Barn och jämställdhet

[trazel]

Fast då helammade du ju inte Helamning = amning + D-droppar.

Att det går att få ihop delammning och arbete mellan 6 och 12 månader låter mer rimligt. Även om jag förstår att det måste ha varit slitigt, speciellt i början

Jag skrev inte helamning. Jag skrev nästintill helamning.

 

[Imogen]

Ok

Jag tolkade "nästintill helamning" som att bebisen fick något att smaka då och då. Som jag la till i mitt inlägg så har man ju kommit ganska långt i mattillvänjning om bebisen klarar hela dagar utan amning.

Huvudsaken oavsett var ju att det funkade bra för er!

 

[Scata]

Varför det? jag skulle ju kunnat mata barnet med en sked lika gärna när jag kom hem, lika mycket/lite jobb. Det är ju mitt barn och jag delar på arbetet med min man när jag kommer hem så det kändes naturligt att jag tog över ett tag när jag kom hem från jobbet precis som att han tog över ett tag när han kom hem från jobbet när jag var ledig.

Du menar att du inte tycker det? Du får gärna utveckla för jag förstår inte varför man inte skulle kunna vara jämställd när man delammar samtidigt som man arbetar och partner är föräldraledig.

Varför inte?
Vår son är sju månader och har, enligt riktlinjerna, börjat pröva riktig mat men ammas också. Pappan i familjen, som är den som jobbar för tillfället, matar ofta sonen när han kommer hem från jobbet och vi äter middag tillsammans. Tycker snarare att det är mindre jobb att slänga fram ett bröst att fixa & mixa vanlig mat.

Förstår inte detta resonemang alls? Vår dotter är sju månader, jag har jobbat deltid i två månader och pappan går hem om en dryg vecka. Varför skulle jag inte kunna amma henne innan och efter jobbet och samtidigt vara jämställd förälder? Att pumpa ur och ge flaska tar mer tid i anspråk och innan och efter jobb är vi väl båda föräldrar på heltid?

Jag undrar också hur @Scata menade med att det inte går att jobba och delamma samtidigt. Ammar man sin tvååring en gång per dygn på kvällen är ju det också delammning.

Däremot är det ju inte säkert att det funkar att jobba, pumpa ur och ge flaska så att man kan jobba heltid från 6 månader. Det kan ju gå såklart! Men det gäller ju att ha bröst och bebis som tycker att det är en bra ide! Deltidsarbete som du skriver är nog större chans att få till så länge barnet tar flaska!

Varför inte?

Då förstår jag inte riktigt hur man enbart kan bestämma föräldraledigheten utifrån helamning. Det verkade ju jätteviktigt med amning för er. Då känns det mest som att man inte vill låta ens partner vara föräldraledig. Många mammor är väldigt egoistiska på det sättet och använder amningen som argument för att få mer av föräldraledigheten.

Själv ammade jag första barnet, nästintill helamning, till han var runt året. Jag började jobba när han var ett halvår. Andra barnet ammades till fyra månader (hade väldigt gärna fortsatt längre, men det fungerade inte av medicinska skäl), och jag började jobba efter ett halvår då också.

Det går om man vill.

Jag svarar er alla, då ni tagit ur frågan ut ur dess sammanhang.
Det ni undrar över är "om det går" - självklart GÅR det om man vill.

Det inlägget ni opponerar er emot är ett svar direkt till @Diskurs fråga på inlägg #111.
Klipp ur #111 : Jag blev också ifrågasatt när jag var hemma mer än min man i "jämställdhetens namn" - men jag OCH min man ville att vårat barn skulle helammas så länge det gick och då kan inte mannen vara hemma...
Hur tänker dom som vill att f-dagarna ska delas strikt 50/50 att det ska lösas praktiskt?

Men i ett helt jämställt perspektiv så går det inte...
Därför tycker inte jag att man ska säga att f-led SKA delas 50/50 i jämställdhetens namn!

P.s För oss var det inte en fråga om alternativ. Min OCH min mans inställning är att modersmjölk är det bästa barnet kan få sitt första år OM mjölken är av god kvalitet, räcker till OCH att amningen fungerar! Men det är VÅR åsikt.
Jag är glad att vi fick bestämma f-ledighetens uttag i familjen utan krav på 50/50.

 

[Lo_]

Jag svarar er alla, då ni tagit ur frågan ut ur dess sammanhang.
Det ni undrar över är "om det går" - självklart GÅR det om man vill.

Det inlägget ni opponerar er emot är ett svar direkt till @Diskurs fråga på inlägg #111.
Klipp ur #111 : Jag blev också ifrågasatt när jag var hemma mer än min man i "jämställdhetens namn" - men jag OCH min man ville att vårat barn skulle helammas så länge det gick och då kan inte mannen vara hemma...
Hur tänker dom som vill att f-dagarna ska delas strikt 50/50 att det ska lösas praktiskt?

Men i ett helt jämställt perspektiv så går det inte...
Därför tycker inte jag att man ska säga att f-led SKA delas 50/50 i jämställdhetens namn!

P.s För oss var det inte en fråga om alternativ. Min OCH min mans inställning är att modersmjölk är det bästa barnet kan få sitt första år OM mjölken är av god kvalitet, räcker till OCH att amningen fungerar! Men det är VÅR åsikt.
Jag är glad att vi fick bestämma f-ledighetens uttag i familjen utan krav på 50/50.

Fast frågan var varför man inte kan anse sig jämställd om man jobbar och delammar? Jag kanske är trög men jag hittar inte svaret här?

 

[Scata]

Fast frågan var varför man inte kan anse sig jämställd om man jobbar och delammar? Jag kanske är trög men jag hittar inte svaret här?

Jo det kan man såklart anse sig vara.
Men delamningen brukar för de flesta vara ett sista nattmål som inte kan släppa taget, eller kvällsmatningen. Då är du som kvinna bunden till det även om du arbetar 100 %. Mannen är inte bunden till att mata barnet på samma sätt. Då tycker inte jag att det är jämställt.

Ett exempel: Man måste ta ut 50/50 på f-led. Men när mammans dagar är slut så vill bebis fortfarande ha bröstet i delamning. Då måste hon både arbeta OCH amma.

Därför blir det så fel att tvinga på 50/50 i dagar.
Istället hade familjen troligen valt att mamman kunde vara hemma den tid det tar för bebis att gå över till annan föda. Men då "råkar" det bli 60/40 eller 70/30...
Det är dessa siffror som man stirrar sig blind på i "jämställdhetens namn", när det i praktiken är mest jämställt att lyssna på bebis och välja därefter.

 

[Jenka]

Jo det kan man såklart anse sig vara.
Men delamningen brukar för de flesta vara ett sista nattmål som inte kan släppa taget, eller kvällsmatningen. Då är du som kvinna bunden till det även om du arbetar 100 %. Mannen är inte bunden till att mata barnet på samma sätt. Då tycker inte jag att det är jämställt.

Ett exempel: Man måste ta ut 50/50 på f-led. Men när mammans dagar är slut så vill bebis fortfarande ha bröstet i delamning. Då måste hon både arbeta OCH amma.

Därför blir det så fel att tvinga på 50/50 i dagar.
Istället hade familjen troligen valt att mamman kunde vara hemma den tid det tar för bebis att gå över till annan föda. Men då "råkar" det bli 60/40 eller 70/30...
Det är dessa siffror som man stirrar sig blind på i "jämställdhetens namn", när det i praktiken är mest jämställt att lyssna på bebis och välja därefter.

Jag förstår inte Heller... Enligt dig borde man alltså inte mata sitt barn om man jobbar andra timmar på dygnet?

Att säga att det inte är jämställt om kvinnan ammar känns lite som att säga att vi inte är jämställda i vårt förhållande för att det är jag som är gravid. Finns ju knappast nåt val (i ett heterosexuellt förhållande).

 

[Tora]

Jo det kan man såklart anse sig vara.
Men delamningen brukar för de flesta vara ett sista nattmål som inte kan släppa taget, eller kvällsmatningen. Då är du som kvinna bunden till det även om du arbetar 100 %. Mannen är inte bunden till att mata barnet på samma sätt. Då tycker inte jag att det är jämställt.

Ett exempel: Man måste ta ut 50/50 på f-led. Men när mammans dagar är slut så vill bebis fortfarande ha bröstet i delamning. Då måste hon både arbeta OCH amma.

Därför blir det så fel att tvinga på 50/50 i dagar.
Istället hade familjen troligen valt att mamman kunde vara hemma den tid det tar för bebis att gå över till annan föda. Men då "råkar" det bli 60/40 eller 70/30...
Det är dessa siffror som man stirrar sig blind på i "jämställdhetens namn", när det i praktiken är mest jämställt att lyssna på bebis och välja därefter.

Fast det förutsätter att man ser på vilket sätt matandet sker som jämställt eller inte. För mig har amningen i sig inget med jämställdhet att göra.

Tex jag ammar fortfarande på natten. För att jag skall orka med det så får jag i princip alla sovmorgonar. På det sättet blir slutresultatet jämställt fast ingen av de två ingredienserna är jämställda i sig.

Ibland kan jag tycka att folk hakar upp sig för mycket på detaljer i stället för att se det stora hela.

Jag skulle påstå att jag och min man är helt okej med det jämställda. Ett "bevis" på det är att jag kan vara borta från familjen utan att min man ringer mig en enda gång under tiden jag är borta.

Om jag träffar mina vänninor på en lördag och vi umgås hela dagen så ringer deras respektive minst två-tre gånger och frågar saker som rör barnen. Jag får inget samtal alls och då har vi fyra små barn.

Och då har dessa vänninor förfasat sig över att jag inte kan vara borta över natten och att min man inte tagit en enda natt med senaste tillskottet i familjen. De tycker det verkar fruktansvärt ojämställt.

Men de klarar inte av att se den stora bilden. Jag får inget samtal och jag lider inte utav några tröthetsproblem fast jag fortfarande ammar på natten. Detta för att min man gör det möjligt att jag skall orka och han klarar av barnen på egen hand minst lika bra som jag.

Så på detaljnivå är vi inte jämställda men i slutändan har vi en helt okej jämställdhet.

 

[Lo_]

Jo det kan man såklart anse sig vara.
Men delamningen brukar för de flesta vara ett sista nattmål som inte kan släppa taget, eller kvällsmatningen. Då är du som kvinna bunden till det även om du arbetar 100 %. Mannen är inte bunden till att mata barnet på samma sätt. Då tycker inte jag att det är jämställt.

Ett exempel: Man måste ta ut 50/50 på f-led. Men när mammans dagar är slut så vill bebis fortfarande ha bröstet i delamning. Då måste hon både arbeta OCH amma.

Därför blir det så fel att tvinga på 50/50 i dagar.
Istället hade familjen troligen valt att mamman kunde vara hemma den tid det tar för bebis att gå över till annan föda. Men då "råkar" det bli 60/40 eller 70/30...
Det är dessa siffror som man stirrar sig blind på i "jämställdhetens namn", när det i praktiken är mest jämställt att lyssna på bebis och välja därefter.

Fast för mig betyder inte jämställdhet att man är lika fria/bundna till barnet... Det är att vi båda är lika delaktiga föräldrar som tar ansvar och del i barnets liv. Jag ser det inte som något jobbigt tvång att amma, tvärtom så fortsätter jag för att det är enkelt och smidigt.

 

[Rhinos]

Jag ammade det sista jag gjorde innan jag gick hemifrån och ammade det första jag gjorde när jag kom hem. Däremellan fick han ett mål vanlig mat och ett mellis. Gick utmärkt, men jag får erkänna att det var slitigt.

Då är jag med. Tolkade det också som att du helammade, och att barnet alltså inte åt mer än smakportioner, därav att jag blev förbryllad .

 

[Hyacinth]

Alltså, personligen skiter jag i amningen. Det är en så kort period, man gör väl som man vill. Men sen... Jag har aldrig vabbat, det gör alltid min sambo. Men jag upplever att jag har ett större ansvar för typ kalasinbjudningar, presentfixande, klädinköp osv. Jag jobbar för en jämnare fördelning där. Det är sånt där vardagligt tråk som jag inte har lust med.

 

[Badger]

Jo det kan man såklart anse sig vara.
Men delamningen brukar för de flesta vara ett sista nattmål som inte kan släppa taget, eller kvällsmatningen. Då är du som kvinna bunden till det även om du arbetar 100 %. Mannen är inte bunden till att mata barnet på samma sätt. Då tycker inte jag att det är jämställt.

Ett exempel: Man måste ta ut 50/50 på f-led. Men när mammans dagar är slut så vill bebis fortfarande ha bröstet i delamning. Då måste hon både arbeta OCH amma.

Därför blir det så fel att tvinga på 50/50 i dagar.
Istället hade familjen troligen valt att mamman kunde vara hemma den tid det tar för bebis att gå över till annan föda. Men då "råkar" det bli 60/40 eller 70/30...
Det är dessa siffror som man stirrar sig blind på i "jämställdhetens namn", när det i praktiken är mest jämställt att lyssna på bebis och välja därefter.

Hm jag tror inte det var någon i tråden som propsade på en lag om 50/50 i uttag av föräldraförsäkringen. Men jag kan ha missat någon. Det var nog mer att folk tyckte att det var en bra grej om man kunde. Jag tror inte jag är för någon lag, det finns ju kvinnor som inte heller kan vara hemma mer än 3 månader och män som vill ha resten.

Måste är ju väldigt starkt uttryck, när jag jobbade och A var 8 månader så ammades han när jag kom hem, sent på kvällen, på natten och på morgonen. Men det var inget Måste över det. Jag kunde ju åka och rida i tre timmar (max, om otur med trafiken, annars två) när han var två månader och jag kunde självklart sticka på ett möte när han var 8 månader och han missade nattmålet, jobbets julfest tex. Det enda som led av det var min byst litegrann. Han åt ersättning vid två månader om det blev nödvändigt när jag var borta och han kunde äta välling istället för bröstet sent på kvällen, eller vatten och han kunde nattas av sin pappa varannan kväll. Han har alltid kunnat tröstas av sin pappa eller mig, utan mjölk, om han inte var väldigt hungrig såklart.

 

[Snurrfian]

Alltså, personligen skiter jag i amningen. Det är en så kort period, man gör väl som man vill. Men sen... Jag har aldrig vabbat, det gör alltid min sambo. Men jag upplever att jag har ett större ansvar för typ kalasinbjudningar, presentfixande, klädinköp osv. Jag jobbar för en jämnare fördelning där. Det är sånt där vardagligt tråk som jag inte har lust med.

För det första, grattis på födelsedagen!

Sen vill jag hålla med dig, det är en väldig fokus på föräldraledigheten men för att vara krass så är den en väldigt liten del av föräldralivet. Jag försökte lyfta frågan tidigare i tråden också, det är inte tiden med barnet som knäcker mammor utan det är allt det där andra som det förväntas att kvinnan ska hålla koll på, fixa till och se till att allt rullar. Det blir påtagligt när barnet börjar förskolan och båda föräldrarna arbetar igen, tyvärr känner jag väldigt få familjer där det är mannen som har den där översiktsbilden av vad som händer i familjen och utanför. De jag kan komma på är de som är ensamstående pappor...
Delad föräldraledighet i all ära men den är en väldigt liten del av barnets uppväxt.

 

[Tora]

För det första, grattis på födelsedagen!

Sen vill jag hålla med dig, det är en väldig fokus på föräldraledigheten men för att vara krass så är den en väldigt liten del av föräldralivet. Jag försökte lyfta frågan tidigare i tråden också, det är inte tiden med barnet som knäcker mammor utan det är allt det där andra som det förväntas att kvinnan ska hålla koll på, fixa till och se till att allt rullar. Det blir påtagligt när barnet börjar förskolan och båda föräldrarna arbetar igen, tyvärr känner jag väldigt få familjer där det är mannen som har den där översiktsbilden av vad som händer i familjen och utanför. De jag kan komma på är de som är ensamstående pappor...
Delad föräldraledighet i all ära men den är en väldigt liten del av barnets uppväxt.

Jag tror att det från början kom upp att lika delad föräldraledigheten är en stark indikation på ett mer jämställt förhållande.

Sen får man dock inte glömma att det givetvis finns undantag. Man får ju inte bli för enkelspårig.

Här är nog "kalasfördelningen" ganska så jämt fördelad. Jag tar nog mer när det kommer till kläder och min man har de andra aktiviteterna.

Men det är mest så för att jag gillar att köpa kläder till mina filurer

Annars har min man har lika stor koll på storleken på kläderna som jag.

Däremot är jag dålig på att komma ihåg personnumren på mina barn får alltid ringa till min man och fråga

 

[Snurrfian]

Jag tror att det från början kom upp att lika delad föräldraledigheten är en stark indikation på ett mer jämställt förhållande.

Sen får man dock inte glömma att det givetvis finns undantag. Man får ju inte bli för enkelspårig.

Här är nog "kalasfördelningen" ganska så jämt fördelad. Jag tar nog mer när det kommer till kläder och min man har de andra aktiviteterna.

Men det är mest så för att jag gillar att köpa kläder till mina filurer

Annars har min man har lika stor koll på storleken på kläderna som jag.

Däremot är jag dålig på att komma ihåg personnumren på mina barn får alltid ringa till min man och fråga

Fast det är inte att hålla koll på vilken storleken barnen har i kläder jag menar utan att ha i bakhuvudet att något barn börjar få dåligt med strumpor, har börjat växa ur byxorna osv Själva projektet att åka och faktiskt handla är ett helt annat.
När jag menar kalas så menar jag inte heller att åka på kalaset utan att registrera kalasinbjudan, komma ihåg att köpa presenten och se till att själva kalaset inte krockar med något annat.
När det gäller personnummer så är det ett het tips att skriva upp dem i mobilen, jag sitter och tar emot barn som vill prova på våran aktivitet och då behöver jag hela personnumret för att jag kunna registrera dem, de flesta kan födelsedatum men de sista fyra är lätta att kasta runt och blanda mellan barnen. Men allt fler har dem ligger i mobilen och kan kolla snabbt.

 

[Tora]

Fast det är inte att hålla koll på vilken storleken barnen har i kläder jag menar utan att ha i bakhuvudet att något barn börjar få dåligt med strumpor, har börjat växa ur byxorna osv Själva projektet att åka och faktiskt handla är ett helt annat.
När jag menar kalas så menar jag inte heller att åka på kalaset utan att registrera kalasinbjudan, komma ihåg att köpa presenten och se till att själva kalaset inte krockar med något annat.
När det gäller personnummer så är det ett het tips att skriva upp dem i mobilen, jag sitter och tar emot barn som vill prova på våran aktivitet och då behöver jag hela personnumret för att jag kunna registrera dem, de flesta kan födelsedatum men de sista fyra är lätta att kasta runt och blanda mellan barnen. Men allt fler har dem ligger i mobilen och kan kolla snabbt.

Fast att veta vilken storlek barnen har är liksom grunden för att kunna köpa kläder överhuvudtaget. Dessutom att man vet storleken visar att man är ganska så insatt trots allt. Är man helt oinsatt i klädbehovet så har man knappast koll på barnens aktuella storlekar.

Självklart är själva kalasaktiviteten inte bara att åka på kalaset utan allt praktiska runt om.

Jo jag vet att många har sina barns personnr i telefonen men jag är lite nojig med det i fall jag skulle tappa mobilen. Man vet ju aldrig. Men jag har funderat på någon form av enkelt kodsystem.

Men poängen är att min man kan alla barnens siffror och inte jag. Oftast är det tvärtom. I alla fall i min bekantskapskrets.

 

[Lo_]

För det första, grattis på födelsedagen!

Sen vill jag hålla med dig, det är en väldig fokus på föräldraledigheten men för att vara krass så är den en väldigt liten del av föräldralivet. Jag försökte lyfta frågan tidigare i tråden också, det är inte tiden med barnet som knäcker mammor utan det är allt det där andra som det förväntas att kvinnan ska hålla koll på, fixa till och se till att allt rullar. Det blir påtagligt när barnet börjar förskolan och båda föräldrarna arbetar igen, tyvärr känner jag väldigt få familjer där det är mannen som har den där översiktsbilden av vad som händer i familjen och utanför. De jag kan komma på är de som är ensamstående pappor...
Delad föräldraledighet i all ära men den är en väldigt liten del av barnets uppväxt.

Jag som är nybliven förälder och inte vet hur det kommer att bli framöver, tänker att vi iaf lägger en bra grund och skapar rimliga förutsättningar för att båda ha koll på barnet och dess aktiviteter.

 

[Scata]

Jag förstår inte Heller... Enligt dig borde man alltså inte mata sitt barn om man jobbar andra timmar på dygnet?

Att säga att det inte är jämställt om kvinnan ammar känns lite som att säga att vi inte är jämställda i vårt förhållande för att det är jag som är gravid. Finns ju knappast nåt val (i ett heterosexuellt förhållande).

Det känns som om du missar en del när du läser mina inlägg. Du kan inte bara läsa om amningen, den är bara en del i sammanhanget.
Läs gärna det jag skrev om hur vi valde att göra och vi anser oss väldigt jämställda här hemma. Så det är inte problemet. Jag är för amning!

Det är när det talas om att f-led ska delas 50/50 och man hela tiden åberopar att det ska göras för att få det jämställt som jag protesterar emot.

 

[Jenka]

Det känns som om du missar en del när du läser mina inlägg. Du kan inte bara läsa om amningen, den är bara en del i sammanhanget.
Läs gärna det jag skrev om hur vi valde att göra och vi anser oss väldigt jämställda här hemma. Så det är inte problemet. Jag är för amning!

Det är när det talas om att f-led ska delas 50/50 och man hela tiden åberopar att det ska göras för att få det jämställt som jag protesterar emot.

Ja det gör jag nog för det är ju amning du lyfter fram redan i inlägg 111? Och det är ditt uttalande om att man inte kan desamma och jobba om man ska vara jämställd som jag (med flera) inte förstod så det är ju just amning det handlar om.

Vi planerar att dela 50/50 där jag är hemma de första 10 mån. Ser inte att det kommer krocka med amningen (utom just ev delamning i slutet). Vi får väl se hur den planen funkar.

 

[Scata]

Ja det gör jag nog för det är ju amning du lyfter fram redan i inlägg 111? Och det är ditt uttalande om att man inte kan desamma och jobba om man ska vara jämställd som jag (med flera) inte förstod så det är ju just amning det handlar om.

Vi planerar att dela 50/50 där jag är hemma de första 10 mån. Ser inte att det kommer krocka med amningen (utom just ev delamning i slutet). Vi får väl se hur den planen funkar.

Nej, säger jag åter igen. Det är inte bara amningen jag skriver om!
Jag lyfte fram den i #111 som den del i att dela f-led 50/50 i jämställdhetens namn blir en omöjlig ekvation. Inget annat.

Sedan är det svar på följdfrågor som lyfts ur sitt sammanhang, så de går inte att relatera till.

 

[Raderad medlem 19815]

Jo det kan man såklart anse sig vara.
Men delamningen brukar för de flesta vara ett sista nattmål som inte kan släppa taget, eller kvällsmatningen. Då är du som kvinna bunden till det även om du arbetar 100 %. Mannen är inte bunden till att mata barnet på samma sätt. Då tycker inte jag att det är jämställt.

Ett exempel: Man måste ta ut 50/50 på f-led. Men när mammans dagar är slut så vill bebis fortfarande ha bröstet i delamning. Då måste hon både arbeta OCH amma.

Därför blir det så fel att tvinga på 50/50 i dagar.
Istället hade familjen troligen valt att mamman kunde vara hemma den tid det tar för bebis att gå över till annan föda. Men då "råkar" det bli 60/40 eller 70/30...
Det är dessa siffror som man stirrar sig blind på i "jämställdhetens namn", när det i praktiken är mest jämställt att lyssna på bebis och välja därefter.

Trots dina förklaringar så tror jag inte riktigt att jag förstår hur du menar... Förutom då att jag också tvärtemot vad du tycker, tycker att det går utmärkt att delamma och samtidigt vara jämställd. Det är ju bara att den partner som inte ammar lägger i en extra växel gällande något annat. Som i @Tora fall där mannen tar alla morgnar.