Avliva pga lynnesfel?

Vad är det för häst och hur visar sig problemen?
Jag kan skicka PM om du uppriktigt är intresserad.

Nu har ju bukefolket bestämt sig för att såna hästar inte finns. Och att det måste bero på dåliga hästmänniskor eller smärta. Utan att veta ett jota om hästen.
 
"Proffs" är ingen garanti för att hästen får bästa bemötande.
Som sagt är inte ute efter att diskutera Bukes ”tyckande” om såna hästar finns eller inte. Eller om denna är en sån eller inte. Det var inte alls min frågeställning. Utan om möjligheten fanns att ta bort den i värsta fall.
 
Har för mig att alla försäkringsbolag har tagit bort lynesfel från det som går att få ut något från försäkringsbolager. Säkrast är att läsa hur det ser ut där du har din häst försäkrad.

Avliva får du alltid göra, behövs inget tillstånd för det. Finns lagar att följa på hur det ska gå till väga vid avlivning.
 
Vissa travhästar som tex Nevele Pride och Wall Street Banker, borde haft skäl att dömas ut för lynnesfel. Istället inte bara tävlades de utan gick även vidare i aveln. Så jag antar att till en viss del så är det rätt person till rätt häst.
 
Vissa travhästar som tex Nevele Pride och Wall Street Banker, borde haft skäl att dömas ut för lynnesfel. Istället inte bara tävlades de utan gick även vidare i aveln. Så jag antar att till en viss del så är det rätt person till rätt häst.
Det är ju också så att om hästen drar in pengar så kan en person som kan personer som är kunniga nog att undgå skada hantera en riktigt farlig häst och man anser det var ok just pga pengaaspekten.

Den häst jag fick mitt första riktiga hästjobb för stod då hos en av våra genom tiderna bästa internationella travkuskar och hade innan det stått hos en lika erkänd tränare. Men blev förflyttad därifrån när han försökt och nästan lyckats ha ihjäl en man. Hos tränaren jag var hos var stallchefen en av de som anses vara bäst på bökiga hästar. Hästen var den snabbaste de kört. Men han hade inte tävlingsskalle och lallade mest runt på banan i halvfart och drog in till sin försörjning typ. Man försökte få honom att tända till där på samma sätt som i skogen eller under ryttare. Iom att han bara hanterades av extremt duktig man och den hanteringen var mkt minimal så var det värt att hålla hästen vid liv så länge man hoppades att han skulle tända till och visa sin snabbhet.
Morsan till den hästen var väldigt aggressiv. Men man avlade trots att det nedärvdes iom att avkommorna var snabba och ingen var lika farlig som den jag jobbade med.
Inom trav tex så kan det ju gå att köra rätt farliga individer iom att man i hastighet, i tävling mot andra hästar och inte så mycket meckande med övergångar, vändningar, gångartsbyten kan dämpa beteenden som skulle bli mycket farligare och tydligare uppsuttet inom andra inriktningar. Och travhästar hanteras mer ofta av kunniga proffs än tex ridhästar.
Sen måste ju mer än rutin finnas. Man måste ha feeling för de där ytterst, ytterst ovanliga individerna som är så pass extrema. Jag hade ingen rutin eller kunskap när jag började med den hästen. Men jag hade feeling. Hästen lät stallchefen göra det mesta med honom. Men det var liksom med undertryckt vrede/avsky som bara strålade och pös ut ur hästen. Alla andra försökte den döda. Mig med först. Men ett tag senare för mig så var det en häst som ville gosa och tog hand om mig. Folk trodde inte det var sant. Och jag fick jobb där direkt efter 9:an. Stallchefen hade absolut fantastisk feeling. Men hästen valde mig av något skäl.
Eftersom både tränare och stallchef var fantastiska på knepiga hästar hade vi en massa sådana.
Flera kom från olika andra proffstränare där de stressats sönder. En av de största tränarna kallades för "vinna eller försvinna" iom att hästarna pressades så hårt att antingen vann de eller så försvann de pga skador eller så stressades de sönder mentalt. Ofta gick det att köra hästarna. Men det var ju under premisserna att de fick gå friskt frammåt för att inte balla ur. Samma för mig som främst red dem. Man satt upp i stallet och någon öppnade dörrarna och sen bar det av. Försökte man göra annat med dem hade det exploderat mer. Och flera av dem var jättesvåra att hantera öht i övrigt.
 
Vad krävs för att kunna döma ut en häst pga lynnesfel? Går det ens?
Du har redan fått svar på din fråga men lynnesfel som beror på smärta eller tex någon fysisk åkomma är ju en sak, en annan är att det finns helt klart individer som inte har ridbarheten/huvudet för de höga klasserna men är avlad för det och då blir det svårt om de har en skärpa och hamnar hos orutinerade. Dessa hästar behöver ofta en tydlig hästhållning och duktig ryttare men det är få av den kalibern som vill satsa för den kan inte fokusera och prestera i den mån de är ute efter med en häst.
Jag har haft en häst som valsat runt hos olika ägare som inte hade klarat av den. Den blev farlig för den hade lärt sig ett sådant beteende, den var också väldigt känslig och då menar jag oförlåtande för misstag och reaktiv för alla i närhetens energi. Följden kan då bli väldigt komplicerad även om man själv både kan hantera och rida den som i mitt fall så ska den också skos, hanteras av andra i stallet, gå i hage med andra hästar för att må bra och få utlopp för sin energi tex.
För mig blev det ohållbart i längden och jag tog hjälp av olika problemhästexperter och försökte omplacera den hos duktiga men inte ens de var intresserade tyvärr, min veterinär skrev intyg men jag fick ingen ersättning av försäkringsbolaget utan tog bort honom ändå.
Det är lätt att säga och döma och hävda att man ju kan göra si eller så men det är svårt och ångestfyllt när man står där och inte ser någon utväg.
 
Huruvida du får ersättning får du helt enkelt fråga försäkrings bolaget, men det är ju ingen som kan hindra dig från att avliva din häst.

Jag vet inte om jag köper att det finns lynnesfel hos häst, speciellt som det är omöjligt någonsin utesluta smärta. Men vid en viss gräns tror jag inte eg det spelar någon om det är ett "äkta lynnesfel", smärta eller tidigare trauma som spökar.

Står man där med en häst som varken experter, tränare, vet etc inte råder bot på så har man rent krasst en häst som förutom att vara direkt farlig för omgivningen knappast själv mår så bra. Och tja, lyckas man inte lösa situationen så är det ju hundra gånger bättre att avsluta det hela än att häst eller människa skadas allvarligt.

Det är skillnad på om man anser att en häst har "lynnesfel" bara för att den inte går o bruka till det vi vill ha hästen till. Det är en annan situation, om än inte helt lätt den med.
 
Huruvida du får ersättning får du helt enkelt fråga försäkrings bolaget, men det är ju ingen som kan hindra dig från att avliva din häst.

Jag vet inte om jag köper att det finns lynnesfel hos häst, speciellt som det är omöjligt någonsin utesluta smärta. Men vid en viss gräns tror jag inte eg det spelar någon om det är ett "äkta lynnesfel", smärta eller tidigare trauma som spökar.

Står man där med en häst som varken experter, tränare, vet etc inte råder bot på så har man rent krasst en häst som förutom att vara direkt farlig för omgivningen knappast själv mår så bra. Och tja, lyckas man inte lösa situationen så är det ju hundra gånger bättre att avsluta det hela än att häst eller människa skadas allvarligt.

Det är skillnad på om man anser att en häst har "lynnesfel" bara för att den inte går o bruka till det vi vill ha hästen till. Det är en annan situation, om än inte helt lätt den med.
Så tänker jag med, att det kan skapas ”lynnesfel” av tidigare trauma. Hästen kanske inte har ont men något har gått snett.
 
Det finns väl också hjärntumörer som kan skapa konstiga hästar, och är svårt att utreda?
Jag vet en sån som kunde vända på en hand och anfalla. Sista gången flydde personen den attackerades in i en lada och hästen försökte sparka sig in. Den sköts och visade sig sedan ha en hjärntumör.

Jag tycker nog att dt är rätt wällsynt att höra talas om lynnesfel nuförtiden? Att "lynnesfel" var vanligare förr beror nog på att man hade begränsade möjligheter att undersöka och diagnosticera som vi har idag. Hästar som hade smärtor kallades knäppa och sköts.

Men visst är jag övertygad om att det finns hästar som är knäppa och farliga. Precis som det finns sådana hundar.
 
Jag vet en sån som kunde vända på en hand och anfalla. Sista gången flydde personen den attackerades in i en lada och hästen försökte sparka sig in. Den sköts och visade sig sedan ha en hjärntumör.

Jag tycker nog att dt är rätt wällsynt att höra talas om lynnesfel nuförtiden? Att "lynnesfel" var vanligare förr beror nog på att man hade begränsade möjligheter att undersöka och diagnosticera som vi har idag. Hästar som hade smärtor kallades knäppa och sköts.

Men visst är jag övertygad om att det finns hästar som är knäppa och farliga. Precis som det finns sådana hundar.
Precis. Visst finns det individer av alla sorters raser, hästar, katter, kaniner, åsnor, hundar, människor osv. osv. som det är medfött fel med precis som det kan bli fel på andra ställen i kroppen så kan det såklart bli fel även i hjärnan. Däremot är den vanligaste orsaken till att en häst får problem inte hästen i sig utan människorna runt hen.
 
Jag tror det största problemet i att försöka få häst utdömd för "lynnesfel" eller dyl. Ligger i att försäkringsbolagen har den typer av diagnoser som undantag från att betala ut ersättning för. Så även om man får det diagnosticerat så är det inget försäkringsbolagen ersätter för.

Det är iaf så på hund och katt.
 
Så tänker jag med, att det kan skapas ”lynnesfel” av tidigare trauma. Hästen kanske inte har ont men något har gått snett.
De flesta knepiga hästar upplever jag att man kan hitta triggers hos som kan ge en fingervisning om vad som hänt. Speciellt ihop med lite lös historia om hästen.

En hel del importer från brutalare länder kan ha liknande triggers i olika lägen av ridning, hantering etc.
Vissa hästar som åkt runt bland proffstränare och veterinärer här har varit så enkelt att lösa som att rida den med andra tygelhjälper IOM att de får panik när man håller för mkt i yttertygeln. De är ridna med andra hjälper och ballar ur när man ber den om motstridiga saker.

Många löphästar har extrema stressreaktioner som också kan vara kopplade till smärta.

Jag inser i dag hur många problemhästar jag jobbar med som har haft bettproblematik. Klart de sticker, reser sig, försöker hiva av folk när de har så ont i mun, käke, nacke av det. Och det har inga veterinärer hittat då.
Än i dag möter jag MÅNGA hästar med bettfel och extremt smärta.

Förr var man ju också mer noga med att avla på gott om utrymme mellan ganash och halskotpelare. Det är rätt många som inte har i närheten av tre fingrars bredd där och får väldigt ont när nerver där kläms. De anses också främst vara knäppa IOM att folk inte riktigt tänker på det alltid, inte ens rutinerade proffs.

Det finns SÅ mkt som kan stöka till det utan att hästen är ”född med lynnesfel”. Så där håller jag med helt.
 
De flesta knepiga hästar upplever jag att man kan hitta triggers hos som kan ge en fingervisning om vad som hänt. Speciellt ihop med lite lös historia om hästen.

En hel del importer från brutalare länder kan ha liknande triggers i olika lägen av ridning, hantering etc.
Vissa hästar som åkt runt bland proffstränare och veterinärer här har varit så enkelt att lösa som att rida den med andra tygelhjälper IOM att de får panik när man håller för mkt i yttertygeln. De är ridna med andra hjälper och ballar ur när man ber den om motstridiga saker.

Många löphästar har extrema stressreaktioner som också kan vara kopplade till smärta.

Jag inser i dag hur många problemhästar jag jobbar med som har haft bettproblematik. Klart de sticker, reser sig, försöker hiva av folk när de har så ont i mun, käke, nacke av det. Och det har inga veterinärer hittat då.
Än i dag möter jag MÅNGA hästar med bettfel och extremt smärta.

Förr var man ju också mer noga med att avla på gott om utrymme mellan ganash och halskotpelare. Det är rätt många som inte har i närheten av tre fingrars bredd där och får väldigt ont när nerver där kläms. De anses också främst vara knäppa IOM att folk inte riktigt tänker på det alltid, inte ens rutinerade proffs.

Det finns SÅ mkt som kan stöka till det utan att hästen är ”född med lynnesfel”. Så där håller jag med helt.
Sambon jobbade på K1 flera år, åtminstone en av de äldre skimlarna (kan vara fler men som jag vet om) har antingen innan den kom till K1 eller tidigt i sin vistelse där fått rejält med stryk, sambon har för mig att det var av nån okunnig värnpliktig. Den tål inte manliga soldater i fältmössa (keps) och kan bli rätt så aggressiv mot dem, men alla kvinnliga går bra. Gissar på att det är ett typiskt sånt case som hade kunnat viftats bort som ”lynnesfel” men det finns en anledning till beteendet. Den gick i pension och hamnade hos en av de kvinnliga hästskötarna, tack och lov.
 
Du har redan fått svar på din fråga men lynnesfel som beror på smärta eller tex någon fysisk åkomma är ju en sak, en annan är att det finns helt klart individer som inte har ridbarheten/huvudet för de höga klasserna men är avlad för det och då blir det svårt om de har en skärpa och hamnar hos orutinerade. Dessa hästar behöver ofta en tydlig hästhållning och duktig ryttare men det är få av den kalibern som vill satsa för den kan inte fokusera och prestera i den mån de är ute efter med en häst.
Jag har haft en häst som valsat runt hos olika ägare som inte hade klarat av den. Den blev farlig för den hade lärt sig ett sådant beteende, den var också väldigt känslig och då menar jag oförlåtande för misstag och reaktiv för alla i närhetens energi. Följden kan då bli väldigt komplicerad även om man själv både kan hantera och rida den som i mitt fall så ska den också skos, hanteras av andra i stallet, gå i hage med andra hästar för att må bra och få utlopp för sin energi tex.
För mig blev det ohållbart i längden och jag tog hjälp av olika problemhästexperter och försökte omplacera den hos duktiga men inte ens de var intresserade tyvärr, min veterinär skrev intyg men jag fick ingen ersättning av försäkringsbolaget utan tog bort honom ändå.
Det är lätt att säga och döma och hävda att man ju kan göra si eller så men det är svårt och ångestfyllt när man står där och inte ser någon utväg.
Den påminner lite om din häst. Dock har även proffsen gått bet med stora skador som följd. Betendet går inte heller att kartlägga eller se varför det uppstår. Den är inte skrämd, pressad eller annat utan lugn som en kossa tills det smäller till. På ett då riktigt farligt sätt. Kollad högt och lågt, röntgad och klämd på åt alla håll. Verkar gå i skov och hästen har blivit en vandringspokal. Jag köpte den nyss som nervös och skulle börja om med den, nervös är den förvisso också men detta är något annat. Tyvärr sa fd ägaren att betendet inte funnits på många år men med lite efterforskning så jo visst har det funnits med stora skador på ägare som följd. Detta visste fd ägaren om men sa inget om detta.
Även proffsen säger att det betendet hästen har är något de aldrig sett förut och det kommer från personer som rider in/rider till och tävlar höga klasser (räknas säkert ändå inte som tillräckligt kunniga för ”bukeproffsen” dock).
Hur som helst står jag med en häst minst 2 fd ägare varnar mig att ens sätta mig upp på ”den är farlig på riktigt”.

Jag kommer inte att reda upp den själv, skicka iväg den är inget alternativ.
Då återstår att antingen kasta ut den på marknaden igen för 7:e hemmet på ett par år, avliva eller behålla dom titt och klapphäst (något jag inte alls är intresserad av då jag letade häst för träning och tävling så småningom).

Jag är inne på antingen nåt neurologiskt, nån fästningsjukdom eller dyl.
 
Den påminner lite om din häst. Dock har även proffsen gått bet med stora skador som följd. Betendet går inte heller att kartlägga eller se varför det uppstår. Den är inte skrämd, pressad eller annat utan lugn som en kossa tills det smäller till. På ett då riktigt farligt sätt. Kollad högt och lågt, röntgad och klämd på åt alla håll. Verkar gå i skov och hästen har blivit en vandringspokal. Jag köpte den nyss som nervös och skulle börja om med den, nervös är den förvisso också men detta är något annat. Tyvärr sa fd ägaren att betendet inte funnits på många år men med lite efterforskning så jo visst har det funnits med stora skador på ägare som följd. Detta visste fd ägaren om men sa inget om detta.
Även proffsen säger att det betendet hästen har är något de aldrig sett förut och det kommer från personer som rider in/rider till och tävlar höga klasser (räknas säkert ändå inte som tillräckligt kunniga för ”bukeproffsen” dock).
Hur som helst står jag med en häst minst 2 fd ägare varnar mig att ens sätta mig upp på ”den är farlig på riktigt”.

Jag kommer inte att reda upp den själv, skicka iväg den är inget alternativ.
Då återstår att antingen kasta ut den på marknaden igen för 7:e hemmet på ett par år, avliva eller behålla dom titt och klapphäst (något jag inte alls är intresserad av då jag letade häst för träning och tävling så småningom).

Jag är inne på antingen nåt neurologiskt, nån fästningsjukdom eller dyl.

I vilken situation "smäller det till"? Dvs, när växlar hästen från kolugn till aggressiv?

Är hen normal i hagen och flocken, men aggression kommer i.... Hanteringen? Ridningen?

Det är fullt möjligt att du kan hitta ett bra hem åt hen, om du lägger ut en ärlig annons och ärligt pris, enbart till sällskap, och noga väljer köpare.
 
I vilken situation "smäller det till"? Dvs, när växlar hästen från kolugn till aggressiv?

Är hen normal i hagen och flocken, men aggression kommer i.... Hanteringen? Ridningen?

Det är fullt möjligt att du kan hitta ett bra hem åt hen, om du lägger ut en ärlig annons och ärligt pris, enbart till sällskap, och noga väljer köpare.
I dessa tider köper nog ingen en potentiellt farlig häst att ha som sällskap, om någonsin. Som sällskap vill nog de flesta ha något mindre som inte kostar så mycket i foder och som är snäll att hantera.
 
I dessa tider köper nog ingen en potentiellt farlig häst att ha som sällskap, om någonsin. Som sällskap vill nog de flesta ha något mindre som inte kostar så mycket i foder och som är snäll att hantera.

Vi vet ju rätt lite om vad det är för häst, och hur "det farliga" yttrar sig. Jag har självt ägt två "potentiellt farliga hästar", och haft två som inhyrda. Det har varit smärta och "skit bakom spakarna" som lett till beteendena för alla fyra. Och de var inte farliga i rätt sammanhang, dvs med rätt personer. En av mina sålde jag till helt rätt person efter 2 års träning, och dom fick ett fantastiskt och glädjefyllt (och inte farofyllt) liv tillsammans.

Eftersom TS skrev att hon inte vill ha kvar hästen som "klapphäst" så tolkar jag det som att det här inte är en farlig häst generellt, utan som att hästen verkligen inte vill (av olika anledningar) göra det som begärs, och då kommer "det farliga" fram.

Om man har kunskap och jämnmod nog att hantera hästar som säger NEJ högt och tydligt så är inte såna hästar farliga. Dom behöver bara hjälp.

Så innan vi vet vad det egentligen rör sig om, så är det lite väl magstarkt (för mig iaf) att snacka om att avliva en fysiskt frisk häst.
 

Liknande trådar

Hästvård Är det någon som haft en häst med liknande skada. Hur gick det i så fall för den och hur lång tid innan den blev bra. Är vår första egna...
Svar
9
· Visningar
1 093
Hästvård Hej! Mitt vuxna islandshäst sto på 12 år har för några månader sedan påvisat ”svaga” bakknän och ”problem” med patellan. Vi har...
Svar
9
· Visningar
574
Senast: tara
·
Hästvård Hej, om ni har sett mitt tidigare inlägg så har min häst Kissing spine. Vi har sedan februari behandlat ryggen två gånger och rehabat...
2
Svar
20
· Visningar
1 792
Senast: QueenLilith
·
Hästvård Hej! Har nyligen köpt en importerat en häst från Irland av ett svenskt säljstall, och det irländska passet ifråga bestämmer hästen som...
2
Svar
21
· Visningar
3 339
Senast: Lobelia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp