Tant avlivades på klink i torsdags. Dock inte en av de Strömsholm utan en lokal. Det var första gången jag avlivat vetrinärt.
Avlivningen gick trevligt till (även om det aldrig är kul att åka hem med tom grimma). Vetrinär och djursjukvådare var med, och Tant fick en FULL HINK MED MAT att äta, från det att vi gick in på vetrinärstationen. Där satte de kanyl, gav lungande och kollade ID/pass. Vet berättade också vad som skulle hända.
Sen gick vi till en inhängnad, en lugn och avskiljd plats (Tant fortfarande med huvudet i hinken). Djursjukvådare tog över grimskaftet, avlivningsvätska gavs, Tant föll ihop (fortfarande med huvudet i hinken). Hon föll bra, och det syntes att hon var borta när hon slog i marken. Vet kollade livstecken (ögonreflex, lyssna på hjärta), sen fick vi komma fram och säga hejdå.
Kliniken fixar själva 'standard' bortforsling efteråt. (dvs, man får ingen aska eller nåt efteråt)
Avlivar man hemma (oavsett om man väljer trotjänaravlivning [bult+avblodning] eller vetrinärt [avlivningsvätska]) får man kontakta lantbrukstjänst som hämtar kroppen efteråt, och där kan man bla välja separat transport och bränning och då kan man få en urna med aska efteråt. Tror man kan få lov att begrava 'hemma' men man behöver tillstånd från ... länsstyrelsen? Det var dock inte aktuellt för mig, jag har en fläta från svansen, betyder mer för mig.
Det går ju även att avliva på slakteri, men vad som händer med kroppen då, vet jag inte.
Det man får tänka på är att en avlivning av häst ser mer dramatisk ut än en avlivning av hund eller katt. Hästen faller, och det är många kilo som slår i marken, men de är döda när de gör det. Och roligt är det inte, men det kan vara... bra... ändå.