Barn och jämställdhet

[trazel]

Alla arbetsgivare är inte fackligt ansluta, och även om de inte kan avskeda pga föräldraledigt så kan de avskeda då det inte längre finns ett behov att personen arbetar kvar.

Jag som tex arbetar inom kommunen och är fackligt ansluten sitter väldigt säker på mitt jobb, och skulle isåfall bli omplacerad om nu min arbetsplats lägger ner. För sambon som arbetar på litet privatföretag som inte är fackligt anslutna, med 3 anställda + 2 F-skattare så skulle tex sambons plats täckas av någon annan under föräldraledigheten. Är den personen mer flexibel än min sambo så är det tyvärr min sambo som får gå eftersom behovet inte längre finns.

För vår del finns ingen oro dock om sambon skulle vilja vara hemma, då många företag frågar specifikt efter min sambons kompetens och där de vill att han ska vara ansvarig för arbetet. Men alla sitter inte i den säkra positionen, där deras arbetsrykte lett till att arbetsgivaren kunnat utöka.

Fast föräldraledighetslagen är just en lag och inget som avsaknad av facklig anknytning förändrar. Lagen ska alla arbetsgivare följa, kollektivavtal eller ej.

 

[Bexzor]

Fast föräldraledighetslagen är just en lag och inget som avsaknad av facklig anknytning förändrar. Lagen ska alla arbetsgivare följa, kollektivavtal eller ej.

Du missade en viktig del i mitt inlägg så jag fetstilar det åt dig, då du verkar ha missat den delen
Dvs arbetsbrist är en giltig skäl till uppsägning.

Alla arbetsgivare är inte fackligt ansluta, och även om de inte kan avskeda pga föräldraledigt så kan de avskeda då det inte längre finns ett behov att personen arbetar kvar.
.

 

[Balahé]

Kan man verkligen bli av med jobbet för att man är föräldraledig?

Egentligen inte, men när man jobbar på ett privat företag i färd med att bli uppköpta och ev flyttade är man inte så sugen på att chansa. Är han där och visar sin kompetens sitter han nog säkert enligt min mening, men om det säljs till utländsk köpare som det väl lutar åt vet ju inte de vem han är och risken ökar att han kan få gå. Tyvärr har han ingen utbildning eller något liknande att falla tillbaka på utan han har under många år jobbat sig upp till den position han har nu. Skulle han bli arbetslös riskerar han därför att bli det ganska länge.

 

[Lo_]

Egentligen inte, men när man jobbar på ett privat företag i färd med att bli uppköpta och ev flyttade är man inte så sugen på att chansa. Är han där och visar sin kompetens sitter han nog säkert enligt min mening, men om det säljs till utländsk köpare som det väl lutar åt vet ju inte de vem han är och risken ökar att han kan få gå. Tyvärr har han ingen utbildning eller något liknande att falla tillbaka på utan han har under många år jobbat sig upp till den position han har nu. Skulle han bli arbetslös riskerar han därför att bli det ganska länge.

Jag förstår, vilken knivig sits.

 

[trazel]

Du missade en viktig del i mitt inlägg så jag fetstilar det åt dig, då du verkar ha missat den delen
Dvs arbetsbrist är en giltig skäl till uppsägning.

Sorry! Jag ska sluta yttra mig före morgonkaffet.

 

[Rhinos]

Jag har full förståelse att det i för många individer passar bäst att den ena föräldern är hemma längre än den andra. Det finns det flera exempel på i tråden, och det i sig är det inget fel på.

Det intressanta är dock att det nästan alltid är mamman som är hemma längst. Det finns en mycket snedvriden inställning i arbetslivet mellan könen till föräldraledighet. Kvinnor antas alltid ta ut största delen av föräldraledigheten och får ofta deltidstjänster inom kvinnodominerande yrken. Inom mansdominerande yrken verkar det vara snudd på omöjligt att ersätta den anställda om denne skulle gå på föräldraledighet, se bara hur det ser ut för flera i tråden (riktar inte detta till er utan till systemet i stort).

Hur kommer det sig att det alltid är männen som är oersättliga men inte kvinnorna? Inställningen till kvinnans position tas inte på lika stort allvar, utan ofta är det mannens karriär det satsas på vilket ju också visar sig i lönekuvertet. Kvinnan halkar efter då hennes yrkesroll nedvärderas.

Men det värsta är att det försvåras för så många män att umgås på heltid med sina barn. Det är väl självklart att risken för en ojämställd familjesituation ökar om inte mannen kan gå hemma under en period (inte nödvändigtvis 50/50). Jag är oerhört tacksam över att sambons företag aldrig har rynkat ett ögonbryn över att sambon ska vara fl 9 månader, och det är hemsk! Hemskt att jag ska vara tacksam över något som ska vara självklart.

 

[Badger]

Kan man verkligen bli av med jobbet för att man är föräldraledig?

Inte jobbet (oftast om de inte bryter mot lagen) men arbetsuppgifterna kan väl antagligen försvinna om de är väldigt lika de som kollegorna gör, på samma nivå kompetensmässigt och lönemässigt, men lite roligare. Dvs de tar in en vikarie som är oerfaren istället för A, vikarien tar person Bs arbetsuppgifter och B tar As arbetsuppgifter. När A är tillbaka så får A sin vikaries arbetsuppgifter som tidigare var Bs och B behåller As uppgifter som var lite roligare. Ingen skada skedd enligt alla omkring eftersom han fått tillbaka likvärdiga uppgifter. A är ledsen och B är jätteglad.

På mitt jobb blir man av med halva möblemanget, möss, telefonlur och ibland rummet när man är föräldraledig. Som tur är stal rätt person mina grejor så han lämnade tillbaka allting, när jag klev in genom dörren såg jag honom komma farande med min stol och sätta tillbaka den. Själv tog jag min kollegas brevställ, någon annan tog tangentbordet, jag köpte nytt åt henne innan hon kom tillbaka, hennes rum stod i alla fall orört i övrigt . (Ja vår chef är hopplöst dålig på att köpa nya stolar o dyl åt folk. De skippar också vikarier utan möblerar om så att andra tar den personens arbetsuppgifter, det är ok.)

 

[Badger]

Hur kommer det sig att det alltid är männen som är oersättliga men inte kvinnorna? Inställningen till kvinnans position tas inte på lika stort allvar, utan ofta är det mannens karriär det satsas på vilket ju också visar sig i lönekuvertet. Kvinnan halkar efter då hennes yrkesroll nedvärderas.

Arbetsgivare är nog mer ovana med att män går på föräldraledighet så för vissa av dem betyder det ett större ointresse för arbetet om mannen går än om kvinnan gör det -eftersom det är "oundvikligt" för kvinnan i deras tankar.

Om min man inte hade haft ett jobb som aktivt uppmuntrade just män att gå på föräldraledighet, ger extra tillskott på föräldrapenningen osv hade det ju varit svårare. De uppmuntrade folks chefer extra bestämt för att de männen skulle vara föredömen och alla skulle se att ingen var oersättlig. Tyskt företag lustigt nog.

Men sedan har jag noterat tex bara här på jobbet att män eller vissa män lyckas ge en aura av magi och lyster åt sina arbetsuppgifter som en kvinna inte kan (eller vissa kvinnor säkert kan men det är nog svårare). Vi hade en kille här som var såå duktig och så kompetent och såå glassig. När han blev headhuntad av ett av bolagen han jobbade med (såklart han var ju man) så togs uppgifterna över av en kvinna. Hon är såklart väldigt kompetent men allt är mer jordnära, plötsligt så är hon bara kompetent inte magisk och glassig. Det är ju en annan aspekt, hade han gått på föräldraledighet istället skulle ju folk ha fått veta att en vanlig kompetent kvinna kunde göra arbetsuppgifterna utan allt drama och teatraliska åthävor .

 

[Badger]

(Det är som om när ett jobb blir hälften kvinnor försinner alla glassiga manliga drama Queens (eller upptäcks som drama Queens) och ersätts av jordnära kompetens. Då tror cheferna att det är läge att inte lönehöja lika ofta )

 

[Imogen]

Jag är oerhört tacksam över att sambons företag aldrig har rynkat ett ögonbryn över att sambon ska vara fl 9 månader, och det är hemsk! Hemskt att jag ska vara tacksam över något som ska vara självklart.

Min man jobbar på ett extremt mansdominerat företag. Skulle gissa på 2000 anställda, 95 % män (de kvinnor som finns jobbar nästan uteslutande på HR, ekonomi osv.) och i princip alla har universitetsutbildning. Vanligaste reaktionen på att han ska vara hemma i 10 månader med vår son är avundsjuka! Och så menar jag positiv avundsjuka typ "åh vad härligt synd att den tiden är över". Företaget har också ett generöst system med utbetalning av extra föräldrapenning osv.

Så det finns ljusglimtar! Men de verkar vara alldeles för få..

 

[Scata]

Jag tycker att det ofta är just mannens arbete som tas fram i diskussionen när mamman stannar hemma mer än 50 % av f-dagarna, men alla andra aspekter glöms bort.

Jag blev också ifrågasatt när jag var hemma mer än min man i "jämställdhetens namn" - men jag OCH min man ville att vårat barn skulle helammas så länge det gick och då kan inte mannen vara hemma...
Hur tänker dom som vill att f-dagarna ska delas strikt 50/50 att det ska lösas praktiskt?

Jag tycker diskussionen blir så svart/vit.
Med det menar jag att självklart ska det inte ifrågasättas vare sig på arbeten eller övrigt hur en familj väljer att göra, men då förutsätter jag också att det inte ska göras skillnad på personer på en arbetsplats t.ex. Jag har haft förmånen att bara arbeta på jämställda arbetsplatser där det finns likabehandlingsplaner mm. Så jag kanske är unik...

 

[Pontevecchio]

Tanken är att barnet helpannas enl rekommendation i 6 mån, sen ska den vänjas vid vanlig mat och då kan pappan ta över.

Jag har nog inget jobb att komma tillbaka till, tjänsten försvann utomlands när jag gick hem.

F.ö får min man inte läsa denna tråden, göra mer hemma för att man är föräldrarledig? :O jag har ju fullt upp i stallet och träffa folk och sånt viktigt..

 

[Imogen]

Jag blev också ifrågasatt när jag var hemma mer än min man i "jämställdhetens namn" - men jag OCH min man ville att vårat barn skulle helammas så länge det gick och då kan inte mannen vara hemma...
Hur tänker dom som vill att f-dagarna ska delas strikt 50/50 att det ska lösas praktiskt?

..

Jag fick i en tidigare tråd här höra att efter 6 månader är amningen bara för min egen skull och riktig mat bättre för barnet. Så att vara hemma längre än 6 månader för amningens skull är bara struntprat.

Jag kan väl med facit i hand säga att även om det där hade varit sant, så måste det vara extremt få bebisar som går från helamning i de rekommenderade 6 månaderna till att dagen efter äta så mycket vanlig mat att mamma kan gå till jobbet på heltid..

Nu delar vi dessutom nästan 50/50 på dagarna. Jag är hemma 12 månader och min man 10, han kommer ta fler dagar. Men problemet var tydligen att vi inte var hemma 50/50 under sonens första år.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag tycker att det ofta är just mannens arbete som tas fram i diskussionen när mamman stannar hemma mer än 50 % av f-dagarna, men alla andra aspekter glöms bort.

Jag blev också ifrågasatt när jag var hemma mer än min man i "jämställdhetens namn" - men jag OCH min man ville att vårat barn skulle helammas så länge det gick och då kan inte mannen vara hemma...
Hur tänker dom som vill att f-dagarna ska delas strikt 50/50 att det ska lösas praktiskt?

Jag tycker diskussionen blir så svart/vit.
Med det menar jag att självklart ska det inte ifrågasättas vare sig på arbeten eller övrigt hur en familj väljer att göra, men då förutsätter jag också att det inte ska göras skillnad på personer på en arbetsplats t.ex. Jag har haft förmånen att bara arbeta på jämställda arbetsplatser där det finns likabehandlingsplaner mm. Så jag kanske är unik...

Diskussionen om helamning och föräldraledighet har varit uppe i det här forumet förut och jag tänker som så att om man helammar i 7 månader (vilket ju är rätt länge) så räcker föräldradagarna till att dela 50% om man räknar med att vara hemma i 14 månader (mamman först 7 mån och sen pappan 7 mån). Man måste ju inte ta ut FP 5 dagar i veckan heller och om man inte gör det så räcker dagarna ännu längre.

Vi var hemma 8 månader var och jag helammade 6 månader och delammade till 14 månader. När jag började jobba vid 8 mån så ammade jag morgon, ca 17.30 och innan läggdags samt nätterna. Övrig tid tyckte jag det var rimligt att barnet åt mat.

Jag tycker inte att det är rimligt att staten ska stå för hur mycket ledighet som helst, det är väldigt generöst som det är, tycker jag och jag tycker att man får försöka lösa amningsfrågan/FP inom de generösa möjligheter som ges för tillfället.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag fick i en tidigare tråd här höra att efter 6 månader är amningen bara för min egen skull och riktig mat bättre för barnet. Så att vara hemma längre än 6 månader för amningens skull är bara struntprat.

Jag kan väl med facit i hand säga att även om det där hade varit sant, så måste det vara extremt få bebisar som går från helamning i de rekommenderade 6 månaderna till att dagen efter äta så mycket vanlig mat att mamma kan gå till jobbet på heltid..

Nu delar vi dessutom nästan 50/50 på dagarna. Jag är hemma 12 månader och min man 10, han kommer ta fler dagar. Men problemet var tydligen att vi inte var hemma 50/50 under sonens första år.

Det är nog inte så vanligt att bebisar äter endast vanlig mat från 6 månader. Men det vanliga är ju inte heller att man bara är föräldraledig i ett år, inte bland mitt umgänge i alla fall. Att börja jobba när barnet är 16-18 månader eller äldre är det vanliga bland mina vänner och bekanta. Och då kan man ju helamma i 6 månader, delamma/ge mat när barnet är 6-8 månader och sedan fortsätta delamma samtidigt som man jobbar. (jag tänker då att mamman är hemma 8 mån och pappan 8 mån).

Jag vet inte varför det skulle vara ett problem att man inte är hemma båda två 50% barnets första år eller vem som har påstått det? Känner ingen som har gjort så utan där har först mamman varit hemma och sen pappan.

 

[Imogen]

Tanken är att barnet helpannas enl rekommendation i 6 mån, sen ska den vänjas vid vanlig mat och då kan pappan ta över.

Men i praktiken kan den där tillvänjningen ta rätt mycket längre tid än över natten

 

[Imogen]

Det är nog inte så vanligt att bebisar äter endast vanlig mat från 6 månader. Men det vanliga är ju inte heller att man bara är föräldraledig i ett år, inte bland mitt umgänge i alla fall. Att börja jobba när barnet är 16-18 månader eller äldre är det vanliga bland mina vänner och bekanta. Och då kan man ju helamma i 6 månader, delamma/ge mat när barnet är 6-8 månader och sedan fortsätta delamma samtidigt som man jobbar. (jag tänker då att mamman är hemma 8 mån och pappan 8 mån).

Jag vet inte varför det skulle vara ett problem att man inte är hemma båda två 50% barnets första år eller vem som har påstått det? Känner ingen som har gjort så utan där har först mamman varit hemma och sen pappan.

Nej från 8 månader känns mer rimligt. Vår son är snart 7 månader och har ett tag kvar till att klara en dag utan amning

Det var ingen som påstod att man skulle vara hemma på 50 % båda två utan att man skulle a hälften var. Först mamman 6 månader och sen pappan 6 månader.

 

[Scata]

Och då kan man ju helamma i 6 månader, delamma/ge mat när barnet är 6-8 månader och sedan fortsätta delamma samtidigt som man jobbar. (jag tänker då att mamman är hemma 8 mån och pappan 8 mån).

Jag vet inte varför det skulle vara ett problem att man inte är hemma båda två 50% barnets första år eller vem som har påstått det? Känner ingen som har gjort så utan där har först mamman varit hemma och sen pappan.

Nu är jag en petimäter, men OM det ska vara jämställt så ska det! Då ska jag inte heller delamma när jag jobbar. Där är jag svart/vit i frågan... för det är det jag retar mig på i alla diskussioner.
Först ska det vara jämlikt bla bla - sen konkret så blir det inte det iallafall, utan mamma ska både arbeta OCH amma... det kallar inte jag en jämlik lösning.

 

[Raderad medlem 19815]

Nu är jag en petimäter, men OM det ska vara jämställt så ska det! Då ska jag inte heller delamma när jag jobbar. Där är jag svart/vit i frågan... för det är det jag retar mig på i alla diskussioner.
Först ska det vara jämlikt bla bla - sen konkret så blir det inte det iallafall, utan mamma ska både arbeta OCH amma... det kallar inte jag en jämlik lösning.

Jag förstår inte riktigt. Menar du att man inte kan vara jämställd om man delammar?

 

[Scata]

Jag fick i en tidigare tråd här höra att efter 6 månader är amningen bara för min egen skull och riktig mat bättre för barnet. Så att vara hemma längre än 6 månader för amningens skull är bara struntprat.

Jösses så dumt
VEM kan bestämma det åt någon annan