Barn som inte alltid är "snäll" mot hunden

[Alindra2000]

Jag har en 2 åring som kommit in i en period där det inte fungerar så bra med vår hund. 2 åringen gillar verkligen hunden och hon gillar honom så det är inget sådant.

Nu senaste 2-3 veckorna har 2 åringen börjat ”sparka” hunden. Absolut inte hårt eller i ilska, mer liksom när han går förbi så petar han ibland till henne med foten. Det gör garanterat inte ont men hon är så extremt mjuk i sättet och blir stressad. Min uppfattning är att hon tror att hon gjort ngt fel och han tror att de leker (hon springer iväg och han tycker det ser kul ut). Nu märker jag att hunden börjar dra sig undan och gärna lägger sig i ett annat rum, vilket känns hemskt när jag vet hur social hon är.

Jag har testat allt jag kan komma på: Visa honom hur man gör, försöka prata om det (nej jag vet, det är inte lätt för en 2 åring att förstå) och jag har sagt till med ”argare ton”. Att avleda honom funkar inte eftersom det inte är ngt (till synes)som bygger upp till att det händer och vi kan ju inte undvika att han går förbi henne.

Har ni några tips? Jag hoppas ju att det går över snart men under tiden är det ju allt annat än ok för hunden.

 

[LiZH]

Barnet är litet och menar säkert inte illa. Men hunden mår ju inte bra av det. Jag skulle se till att hunden har en ordentlig fristad, den ska inte behöva stå ut. Spärra av så att hunden kan vara ifred ( typ grind) , var väldigt tydlig med att när hunden är i sin fristad ska den få vara helt ifred ( inte peta på, inte klappa, inte locka på) En stor bur med öppen dörr,kompostgaller och dela av ett större rum( så att hunden är " med" ändå-den ska ju inte spärras bort, grindar. Och vara väldigt konsekvent tydlig med barnet att man inte gör sådär med hunden.

 

[Alindra2000]

Barnet är litet och menar säkert inte illa. Men hunden mår ju inte bra av det. Jag skulle se till att hunden har en ordentlig fristad, den ska inte behöva stå ut. Spärra av så att hunden kan vara ifred ( typ grind) , var väldigt tydlig med att när hunden är i sin fristad ska den få vara helt ifred ( inte peta på, inte klappa, inte locka på) En stor bur med öppen dörr,kompostgaller och dela av ett större rum( så att hunden är " med" ändå-den ska ju inte spärras bort, grindar. Och vara väldigt konsekvent tydlig med barnet att man inte gör sådär med hunden.

Hon har en "egen yta" med sin säng och lite saker som är hennes. Dit har har fattat att man inte får gå (och brukar för det mesta hålla det. Annars hämtar vi honom direkt). Det är inte där han gör ngt.

Hon kan alltså alltid välja att vara ifred. Men där vill hon ju inte ligga hela tiden. Hon vill ju vara med oss (och honom, för hon gillar verkligen lillhusse också).

 

[MaRomer]

Vår var ganska elak mot vår rottweiler när han var lite. Vi blev fly förbannade och talade om att det inte på något sätt är acceptabelt att sparka eller slå djuren. Han lärde sig. Och han var runt 2 år. Vi körde med det att om du sparkar hunden, så får vi sparka dig? Kan meddela att vi aldrig behövde sparka sonen Men han slutade vara taskig mot rottan. Och ja, våra hundar har en fristad.

Jag är av de sorten att gör barnet fel så måste man tala om det direkt. våra barn är idag 5 resp 7 år gamla En 2 åring förstår bra mycket mer än många tror.

 

[Roheryn]

När min dotter var liten så hade vi en grind mellan kök och vardagsrum. Kunde jag inte ha min fulla uppmärksamhet på barn o hund (t.ex. när jag lagade mat) så hade jag grinden stängd med hunden "på andra sidan". Hunden kunde då både "vara med", dvs såg oss och hade viss samhörighet med oss, men fick ändå vara ifred. Jag tycker det funkade jättebra! Just barn i 2-årsåldern är ju svåra att resonera med...

 

[Bexzor]

Vi kör tjat-metoden

Vi har två katter, den dumsnälla på 2 år och den lilla flickan med humör på 8 månader. Den lilla katten har blivit dragen på kroppens alla möjliga ställen så hon ligger alltid numera på avstånd från vår tvååring. Hon har rivit vår son på många ställen så han har istället börjat sparka henne ifall hon är i närheten. Vad som gäller den dumsnälla katten så vet man att det är bråttom ifall hon skriker eftersom hon oavsett sin behandling med stryptag, sparkar etc aldrig säger ifrån. Dessa katter har olika fri-platser i huset bland annat på sin höga kattstapel och hela övervåningen då det sitter en grind i trappan så de får själva välja vart de vill vara. I sonens närhet så håller vi stenkoll och han blir tillsagd. Ibland får han t om gå in på sitt rum med orden att ifall han inte är snäll mot katten så får han leka på rummet (med dörren öppen givetvis). Nackdelen är ibland att katterna följer med honom in

 

[Alindra2000]

Jag har en 2 åring som kommit in i en period där det inte fungerar så bra med vår hund. 2 åringen gillar verkligen hunden och hon gillar honom så det är inget sådant.

Nu senaste 2-3 veckorna har 2 åringen börjat ”sparka” hunden. Absolut inte hårt eller i ilska, mer liksom när han går förbi så petar han ibland till henne med foten. Det gör garanterat inte ont men hon är så extremt mjuk i sättet och blir stressad. Min uppfattning är att hon tror att hon gjort ngt fel och han tror att de leker (hon springer iväg och han tycker det ser kul ut). Nu märker jag att hunden börjar dra sig undan och gärna lägger sig i ett annat rum, vilket känns hemskt när jag vet hur social hon är.

Jag har testat allt jag kan komma på: Visa honom hur man gör, försöka prata om det (nej jag vet, det är inte lätt för en 2 åring att förstå) och jag har sagt till med ”argare ton”. Att avleda honom funkar inte eftersom det inte är ngt (till synes)som bygger upp till att det händer och vi kan ju inte undvika att han går förbi henne.

Har ni några tips? Jag hoppas ju att det går över snart men under tiden är det ju allt annat än ok för hunden.

Tack alla för era svar.

Vi har alltså både egen yta för hunden och utöver det finns det en grind som vi kan stänga om vi behöver "separera dem helt" en stund. Är hunden på "sin egen yta" så går han inte dit.

Det jag måste hitta en lösning på är alltså hur jag ska få honom att förstå att man inte får göra sådär. Hade han gjort det när han är arg så hade det på ngt vis varit lättare. Men nu är det helt ur ingenstans (dvs jag kan inte läsa av när det ska hända).

 

[Alindra2000]

Vår var ganska elak mot vår rottweiler när han var lite. Vi blev fly förbannade och talade om att det inte på något sätt är acceptabelt att sparka eller slå djuren. Han lärde sig. Och han var runt 2 år. Vi körde med det att om du sparkar hunden, så får vi sparka dig? Kan meddela att vi aldrig behövde sparka sonen Men han slutade vara taskig mot rottan. Och ja, våra hundar har en fristad.

Jag är av de sorten att gör barnet fel så måste man tala om det direkt. våra barn är idag 5 resp 7 år gamla En 2 åring förstår bra mycket mer än många tror.

Min 2 åring skulle aldrig förstå konsekvenstänk utifrån ord som exempelvis ”om du sparkar hunden, får jag sparka dig då”. Sen tycker jag personligen inte att lösningen av en dum handling är att svara att man då ska göra samma dumma handling mot honom. Jag vill att han förstår att ingen får göra så, punkt.

Sen är det inte en elak/arg handling från honom. Det gör det inte mer ok, och jag accepterar inte att hunden hamnar i kläm, men det gör det svårare att veta hur man får honom att förstå.

 

[Korven]

Om hunden biter tillbaka tror du barnet förstår då?

 

[Lilleknodd]

Jag väntar första barnet i augusti och vi har hund. Det är en amstaff/pitbull som kommer vara ca 6.5 när bebis kommer.

Även om handlingen i sig från barnet gentemot hunden är "elakt" så hade jag på inga sätt accepterat att det är okej.
2 åringar har inte riktigt fått konsekvenstänkandet ännu, men man kan fortfarande tala om att det där INTE ÄR OKEJ. Tala om för honom att hunden inte uppskattar beteendet och tillrättavisa varje gång.
Det gäller faktiskt att vara tydlig och konsekvent även mot barn..
Om en valp hade haft samma beteende mot en människa?

 

[Elektron]

Omplacera barnet.

 

[mooi]

Omplacera barnet.

Vad skulle detta tillföra i denna tråd/situation??

 

[Lilleknodd]

Omplacera barnet.

Förlåt men jag måste bara

 

[Pilot]

Hade det funkat med väldigt tydliga ramar till en början med?
Helt enkelt så får han inte umgås med hunden på en obestämd tid.
Visst kan man säga nej bestämt och lyfta barnet där ifrån och sätta honom i en annan hörna med sina leksaker.
Men det förutsätter att barnet kommer så nära hunden att han får chans att sparka igen. Vilket jag inte hade vart så glad för. Hur vet man dessutom att det inte är den gången det smäller ifrån hunden?

Jag hade bara låtit barnet umgås med hunden om jag satt bredvid.

 

[LiZH]

Han menar ju säkert inte att vara dum med hunden. Han är ju bara två och testar ju såklart var gränserna går ( som i allt annat). Det svåra i den här situationen är ju att man inte kan låta honom pusha över gränsen-för då kommer ju hunden säga ifrån själv och det kan bli obehagligt för alla. Hunden måste ju skyddas såklart. Sedan är din son liten, han kan ju inte förstå konsekvenserna. Jag skulle fortsätta säga till, prata, skärma av dem, inte lämna dem själva etc samt säga till sonen( även om han inte förstår än) att hunden blir störd, ledsen och kan bli arg. Förklara att hunden inte kan prata( det vet han nog) och därför måste han lyssna på dig-för om hunden ska säga till själv kan den bita. Fortsätt vara tydlig-snart är sonen 3 och det är enorm skillnad att resonera med en tvååring och en treåring.

 

[Sofie.S]

Vi tjatar, tjatar och tjatar. Om 1,5 åringen är hårdhänt så säger vi "aj aj" eller "nej" och tar oftast tag i handen/armen.
Och säger efteråt "klappa fint". När hon klappar snällt så berömmer vi och dottern klappar då händerna.
Så mitt tips är, förstärk det positiva och beröm när barnet är försiktig.

Sen är det fascinerande hur barn snappar upp och tar efter, har du någon gång tillrättavisat hunden, som barnet kan försöka ta efter?
Vår dotter är väldigt på öronen och klorna på hunden just nu, då hon antagligen snappat upp att jag har tagit tovor från öronen och klippt klorna.

 

[Alindra2000]

Om hunden biter tillbaka tror du barnet förstår då?

Väntade på den kommentaren. Vart vill du komma? Du tror inte att jag själv tänkt att det kan hända eftersom det är en hund? Och jag försöker ju lösa problemet?

 

[Alindra2000]

Omplacera barnet.

Vilket otroligt originellt svar. Tack, du tillför verkligen ngt i tråden. Bra tips.

 

[Alindra2000]

Han menar ju säkert inte att vara dum med hunden. Han är ju bara två och testar ju såklart var gränserna går ( som i allt annat). Det svåra i den här situationen är ju att man inte kan låta honom pusha över gränsen-för då kommer ju hunden säga ifrån själv och det kan bli obehagligt för alla. Hunden måste ju skyddas såklart. Sedan är din son liten, han kan ju inte förstå konsekvenserna. Jag skulle fortsätta säga till, prata, skärma av dem, inte lämna dem själva etc samt säga till sonen( även om han inte förstår än) att hunden blir störd, ledsen och kan bli arg. Förklara att hunden inte kan prata( det vet han nog) och därför måste han lyssna på dig-för om hunden ska säga till själv kan den bita. Fortsätt vara tydlig-snart är sonen 3 och det är enorm skillnad att resonera med en tvååring och en treåring.

Absolut, det är så vi försöker göra nu. Och för det mesta är det inga problem (dvs det är några ggr det hänt de senaste veckorna). Men det är sjävklart inte ok att han gör det alls.

Vi får jobba vidare helt enkelt

 

[LiZH]

Nu har jag inte haft små barn och hund men däremot flera små barn samtidigt. Jag körde lite med devisen att den som är taskig får inte uppmärksamhet/vara med. Om han petar till hunden kan du ju, istället för att lägga uppmärksamheten på sonen, omedelbart ägna dig åt hunden. Gosa med den, kanske leka med den, samtidigt som du tydligt förklarar för sonen att just nu vill inte hunden gosa/leka med honom för att han gjorde ngt dumt mot hunden. Den som är taskig får in nte vara med helt enkelt. ( en liten pyttestund)