Sv: Barfotarörelsen gått 'ur mode'?
Ja gör inte samma misstag som jag gjorde. Har som sagt dåligt samvete för det fast min igentilgen inte ömmade. Jag tänker också på alla dessa barfota hästar som minsan inte ömmar. Undrar hur många utav dom som igentligen skulle må bra av skor?
Nästa gång så kommer jag att slå på skor och sen ta bort dom istället för tvärtom. Det är svårt att se om hästen ömmar om den kanske bara är obekväm. Det syns inte och man ser det faktiskt inte förren man har slagit på skorna och ser skillnaden.
Sen är det ju så att hästen för stunden kan vara bättre utan skor. Det är ju inte ovanligt att man tex tar av skorna på en travhäst precis före ett lopp just för att den går bäst utan skor. Men det är väldigt sällan som man har en travhäst barfota hela tiden.
Mvh
Tora
Mm precis. Min lilla är ju inte så han stapplar på grus direkt, men det märks att han ömmar. Han har väldigt fin, luftig framåtgripande trav t ex. På grus travar han som en ponnysymaskin. Samma med skritten, har en stor, fin skritt med fint övertramp och framåtgripande framben. Han skrittar rent på grus med, men kort.
Men många tycker ju att man får 'acceptera' att unghästar ömmar/tassar lite. Vilket jag tycker är HELT fel. Nu vill jag inte ha ngn häst öm/tassande, men om jag MÅSTE välja under pistolhot så hellre en vuxen då än en ung.
Jag skulle gärna ha honom barfota, väldigt gärna, för att inte tala om plånboken. Men som sagt, det skulle vara att låta snålheten bedra visheten.
Men man får ju utstå massor med spott och spe. Jag fick ju sko honom en period i vintras som sagt, vilket majoriteten på Buke ansåg jag INTE skulle gjort, trots att han då var stappelöm och inte ville gå på knögglet. Han stod i plan sjukhage ett tag, men det finns ju en gräns för hur många veckor man kan ha en frisk 1½åring i sjukhage innan den helt ruttnar på det liksom.
ANg detta att dra sig för att sko, känner igen det SÅ väl men lite andra förutsättningar. Jag förbannar dock fortfarande mig själv för jag 'drog på det'. Vintern 2004 var en enda jävla isgata här. Jag har alltid haft unghästar och avelsston osv barfota. Det brukar vara lite halkigt för dem ett par veckor höst/vinterövergången, och vinter/vårövergången men annars bra. Den här damen var 1½ som sagt och barfota. Det var iskana.
Jag tyckte att 'det måste snart ge sig, snart kommer snön'. Det gjorde den inte. Damen började stanna på stallplanen och tycka 'för halt'. Jag sandade upp åt henne men det ömsom töade och ömsom frös på så sanden sjönk elelr gled mest. Jag provade spåna, jag provade lägga ut gödsel etc, men nä.. Så jag ställde henne på boxvila i utebox, och tänkte att SNART ger det sig.
Det blev inte bättre, jag lusläste SMHI som hela tiden lovade att 'i slutet av veckan kommer snön'. Men den kom aldrig. Jag pratade med hovis om att sko och han tyckte precis som jag att KAN man slippa är det ju bäst, men går det inte måste vi ju ge henne grepp. Detta var nån vecka innan jul, och jag tyckte att vi skor henne efter helgerna om det inte gett sig då.
Dagen innan julafton halkade hon och vurpade och fick en muskelskada på ena låret. Samt att hon slog sig sned i bäckenet men det visste vi inte då.
Muskelskadan läkte inte alls som förväntad, borde varit bra vid nyår men inte ett smack bättre. Var in till klinik såfort helgerna var över. Som konstaterade att sålänge hon spänner sig i hagen så kommer det inte bli bättre. Hon fick skor och brodd runt om i början av januari och muskelskadan läkte.
Dock för att göra en mycket lång och tragisk historia kort, så snedheten hon ådrog sig av vurpan utlöste ideliga ledinflammationer. Vi fick inte fatt i snedheten förrän oktober (dvs nästan ett år efter vurpan). Den rättades, ledinfl försvann. MEN, lederna hade tagit för mkt stryk, ligament kring kors/bäcken var uttänjda mest troligt så hon återgick i snedhet vid minsta lilla (t ex en vurpa, eller när hon sövdes etc). Hon avlivades 4 år och 11 dagar gammal, lederna hade tagit för mkt stryk av ideliga infl där i 2-årsåldern då hon ju nästan hela tiden konstant hade infl (vi behandlade, hon svarade, en månad senare lika illa).
GISSA om jag kommer spika på skor för att kunna erbjuda brodd utan att dra på det många dagar om det blir en likadan vinter. Om jag bara hade.. så hade hon inte vurpat..så hade allt blivit annorlunda.
Men jag blev halvt hängt när jag skodde henne med, hon förblev skodd hela tiden sen dess, och inga problem med hovarna i fyraårsåldern iaf, de utvecklades som de skulle under uppväxten, och hård, fin hovkvalitet.
