Avlivning

[sita]

I morgon ska vi ta bort Gammelhunden pga ålderskrämpor. Hon har levt ett lyckigt liv men nu orkar hon inte mer. Min fråga är, hur ska jag göra med hennes "valp" som är 10 år gammal och som är hennes bästa vän och livskamrat, för att det ska bli "rätt" för valpen? Ska vi bara ta bort mamman och sen låtsas som om det regnar eller ska "valpen" ta farväl på något sätt så hon vet vad som hänt eller, eller, eller, eller?????

Villrådig // Sita

 

[Jessling]

Sv: Avlivning

Om möjlighet finns, så låt den yngre hunden få se och nosa på den döda hunden. Hundar reagerar inte på död på samma sätt som vi gör.

Goda vänner tog bort sin äldsta hund och lät de andra hundarna få nosa på den döda kroppen. Hundarna konsterade att tiken var död och kunde sedan släppa det.

 

[sita]

Sv: Avlivning

Tack. Jag tänkte göra så men var osäker på om jag förmänskligade det hela. Samtidigt tror jag att "valpen" hade blivit aningen stressad av att mamma bara plötsligt var borta. Jag ska prata med veterinären när han kommer i morgon oxå.

 

[tesora]

Sv: Avlivning

Jag gjorde så att när vi tog bort vår äldsta tik , som hade både barn och barnbarn hemma , Så låg hon efter avlivningen fint nerbäddad i en låda , Och så ställdes hon på sin plats där hon alltid låg .
Då hade mina hundar natten på sig att ta farväl.

Nu blev i och för sig avlivningen akut på henne så hon togs bort vid nio tiden på kvällen.

Men allt var lugnt och ingen sörjde henne utan alla hade gått och tagit farväl av henne och kollat in att hon var borta.

Dom som sörjde mest var nog vi här hemma

En stor tröst kram till dig
Tesora

 

[Jessling]

Sv: Avlivning

Tack. Jag tänkte göra så men var osäker på om jag förmänskligade det hela. Samtidigt tror jag att "valpen" hade blivit aningen stressad av att mamma bara plötsligt var borta. Jag ska prata med veterinären när han kommer i morgon oxå.

Förmänskligande är när man ska "skydda" sin hund från döden, efterom man tror att den ska bli upprörd och chockad av att se sin vän död.

 

[sita]

Sv: Avlivning

Jag gjorde så att när vi tog bort vår äldsta tik , som hade både barn och barnbarn hemma , Så låg hon efter avlivningen fint nerbäddad i en låda , Och så ställdes hon på sin plats där hon alltid låg .
Då hade mina hundar natten på sig att ta farväl.

Nu blev i och för sig avlivningen akut på henne så hon togs bort vid nio tiden på kvällen.

Men allt var lugnt och ingen sörjde henne utan alla hade gått och tagit farväl av henne och kollat in att hon var borta.

Dom som sörjde mest var nog vi här hemma

En stor tröst kram till dig
Tesora

Tack!

Förmänskligande är när man ska "skydda" sin hund från döden, efterom man tror att den ska bli upprörd och chockad av att se sin vän död.

Tack!

 

[MrsScabtree]

Sv: Avlivning

När vi tog bort vår tax var den äldre hunden med under hela proceduren och fick sedan lukta på den döda kroppen. Han var väldigt reserverad under dagen kvällen och var allmänt loj efter det hela...sedan var han sitt vanliga jag igen..om inte gladare

 

[sita]

Sv: Avlivning

Det gick väldigt lugnt och värdigt till väga. Efter hjärtstoppet så lät vi valpen komma fram och nosa men hon backade så fort hon såg mamman. Hon gick ut ur rummet, vände, gick in igen, samma reaktion, sen var det inte mer med det.

Nu har hon flyttat upp i köket, (hundarna bodde i källaren tidigare).

Jag skaffade en ny sovkorg, (den gamla var söndertuggad) men den har katten tagit i besiktning. Får skaffa en till honom oxå.
Får se hur hon reagerar i morgon när hon kommer ut i hundgården.

Nu ligger gammelhunden begravd i trädgården under en stor jasminbuske. R.I.P älskade vän!

Tack till alla som svarat i tråden //Sita

 

[Kilauea]

Sv: Avlivning

Hundar och andra djur brukar acceptera döden mer än vad vi människor gör, enligt min uppfattning.

 

[Alexandra_W]

Sv: Avlivning

Gjort på två olika sätt.

Ena gången så skulle jag begrava hunden hemma. Så jag tog in den döda hunden, och lät de två kompisarna undersöka. Tiken sniffade, konstaterade antagligen 'luktar veterinär' och gnydde och kröp in under sängen (första och enda ggn). Hanen sniffade, puffade, sniffade lite mer och la sig sen tätt, tätt intill för att ge värme, snutten. Efter kanske 1 h insåg hanen att det här loppet var kört, buttade lite mer och förlorade sen intresset. Då la jag ut döda hunden på verandan inlindad i en filt (en liten hund). Hade ingen lust att gräva mitt i natta. De fick möjlighet att sniffa dan efter med, men ingen var intresserad. De letade inget heller, men var lite dämpat några dagar.

Andra gången tog jag med båda till vet, tiken fick vara med lös i undersökningsrummet. I samma ögonblick som hanen dog (dvs inte bara var medvetslös), gnydde tiken, blev orolig och krafsade på dörren och ville gå. ENligt vet var det en reaktion han sett förr, trots att tiken var ett par meter från hanen när han drog sin sista suck så kände hon när han 'lämnade'.

Hon fick möjlighet att lukta sen, men ville inte, jag lockade fram henne, hon sniffade snabbt, gick snabbt därifrån och tyckte 'kan vi åka hem nu'. Letade ingenting, men var dämpad sen hemma.

Normalt om en hund var borta, låg hos vet eller så, var det oroligt, vankigt och letades hemma. Så de hade utan tvekan helt klart för sig att kompisen var död, och förlorad. Och inget letande.

Jag kommer göra likadant nästa gång.

Som spinoff så när jag tagit bort hästar, så har det blivit så att jag åkt och så har vi inte kommit tillbaka helt enkelt, alla ggr utom sista. Det har skrikits, letats och letats. Fått öppna tomm släpet så flockledaren fått insepktera så han insåg kompisen inte var där. Han var JÄTTEARG att hon aldrig kom ur transporten.

Nu sist tog jag bort hemma på gården. Kompisarna stod på sin sida staketet en meter därifrån. Vet inte om de tittade på avblodning och lastning, men de stod och tittade på när kompisen föll av bulten iaf.

Det var lite oroligt vid intag den kvällen. Inte stressad, men bästa kompis ropade låga 'hallå kompisen?' gnägg ut i mörkret ett par gånger. I övrigt var det nästan otäckt tyst och stilla i stallet den kvällen. De visste utan tvivel att något hänt. Och inget letande, däremot var bästisen dämpad i veckor efter. Men ändå en lättnad att slippa se letandet.

Så, död är en naturlig del av tillvaron för djur, och MIN åsikt är att om det är möjligt så är det bättre och lättare för dem och de fått möjlighet att förstå vad som hänt, inte bara att kompisen 'försvann'.