Sv: Avliva eller ge bort! Hjälp!
Jag tycker nog att mina 'dumma' råd är betydligt bättre än de råd de flesta i denna tråd ger.
Jag hoppas verkligen inte att denna tråd är representativ för hur hästägare tänker. Är den det skulle jag nog aldrig våga sälja en häst. Det verkar ju som att de flesta anser att så fort hästen blir ett problem så löser man problemet genom att döda hästen trots att hästen är frisk.
För att inte bli alltför deprimerad så intalar jag mig att de flesta som postar i denna och liknande trådar är sådana som har dåligt samvete för att de dödat sina fullt friska hästar av bekvämlighetsskäl och av den anledningen måste propagera att andra ska göra samma sak.
Min häst är en travare som fyller 18 år om några dagar. Hon har startat ett antal gånger i sitt liv och har gått hos proffstränare. Vad som fick henne att sluta på travet vet jag inte då jag bara haft henne i 5 år typ. Hon är dock en travare med allt vad det innebär, världens lugnaste häst på skogsridningarna och från marken men något stressad i ridhus. Inte så att ingen vill rida henne, men inte perfekt. Hon har flyttat runt en del gissar jag och efter vår historia ihop med dum fodervärd som sålde henne och sedan att jag fick tillbaka henne av de som köpte henne, så känner jag att jag tänker inte riskera hennes välmående pga att hon ju kanske kan glädja någon annan sina sista år.
Eftersom hon inte är försäkrad så beslutade jag istället mig för att om någon händer henne som kostar mer än några tusen att lösa, så får hon vila för gott. Jag anser inte att det är fel att göra så. Hästen har haft det bra de senaste 5 åren och så länge hon håller sig frisk så kommer hon få vara kvar. Under den här tiden som varit har hon haft kolik tre gånger, bara en som veterinären fick rycka ut och det gick på 2000 kr. En något allvarligare kolik, som skulle sluta på 4-5000 (vilket i sig inte alls behöver vara allvarligt...) så får hon avlivas. Likadant med skador....
Hon är en frisk häst, aldrig varit halt, aldrig behövt veterinär för något annat än en liten kolik. Jag köpte henne för 3000 inklusive all utrustning som bara den var värd 3000 kr. Jag köpte henne mer eller mindre osedd som sällskap till en annan häst och med vetskapen om att hon hade kronisk bronkit. Den kroniska bronkiten som enligt ägarna gjorde att hon inte kunde stå i stall, har jag inte sett röken av ALLS någon gång. Skrev på ett kontrakt om att jag visste om hennes sjukdom och att ägarna inte ville ha tillbaka henne vad som än hände.... Med andra ord, de struntade i att kolla mig som köpare, de struntade i var hon hamnade, bara de blev av med henne.
Jag anser mig ha gjort ett kap, en perfekt häst för mig och jag älskar henne. Men hon är en travare som snart faktiskt räknas som gammal och hon förtjänar inte att riskera att hamna i misär eller på nån hemsk transport till slakt. Hon lämnar inte mig som ägare, någonsin mer. Skulle min ekonomi sätta stopp så får hon somna in. Aldrig jag riskera hennes välmående. En död häst lider inte. Det är det humanaste man kan göra för en häst. För ett djur. Den här egoismen som finns bland vissa djurägare är fruktansvärd!!
Vem fasiken vill ha en gammal travare till ingen nytta?? Sällskap säger du kanske. Jomen visst, finns det inte mängder med små shettisar som inte äter så mycket och inte har så dyr försäkring??? Och vem vill ha en gammal nordis som är över 20 år, som kanske inom några år måste avlivas pga ålder ändå, med tanke också på hur mycket en sådan häst äter???
Hade jag haft råd hade jag tagit emot gamla hästar så att de kunde gå och njuta av livet de sista åren, haft det bra och fått den vård som de behöver. Men verkligheten ser inte ut så, jag har inte häst för hästens skull egentligen, jag har häst för min skull. Dessutom tål det att funderas på, vill man verkligen låta en gammal häst flytta ens en gång till sina sista år kvar?
Hur svårt det än är borde TSs föräldrars häst få vila in på betet.