Sv: Barfota, verkning, metoder, och annat i samma ämne
Hej, Jag har strasserverkat min häst nu i snart över 1år och jag måste säga att det fungerar väldigt bra. Jag gör väldigt mycket själv givetvist med handledning av min hovvårdare Cecilia Agustsson Sand som är hittils den enda svenska Certifierande Strasser Hovvård Specialist. Jag måste dock säga till alla Er som tänker börja med barfota hästeriet, att det krävs oehört mycket arbete av Er själva för att det ska fungera fullt ut. Det räcker inte att ta av skorna och börja verka hästen för barfota gång och sen låta hästen bara stå i en hage för då kan man få problem, dvs hästn blir ömfotad/halt när man ska ut och rida på grusvägar eller annat hårt underlag. Under övergångsperioden som brukar vara upp till 1år gäller det att man är ute och riden eller går med hästen på hårt underlag så mycket som möjligt. Det händer ofta att hästen blir öm i början, men offtast så handlar det om att hästen får tillbaka sin känsel i hovarna och börjar känna underlaget på ett annat sätt än en skodd häst, vilket ibland kan missuppfattas och man tror att hästen är öm. Ju mer man går/rider på hårt underlag destå mer härdas hoven, och hästen vänjer sig mer och mer vid sitt "nya" underlag. När man tar av skorna får hästen också bättre blodcirkulation i hoven och så smånigom får den även tillbaka sin naturliga hovmekanism vilket innebär att hoven utvidgar sig vid varje nedslag mot marken. Den ökade blodcirkulationen gör även att hovtillväxten ökar vilket gör att man får i början verka hästen rätt ofta. Har hästen gått med t ex för höga trakter i många år så finns det även väldigt mycket gammalt material som är "upptryckt" i hoven som tar tid innan man har verkat ner till rätt nivå och det är också det som gör att man verkar hästen oftare i början. Jag verkar min häst idag ca var annan vart tredje vecka, ibland oftare, men det handlar om små sjusteringar. Det kan kanske kännas ofta för Er men skulle jag vänta längre tid så skulle jag behöva verka hästen mer och på så sätt ändra hovvinklarna mycket mer varje gång vilket inte är bra eftersom det påverkar hela hästens benställning och hela hästens kroppshållning. Har man en frisk häst med friska hovar med ganska korrekta hovvinklars så är övergången relativt smidig eftersom då behöver man inte göra så mycket förändringar mer än att man ska ut på hårt underlag så mycket som möjligt. Har man dessvärre en sjuk hov med felaktiga vinklar så tar det givetvisst lågt tid innan hästen blir fullt ridbar, eftersom man då får korrigera mera vilket man gör givetvisst succecivt. Man får ha i beräkningen att det tar ca 1 år för en ny hov att växa ut, dessutom om det har varit mycket som har varit fel så är det även hovbenet som ska komma ner till rätt läge, benställningen ändras, spänningar i bogen och kanske även ryggen ska släppa osv. osv. Men när man har tagit sig igen den ibland tuffa övergången så kan man rida på alla underlag utan några problem. Jag har även bekanta som tävlar och hoppar sina barfota hästar. Med andra ord med en barfota häst du kan göra allt det som du kan göra med en skodd häst, även när det är halt så får en barfotahäst en bättre förmåga att få grepp om underlaget än en skodd och inga snö/isklampar. En barfotahäst fryser inte heller på vintern på samma sätt som en skodd. Jag kommer nog inte på något negativt, förutom att det tar tid innan allt är färdigt, men det är inget som säger att man inte kan använda hästen tvärt emot, men man kan vända även detta mot att man förlänger hästens livslängd och kan få en bra presterande häst i många fler år.
