Barn som ljuger

[Charlotte1975]

Min väns barn (10 och 12 år)har lite problem med att hålla sig till sanningen. I dag kom jag på dem med att ljuga om saker som gällde mig vilket sårade en vän till mig. De hittade på saker och sa att jag sagt de, vilket var ren lögn. Som tur va kom min vän direkt till mig och undrade om de stämde. Jag blev arg/ledsen och konfronterade barnen om va de sagt, men de bara skyllde på varandra. Hur hanterar man sånt här? Jag fick lite dåligt samvete över att jag blivit arg på barnen, men jag kan inte tolerera ett sånt beteende. Detta är barn jag dagligen träffar i stallet och att de ska bli dålig stämning i stallet pga att de hittar på lögner om andra känns jobbigt. Ska självklart ta upp detta med föräldrarna, och de är medvetna om problemet men har uppenbarligen inte lyckas göra så mkt åt de.

 

[millifjoris]

Steg ett bör vara att ta upp det med föräldrarna, vilket du också skrivit att du ska göra. Om ingen förbättring sker skulle kanske ett stallmöte vara på sin plats där föräldrarna får berätta för alla hur det ligger till och att "skitsnack" som barnen berättar inte är sanning, utan lögn. Alltså när de kommer och säger "hon sa minsann att hon tycker du tar hand om din häst dåligt", t.ex.
Vilken jobbig situation för övrigt, både för er andra i stallet och för föräldrarna. Du hade all rätt att bli arg på dem för den delen. Barn som är 10 resp. 12 år gamla är mycket väl medvetna om vad de gör..

 

[cirkus]

Jag tycker det är jättebra att du tar upp det med barnen. Ha inte dåligt samvete - tvärt om - det är bra för ungar med folk som sätter ner foten vid dåligt beteende. Det är pinsamt och jobbigt att bli påkommen med både lögner och taskigheter, men antaligen så lär de sig att så gör man INTE.

 

[Charlotte1975]

@cirkus Skönt att höra att jag inte va helt ute och cykla. Jag blir orolig när jag funderat på hur ofta detta händer och om de gör detta med sina egna vänner också. I dag gällde de ju 2 vuxna personer som rede ut de på en gång. Men naturligtvis är inte detta första gången de hittar på saker som de inte finns någon sanning i.
Är nyfiken på varför vissa barn gör detta, och har googlat runt lite. Självklart finns de många olika anledningar till ett sånt här beteende. Men vore intressant om de fanns någon med egen erfarenhet om hur man löst de.

 

[cirkus]

Jag tror att de flesta barn ljuger nån gång under sin uppväxt. Om de blir bekkräftade i sina lögner så blir det en allt svårare vana att bryta, däremot om det blir som för dessa barn, någon säger stopp direkt till dem och inte via föräldrarna - så tror jag att det är större chans att bryta mönstret. Att säga till föräldrarna är BRA, men det är ännu bättre att prata direkt med barnen.

Sen så tror jag att det dessutom kan vara på sin plats med någon form av uppföljning om ett par veckor om de fortsätter på rätt håll

 

[Rialavargen]

Jag tycker det är jättebra när andra vuxna lägger sig i barns beteenden. Det brukar ha jättebra effekt på mina barn om de blir tillsagda av någon annan än oss föräldrar. Det svider till lite extra tror jag.

Ha inte dåligt samvete, men ha gärna dialog med föräldrarna också.
Barn är komplexa individer som skall precis som unghästar lära sig livet. Att göra rejäla fel och ställa till problem hör livet till. Det är då bra om vuxna tar ansvar över situationen och navigerar barnen igenom efterspelet.
De barn som jag har fått vara lite sträng emot, under en viss tid (kompisar till mina barn som har varit i perioder, elaka, där både skola och fritids varit inkopplade i ärendet) men som jag har också varit förlåtande emot har jag jättebra kontakt med idag. Jag tror att nyckel i en sådan situation är att lära barnen att efter en "konflikt" blir man vänner och kanske till och med lite bättre vänner än innan.


Fortsätt vara vuxen, det brukar bli bäst då:-)