det säkert många av er som reagerar, men hur ska man kunna lära sig att hantera en motgång eller lösa ett problem om man hela tiden blir uppassad och hjälpt med allt?
givetvis aka man finnas där och prata och stötta barnet och ge lite vägledning, men glädjen hos ett barn som klarat något själv är helt underbar!

fast lika viktigt som att låta barnet lösa saker själv, är det att hjälpa det. svår balansgång det där.

 

[nevin]

Sv: Barn tar för stor plats....

Precis så där var det jag ville skriva men inte riktigt hann förmedla.

Att vara lyssnad på och tas på allvar, lekas med och kramas på är inte att ta för mycket plats - det är att få den plats du har rätt till och förtjänar.
Men att få hjälp med allt, aldrig behöva vänta, avbryta vilken vuxen som helst genom att skrika högre tills den vuxne tystnar...... Det är att få för mycket plats och för mycket uppmärksamhet. Ett barn i min närhet fungerar så, h*n skriker sig till uppmärksamhet, tar över alla samtal som kan tänkas pågå i dess närhet, slåss om man ber den vänta..... Helt klart kommer det barnet få problem sen, när det är dags att börja skola och behöva ta plats i en grupp.

 

[Cilla]

Sv: Barn tar för stor plats....

synd om dom barnen.
dom blir lidande för föräldrars dumhet...

BTW, gratulerar med dagen din!

 

[Mirre]

Sv: Barn tar för stor plats....

Angående jul så sa min mamma för några år sedan att vi skulle sluta med julklappar för att det inte finns några barn med längre och jag blev skitsur och kände mig lurad på hela högtiden. Har hela den vuxna släkten suttit och "låtsas" i över 20 år????! Att vi dessutom var vuxna nog för att sluta fira jul som vi alltid gjort men inte vuxna nog att vara deltaktiga i det beslutet var extra irriterande. Det är en familjehögtid och min familj är likadan som den alltid varit så jag ser ingen anledning att bryta traditioner men jag kanske bara är barnslig...

Jag skriver ju nu bara vad jag upplever som ickeförälder utan att egentligen veta

Det där säger vi varenda år, alla är rörande överens om att det räcker att köpa till barnen. Vi vuxna har trevligt och umgås ändå utan presenter. Sedan kommer julafton och så slutar det med att alla har köpt åt alla ändå haha.

Men just julklappar känns inte som det viktiga i julfirandet. Utan för oss är det att få en trevlig dag och kväll med hela familjen.

 

[Mirre]

Sv: Barn tar för stor plats....

KL

Har också märkt det där med att barnen som inte blir sedda hemma, är de som tar störst plats i skolan osv. Medan barn som känner en trygghet i hemmet, som blir sedda och bekräftade, lättare kan hantera att inte vara 100 % i centrum hela tiden. De vet att de syns och märks ändå och att deras åsikt räknas.

Blir man inte sedd hemma så lever man om i skolan. För att folk helt enkelt ska se att man finns. Så upplever jag det alla fall.

 

[Snurrfian]

Sv: Barn tar för stor plats....

Precis det jag menar, så himla trist. På 1800-talet kunde vuxna leka blindbock och dansa runt granen och få julklapp. Numera ska man sitta som en trist död saltstod framför TVn, alternativt nådigt underhålla barnen samtidigt som man har dötrist själv. Allt som ändrar rutinen är jobbigt, stressande, upprörande och tråkigt och bränner med omedelbar verkan ut folk, om det inte gör dem till alkoholister -typ julafton, födelsedag osv. Själv älskar jag fest o mysighet och tycker att året ska krönas av en! (ok jag överdriver såklart, men när man läser media o forum så undrar man ibland.) Kan inte du och dina syskon fira jul själva, på riktigt och låta föräldrarna sitta o sura själva? Alternativt ni fortsätter med klappar men får bara inga. Julklappar är faktiskt halva nöjet att ge bort.

Vi har alltid gett presenter till alla, svägerskan och då även maken förstås har inte alls den traditionen hemifrån utan där har det varit typ en julklapp var till barnen och inget mer... Men eftersom jag älskar presenter både att ge och att få, och syrran och mamma är på samma sätt så har vi tagit över julen här hemma och presentar vilt åt alla håll. Julafton är till för alla och tvn brukar vara på under kalle anka och framåt natten när vi är proppmätta och slutkörda så alla somnar i soffan... Barnen har kul och vi vuxna har kul!