Avliva pga lynnesfel?

Sluta nu!
Nej den går inte att kartlägga. Och du har inte en aning vilka som försökt eller vad som gjorts. Eller vem jag är
Det är klart jag inte vet - du har ju inte berättat särskilt mycket. Allt går att kartlägga, det är jag som märker ord där. Att kartlägga betyder dock inte att man lyckas lista ut vad orsaken är, men kartlägga går alltid att göra.

Det lilla du har beskrivit är en rädd och känslig häst. Det är inte något fel med att vara rädd. Det är inte ett lynnesfel. Det kan vara ett smärttriggande fysiskt fel, men är hästen ordentligt veterinärkollad så borde ju någon av dom läst av om hästen har painface.

Och visst blir rädda hästar svåra, en del blir jättesvåra. Och visst är det farligt runt en rädd häst, de kan få enorma reaktionerna när flykten slår på.

Din häst, och du gör som du vill.

Men om du letar efter ett "moraliskt godkännande" genom att kalla det för lynnesfel, så får du det inte från mig.

Om du istället sagt: "hästen är rädd, svår, den har fått flytta runt många gånger, jag varken vill eller kan lägga mer pengar på utredning, jag har inte råd att låta den landa ett år, jag vill avliva", så hade även jag sagt kör på. Det är ett mer ärligt sätt att säga det på.
 
Det är klart jag inte vet - du har ju inte berättat särskilt mycket. Allt går att kartlägga, det är jag som märker ord där. Att kartlägga betyder dock inte att man lyckas lista ut vad orsaken är, men kartlägga går alltid att göra.

Det lilla du har beskrivit är en rädd och känslig häst. Det är inte något fel med att vara rädd. Det är inte ett lynnesfel. Det kan vara ett smärttriggande fysiskt fel, men är hästen ordentligt veterinärkollad så borde ju någon av dom läst av om hästen har painface.

Och visst blir rädda hästar svåra, en del blir jättesvåra. Och visst är det farligt runt en rädd häst, de kan få enorma reaktionerna när flykten slår på.

Din häst, och du gör som du vill.

Men om du letar efter ett "moraliskt godkännande" genom att kalla det för lynnesfel, så får du det inte från mig.

Om du istället sagt: "hästen är rädd, svår, den har fått flytta runt många gånger, jag varken vill eller kan lägga mer pengar på utredning, jag har inte råd att låta den landa ett år, jag vill avliva", så hade även jag sagt kör på. Det är ett mer ärligt sätt att säga det på.
Om du läser TS så ber jag inte ens om bukes åsikt om hästen. Utan vad som är möjligt. Sedan utan att veta något om bakgrund vad som gjorts eller inte så måste det såklart predikas om vad man tycker eller hittas på en massa anledningar.

Jag vet i övrigt mycket väl hur en häst fungerar. Så du behöver inte berätta det. Det var heller inte det jag undrade över.
 
Den är rätt ung, 9 år.
Nej det skulle jag inte säga, inga utbrott men extremt känslig och rädd. Det går men det finns lättare pingviner i poolen kan vi säga.
Ja vid arbete, och då är det knappt arbete. Det händer vid skritt på töm med, utan något ansträngande. Sen går det perioder utan utbrotten med.
Hur är det med det neurologiska? Halskotpelare osv? Antar att det är kollat annars verkar ju såna problem ofta härröra ditåt.

Det känns som att något allvarligt är fel utan att det krävs egentligen nånting särskilt för att utlösa det. Men ja, jag hade nog hjälpt hästen på det kanske enda sätt jag kan, när allt veterinärt verkar avhandlat.
 
Sambon jobbade på K1 flera år, åtminstone en av de äldre skimlarna (kan vara fler men som jag vet om) har antingen innan den kom till K1 eller tidigt i sin vistelse där fått rejält med stryk, sambon har för mig att det var av nån okunnig värnpliktig. Den tål inte manliga soldater i fältmössa (keps) och kan bli rätt så aggressiv mot dem, men alla kvinnliga går bra. Gissar på att det är ett typiskt sånt case som hade kunnat viftats bort som ”lynnesfel” men det finns en anledning till beteendet. Den gick i pension och hamnade hos en av de kvinnliga hästskötarna, tack och lov.
Ja, det går oftast att se triggers och förstå vad som sker och sedan jobba med det. Extremt få hästar är ju omöjliga. De som är det brukar oftast ha ont eller behandlats rejält illa. Vissa blir aggresiva, andra rädda och vissa en kombination.

Min ponny som var utdömd för lynnesfel var farlig. Han gick i försvar direkt för att skydda sig. Man försökte ha honom som ridlägerponny. Det gick inte jättebra direkt iom att han var så känslig. Men han var mer en lite stökig och känslig ponny. Innan jag köpte hade han dock behandlats fruktansvärt illa. Jag vet vad som skett. Mötte honom en dag med sår i munnen/mungipor, halt båda fram och med så ont i kroppen att han inte ens kunde vinkla huvudet för att kunna stoppa det i hinken och dricka efter man skulle "rida till" honom. Han hade stått flera månader och man drog på stångbett med graman och red i över 3 h väldigt ihopdragen. Han var också rejält upprandad. Det ihop med annat tippade honom över kanten till inte bara stökig och egen till rent farlig. Jag är övertygad om att han inte hade ngt medfött lynnesfel. Han var känslig, envis etc. Men resten var man made.

Sen kan man ju med sådana hästar träna så rädslorna dämpas och hålls borta. Men som med min nuvarande häst tex återtraumatiseras av liknande händelser och reagera mer än andra hästar gör. Mina tränare hade tackat nej till att ta min häst i träning innan mig för att de tyckte han var för farlig. Det är till en av dem som övriga proffs skickar hästar ingen fixar, som kan vara farliga.
Hästen hade tråkiga erfarenheter av ridning pga smärta etc. Han visar inga små varningstriggers. Det smäller fullt på en gång. Många sådana hästar lär sig ju att satsa fullt direkt för att det är enda chansen att lyckas komma undan smärta/rädslor etc.
Han blev av med smärtan, utbildades, blev trevlig. Tyckte ridning var kul och litade på mig så att han inte blev rädd mer än normalhästen. Men så stod vi i ett stall där man dragit eldråd till hage oskyddat i tramphöjd på insidan av en ridbana. Jag jobbade hästen för hand omedveten om det och han kliver på ståltråden med el som går av och virar sig runt hans bakben. Jag fattade inte vad som skedde när han spunkade till, trode det var ngt flygdjur och stoppade honom. När han står där så rycker han till i kroppen och pulserar typ. Jag ser sen tråden och släpper honom. Han kom loss och skadades inte fysiskt. Efter det aktiverades hans trauman igen. Han åt sämre i flera dagar, körde runt i boxen som en elvisp, fick snudd på panik om jag formgav honom och ställde så som han var då när han fastnade och kunde igen bara braka iväg från ingen varning alls till full explosion. Att bara böja honom i det varvet i skritt kunde leda till livrädd häst. Sambon kom in i vårt liv när hästen var hyfsat utbildad och "normal" och har inte sett hur han var i början. Han blev så ledsen att han ville grina över hur förändrad hästen blev och hur han mådde. Hade det skett med ny människa kunde det ju varit god natt för hästen iom att man inte riktigt vetat historian eller hur man löser det. Och långt från alla orkar, vill eller ska jobba med sådana hästar som inte visar mer signaler innan det smäller så extremt.
 
Whoa, vilken makapär dom har på honom 😲. Munkorg som bitskydd?

Ofattbart att man avlar på så skarpa hästar... För det gick i arv väl? Hur väl dom än må springa, så blir det ju olyckligt för alla inklusive hästen om dom inte trivs med att bli hanterade.

Hästen jag hade som kunde visa aggressivitet var E: Warsteiner. För han handlade det om brist på träning och ramar, och visst påverkade det att han var en Warsteiner-avkomma i vad som kom ut pga bristen på träning... Men det var ju inte ett "lynnesfel". Det var ju i grunden egenskaper som gjorde en del av hans syskon till framgångsrika tävlingshästar.

Egenskaper som gör nordsvenskar till duktiga arbetshästar i skogen, kan också göra dom väldigt svåra som unghästar för "vanligt folk" som saknar rätt kunskap.

Jag tycker helt enkelt att termen "lynnesfel" är helt utdaterad. Den är inkorrekt vetenskapligt. Hästar som är utåtagerande är inte det pga ett mystiskt medfött *fel*. Beteendet skapas av arv+miljö, och människan är en stor del av tamhästens miljö (och smärta kan vara en del av deras interna miljö). Sen så finns det såklart hästar som pga sitt arv och miljö, inte passar in som tamhästar. Och då är det ju ibland så att det inte finns några lämpliga hem för dom längre.

Men i TS fall, så är beskrivningen så luddig att jag inte tycker att vi ska uttala oss om avlivning eller inte. "Går inte att kartlägga" - det är ju helt enkelt inte sant. Alla beteenden går att kartlägga. Man sätter sig ner, och börjar observera och skriva ner när det händer. Om man inte kan analysera det själv sen, så kan man kontakta en etolog. För såna finns numera.
Ja, de ledde honom ofta med två pinnar fastsatta i munkorgen för att han inet skulle nå fram till någon människa och attackera. Han visade inte alltid tells innan det small till. De flesta stöter inte på någon häst under sin livstid som är så pass skadad mentalt och liksom mer liknar rovdjur. Det är så extremt ovanligt. Men många tror att de mött en massa omöjliga och tokiga hästar. Oftast är de helt hanterbara med rätt sätt.

Nu vet vi ju inte hur extrem hästen i TS är. Ja, det är skitbra med utbildning! Men feeling kan man inte läsa sig till. Och hittills vet jag inte om jag stött på någon etolog som har feeling eller träningsrutin nog att jobba med de allra mest extrema. Och de flesta av proffsen, även inom problemlösning kan inte hjälpa sådana hästar.
 
Hur är det med det neurologiska? Halskotpelare osv? Antar att det är kollat annars verkar ju såna problem ofta härröra ditåt.

Det känns som att något allvarligt är fel utan att det krävs egentligen nånting särskilt för att utlösa det. Men ja, jag hade nog hjälpt hästen på det kanske enda sätt jag kan, när allt veterinärt verkar avhandlat.
Det är enormt mycket i tillägg också på denna. Saker som absolut går att jobba med, japp det är också kollat.
Ska ta test för ev fästingsjukdomar som kan gå i skov och göra dem ”knäppa”.
 
Det är enormt mycket i tillägg också på denna. Saker som absolut går att jobba med, japp det är också kollat.
Ska ta test för ev fästingsjukdomar som kan gå i skov och göra dem ”knäppa”.
Krasst så kan det vara ekonomiskt fördelaktigt att fortsätta utreda OM det leder till något fynd. Då ökar dina chanser att få ersättning från försäkringsbolaget. Men det är ju en chansning såklart.
 
Krasst så kan det vara ekonomiskt fördelaktigt att fortsätta utreda OM det leder till något fynd. Då ökar dina chanser att få ersättning från försäkringsbolaget. Men det är ju en chansning såklart.
Där sa du något jag inte tänkt på faktiskt
 
Så fort de hittar något slags fynd som kan förklara beteendet (tex smärta) så räknas det ju inte längre som lynnesfel från försäkringsbolagens perspektiv. Inte säkert att det täcks av försäkringen ändå dock, det beror ju på fynd och vad villkoren säger.
Den verkar vara smärtutredd åt alla håll och kanter. Den kan också vara fin i perioder sen bara händer det. Fästingsjukdomar ska kunna ge dessa symptom sägs det. Det skall tas. Ingen blir gladare än jag om det är något som kan gå att fixa så hästen kan få må bra
 
Sett från ett mentalbeskrivarperspektiv från hundsidan så är det ju jättespännande med påståendet att hästar inte KAN ha lynnesfel. För hundar händer det då och då, helt utan traumatiska upplevelser eller smärta, att de är helt bänga i huvudet. Det kan vara ett så stort mått av rädsla att det inte är försvarbart av djurskyddsskäl att hålla liv i dem, eller ett aggressionspaket som är obalanserat och gör hunden farlig. De här hundarna avlivas oftast. Varför skulle det vara annorlunda för hästar?
 
Sett från ett mentalbeskrivarperspektiv från hundsidan så är det ju jättespännande med påståendet att hästar inte KAN ha lynnesfel. För hundar händer det då och då, helt utan traumatiska upplevelser eller smärta, att de är helt bänga i huvudet. Det kan vara ett så stort mått av rädsla att det inte är försvarbart av djurskyddsskäl att hålla liv i dem, eller ett aggressionspaket som är obalanserat och gör hunden farlig. De här hundarna avlivas oftast. Varför skulle det vara annorlunda för hästar?

Vi har ju betydligt högre krav på hur väl integrerade i samhället hundar ska vara. De ska klara fler situationer än hästar och klara dem bättre. Alla hundar bör ju klara ungefär det som en polishäst klarar i fråga om miljö, medan väldigt få hästar förväntas klara det. Så vi tillåter ju hästen som art betydligt mer utrymme att reagera som man förväntar sig av ett bytesdjur. Medan hos hundar har vi försökt avla bort t.ex de rädslor som en varg skulle uppvisa om den tvingades vandra runt i ett koppel inne i stan.

Så jag tror att det landar i att vi har en mycket snävare ram för vad som är acceptabelt lynne för en tamhund (delvis för att vi har förändrat dem mer än vi har förändrat hästar, delvis för att vi lever närmare dem) och utanför det kallar vi det fel.
 
Vi har ju betydligt högre krav på hur väl integrerade i samhället hundar ska vara. De ska klara fler situationer än hästar och klara dem bättre. Alla hundar bör ju klara ungefär det som en polishäst klarar i fråga om miljö, medan väldigt få hästar förväntas klara det. Så vi tillåter ju hästen som art betydligt mer utrymme att reagera som man förväntar sig av ett bytesdjur. Medan hos hundar har vi försökt avla bort t.ex de rädslor som en varg skulle uppvisa om den tvingades vandra runt i ett koppel inne i stan.

Så jag tror att det landar i att vi har en mycket snävare ram för vad som är acceptabelt lynne för en tamhund (delvis för att vi har förändrat dem mer än vi har förändrat hästar, delvis för att vi lever närmare dem) och utanför det kallar vi det fel.
Intressant analys :)
 
Vi har ju betydligt högre krav på hur väl integrerade i samhället hundar ska vara. De ska klara fler situationer än hästar och klara dem bättre. Alla hundar bör ju klara ungefär det som en polishäst klarar i fråga om miljö, medan väldigt få hästar förväntas klara det. Så vi tillåter ju hästen som art betydligt mer utrymme att reagera som man förväntar sig av ett bytesdjur. Medan hos hundar har vi försökt avla bort t.ex de rädslor som en varg skulle uppvisa om den tvingades vandra runt i ett koppel inne i stan.

Så jag tror att det landar i att vi har en mycket snävare ram för vad som är acceptabelt lynne för en tamhund (delvis för att vi har förändrat dem mer än vi har förändrat hästar, delvis för att vi lever närmare dem) och utanför det kallar vi det fel.
Fast en häst väger ju mer än 10 x en hund och dödar i praktiken betydligt fler människor än hundar. Men frågan är ju egentligen om hästar kan födas med egenskaper som gör dem onormala och farliga, för det kan hundar. Det låter konstigt att en häst alltid har en miljöfaktor bakom ett dåligt beteende.
 
Fast en häst väger ju mer än 10 x en hund och dödar i praktiken betydligt fler människor än hundar. Men frågan är ju egentligen om hästar kan födas med egenskaper som gör dem onormala och farliga, för det kan hundar. Det låter konstigt att en häst alltid har en miljöfaktor bakom ett dåligt beteende.
Fast är det väl ingen som skriver, bara att det är väldigt ovanligt då det är dels ett flyktdjur och dels ett djur som avlats i årtusenden att användas som ridhäst eller för att dra, en häst som inte gick/går hanteras slaktas. Hundar har avlats till jakt, försvar och strid och är ett rovdjur som kan bli farligt i fel händer.

Jag tror inte fler människor dödas av hästar än hundar, var har du fått det ifrån? :confused:
 
Fast en häst väger ju mer än 10 x en hund och dödar i praktiken betydligt fler människor än hundar. Men frågan är ju egentligen om hästar kan födas med egenskaper som gör dem onormala och farliga, för det kan hundar. Det låter konstigt att en häst alltid har en miljöfaktor bakom ett dåligt beteende.

Fast föds hundar verkligen med ett beteende som gör dom onormala för arten hund?

Eller bara dåligt anpassade till ett liv inuti människans hus?

De medfödda "fel" som vi pratar om hos både hund och häst är ju egentligen att de hae lägre genetisk potential för att bli så domesticerade som vi människor föredrar.

Men det är ju inget egentligt fel, ur ett häst- eller hundperspektiv. På många sätt så är det mer "rätt". Dom är mer hundiga hundar, mer hästiga hästar.

Det verkar ha blivit poppis att importera Konik Polski som barnponny - men det kanske inte är så smart, vilket nu syns på Hästnet. Många säljs vidare som svåra, brötiga, envisa, ointresserade av ridbana osv. Det är inte för att det är något fel på dom. Det är för att dom är rätt så nära de utrotade vildhästarna. Dom används bland annat i naturreservat för att bibehålla landskapet, och är den rasen som rekommenderas för betesrestuarering i norra Europa.
 
Fast en häst väger ju mer än 10 x en hund och dödar i praktiken betydligt fler människor än hundar. Men frågan är ju egentligen om hästar kan födas med egenskaper som gör dem onormala och farliga, för det kan hundar. Det låter konstigt att en häst alltid har en miljöfaktor bakom ett dåligt beteende.
Dödar verkligen hästar fler människor än hundar? Och i synnerhet om man räknar bort ridolyckor som inte på något vis kan knytas till eventuell lynnesfel, såsom någon far av pga sin egna dåliga balans eller att hästen halkar eller snubblar.

Det är få hästar som attackerar människor i syfte att skada eller döda, de är flyktdjur och det är inte i deras natur, till skillnad mot hundar som är rovdjur.
 

Liknande trådar

Hästvård Är det någon som haft en häst med liknande skada. Hur gick det i så fall för den och hur lång tid innan den blev bra. Är vår första egna...
Svar
9
· Visningar
1 094
Hästvård Hej! Mitt vuxna islandshäst sto på 12 år har för några månader sedan påvisat ”svaga” bakknän och ”problem” med patellan. Vi har...
Svar
9
· Visningar
574
Senast: tara
·
Hästvård Hej, om ni har sett mitt tidigare inlägg så har min häst Kissing spine. Vi har sedan februari behandlat ryggen två gånger och rehabat...
2
Svar
20
· Visningar
1 792
Senast: QueenLilith
·
Hästvård Hej! Har nyligen köpt en importerat en häst från Irland av ett svenskt säljstall, och det irländska passet ifråga bestämmer hästen som...
2
Svar
21
· Visningar
3 339
Senast: Lobelia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp