Jo, delamma går bra, men inte samtidigt som man arbetar och ens partner är f-led.Jag förstår inte riktigt. Menar du att man inte kan vara jämställd om man delammar?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jo, delamma går bra, men inte samtidigt som man arbetar och ens partner är f-led.Jag förstår inte riktigt. Menar du att man inte kan vara jämställd om man delammar?
Vanligaste reaktionen på att han ska vara hemma i 10 månader med vår son är avundsjuka! Och så menar jag positiv avundsjuka typ "åh vad härligt synd att den tiden är över".
Nej det är svårt, då började vi ändå med smakisar vid 4 månader som gamla rekommendationerna. Vid 6 månader kunde han inte äta så mycket annat att jag kunde börja jobba utan jag var hemma två månader till. Sedan gick det utmärkt och jag ammade till tio månader men började jobba vid 8 månader. Min man var hemma 5 månader och sedan skulle A börja på förskolan. Vilket såklart var omöjligt så det blev två månader till och sedan mormordagis och sommarledigheter tills dagis vid 15 mån ålder. Det går att dela närapå lika i alla fall, speciellt om kommunens dagisplatser hjälper till med att se till att man måste vara hemma mer än ett år tillsammans.Jag fick i en tidigare tråd här höra att efter 6 månader är amningen bara för min egen skull och riktig mat bättre för barnet. Så att vara hemma längre än 6 månader för amningens skull är bara struntprat.
Jag kan väl med facit i hand säga att även om det där hade varit sant, så måste det vara extremt få bebisar som går från helamning i de rekommenderade 6 månaderna till att dagen efter äta så mycket vanlig mat att mamma kan gå till jobbet på heltid..
Nu delar vi dessutom nästan 50/50 på dagarna. Jag är hemma 12 månader och min man 10, han kommer ta fler dagar. Men problemet var tydligen att vi inte var hemma 50/50 under sonens första år.
Varför det? jag skulle ju kunnat mata barnet med en sked lika gärna när jag kom hem, lika mycket/lite jobb. Det är ju mitt barn och jag delar på arbetet med min man när jag kommer hem så det kändes naturligt att jag tog över ett tag när jag kom hem från jobbet precis som att han tog över ett tag när han kom hem från jobbet när jag var ledig.Jo, delamma går bra, men inte samtidigt som man arbetar och ens partner är f-led.
Jo, delamma går bra, men inte samtidigt som man arbetar och ens partner är f-led.
Varför inte?Jo, delamma går bra, men inte samtidigt som man arbetar och ens partner är f-led.
Förstår inte detta resonemang alls? Vår dotter är sju månader, jag har jobbat deltid i två månader och pappan går hem om en dryg vecka. Varför skulle jag inte kunna amma henne innan och efter jobbet och samtidigt vara jämställd förälder? Att pumpa ur och ge flaska tar mer tid i anspråk och innan och efter jobb är vi väl båda föräldrar på heltid?Jo, delamma går bra, men inte samtidigt som man arbetar och ens partner är f-led.
Förstår inte detta resonemang alls? Vår dotter är sju månader, jag har jobbat deltid i två månader och pappan går hem om en dryg vecka. Varför skulle jag inte kunna amma henne innan och efter jobbet och samtidigt vara jämställd förälder? Att pumpa ur och ge flaska tar mer tid i anspråk och innan och efter jobb är vi väl båda föräldrar på heltid?
Nej såklart det inte alltid fungerar men i vårt fall har det gått planenligt och jag hoppas det fortsätter så. Jag är mycket glad att hon inte vägrar flaska lika konsekvent som hon vägrar napp.Jag undrar också hur @Scata menade med att det inte går att jobba och delamma samtidigt. Ammar man sin tvååring en gång per dygn på kvällen är ju det också delammning.
Däremot är det ju inte säkert att det funkar att jobba, pumpa ur och ge flaska så att man kan jobba heltid från 6 månader. Det kan ju gå såklart! Men det gäller ju att ha bröst och bebis som tycker att det är en bra ide! Deltidsarbete som du skriver är nog större chans att få till så länge barnet tar flaska!
Arbetsgivare är nog mer ovana med att män går på föräldraledighet så för vissa av dem betyder det ett större ointresse för arbetet om mannen går än om kvinnan gör det -eftersom det är "oundvikligt" för kvinnan i deras tankar.
Om min man inte hade haft ett jobb som aktivt uppmuntrade just män att gå på föräldraledighet, ger extra tillskott på föräldrapenningen osv hade det ju varit svårare. De uppmuntrade folks chefer extra bestämt för att de männen skulle vara föredömen och alla skulle se att ingen var oersättlig. Tyskt företag lustigt nog.
Men sedan har jag noterat tex bara här på jobbet att män eller vissa män lyckas ge en aura av magi och lyster åt sina arbetsuppgifter som en kvinna inte kan (eller vissa kvinnor säkert kan men det är nog svårare). Vi hade en kille här som var såå duktig och så kompetent och såå glassig. När han blev headhuntad av ett av bolagen han jobbade med (såklart han var ju man) så togs uppgifterna över av en kvinna. Hon är såklart väldigt kompetent men allt är mer jordnära, plötsligt så är hon bara kompetent inte magisk och glassig. Det är ju en annan aspekt, hade han gått på föräldraledighet istället skulle ju folk ha fått veta att en vanlig kompetent kvinna kunde göra arbetsuppgifterna utan allt drama och teatraliska åthävor .
Jag tycker att det ofta är just mannens arbete som tas fram i diskussionen när mamman stannar hemma mer än 50 % av f-dagarna, men alla andra aspekter glöms bort.
Jag blev också ifrågasatt när jag var hemma mer än min man i "jämställdhetens namn" - men jag OCH min man ville att vårat barn skulle helammas så länge det gick och då kan inte mannen vara hemma...
Hur tänker dom som vill att f-dagarna ska delas strikt 50/50 att det ska lösas praktiskt?
Jag tycker diskussionen blir så svart/vit.
Med det menar jag att självklart ska det inte ifrågasättas vare sig på arbeten eller övrigt hur en familj väljer att göra, men då förutsätter jag också att det inte ska göras skillnad på personer på en arbetsplats t.ex. Jag har haft förmånen att bara arbeta på jämställda arbetsplatser där det finns likabehandlingsplaner mm. Så jag kanske är unik...
Jo, exakt, jag menar att vissa män (inte män generellt) verkar vara så himla bra på att verka viktiga och ge en lyster kring sina arbetsuppgifter. (men det är ju en personlig tanke, inte ngt jag hört ngn annan reflektera över).Det är jätteuppmuntrande att höra att det blir mer och mer självklart för även män att ta ut föräldraledighet. Vad gäller sista stycket hänger jag inte riktigt med. Menar du att män generellt är duktiga på att uppvisa lyster kring arbetsuppgifterna, eller att han automatiskt lyfts upp av sina kollegor som "magisk" just eftersom han är man? Eller så kanske du menar något helt annat .
Ofta diskuteras mannens arbetssituation ofta just eftersom det är det argument åtminstone jag oftast hör vad gäller fördelning av föräldraledighet. Självklart kan det finnas andra aspekter och jag har full förståelse för att vissa inte har möjlighet att spara dagar i så stor utsträckning att barnet kan helammas klart innan pappan går på föräldraledighet. Idag är fördelningen på föräldagarna 75/25, så visst går det framåt, men jag kan tycka nog att siffran kan bli bättre.
Jo, delamma går bra, men inte samtidigt som man arbetar och ens partner är f-led.
Men i praktiken kan den där tillvänjningen ta rätt mycket längre tid än över natten
Jo, delamma går bra, men inte samtidigt som man arbetar och ens partner är f-led.
Hur fick ni till helamning i ett helt år när du började jobba efter halva tiden?Då förstår jag inte riktigt hur man enbart kan bestämma föräldraledigheten utifrån helamning. Det verkade ju jätteviktigt med amning för er. Då känns det mest som att man inte vill låta ens partner vara föräldraledig. Många mammor är väldigt egoistiska på det sättet och använder amningen som argument för att få mer av föräldraledigheten.
Själv ammade jag första barnet, nästintill helamning, till han var runt året. Jag började jobba när han var ett halvår. Andra barnet ammades till fyra månader (hade väldigt gärna fortsatt längre, men det fungerade inte av medicinska skäl), och jag började jobba efter ett halvår då också.
Det går om man vill.
Då förstår jag inte riktigt hur man enbart kan bestämma föräldraledigheten utifrån helamning. Det verkade ju jätteviktigt med amning för er. Då känns det mest som att man inte vill låta ens partner vara föräldraledig. Många mammor är väldigt egoistiska på det sättet och använder amningen som argument för att få mer av föräldraledigheten.
Själv ammade jag första barnet, nästintill helamning, till han var runt året. Jag började jobba när han var ett halvår. Andra barnet ammades till fyra månader (hade väldigt gärna fortsatt längre, men det fungerade inte av medicinska skäl), och jag började jobba efter ett halvår då också.
Det går om man vill.
Hur fick ni till helamning i ett helt år när du började jobba efter halva tiden?
Allt går ju, man kan strunta i amningen helt och hållet, man kan äta riktigt mycket smärtstillande och vara på jobbet ett par dagar efter förlossningen - men att något är möjligt betyder ju inte att man vill.
För mig var amningen viktig, det är ändå inte så många månader i livet man ammar, och om nu barnet verkligen gillar amningen, så tappade åtminstone jag viljan att avbryta amningen i förtid för jobbets skull. Man jobbar hela livet, det kändes inte som att ett par månader på jobbet hit eller dit gjorde enorm skillnad i slutändan för yrkeslivet.
Sen håller jag inte riktigt heller med tidigare skribenter om att dagens pappor bara möts av glada tillrop när de begär föräldraledigt. När min man var föräldraledig så hade självklart hand chef inget emot det, men förväntningen var att den avdelning på tre personer han var chef över skulle fungera som vanligt under hans bortavaro, och ingen vikarie för honom. Säger sig självt att det är lite svettigt att ta bort en av tre arbetskrafter på en avdelning utan att det märks. Det gick, men det krävdes rätt mycket planering, och hade det känts som ett realistiskt alternativ för oss att jag tog hela föräldraledigheten så hade vi nog gjort det.
Min upplevelse är att man får slita en hel del, och offra ett och annat (t ex att låta barnet styra avvänjningen) om man vill dela lika på föräldraledigheten. Slår man inte lite knut på sig blir fördelningen ojämn,
Jag ammade det sista jag gjorde innan jag gick hemifrån och ammade det första jag gjorde när jag kom hem. Däremellan fick han ett mål vanlig mat och ett mellis. Gick utmärkt, men jag får erkänna att det var slitigt.