Bewildered
Trådstartare
Tjena.. känns som jag har "meningslösa trådar" veckan nu, men men
Min tant flyttades ju till ett nytt stall för tre veckor sedan, första och andra veckan sprang hon undan för den något social handikappade valacken som står i samma hage som henne.. (hon har en snäll och trevlig arabherre i hagen också..) Tredje veckan grinade hon mot honom och skrittade undan.. Hela stallet tyckte jag hade en "mesig" häst, att hon var lite dumsnäll och väl tolerant, valackens ägare sa "äh, det är han som är så tuff - det är ingen som vågar sätta honom på plats".. Och jag har hela tiden sagt "Ta det lungt, hon visar snart vart skåpet ska stå.. ge henne en vecka till". Den valacken har motat ut hästar ur hagen tidigare och varit allmänt jävlig - och jag sa till hans ägare att om nån skulle få ordning på honom så är det hon.. Hon har "fixat till" sådana hästar förr..
Och *Trumvirvel* I går (lite mittemellan vecka tre och fyra..) såg jag henne lägga öronen bakåt och blänga lite fint så där som bara ston kan och vad händer? Jo, ni, valacken kastar sig iväg åt andra hållet Hon får äta i fred (äntligen) i hagen, medan han får mumsa på smulorna som blåser iväg.. tar han ett steg för nära så behöver hon bara vinkla öronen bakåt så backar han! Nu - äntligen - visar hon sitt rätt jag!
Hon är ingen häst som backar i vanliga fall, väldigt tålmodig förvisso.. har sett unghästar gnaga henne på hasorna utan att hon gjort mer än grinat lite, så hon är väl ganska "förlåtande" mot flockens "små". Blir hon rädd, eller stressad tänker hon aldrig "bakåt-hemmåt" utan "förbi och fram".. Och hon är väldigt "planerande" om man nu kan säga det om en häst - men till exempel så när det är knaggligt eller lerigt i hagen så står hon och kikar på marken innan hon bestämmer sig för hur hon ska gå. När alla andra hästar klampar fram i raka spår så går hon försiktigt, några steg i taget - känner var marken är frusen och var den är mjuk, hon kan gå i riktiga kringelikrokar för att hitta "rätt" väg till höet.. Det ser rätt roligt ut
Är det någon som har sett ett liknande beteende - det känns som om hon ville "känna in" valacken ordentligt innan hon satte honom på pottkanten.. Är det ett typiskt stobeteende? Jag vet faktiskt inte, jag är bara glad för att hon slutat låta honom köra med henne.. Är jag den enda som säger "duktig kicka" till min häst när hon "skäller ut" kaxiga hästar?
Min tant flyttades ju till ett nytt stall för tre veckor sedan, första och andra veckan sprang hon undan för den något social handikappade valacken som står i samma hage som henne.. (hon har en snäll och trevlig arabherre i hagen också..) Tredje veckan grinade hon mot honom och skrittade undan.. Hela stallet tyckte jag hade en "mesig" häst, att hon var lite dumsnäll och väl tolerant, valackens ägare sa "äh, det är han som är så tuff - det är ingen som vågar sätta honom på plats".. Och jag har hela tiden sagt "Ta det lungt, hon visar snart vart skåpet ska stå.. ge henne en vecka till". Den valacken har motat ut hästar ur hagen tidigare och varit allmänt jävlig - och jag sa till hans ägare att om nån skulle få ordning på honom så är det hon.. Hon har "fixat till" sådana hästar förr..
Och *Trumvirvel* I går (lite mittemellan vecka tre och fyra..) såg jag henne lägga öronen bakåt och blänga lite fint så där som bara ston kan och vad händer? Jo, ni, valacken kastar sig iväg åt andra hållet Hon får äta i fred (äntligen) i hagen, medan han får mumsa på smulorna som blåser iväg.. tar han ett steg för nära så behöver hon bara vinkla öronen bakåt så backar han! Nu - äntligen - visar hon sitt rätt jag!
Hon är ingen häst som backar i vanliga fall, väldigt tålmodig förvisso.. har sett unghästar gnaga henne på hasorna utan att hon gjort mer än grinat lite, så hon är väl ganska "förlåtande" mot flockens "små". Blir hon rädd, eller stressad tänker hon aldrig "bakåt-hemmåt" utan "förbi och fram".. Och hon är väldigt "planerande" om man nu kan säga det om en häst - men till exempel så när det är knaggligt eller lerigt i hagen så står hon och kikar på marken innan hon bestämmer sig för hur hon ska gå. När alla andra hästar klampar fram i raka spår så går hon försiktigt, några steg i taget - känner var marken är frusen och var den är mjuk, hon kan gå i riktiga kringelikrokar för att hitta "rätt" väg till höet.. Det ser rätt roligt ut
Är det någon som har sett ett liknande beteende - det känns som om hon ville "känna in" valacken ordentligt innan hon satte honom på pottkanten.. Är det ett typiskt stobeteende? Jag vet faktiskt inte, jag är bara glad för att hon slutat låta honom köra med henne.. Är jag den enda som säger "duktig kicka" till min häst när hon "skäller ut" kaxiga hästar?