Trygg
Trådstartare
Ja, detta gäller givetvis om man är kille och har barnen hemma fast har olika mammor till dom.
Pratade med min ledsna fd. svägerska.
Hon har två söner.
Den äldsta är 11 år och har en pappa som han inte har så mycket kontakt med.
Detta lägger jag till stor del på svägerskan själv och hon vet om min inställning.
För enligt mig så överför hon sina egna negativa känslor ang den pappan och motarbetar relationen mellan pojken och pappan med motiveringen att han "inte bryr sig ändå" utan prioriterar andra saker före..
Att pappan är ansvarslös och inte klarar av att ha pojken osv
Jag tycker ju att det är att göra barnet en björntjänst för varje barn har rätt till sin pappa (ja om inte pappan är direkt olämplig genom missbruk osv) OAVSETT vad vi mammor tycker om dom!
MEN det är jäkligt lätt för mig att säga som inte sitter i situationen!
Son nr 2 fick hon nästan 7 år senare med en jättefin kille som hon bor ihop med.
Nu har plötsligt den äldsta sonen "agg" till lillebror för att han har en pappa hemma och inte han.
Detta har inte varit några problem innan (jo, han har kunnat vara lite ledsen men det har inte gått ut över brorsan) men nu plötsligt så kommer det.
Detta gör svägerskan så ont och hon vet inte riktigt hur hon ska hantera det här.
Ni som har erfarenhet.
Hur har ni gjort?
Hur gör ni på tex jular osv när ett, eller, flera av barnen åker iväg till sin pappa medan dom barn/barnen som ni har tillsammans med er nuvarande sambo stannar hemma?
Blir det inte en väldigt knepig och splittrad relation just på jular och semestrar osv?
Hur har ni gjort för att "kompensera" det barnet som inte lever ihop med sin pappa/mamma eller behövs oftast inte det?
Eller är detta bara "dumma" vuxentankar medan barnet oftast inte har några problem med det själv ö.h.t?
Hur reagerar era barn eller hur har dom reagerat under uppväxten?
Är det vanligt/normalt att det kommer en sådan här reaktion som det nu gjort på svägerskans äldsta son?
Hur har ni i så fall löst den situationen?
Pratade med min ledsna fd. svägerska.
Hon har två söner.
Den äldsta är 11 år och har en pappa som han inte har så mycket kontakt med.
Detta lägger jag till stor del på svägerskan själv och hon vet om min inställning.
För enligt mig så överför hon sina egna negativa känslor ang den pappan och motarbetar relationen mellan pojken och pappan med motiveringen att han "inte bryr sig ändå" utan prioriterar andra saker före..
Att pappan är ansvarslös och inte klarar av att ha pojken osv
Jag tycker ju att det är att göra barnet en björntjänst för varje barn har rätt till sin pappa (ja om inte pappan är direkt olämplig genom missbruk osv) OAVSETT vad vi mammor tycker om dom!
MEN det är jäkligt lätt för mig att säga som inte sitter i situationen!
Son nr 2 fick hon nästan 7 år senare med en jättefin kille som hon bor ihop med.
Nu har plötsligt den äldsta sonen "agg" till lillebror för att han har en pappa hemma och inte han.
Detta har inte varit några problem innan (jo, han har kunnat vara lite ledsen men det har inte gått ut över brorsan) men nu plötsligt så kommer det.
Detta gör svägerskan så ont och hon vet inte riktigt hur hon ska hantera det här.
Ni som har erfarenhet.
Hur har ni gjort?
Hur gör ni på tex jular osv när ett, eller, flera av barnen åker iväg till sin pappa medan dom barn/barnen som ni har tillsammans med er nuvarande sambo stannar hemma?
Blir det inte en väldigt knepig och splittrad relation just på jular och semestrar osv?
Hur har ni gjort för att "kompensera" det barnet som inte lever ihop med sin pappa/mamma eller behövs oftast inte det?
Eller är detta bara "dumma" vuxentankar medan barnet oftast inte har några problem med det själv ö.h.t?
Hur reagerar era barn eller hur har dom reagerat under uppväxten?
Är det vanligt/normalt att det kommer en sådan här reaktion som det nu gjort på svägerskans äldsta son?
Hur har ni i så fall löst den situationen?
Senast ändrad:
