Barn och rån

[pollex]

Här om dagen skrev DN om ökade ungdomsrån i hela Stockholm där både förövare och utsatta varit väldigt unga (och vuxna som passerat inte hjälpt till , https://www.dn.se/sthlm/polisen-ungdomsran-ar-ett-problem-i-hela-stockholm/ ). Grannens tonåring blev rånad för några månader sedan (i en annan stadsdel), det dyker upp poster om rån här i närområdet i lokala FB-grupper med jämna mellanrum. Mina barn är fortfarande i yngsta laget för att bli utsatta, men den äldsta börjar höra talas om det/se det i nyhetsflödet. Vi pratar om det och förstås om att sannolikheten att det ska hända är väldigt liten, men vad ska man egentligen säga att man ska göra om det faktiskt skulle hända? Att skita i grejerna och försöka ta sig därifrån, och att berätta vad som hänt, känns givet? Några andra smarta do:s and don’t:s? Hur gör ni?

 

[Amha]

Jag tänker på att det är bra om man kan få signalement. Det är Jättesvårt mitt i stressen men försök och att så fort som möjligt anteckna eller berätta för någon som antecknar, gärna innan man tänker på annat.

 

[Pontevecchio]

Uppväxt i förorten, vi rånades aldrig utan de sökte folk i bättre förorter. De går gärna på de som ”skyltar” lite med sakerna.

Ofta sker rånen lite i skymundan så undvika situationerna, kliv av tunnelbanan och sök vuxna om de ser nån få upp intresset för dem.