Barn tar för stor plats....

[Cozmoz]

Jag arbetar en viss procent med barn/ungdomar ochäven saker kopplade till ex föräldravandringar/nattvandringar osv. I gruppen sitter det allt från socionomer, poliser, fritidsgårdsarbetare, lärare osv.

Vi diskuterar generellt mycket beteende hos barn och framförallt ungdomar och vi var överrens om att barnen tillåts ta för stor plats redan som små. Detta gör, inte alltid, att det blir problem i skolan. Barnen, som då är vana att ta plats i hemmet, få uppmärksamhet osv blir väldigt oroliga, otåliga och uppretade och kan då få, för oss, oönskade beteenden. Det blir struligt pch barnen kan känna sig orättvist behandlade. Och det kan då få vissa följder...som ofta utspelar sig på kvällar och helger i stan.

Vi har också märkt att idag får INGENTING gå emot yngre människor. De är uppfostrade så. Barn ska ha rättigheter, barn ska ha det och det...absolut, men samhället fungerar inte så upp i åldrarna.


Nu är detta inte en empirisk undersökning precis men lite hur vi upplever det.

Tycker du att barnen får ta för stor plats? Hur stor plats ska de egentligen får ta? Hur tror ni det kommer bli i skolåldern när barnet måste anpassa sig till samhället? Hur kan man göra denna övergång så smidig som möjlig?

 

[nevin]

Sv: Barn tar för stor plats....

Wow, vilken kul frågeställning!

Jag är ganska upptagen just nu, men snabbt bara: Ja, barn tillåts att ta väldigt stor plats, och framförallt tillåts de att bli "bortskämda" med total och odelad uppmärksamhet.


Jag är hemma med mina små och är den typen av förälder som tycker om att "offra" min tid för att de ska få en bra start i livet. MEN, det betyder inte att jag låter dem ta allt av mig, mina barn får lov att vänta på både det ena och det andra, tex pratar jag med en annan person, vuxen eller barn, så får andra vänta. Även mina barn.
Annat som är viktigt är min tid i telefonen, eller vid datorn. Är jag upptagen får de vänta. Om det inte är allvarligt vill säga.

Återkommer om det här, för jag funderar också ofta på hur man smidigt får in barnen i "systemet" där de ska ta hänsyn till andra och lära sig vett och fason, eller hur man nu ska säga.

 

[Dumbo]

Sv: Barn tar för stor plats....

Jag har också tänkt på det här. I en Juul-bok jag skummade fastnade jag för meningen "En som alltid är i centrum är inte med i gemenskapen". Det ligger nog mycket i det!
Men skitsvårt är det, speciellt om man bara har ett barn.

 

[Björk]

Sv: Barn tar för stor plats....

Jag arbetar en viss procent med barn/ungdomar ochäven saker kopplade till ex föräldravandringar/nattvandringar osv. I gruppen sitter det allt från socionomer, poliser, fritidsgårdsarbetare, lärare osv.

Vi diskuterar generellt mycket beteende hos barn och framförallt ungdomar och vi var överrens om att barnen tillåts ta för stor plats redan som små. Detta gör, inte alltid, att det blir problem i skolan. Barnen, som då är vana att ta plats i hemmet, få uppmärksamhet osv blir väldigt oroliga, otåliga och uppretade och kan då få, för oss, oönskade beteenden. Det blir struligt pch barnen kan känna sig orättvist behandlade. Och det kan då få vissa följder...som ofta utspelar sig på kvällar och helger i stan.

Vi har också märkt att idag får INGENTING gå emot yngre människor. De är uppfostrade så. Barn ska ha rättigheter, barn ska ha det och det...absolut, men samhället fungerar inte så upp i åldrarna.


Nu är detta inte en empirisk undersökning precis men lite hur vi upplever det.

Tycker du att barnen får ta för stor plats? Hur stor plats ska de egentligen får ta? Hur tror ni det kommer bli i skolåldern när barnet måste anpassa sig till samhället? Hur kan man göra denna övergång så smidig som möjlig?

Barn "idag" lär sig att ifrågasätta och har inte samma tilltro till auktoriteter som förr. Vilket jag tycker huvudsakligen är positivt. MEN; det ska ju inte behöva krocka med respekt för lärare, skolgång och föda en egotrippad personlighet.

Det du säger stämmer säkert; på en del barn. Och det är ju de som "syns". Det finns ju många barn som faktiskt fungerar alldeles ypperligt och klarar av att inte stå i centrum i alla lägen. Som klarar både förskola, skola tonår osv utan att uppvisa några "oönskade beteenden".

Att inget får gå en emot; tja, det är förmodligen curling/bomulls/höns (välj valfritt förled) -föräldrarnas barn som blir sådana. Men det fenomenet är ju inte så nytt kanske?

Det svåra är väl att hitta någon slags mall som förälder; det är så mycket man gör automatiskt; som man bara gör utan att veta om det. Som ofta hänger ihop med hur ens egna föräldrar var.

Tycker jag att barn får ta för stor plats? Nja, en del barn, men i min omgivning tycker jag ändå det är ett fåtal som jag upplever har såna "problem". Sen är ju frågan om inte barn som får för lite "plats" - som har föräldrar som har egna problem; såna som inte ser/har tid för/orkar med sina barn - är det inte de barnen som egentligen har de flesta problemen med oönskade beteenden? Nu som förr.

 

[milk]

Sv: Barn tar för stor plats....

Vi diskuterar generellt mycket beteende hos barn och framförallt ungdomar och vi var överrens om att barnen tillåts ta för stor plats redan som små. Detta gör, inte alltid, att det blir problem i skolan. Barnen, som då är vana att ta plats i hemmet, få uppmärksamhet osv blir väldigt oroliga, otåliga och uppretade och kan då få, för oss, oönskade beteenden. Det blir struligt pch barnen kan känna sig orättvist behandlade. Och det kan då få vissa följder...som ofta utspelar sig på kvällar och helger i stan.

---

Tycker du att barnen får ta för stor plats? Hur stor plats ska de egentligen får ta? Hur tror ni det kommer bli i skolåldern när barnet måste anpassa sig till samhället? Hur kan man göra denna övergång så smidig som möjlig?

Jag tycker att perspektivet på de partier jag fetmarkerat är märkligt. Den vanligaste åldern för barn att börja förskolan är 18 månader. Vid 4-5 års ålder går 96 % i förskolan (siffror härifrån). Det är alltså inte ens var tjugonde barn som behöver börja "anpassa sig till samhället" först vid skolstarten.

Sedan kan jag tycka att "vana att ta plats" och att "få uppmärksamhet" låter betydligt positivare än dess motsats, och hoppas att det är något som uppmuntras även i skolan. Visst har jag ibland sett ett rättigheter-utan-skyldigheter-tänk, men det kopplar jag snarare till bortskämdhet än det du nämner i ditt inlägg.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Barn tar för stor plats....

De som jag gått i samma klass som som har varit stökiga och bråkiga har allesammans varit ungar som inte blivit sedda alls hemma och därför varit extra bråkiga i skolan. Några undantag har varit bortskämda, curlade svenska ungar.

Jag är född på det ökända 80-talet...

 

[Björk]

Sv: Barn tar för stor plats....

De som jag gått i samma klass som som har varit stökiga och bråkiga har allesammans varit ungar som inte blivit sedda alls hemma och därför varit extra bråkiga i skolan.

Så upplever jag att det var när vi växte upp också; född 1969.

Fast gällande många så förstod man det ju inte förrän man själv blev nästan-vuxen.

 

[Petruska]

Sv: Barn tar för stor plats....

Så upplever jag att det var när vi växte upp också; född 1969.

Fast gällande många så förstod man det ju inte förrän man själv blev nästan-vuxen.

Jag är ytterligare lite äldre, och jag delar helt din och Niphredils uppfattning och erfarenhet. De barn som verkligen är jobbiga att tas med i skolan och andra miljöer där man måste kunna "flyta med" är de barn som inte får ta plats i hemmen överhuvudtaget och som inte blir sedda.

Barn har några - ganska få - år på sig att fatta hur verkligheten fungerar och att bli trygga nog att själva kunna ta sig fram i den. Naturligtvis betyder det att de behöver få ta en enorm massa plats och få en enorm massa uppmärksamhet.

 

[Sar]

Sv: Barn tar för stor plats....

Vi diskuterar generellt mycket beteende hos barn och framförallt ungdomar och vi var överrens om att barnen tillåts ta för stor plats redan som små. Detta gör, inte alltid, att det blir problem i skolan. Barnen, som då är vana att ta plats i hemmet, få uppmärksamhet osv blir väldigt oroliga, otåliga och uppretade och kan då få, för oss, oönskade beteenden. Det blir struligt pch barnen kan känna sig orättvist behandlade. Och det kan då få vissa följder...som ofta utspelar sig på kvällar och helger i stan.

Vet du, jag tycker faktiskt att barn SKA få ta plats. Deras åsikter är också viktiga. Sedan får de naturligtvis inte alltid bestämma men ett barn som man lyssnar på lär sig att dens åsikter faktiskt också är viktiga och spelar roll, de kan faktiskt påverka.
Jag tror en stor del av självkänslan som vuxen har grundlagts som barn.

Vi har varit väldigt noga med att våra barn ska känna sig värda och viktiga. Vi försöker ta med dem i diskussioner så att alla får en känsla av delaktighet i familjebesluten.
Det motsäger inte på något sätt att de faktiskt får lära sig att vänta med att visa leksaken/flätan eller vad det nu kan göra medan någon sitter i telefonen.

Jag tror starkt på att om man visar barn respekt så möts man även av respekt tillbaka.

Vi har också märkt att idag får INGENTING gå emot yngre människor. De är uppfostrade så. Barn ska ha rättigheter, barn ska ha det och det...absolut, men samhället fungerar inte så upp i åldrarna.
Tycker du att barnen får ta för stor plats? Hur stor plats ska de egentligen får ta? Hur tror ni det kommer bli i skolåldern när barnet måste anpassa sig till samhället? Hur kan man göra denna övergång så smidig som möjlig?

Vi har ju inte kommit så långt än, vi har just gått från förskola till förskoleklass men den övergången har varit smidig så det förslår. Jag kan inte nuläget se att det sedan skulle bli problem i övergången till arbetslivet.

De barn jag känner till som strulat till det ordentligt har alltsom oftast varit barn som inte varit sedda, vars åsikter inte har varit viktiga och där ingen egentligen brytt sig om vad de tycker och tänker. Sedan finns det också vissa barn som fått björntjänster av sina föräldrar i form av att de aldrig behövt ta eget ansvar men det brukar rätta till sig rätt fort när de släpps ur "boet" och faktiskt inser att de måste ta eget ansvar och egna beslut.

Jag tror att ni är på helt fel spår, det är barnen som inte blir sedda som är de som ger er problem och det är där insatserna bör sättas in

 

[Björk]

Sv: Barn tar för stor plats....

Jag tror en stor del av självkänslan som vuxen har grundlagts som barn.

-------------------
Jag tror starkt på att om man visar barn respekt så möts man även av respekt tillbaka.

Jag är uppvuxen med föräldrar (framförallt mamma som varit huvudsakligen styrande vad gäller fostran) som behandlat oss som de människor vi är. Vi blev (och är) ovillkorligen älskade för de vi är.

Jag tror att min och brorsans goda självkänsla kommer just från uppväxten.

(Det hindrar inte att vi samtidigt fick lära oss respektera regler (men inte "för att jag säger det" utan med vettiga förklaringar till varför något gällde), lära oss "dra vårt strå till stacken" vad gällde hem och hushållsbestyr och lära oss respekt för både varandra och våra föräldrar.)

De människor nära mig som lider av lite dålig självkänsla har ganska ofta utsatts för rätt så mycket kritik från sina föräldrar. Kritik för de val man gör, kritik för det man producerar, kritik för sina känslor osv.

 

[vallhund]

Sv: Barn tar för stor plats....

De som jag gått i samma klass som som har varit stökiga och bråkiga har allesammans varit ungar som inte blivit sedda alls hemma och därför varit extra bråkiga i skolan. Några undantag har varit bortskämda, curlade svenska ungar.

Jag är född på det ökända 80-talet...

+1

Är man så fördomsfull o okunnig som TS verkar vara kanske man inte skall arbeta med barn/ungdomar?

 

[Tahari]

Sv: Barn tar för stor plats....

Både ja och nej !
Det finns en hel del barn och ungdomar som finner det svårt att vänta på sin tur, ständigt avbryter och får en fullständig brytning så fort det går dem emot. Men dessa beteenden tycker jag man ser mer bland de yngre barnen. Ofta står det en oerhört självuppoffrande förälder bredvid och underblåser beteendet.
Men bland de äldre barnen/tonåringarna tror jag framförallt att disfunktionella beteenden beror på det motsatta. Många stökpellar har tappat tilltron till vuxenvärlden redan i unga år. Föräldrar som varit mentalt frånvarande och föräldrar som helt enkelt gett upp barnet för annat, tror jag är vanliga orsaker. Jag vet inte hur många samtal jag haft med föräldrar som hävdar att barnet är precis hopplöst trots att man gjort allt. Men allt verkar inte vara att ge upp sin egen helgfylla, sätta gränser eller vara konsekvent.
Jag tror absolut att man kan ge barnen massor av uppmärksamhet utan att för den skull klema bort dem. Att sätta gränser och lotsa in i samhällsstrukturen är ju också att ge uppmärksamhet. Många som inte fungerar i skolan och samhället gör ju det för att de helt enkelt inte fått guidning i hur man ska bete sig.

 

[TinyWiny]

Sv: Barn tar för stor plats....

Många som inte fungerar i skolan och samhället gör ju det för att de helt enkelt inte fått guidning i hur man ska bete sig.

Precis min åsikt också.

Att säga att barn tar för stor plats får det att göra ont i hjärtat på mej. Barn ska ta stor plats. De måste få mycket uppmärksamhet, respekt och kärlek för att kunna bli självständiga fungerande människor.
Ett barn som inte får ta plats lär sig inte att deras egen person har betydelse utan mår dåligt. Ett barn som inte får ta plats blir aldrig trygg i sig själv.

Sedan finns det givetvis föräldrar som sätter sina barn på pedistal, de ser inte att barnet kan göra fel eller att barnet behöver någon form av regler och stöttning utan anser att deras barn är perfekt. Det blåser ensamt där uppe på pedistalen.

Att få vara med, att betyda något, att spela roll i gemenskapen är oerhört viktigt för alla men särskilt för ett barn. Att få utrymme för sina tankar är ovärdeligt.

Det är tråkigt att någon som arbetar med barn och unga har den inställningen att barn inte ska få ta plats. Då har man missat något fundamentalt.

 

[Kamomilla]

Sv: Barn tar för stor plats....

Sedan finns det givetvis föräldrar som sätter sina barn på pedistal, de ser inte att barnet kan göra fel eller att barnet behöver någon form av regler och stöttning utan anser att deras barn är perfekt. Det blåser ensamt där uppe på pedistalen.

Detta brukar ge synnerligen odrägliga barn/ungdomar, som får utbrott om det går dem emot. Får svårt att se sin egen roll i ett sammanhang, och som skriker att de är kränkta om de får ett nej.

Upplever att denna grupp barn har vuxit ganska mycket.

 

[Korven]

Sv: Barn tar för stor plats....

Håller med dig, och sen är det skillnad på att ta plats och ta för STOR plats så ingen annan får plats.

 

[Badger]

Sv: Barn tar för stor plats....

Jag har också tänkt på det här. I en Juul-bok jag skummade fastnade jag för meningen "En som alltid är i centrum är inte med i gemenskapen". Det ligger nog mycket i det!
Men skitsvårt är det, speciellt om man bara har ett barn.

Har bara läst hit...

Tycker nog att problemet är lite dubbelt snarare än enkelt.

"En som alltid är i centrum är inte med i gemenskapen", jag håller faktiskt med om det. Men visst är det väl så att vi svenskar bara har med barn när de är i centrum, annars ska de vara hemma med barnvakten eller hela familjen bör stanna hemma.

Dvs man ordnar utflykter och kalas för barnen/barnet och fokuserar helt och hållet på barnet. De vuxna har inte roligt, annat än genom barnets glädje.

Ta som exempel julafton -Hos vissa är det barnens högtid och bara trist och stress för vuxna, barnen får klappar, barnen får tomte, barnen får läsk, barnen ser Kalle Anka osv osv. När jag var liten, då var julafton en familjehögtid, alla fick paket, alla hade roligt - inga undanskuffade barn eller vuxna, inte barn Eller vuxna i centrum. Alla i centrum!

Kontra nyårsafton, då. Barnen SKA vara hemma med barnvakten eller så BÖR hela familjen vara hemma. Inte på fest. För det är vuxenfest och barn är förbjudna. Eller bröllop för den delen, absolut barnförbjudet. (ser man ett barn, även ett lungt och diskret barn, på restaurang/julbord klockan 19 så blir omgivningen (läs mina kollegor) heligt förbannade och väser att barn ska minsann vara hemma och sova kl 19!)

Det gör att barnen aldrig är med om det inte är "barnvänligt" och barnvänligt innebär att barnen är i centrum och vuxna i periferin. Det normala för mig vore om barn och vuxna hade roligt tillsammans, ibland med barnen mer i fokus, ibland med vuxna mer i fokus. Lösningen på problemställningen i tråden tror inte jag är att skuffa undan barnen helt och plocka fram dem ibland som centrum, jag tror snarare det är det som är problemet

(Säger jag som bjöd mina små bröder och kusiner på mitt bröllop, som mina gäster, för jag känner dem personligen. De små hade kul tillsammans under en stor formell middag med vita dukar och 100 gäster! och utan "barnunderhållning", tonåringarna hade tråkigt, men sån't är livet ibland. Jag bjöd inte mina gästers barn.)

 

[Ajda]

Sv: Barn tar för stor plats....

De som jag gått i samma klass som som har varit stökiga och bråkiga har allesammans varit ungar som inte blivit sedda alls hemma och därför varit extra bråkiga i skolan. Några undantag har varit bortskämda, curlade svenska ungar.

Jag är född på det ökända 80-talet...

+1 på den.



Jag tycker man ska hitta en balans. Som Korven skrev "sen är det skillnad på att ta plats och ta för STOR plats så ingen annan får plats" tycker jag är bra.

 

[Calazirya]

Sv: Barn tar för stor plats....

Men så tråkigt, var min spontana reaktion på ditt inlägg.

Vi lever verkligen inte så som du beskriver det. Enda gången jag verkligen tycker att barn inte bör vara med är när det anordnas fester där det förekommer alkohol i stora volymer och där vuxna kan tänkas bli rejält berusade etc. Både jul och nyårsafton är en familjehändelse, inte barnens dag enbart.

 

[Cozmoz]

Sv: Barn tar för stor plats....

Håller med dig, och sen är det skillnad på att ta plats och ta för STOR plats så ingen annan får plats.

Och det är ju det som rubriken säger, barn som tar för STOR plats. Alla människor har rätt att ta plats oavsett ålder. Men det blir problem när barnen har tagit väldigt mycket plats och sedan kommer in i systemet och märker att de inte kan ta så stor plats längre.

Hur ofta nattvandrar ni? Vi gör det varje helg, oavlönat, och vi ser en trend att de barn som inte blivit sedda hemma och de barn som blivit "för" sedda hemma har blivit en gemensam grupp och är lika stökiga.

 

[Badger]

Sv: Barn tar för stor plats....

Inom min familj är det ju inte så såklart. Jag var alltid med på middagar, doktorsmiddagar, fester, julaftnar, bröllop osv när jag var liten. Men hos min mans familj börjar jag få vibbar om att på julafton ska man titta på när barnen öppnar paket, urtrist, jag vill också fira julafton och jag vill inte lära A den "läxan" att jul är bara för barn och fest är bara för vuxna och om barnen inte är i centrum så får de inte vara med alls.

Jag förstår iofs inte ditt inlägg om fest och alkohol, jag drar nog gränsen mellan stor fest med vänner och fest med släkt. Det är enklare att ha barn på en släktings bröllop/middag än en väninnas, och roligare för alla. Askalasalkoholfester är inget jag råkat ut för.

Det är snarare när man läser trådar på internet som det där eviga, barn undanbedes, barn får ändå tråkigt, julafton är barnens högtid osv dyker upp.