Barn och mobiltelefoner.

[Enya]

I måndags fyllde min äldsta son hela 10 år. Stolt och glad grabb, 10 år är ett stort steg mot att bli stor, tycker han. Och det är det nog, han hamnade ju på andra sidan 10 jämfört med syskonen

I födelsedagspresent fick han en mobiltelefon, en enkel och billig variant. Han blev förstås jätteglad över det och spelar spel och ringer på den hur lätt som helst. Han ville ta med den till skolan och visa men jag sa nej. Dels sa jag nej för att skola och mobiltelefon inte passar ihop, men jag sa också nej för att jag inte vill att han blir retad för sin billiga telefon.

Han fick en billig variant just eftersom det är första telefonen för honom och han har viss aggressionsproblematik. Får han inte som han vill eller något går emot honom ordentligt så åker grejerna i golvet. En dyrare mobil som eventuellt håller en månad känns inte som ett alternativ faktiskt. Framför allt inte när jag inte har speciellt gott om pengar då jag är ensamstående.

Jag tänkte som så att om telefonen håller och han är rädd om den så kommer han få en bättre telefon till jul. Då har han visat att han är mogen nog att ta hand om sin pryl och att han förstår vad den är till för.

Tyvärr hörde jag i går att några i skolan mobbar honom för hans telefon. De vet inte hur den ser ut eller hur mycket den kostat, de har ju inte ens sett den. De vet bara att det är en nokia och enligt de som mobbar så är nokia skit. Det enda som duger för dem är visst I-phone och liknande. Jag bor i ett område där familjer överlag har en annan ekonomi än vad jag har så givetvis har de också en annan syn på pengar och saker.

Mina barn har också fått höra elaka ord för att de inte har dator på sina rum. JAG har en dator och mina barn får använda den någon gång ibland, väldigt sällan dock då jag är rädd om den. Eftersom den var gammal och slö, krånglade lite så ville jag inte riskera att de gjorde något som fick datorn att hälsa hem. Nu dog den ändå av tre strömavbrott på raken, men.... Och allvarligt talat, det enda de egentligen gör vid datorn är att spela. Spela kan man göra på vårt nintendo eller på X-boxen, för vi har faktiskt sånna och en del spel till dem också. Att skriva på datorn var kul de första två gångerna.....

Jag hade tänkt ge mina barn en dator, men det känns samtidigt lite löjligt, för som sagt, spelmaskiner har vi ju. Så jag har valt att vänta lite med det.

Ännu en grej är tv på sina rum, varför är det viktigt? Äldsta sonen har både tv och dvd men inte digitalbox så några tvprogram kan de inte se där. Varför skulle mina barn sitta på sina rum och uggla framför en tv? Vi har tv i vardagsrummet, kopplat till nintendot och digitalbox så de kan se på tv alldeles utmärkt. Att de, i den här åldern, ska ligga i sina sängar och glo på en film när de gått och lagt sig är otänkbart De måste sova i tid för att orka med skoldagarna. Jag har förstått av lärarna i skolan att många barn är alldeles för trötta under skoldagen, de lägger sig för sent. Flera av barnen har berättat att de får se på tv i sin säng på kvällen innan de somnar, då går föräldrarna ibland in och stänger av tvn. Varför ? Kan inte barnen se på tv på kvällen i vardagsrummet och sedan gå och sova på kvällen?

Mycket av det här handlar ju inte om enbart pengar för min del. Det handlar om hur jag tycker, känner och tänker.

Mina barn är 10 år, 8 år och 5 år.

Hur är det för er? När är barn mogna för mobiltelefoner, dator, tv och andra liknande saker som jag inte kommer på just nu? Hur viktigt är det att barn har allt det här? Mina barn har ju detta fast i vardagsrumet där vi alla är på kvällen.

 

[Snurrfian]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Jag har en 9 åring och en 6 åring, och nej ingen av dem har mobiler eftersom de inte har något behov av en ännu. Den dag det uppstår ett behov ja då kommer de att få mobil, vilken sort det blir beror på när behovet uppstår.

Vi har en Ps3 så mest sonen använder, dottern sitter gärna vid datorn, men har ingen egen utan det är makens/familjens. Vi har dessutom en jobbdator men den är det totalt barnförbud på eftersom vi har hela bokföringen ligger där och jag vill inte risker något med den.
Yngste sonen har en tv på sitt rum men den är enbart kopplad till VHS spelaren och fungerar inte särskilt bra så det är nog minst 6 mån sedan de tittade på den.

Dator är väl det som jag tycker att de har mest användning för, sonen som är 6 år har lärt sig att läsa mycket tack vare datorn, han vill ha koll på sitt favoritlag i hockey och veta mer om spelarna så han tragglar på och har dessutom ett otroligt minne med vad han har lärt sig om spelarna. Dottern spelar på ett par olika "spelsajter" där hon har fått logga in med min mailadress och jag kollar lite då och då för att se att hon inte råkar ut för något. Datorerna står dessutom i ett genomgångsrum så man slänger ett öga på skärmen när man går förbi för att kolla läget. Men hon chattar en hel del med sina kompisar och det tycker jag är helt okej. Vi bor ju långt ifrån alla kompisar och man måste ju försöka underlätta för barnen att hålla kontakten. De som bor i villa område kan ju bara gå ut en halvtimme och träffa kompisar men den möjligheten har inte vi.

Dottern önskade sig ett Nintendo DSI till sin födelsedag i fjol, men vi talade om att vi inte ansåg att det var det hon behövde mest men att hon gärna fick spara till ett själv. Nu har hon sparat ihop till en men har ändrats sig och vill spara pengarna ännu längre och köpa något annat som hon verkligen vill ha. För det var så som vi misstänkte att det var en "boom" bland hennes kompisar just då och "alla" hade men idag är det ingen som leker/spelar längre.

 

[Sonic76]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

MIn dotter fick en mobil för ett år sedan(var 8 då) för att när hon var ute och lekte med kompisar så visste vi inte alltid var hon var och hon fick inte ringa hem bara för att vi bara hade mobiltelefon (för dyrt att ringa till enligt vissa). Dator spelar hon sällan, hon har en dator i sitt rum utan internet, men spelar sällan eller använder den. Jag har tv i mitt sovrum, men kollar aldrig däremot kan hon och kompisar få kolla film på helgen.
Nintendo DSi fick hon för att vi reste så mycket till min mamma och så för att ha nåt att göra på resan, men jag struntar fullkomligt i om kompisarna har 3ds eller annat.
Ett wii har vi, men det spelas det sällan på, vi kan köra lite bowling eller tennis eller så.
Nu fick min dotter en ny mobil för hennes enkla Nokia sprack, vet inte varför, då köpte jag en huawei android för typ 400 till henne. Men hon har inte med sig mobilen till skolan utan det är när hon ska till kompisar och annat. Vill hon ha en Iphone får hon banne mig spara ihop till en.
Det går en hype tror jag att man ska ha, men risken för att saker blir stulna ökar också. Så jag håller mig till billiga mobiler för dottern än.

 

[Kosmostanten]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Svåra grejer att ta ställning till det där...och det kommer bara fler o fler hela tiden

Jag har hållit ungefär samma linje som du, och mina barn var bland dom sista i sin klass att få egna mobiler. Precis som din son blev min retad för den enkla, men helt nya Nokia han fick först...då var han också tio. Så småningom fick han byta upp sig till en lite mer avancerad, med kamera och mp3...begagnad visserligen, men fin. Då var lyckan total ett bra tag, tills i höstas då det började snackas om smartphones...vilket naturligtvis ALLA i klassen hade (han går i sexan)
Vi bor i en liten by på landet, och här verkar det vara en väldigt viktig statussymbol ffa för killar att ha en fin mobil...jag inbillar mig att det kanske inte är lika mycket så i storstan, men jag kanske har fel?
Iallafall stod jag emot bönerna om smartphone fram tills nyligen, då jag fick veta att det faktiskt var helt sant att min son var den enda i sin klass som ingen hade.
Tänkte på min egen uppväxt med "alternativa" föräldrar,och hur jobbigt det kan vara att alltid vara konstig och sticka ut i skolan...tex hade vi bara en pytteliten svartvit tv hemma, eftersom mina hippieföräldrar ansåg att färgtv avgav farlig strålning...dessutom fanns det ingen soffa, utan man fick sitta på golvet eller en köksstol om man skulle kolla på tv för att 'inte frestas att bli sittande längre än nödvändigt'
Så sonen fick sin smartphone för nån månad sen...men jag tycker fortfarande egentligen att det är alldeles för dyra grejor för att med självklarhet ge till barn. Men nånstans är det ju, precis som du också är inne på, inte bara en fråga om pengar. Det är lätt att ha principer och åsikter och att stå för dom som vuxen...men kanske inte lika kul att vara ett barn som måste försvara sin förälders åsikter inför sina kompisar...
Lillebrorsan som är tre år yngre fick ta över brorsans förra mobil och är än så länge helt nöjd med den.
Egen dator har dom inte, fast äldsta kommer få en (av skolan) när han börjar sjuan i höst.
Till skolarbeten får dom använda min och sambons datorer, spela får dom göra på Ps3 eller nintendo.
Tv på rummet skulle jag aldrig i livet skaffa, av samma skäl som du.

 

[lady_mike]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Jag har bara en tvååring och en unge på gräddning. Så det är kanske lite tidigt för mej att fundera på det här.. Määään jag och sambon är fullt överens om vissa saker.

Mobil har vi inte tagit beslut om då vi inte vet hur livet ser ut om ca 10 år. Men en tanke är att ha en hemma-mobil som barn kan ta med sej när dom ska ut på äventyr.. Alltså inte en egen.

Tv på rummet kommer inte på fråga.... Möjligen i övre tonåren. Samma gäller dator och tvspel.
Vi har ett rum i huset vi ska göra om till ett extra tv-rum. Om barnen har kompisar hemma så kan dom få använda det. Men det ska även vara ifall sambo vill se hockey med sina vänner och jag vill se på något annat med barnen (och tvärtom naturligtvis)...

Dator och internet ska man nog vara aktsam med i dagnes samhälle. En gemensam dator i huset. Möjligen att man skrämar av lite runtom så man inte inkräktar på barn och ungas privata liv.

Normalt ska tv-kvällar ske med familjen samlad. Man får lära sej enas om vilket program som ska vara på...

 

[Sar]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Hur är det för er? När är barn mogna för mobiltelefoner, dator, tv och andra liknande saker som jag inte kommer på just nu? Hur viktigt är det att barn har allt det här? Mina barn har ju detta fast i vardagsrumet där vi alla är på kvällen.

TV på rummet kommer att dröja otroligt länge om det ens sker. Vi vill ju umgås med våra barn, inte att de ska ligga och titta på tv på deras rum (vi har heller inte tv i vårt sovrum- däremot har vi en bred säng i tvrummet så man kan ligga bekvämt och titta).
Mobiltelefon kommer de att få när de börjar bli mer självständiga, cykla själv till kompisar som bor lite längre bort. Skulle tippa att det blir i 10-årsåldern (de äldsta är 6 år). En billig variant som tål att tappas.
Dator till barnen kommer vi att skaffa när vi blir klara med nya vardagsrummet (tippar att det är ca ett år bort). De kommer att få varsin eftersom de delar på så mycket annat. Förhoppningsvis får vi ändå viss umgängestid eftersom tv och dator står i samma rum.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Jag har inga egna barn, men det är inte allt för länge sen jag var ett. Jag har dessutom två yngre syskon som nu är sjutton och femton år. Femtonåringen fick sin första mobil när hon var ungefär så gammal som din son är nu. Och då ärvde hon pappas, när han köpte en ny, så det var verkligen ingen ny, dyr telefon. Hon går i en klass där "standarden" är ganska hög bland speciellt tjejerna i klassen, hennes kompisar skulle aldrig få för sig att ha något annat än en I-phone eller jeans som kostat under tusenlappen, hon klagar ofta på att de är så märkesfixerade. Tror hon har fått rätt mycket gliringar för att hon inte har lika dyra saker som de andra, nu i somras köpte hon sin första "moderna" mobil för egna pengar, men hon är en sån unge som skakar av sig deras kommentarer och skiter i det. Men jag kan tänka mig att ett mer osäkert barn skulle ta illa vid sig av att hela tiden bli hackad på för sina saker. Jag tycker absolut inte att ett så litet barn som en tioåring ska ha en dyr I-phone, tycker du gör helt rätt!

Angående tv och dator på rummet så har vi i hela min uppväxt bara haft en tv i vardagsrummet, som alla fick titta på. När min bror började sommarjobba köpte han en egen att ha i sitt rum när han spelar PS, mest för att han inte ska ockupera tv:n för alla andra en hel kväll när han spelar. Vi har också bara haft en dator hela tiden, vi är sex personer i familjen. Jag har en laptop som jag köpte när jag började plugga på högskolan, min äldsta bror har en minipc som han nästan aldrig använder, annars är det den stationära datorn som är till för alla. Det fungerar alldeles utmärkt. Jag kände aldrig att jag saknade något när jag växte upp bara för att jag inte hade tv, video och dator på rummet som mina kompisar hade.

 

[Enya]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

kl

Vad trevligt att så många är lite på samma linje som jag! Skönt att höra att mina tankar inte är udda på något vis!

Nu pratade vi lite mer med sönerna om det här med vad de andra har för mobiltelefon och det visade sig att de andra ungarna faktiskt verkligen HAR iphone! Småungar på 8 och 10 år!

Mina systrar och min mamma beslutade i går för att lägga ihop till en smarthphone till äldsta sonen istället och ge honom den. Jag lägger mig inte i det där, kul för grabben att ha något som alla andra har, men på något vis anser jag inte att han behöver en sådan. Den kommer gå söder om mindre än en månad.

Jag är glad över att mina barn inte kan så mycket om datorer. De sitter liksom inte och spelar och degar framför varken dator, tvspel eller film, utan de får leka, pyssla, vara ute osv. Barn ska röra på sig, inte sitta stilla och spela krigsspel....

Jag trodde faktiskt att jag skulle bli halshuggen här för vad jag anser om den här.......

 

[Calazirya]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Det är ju en jättekluven diskussion faktiskt.

Jag är jätteosäker på hur jag ska förhålla mig till dessa situationer när dottern kommer upp i ålder. Känns lite som pest eller kolera i några fall.

alt1: Bryta normen, stå på sig och värna om sina värderingar = retad/mobbat barn

alt2: Falla i strömmen, föda den norm som man inte tror på. För att ens barn ska undkomma retande för att barnet faller utanför ramen.

Alternativ två känns rent principiellt som fel val. Samtidigt är det ju så att mina principer och värderingar skapar ett utanförskap för mitt barn?

Nej huvva vad svårt.

 

[zazzarazz]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Min dotter är 20 månader och har en "egen" iPhone. Vi har alltså inte köpt den till henne, den blev över och hon har den med "sina" appar. Vi har även en iPad i familjen som hon leker med. På hennes förskola (och andra förskolor och skolor i kommunen) använder man iPad och datorer i verksamheten. Man lär sig bokstäver, pusslar, skriver ord osv. Finns riktigt bra appar till barn där de kan lära sig mycket.

Från HT 2013 kommer barn från förskoleklass få en egen laptop av skolan i vår kommun. Jag som jobbar med digital utveckling tycker att det är väldigt viktigt och bra att min dotter får den digitala verkligheten inpå livet naturligt från början.

 

[angelwings]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

*kl*

Min dotter är nu 10 och hon fick mobiltelefon när hon var 8. Hon har fortfarande kvar samma telefon, den funkar bra. Det är en vanlig 'tråkig' vikbar (det bästa tycker jag då hon inte kan 'råka' ringa upp någon och det står och tickar pengar) med kamera och musik.
Visst är det snack om telefoner i skolan. Alla andra har smartphones. Men jag tycker inte att hon behöver en sån telefon, och vi har sagt att hon får spara ihop till den själv i så fall. Nu hade hon sparat ihop tillräckligt när det var mellandagsrea. Så vi frågade om vi skulle åka och köpa en ny telefon?

Men nej, då ville hon inte för hon skulle säkert ändå bara tycka det var roligt ett par dagar och så skulle pengarna vara slut.
Så, hon valde själv att inte skaffa en.

Jag är då sambo med en tekniknörd så det finns ganska många spelkonsoller och mobiler härhemma så det finns alltid något hon kan göra om hon vill spela.
Tv och dvd på rummet har hon haft sen hon var 6, men numera är hon extremt sällan inne på sitt rum och kollar. Vi har supertråkigt utbud (bara det som ingår i br-avgiften) och hon börjar bli för stor för barnkanalen.

Dator kommer de få av skolan nu, men vår regel är att man endast får sitta vid datorn ute där vi är. Vi har två laptops själva. Och det är tur med tanke på hur vissa 'kompisar' uppför sig på internet. Jag har fått ta samtal med föräldrar mer än en gång efter att de rent ut mobbat och trakasserat henne på sidan de är. Det verkar som att alla bara släpper sina ungar och de får ställa till vad som helst och kolla på vad som helst. *suck* Eller så är barnets klass ett undantag?

Jag vet att vissa tycker att hon är töntig för att hon faktiskt är väluppfostrad och vet att vissa saker gör man inte och vissa saker tittar man inte på när man bara är 10 år. Men då får det vara så, för hon är en underbar tjej och ska inte ändra något med sig själv.

 

[turbofling]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Jag tänker som du, vilka svåra val man kommer stå inför.

Nu kanske saker hinner ändras innan det blir akutuellt för våra barn men jag tänker att man får hitta någon slags medelväg.

 

[Snurrfian]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Det är jättesvårt, man vill ju att ens barn ska ha det så bra som det bara är möjligt, men samtidigt få vettiga värderingar.

Jag är otroligt tacksam för våran skola och de elever på skolan och föräldrar. I och med att det stora flertalet av barnen bor ute på landet så är de antingen på fritids = de behöver ingen mobil eller oxå åker de hem till någon som är hemma eller hemikring (många är egna företagare och har verksamhet som är knuten till hemmet) och behöver inte heller någon mobil. Sen är det som sagt några som bor i ett villa område och där kan jag faktistk förstå att föräldrarna stoppar en mobil i fickan på ungarna för att hitta dem. De leker och går runt, de är hos olika kompisar nästan hela tiden och det är blandat killar/tjejer i alla åldrar. Jag höll på att bli gråhårig när jag skulle hämta dottern hos en kompis där... Fast då var jag även lite sur på de föräldrarna hos den hon var, kompisen och hon hade blivit osams, kompisen gick hem till sig och dottern gick in till en annan. Kompisens föräldrar ryckte lite på axlarna och tyckte att hon är nog någonstans... Tack och lov var det en mamma som fick syn på att jag letade och kom ut och talade om att dottern var där, hon hade även provat att ringa hem till mig för att tala om att dottern hade kommit till dem istället.

Hm nu kom jag från ämnet en del..
Hur som helst, det är ingen stor grej med mobiler på skolan, de som har får inte ha dem framme på vare sig lektioner eller raster och blir omg tillsagda att lägga undan dem om de har med dem ut på rasten. Det är faktiskt en underbar stämning på skolan och oftast så är det full fart på fotbollsplan/hockeyplan/leker jagas i stora grupper/rund pingis eller andra aktiviteter som gör att de rör på sig och inte blir stående och "tjafsar" om saker och vem som har mest.
Sen tror jag även att det spelar in att de flesta föräldrarna har sunda väderingar, de vill inte bara ge och ge sina barn saker utan det ska finnas en andledning. Sen ligger det ett "tryck" över skolan att man ska gilla idrott, vilket nog kan kännas jobbigt för de som inte tycker om det, och där vet jag faktiskt inte hur andra barn tar det. Båda mina är fotbollsspelare, tränar längdskidåkning och luftgevärsskytte. Dessutom tränar yngste även innebandy och älskar att spela hockey på skolan och i och med det så har de dels ett stort kompisgäng och dels älskar de att vara ute och röra på sig.

 

[No1]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

TV på rummet kommer att dröja otroligt länge om det ens sker. Vi vill ju umgås med våra barn, inte att de ska ligga och titta på tv på deras rum Mobiltelefon kommer de att få när de börjar bli mer självständiga. En billig variant som tål att tappas.
Dator till barnen kommer vi att skaffa när vi blir klara med nya vardagsrummet (tippar att det är ca ett år bort).

Glädjande och sunt

Dator - jag tänker skolarbete i första hand så det hade jag nog prioriterat in tidigt. I övrigt hade jag hållt ned kostnaderna, inte för att jag är snål utan för att jag ställer mig väldigt frågande till att lägga pengar på dyr teknik till barn pga negativa bieffekter.
Jag häpnar över denna lycka att skämma bort sina barn materielt och ekonomiskt. De flesta verkar ju inte sakna den biten utan snarare kärlek och trygghet.

Personligen hade jag haft en stenhård dold agenda och det skulle vara att med alla medel försöka få barnet att hitta glädje i idrott. Då faller många andra frågor och man kan håva in positiva effekter.

 

[Calazirya]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Det där med idrott håller jag verkligen med om, jag hoppas verkligen att E vill och kommer att utöva sport.

 

[lady_mike]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Samtidigt är det ju så att mina principer och värderingar skapar ett utanförskap för mitt barn?

Nej huvva vad svårt.

Ja det är ju det här som är det svåra. Men själv bor jag på en väldigt liten ort. Alla känner alla. Jag har precis flyttat in men tvivlar inte på att jag kommer komma in i bekantskapen här.

Det viktiga mot mobbing är att man som vuxna hjälps åt att stoppa den. Att man har bra kontakt med andra vuxna i klasserna där barnen går.

Där jag bodde tidigare hade de flesta av mina bekanta och vänner samma värderingar som jag.

Man kan inte ge efter heller för allt som kan skapa mobbing. Då riskerar man att ruinera sej. Tänk allt från märkeskläder, mobiler, cykel, osv. När det ena är ur mode så måste man genast köpa nytt. Och det är inte hållbart.
Bättre att försöka ha bra kontakt med andra och jobba mot mobbingen.

Kan förstå om detta känns mer omöjligt i ett större samhälle. På den skola min son kommer gå finns det inte två st ettor eller tvåor osv. Det är precis lagom med ungar till en klass per årskurs. Varannat år hotas skolan med nedläggning pga brist på barn.

 

[angelwings]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Man kan ju kombinera också, ett teknikintresse utesluter ju inte nödvändigtvis idrott/estetiska intressen.

Min lilla är en väldigt aktiv tjej som rider och tränar boxning, spelar teater och går målarkurs. Och sitter vid datorn kanske en timme om dagen.

 

[zazzarazz]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Man kan ju kombinera också, ett teknikintresse utesluter ju inte nödvändigtvis idrott/estetiska intressen.

Min lilla är en väldigt aktiv tjej som rider och tränar boxning, spelar teater och går målarkurs. Och sitter vid datorn kanske en timme om dagen.

Precis så tänker jag med!

Jag har alltid varit galet teknikintresserad. Men har samtidigt tränat fotboll på ungdomselitnivå, tränat friidrott och ridit. Så jag tror och hoppas att det går att kombinera även för min lilla tjej.

 

[Mustasukka]

Sv: Barn och mobiltelefoner.

Mina barn är 10, 5 och 1 år.
10-åringen fick sin första mobil när han fyllde 8. För att han skulle kunna ringa hem när han var ute. När han fyllde 10 fick en smartphone. Dock en enkel variant från Samsung. Har inte upplevt att han blivit retad för det. Tror inte heller att alla i hans klass har egen mobil.
I julklapp fick han en laptop. Min man fick en ny genom jobbet så sonen fick hans gamla.
Den ska han ha på sitt rum (måste installera lite grejer på först bara), och titta på filmer, lyssna på musik, surfa och spela spel på.
Han är dock en väldigt social kille, så han kommer nog inte bli sittande på rummet så mycket. Möjligtvis när han har kompisar hemma.

5-åringen har varken telefon, dator eller tv. Han får låna våra grejer.
Samma med 1-åringen. Han gillar att pilla på min telefon.