miumiu
Trådstartare
Förlåt för gnälltråd men behöver skriva av mig lite känner jag.
Min sambo som jag även har barn med började ett nytt jobb i våras, därav ingen semester alls i sommar utan jobbar typ jämt. Mina svärföräldrar har en säsongsplats på campingplats i vår stad och är här i princip hela sommaren. Jag har inget emot att umgås med dom egentligen, men jag har väldigt mycket inbokat själv under semestern, vänner och familj som ska besökas osv samt att sonen lånar en sommarponny som behöver daglig omvårdnad och motion.
Känner det nu som att sambon skuldbelägger mig för att vi inte umgås tillräckligt med hans föräldrar. Igår fick dom låna sonen en hel dag när jag gjorde en utflykt själv (som sonen egentligen hade sett fram emot också, men jag åkte själv för att gå dom lite till mötes). Då låter dom sonen som för övrigt är 5 år gammal sova middag i husvagnen i flera timmar så att nattsömnen blev totalpajad. Jag VILL tycka om mina svärföräldrar men det är fan inte lätt alla gånger alltså.
Fattar att sambon är stressad för att dom ligger på och tjatar på honom säkert och han måste ju jobba och hamnar lite i kläm. Men detta är ändå min semester som jag verkligen behöver för att vila upp mig och komma ”ikapp” lite socialt med alla mina vänner och bekanta som jag inte hinner träffa annars. Vill inte känna mig jagad av mina svärisar och ha dåligt samvete för att vi inte umgås tillräckligt. Dom har noll socialt liv utöver familjen men det kan ju liksom inte vara mitt ansvar?
Min sambo som jag även har barn med började ett nytt jobb i våras, därav ingen semester alls i sommar utan jobbar typ jämt. Mina svärföräldrar har en säsongsplats på campingplats i vår stad och är här i princip hela sommaren. Jag har inget emot att umgås med dom egentligen, men jag har väldigt mycket inbokat själv under semestern, vänner och familj som ska besökas osv samt att sonen lånar en sommarponny som behöver daglig omvårdnad och motion.
Känner det nu som att sambon skuldbelägger mig för att vi inte umgås tillräckligt med hans föräldrar. Igår fick dom låna sonen en hel dag när jag gjorde en utflykt själv (som sonen egentligen hade sett fram emot också, men jag åkte själv för att gå dom lite till mötes). Då låter dom sonen som för övrigt är 5 år gammal sova middag i husvagnen i flera timmar så att nattsömnen blev totalpajad. Jag VILL tycka om mina svärföräldrar men det är fan inte lätt alla gånger alltså.
Fattar att sambon är stressad för att dom ligger på och tjatar på honom säkert och han måste ju jobba och hamnar lite i kläm. Men detta är ändå min semester som jag verkligen behöver för att vila upp mig och komma ”ikapp” lite socialt med alla mina vänner och bekanta som jag inte hinner träffa annars. Vill inte känna mig jagad av mina svärisar och ha dåligt samvete för att vi inte umgås tillräckligt. Dom har noll socialt liv utöver familjen men det kan ju liksom inte vara mitt ansvar?