S
sambaengi
Sv: barfota töltare
Härligt och bra skrivet inlägg! Dina funderingar stämmer med mina egna och jag håller med.
Vill bara tala om att det inte går att jämföra vildhästarnas gång med ridning på en domesticerad hästras på grus och asfalt! Vildhästarna har genom det naturliga urvalet sorterat bort de gener som inte ger starka hovar, dvs de individerna har dukat under och dött! Vi har inte varit lika nogräknade i vår avel!
Inget underlag som vildhästarna går på kan jämföras med det slitage grus och asfalt ger. Hästen är gjord för de stora grässtäpperna. Av människan har den på vissa håll tvingats ut i mer olämpligt terräng, men det klarar inte alla hästar! I naturen sållas alla som inte klarar miljön bort och endast friska blir kvar. Vi har en djurskyddslag som gudskelov tillser att vi inte gör så med våra djur. Så jämförelsen med vildhästarna haltar en hel del
, om ni ursäktar utrycket!
Vi har avlat pp både superbra hovar och betydligt sämre hornkvalité i våra domesticerade raser. Det gör att spridningen i hornkvalité är stor. Dessutom om man som jag rider mycket på grusväg, när hästen främst är anpassad för grässtäpperna, ja då utsätter man ju hästen för enormt slitage. Som jag skrev så var skorna lövtunna efter 3 veckors ridning på min hingst och det var normala 8 mm skor runt om. Finns ingen hov som klarat det slitaget!
Jag efterlyser också en mer nyanserad debatt. Samarbete istället för 2 läger som absolut båda skall ha rätt. Jag skulle vilja rida barfota, men det har inte fungerat, trots att jag alltså utgått från hästar som aldrig varit skodda! Skulle aldrig drömma om att utsätta dem för smärta under en "tillvänjningsperiod". Och aldrig att någon korttidsutbildad barfotaverkare får röra dem. Men samtidigt har jag inget emot barfotahästar, så länge de inte lider av att ryttaren rider dem!
Anette
knasan skrev:Himla bra diskussion ni satt igång! Äntligen lite vettig öppen, förutsättningslös inställning!(Förlåt, OlleAtlas, att jag skriver lite mer än du tänkt).
Jag har själv haft min häst barfota i vinter och gjort en rad erfarenheter och nickar instämmande i mycket. Något som verkligen ställer till det är att folk ofta placerar sej och motparten i varsitt hörn och låser sej där. Jag har samma öppna inställning som Olle-Atlas, men jag vågade inte fråga min hovslagare om råd för att han fick för sej att jag var fanatisk och snackade om den ökända polisanmälda Strasserverkaren i Norge, och därmed mast jag möjligheten att få lära mej något av honom, fast jag verkligen ville och behövde det! Jag sade till mej själv ifrån början att går det inte så slänger jag på skorna igen. Och jag måste också vara beredd på att det definitivt inte är någon ekonomisk vinning i att ha hästen barfota. Dels kostar kurser/läromedel/personlig hjälp av barfotaverkare samt BoaBoots en del det första året, dels kan man ha otur och tvingas skicka in en halt häst till veterinären och betala dyrt för både vård och lång tid utan ridning. Men jag tänkte att jag ser väl i tid hur det går, om det börjar gå snett. Här ska jag dela med mej:
Som svar på ursprungsfrågan tappade min häst både trav och galopp samma dag som skorna togs av och gick sedan bara i tölt och pass. Men senare började hon trava igen, om än inte lika rent, men jag tänkte att det kan bero på att underlaget var så dåligt i vintras. Min häst verkade ibland helt oöm, ibland jätteöm. Hon fick mycket mer spring i benen redan från början, men sedan gick det upp och ner. Som svar på en annan fråga: min häst är betydligt halkigare med skor (särskilt på stallgången o.d.), och verkar trivas med att vara barfota och att kunna känna marken under fötterna, tror jag.
Min hästs framhovar blev faktiskt mycket bättre under den tiden hon var barfota. Hon hade varit skodd i precis ett år när jag tog av skorna, och på den tiden hade framhovarna blivit både platta och mycket asymmetriska. Det rättade naturen till, hovarna skålades ur jättefint och strålen hamnade i mitten igen. Men sedan slet hon så väldigt på insidan.
Stora nackdelar är, som jag nämnt, att man blir så ensam mellan de båda lägren. Man tvingas ta ett ansvar man inte är mogen för, när ingen vill hjälpa en utan bara tycker att man är en idiot som skor/inte skor.
Risken är större att en hälta går oupptäckt en längre tid eftersom man gärna bortförklarar orenheter med ömhet.
Systemet är uppbyggt på skodda hästar. Hovslagarna lär sej hur en skodd hov fungerar men inte så mycket om hur en barfotahov fungerar, och det gör att man inte vet när man ska lyssna på honom eller inte. Försäkringarna bygger på en auktoriserad hovslagare. Det sammantaget gör att man plötsligt får ett skrämmande ansvar i sina händer! Ber man om hjälp hos veterinären och de vill sko hästen måste man naturligtvis göra det, för att kunna göra anspråk på mer hjälp. Om hästen är skodd kan veterinären utesluta barfotan som skäl till hältan, kanske är det en försvårande/fördröjande faktor i hältutredningar rent allmänt.
Och det är jättesvårt för oss vanliga att avgöra om den barfotaverkare vi anlitar verkligen gör rätt. Logiken bakom barfotaverkningen är så trovärdig, men förfarandet är ju något separat, en helt annan skiva.
På de hemsidor som finns om barfotaverkning har jag sett bilder på hovar som påstås ha blivit förstörda av ett helt liv i skor. Men vem vet, just de hästarna kanske hade en dålig hovslagare? Någon som vet? Kanske är det så att skorna skadar mest om de är felriktade, när man skor gäller verkligen regeln ”lagt kort ligger”.
Ni har snackat mycket om slitage, och barfotaverkare vill göra gällande att hoven anpassar sej, det tar lite tid förstås, men så småningom växer den lika fort som den slitits ner. Ganska logiskt, eftersom vildhästar lever i så vitt skilda typer av terräng och ändå tycks kunna klara av det. Men jag har ingen egen erfarenhet av detta, ville bara lyfta fram aspekten!
Men det som är värst av allt är hur ont det gör i ens egna kropp när man ser att hästen har ont!
Och till sist: låt oss alla hoppas på och göra vad vi kan för att sudda ut klyftan mellan de två falangerna, att vi inte kan snacka med varandra går faktiskt ut över hästarna! Jag tror faktiskt att båda parter skulle ha stor nytta av att samarbeta.
Jag nickar mycket instämmande i det mesta ni skrivit!
Härligt och bra skrivet inlägg! Dina funderingar stämmer med mina egna och jag håller med.
Vill bara tala om att det inte går att jämföra vildhästarnas gång med ridning på en domesticerad hästras på grus och asfalt! Vildhästarna har genom det naturliga urvalet sorterat bort de gener som inte ger starka hovar, dvs de individerna har dukat under och dött! Vi har inte varit lika nogräknade i vår avel!
Inget underlag som vildhästarna går på kan jämföras med det slitage grus och asfalt ger. Hästen är gjord för de stora grässtäpperna. Av människan har den på vissa håll tvingats ut i mer olämpligt terräng, men det klarar inte alla hästar! I naturen sållas alla som inte klarar miljön bort och endast friska blir kvar. Vi har en djurskyddslag som gudskelov tillser att vi inte gör så med våra djur. Så jämförelsen med vildhästarna haltar en hel del
, om ni ursäktar utrycket!Vi har avlat pp både superbra hovar och betydligt sämre hornkvalité i våra domesticerade raser. Det gör att spridningen i hornkvalité är stor. Dessutom om man som jag rider mycket på grusväg, när hästen främst är anpassad för grässtäpperna, ja då utsätter man ju hästen för enormt slitage. Som jag skrev så var skorna lövtunna efter 3 veckors ridning på min hingst och det var normala 8 mm skor runt om. Finns ingen hov som klarat det slitaget!
Jag efterlyser också en mer nyanserad debatt. Samarbete istället för 2 läger som absolut båda skall ha rätt. Jag skulle vilja rida barfota, men det har inte fungerat, trots att jag alltså utgått från hästar som aldrig varit skodda! Skulle aldrig drömma om att utsätta dem för smärta under en "tillvänjningsperiod". Och aldrig att någon korttidsutbildad barfotaverkare får röra dem. Men samtidigt har jag inget emot barfotahästar, så länge de inte lider av att ryttaren rider dem!
Anette
Jag är ensam i mitt stall, bland en massa oförstående, ickeintresserade tävlingsmänniskor. Lite smått mobbad är man, men var och en skall få göra det dom tror på och jag tror att både barfota och akademiskt är det bästa för hästen.
