Avla på underbett?

[ajdidodii]

En tik född i en kull där 2/4 valpar fick underbett. Underbett är inte vanligt i rasen och i moderns linjer har detta inte skett förr. Tiken i fråga har ett bra temperament, b-höfter och god exteriör bortsett från underbettet. Hon är av relativt ovanliga linjer i en numerärt liten ras där det behöver födas fler valpar.

Hur skulle ni tänka? Är det risk att börja avla in ett problem som inte funnits i rasen innan eller att selektera för hårt när man tänker att underbettet är helt kvalificerande?

Eventuell hane skulle väljas ut i samråd med uppfödarmentor, hundens uppfödare och avelsråd.

 

[jerseyko]

Jag har själv hundar av en ras med trång avelsbas. Men jag skulle inte fortsätta avla på tiken.

Jag har köpt 3 hundar (olika raser) som haft olika defekter som gjort att jag inte tänker använda de i avel. Bettfel. dålig exteriör och hd. Har blivit erbjuden en ny valp av samtliga uppfödare.

 

[dobbis]

Aldrig!

 

[WildWilma]

Det kan vara värt att prova och sen utvärdera vad tiken lämnar. Underbett bör ju inte så länge det är lindrig påverka livskvalitén hos valparna. Just utseendemässiga fel är ju lätta att upptäcka och sortera bort till skillnad från recessiva sjukdomar som snabbt kan spridas i en ras men liten avelsbas.

Allra bäst är ju att istället använda ett av syskonen utan underbett men det säkert inte möjligt.

 

[lady_vip]

Avla isåfall på ett av syskonen som inte fick bettfel.

 

[Raderad medlem 94602]

Nej. Inte avla vidare.
Tror inte på att man räddar raser med liten avelsbas med att sänka kraven på avelsdjuren.

 

[LaMagia]

Jag hade en gång en inköpt hane som fick underbett i samband med tandömsning. Han växte upp till en snygg, frisk och trevlig hane, så jag funderade över om jag skulle våga att prova att ta en kull efter honom. Jag skulle då sälja valparna med fullständiga garantier gällande underbett och de skulle bara säljas som sällskapshundar. Jag pratade med rasfolk, både inom och utom Sverige och svaren var väl att visst kunde jag prova, men att jag måste vara vaksam på bettet i kommande generationer.
Jag valde ändå att inte göra parningen. Jag var ganska säker på att det skulle bli en jättebra kull, men jag kunde inte se anledningen till att föda upp en kull där valparna troligen skulle bli både snygga, friska och trevliga när jag ändå inte skulle våga sälja någon av dem till folk som var avels- eller utställningsintresserade...
Underbett är ett allvarligare fel än överbett (saxbett är ju egentligen en form av överbett, medan underbett innebär ett mer omfattande fel), så jag skulle inte riskera att avla in det i mina linjer och har man dessutom en ras med liten avelsbas, så kan det ju få allvarliga följder som man får in bettfelsproblem.

 

[ajdidodii]

Aldrig!

Motivera gärna.

---
De flesta verkar hålla med mig om att tiken inte ska gå i avel. Anledningen till tråden är att det har varit mycket diskussioner i rasen om att det föds för få valpar och lite "alla behövs", ur perspektivet genetisk mångfald.
Därför började jag fundera på vad som är att se till helheten, att tänka att man inte vill avla in en defekt i rasen eller att hålla en i övrigt frisk och sund tik från aveln (med aveln i det här fallet menar jag EN kull valpar).

 

[dobbis]

Motivera gärna.

---
De flesta verkar hålla med mig om att tiken inte ska gå i avel. Anledningen till tråden är att det har varit mycket diskussioner i rasen om att det föds för få valpar och lite "alla behövs", ur perspektivet genetisk mångfald.
Därför började jag fundera på vad som är att se till helheten, att tänka att man inte vill avla in en defekt i rasen eller att hålla en i övrigt frisk och sund tik från aveln (med aveln i det här fallet menar jag EN kull valpar).

Aldrig av den enkla anledningen att bettfel har en tendens att sprida sig i leden ,känns som det kan ligga latent o sen poppa upp senare i ledet.

Och nu känner jag lite att jag kastar sten i glashus då jag avlar på underbetts tikar o hanar ,fast dom ska ha det bettet.

 

[ajdidodii]

Aldrig av den enkla anledningen att bettfel har en tendens att sprida sig i leden ,känns som det kan ligga latent o sen poppa upp senare i ledet.

Och nu känner jag lite att jag kastar sten i glashus då jag avlar på underbetts tikar o hanar ,fast dom ska ha det bettet.

Kasta på du, jag är inte träffad (än). Det är just den tanken jag haft, att fortsätta avla på tiken skulle skapa ett problem som inte funnits förr.

 

[Jenka]

Av ren nyfikenhet, var drar ni gränsen för "för stora" bettfel?

 

[Milosari]

Det kan vara värt att prova och sen utvärdera vad tiken lämnar. Underbett bör ju inte så länge det är lindrig påverka livskvalitén hos valparna. Just utseendemässiga fel är ju lätta att upptäcka och sortera bort till skillnad från recessiva sjukdomar som snabbt kan spridas i en ras men liten avelsbas.

Allra bäst är ju att istället använda ett av syskonen utan underbett men det säkert inte möjligt.

Jag tycker som du. Hellre små skavanker än onödigt smal avelsbas. Och hellre skavanker som inte påverkar hundens välmående än sådana som kan göra det (sjukdomar, HD, mentala problem, ej korrekta vinklar etc). I den bästa av världar är det bara perfekta hundar som går i avel men i verkligheten får man kanske tumma lite på de här principerna och välja det minst dåliga alternativet.

 

[dobbis]

Av ren nyfikenhet, var drar ni gränsen för "för stora" bettfel?

Vid bettet följer inte gällande rasstandard

 

[jerseyko]

De flesta verkar hålla med mig om att tiken inte ska gå i avel. Anledningen till tråden är att det har varit mycket diskussioner i rasen om att det föds för få valpar och lite "alla behövs", ur perspektivet genetisk mångfald.
Därför började jag fundera på vad som är att se till helheten, att tänka att man inte vill avla in en defekt i rasen eller att hålla en i övrigt frisk och sund tik från aveln (med aveln i det här fallet menar jag EN kull valpar).

Hellre för få valpar som håller standarden än många valpar och mycket skräp!
Parar du 2 individer som håller högsta standard, tiken får 6 valpar, så räkna inte med att mer än 2 kommer hålla lika eller högre standard än föräldrarna och i sin tur kan föra det vidare.

 

[Raderad medlem 94602]

All avel bör inrikta sig på att höja el som sämst hålla sig till nuvarande standard.
Finns det någon ras som räddats från dålig hälsa el smal avelsbas genom sänkta krav?
En ras där undermåliga individer behövs för att hålla rasen vid liv är redan illa ute.
Finns det verkligen "småfel" som är ok? Hur många olika småfel får en hund ha innan det isf blir oseriöst?

 

[WildWilma]

All avel bör inrikta sig på att höja el som sämst hålla sig till nuvarande standard.
Finns det någon ras som räddats från dålig hälsa el smal avelsbas genom sänkta krav?
En ras där undermåliga individer behövs för att hålla rasen vid liv är redan illa ute.
Finns det verkligen "småfel" som är ok? Hur många olika småfel får en hund ha innan det isf blir oseriöst?

Ja det finns raser där i princip alla individer går i avel i försök att rädda populationen, om det lyckas visar sig väl först när de är uppe i en stabil population.

MÅNGA raser är riktigt illa ute gällande avelsbasen. I vissa framförallt svenska raser går det inte ens att hitta avelsmaterial i utlandet utan det som finns här är det enda.

Jag skulle vilja ställa en motfråga, hur många raser kommer utrotas för att man bara avlar på vad man anser vara de "bästa" individerna? Gärna matadoravel på dessa upprepande och mycket lika parningar i stor utsträckning osv också...

Superbra artikel om populationsgenetik LÄNK

 

[Kilauea]

Nej skulle inte avla på den tiken.
Vet en uppfödare inom en av mina raser som avlat på en hund med ED1, med motiveringen att SKKs avläsare (?) sagt att det inte är nån risk då det så sällan förekommer i rasen, trots att denna ED ej var orsakad av trauma som jag förstått. Jag ser det däremot som risk att föra in ett problem.

 

[Raderad medlem 94602]

Ja det finns raser där i princip alla individer går i avel i försök att rädda populationen, om det lyckas visar sig väl först när de är uppe i en stabil population.

MÅNGA raser är riktigt illa ute gällande avelsbasen. I vissa framförallt svenska raser går det inte ens att hitta avelsmaterial i utlandet utan det som finns här är det enda.

Jag skulle vilja ställa en motfråga, hur många raser kommer utrotas för att man bara avlar på vad man anser vara de "bästa" individerna? Gärna matadoravel på dessa upprepande och mycket lika parningar i stor utsträckning osv också...

Superbra artikel om populationsgenetik LÄNK

Det är alltså viktagare att en ras finns men med ökade sjukdomar/brister än att låta den dö ut?
Personligen har jag inga problem med att en del raser riskerar att försvinna/utrotas.
Ser hellre att man isf försöker bevara rasen liknande sitt ursprung men med hjälp av helt friska/felfria hundar av annan ras.

 

[WildWilma]

Det är alltså viktagare att en ras finns men med ökade sjukdomar/brister än att låta den dö ut?
Personligen har jag inga problem med att en del raser riskerar att försvinna/utrotas.
Ser hellre att man isf försöker bevara rasen liknande sitt ursprung men med hjälp av helt friska/felfria hundar av annan ras.

För min del gör det ju inget om många raser försvinner men självklart är de som är engagerade i denna ras intresserade av att den ska finnas kvar och då måste de agera och det finns flera sätt att göra det på och med största sannolikhet krävs det att alla metoder används för att man ska lyckas om det gått långt.

Oavsett om men medvetet eller omedvetet avlar på individer med defekter så kommer sjukdomsanlagen att öka i en population när avelsbasen blir kritiskt liten för då kommer inaveln att bli hög. Att då utesluta en hund på grund av en exteriör detalj som ej påverkar hundens livskvalitet när den hundens gener bidrar till en ökad genetisk variation/minskad inavel har jag svårt att motivera. Att denna hund används behöver inte alls betyda att bristerna totalt sett ökar i rasen, andra vanliga brister kanske istället minskar.

Man ska ha helt klart för sig att det inte finns en enda felfri hund, en del fel syns och andra gör det inte. Jag är betydligt mer oroad över de som inte syns för där är risken att de hinner spridas mycket i rasen innan de upptäcks vilken gör det mycket svårt att bli av med eller minska frekvensen.

Läs gärna artikeln, det är verkligen superbra.

 

[utte]

Det är alltså viktagare att en ras finns men med ökade sjukdomar/brister än att låta den dö ut?
Personligen har jag inga problem med att en del raser riskerar att försvinna/utrotas.
Ser hellre att man isf försöker bevara rasen liknande sitt ursprung men med hjälp av helt friska/felfria hundar av annan ras.

Fast det handlar inte om att tillåta sjuka hundar i avel utan att även använda dem som inte är exteriöra topphundar. De som inte kan bli champions men ändå är rastypiska. De som har det som många skulle kalla exteriöra "brister". Kanske aningen för mycket färg, en svans som inte ligger precis på centimetern som rasstandarden föreskriver, som kanske har aningens för raka vinklar etc etc. Jag tycker att användandet av sådana hundar ofta sågas med motiveringen att endast de bästa ska användas. Helt fel tänkt om man ska tänka genetisk bredd vilket jag tror att vi måste i de flesta raser faktiskt.

Det skrevs ju t ex för ett tag sedan i någon tråd om att använda dalmatiner med plättar för att bredda avelsbasen. Ett utmärkt exempel på vad jag menar.