Avla på underbett?

[Raderad medlem 94602]

För min del gör det ju inget om många raser försvinner men självklart är de som är engagerade i denna ras intresserade av att den ska finnas kvar och då måste de agera och det finns flera sätt att göra det på och med största sannolikhet krävs det att alla metoder används för att man ska lyckas om det gått långt.

Oavsett om men medvetet eller omedvetet avlar på individer med defekter så kommer sjukdomsanlagen att öka i en population när avelsbasen blir kritiskt liten för då kommer inaveln att bli hög. Att då utesluta en hund på grund av en exteriör detalj som ej påverkar hundens livskvalitet när den hundens gener bidrar till en ökad genetisk variation/minskad inavel har jag svårt att motivera. Att denna hund används behöver inte alls betyda att bristerna totalt sett ökar i rasen, andra vanliga brister kanske istället minskar.

Man ska ha helt klart för sig att det inte finns en enda felfri hund, en del fel syns och andra gör det inte. Jag är betydligt mer oroad över de som inte syns för där är risken att de hinner spridas mycket i rasen innan de upptäcks vilken gör det mycket svårt att bli av med eller minska frekvensen.

Läs gärna artikeln, det är verkligen superbra.

Ja, länken är bra och till viss del håller jag med, men inte om bett. Jag tycker att börja pruta på bett är en riskabel väg att gå mot grövre bettfel som är problematiska för hundarna. Vi har ju sett i hur många raser som hellst där gränserna flyttas och flyttas tills problemen är utbredda och normaliserade. Så just bett tycker jag inte går att jämställa med färgfel som @utte tar upp.
Att förkasta exteriört sunda och friska hundar pga färgfel eller ett orest öra ex det tycker jag är vansinnigt.

 

[WildWilma]

Ja, länken är bra och till viss del håller jag med, men inte om bett. Jag tycker att börja pruta på bett är en riskabel väg att gå mot grövre bettfel som är problematiska för hundarna. Vi har ju sett i hur många raser som hellst där gränserna flyttas och flyttas tills problemen är utbredda och normaliserade. Så just bett tycker jag inte går att jämställa med färgfel som @utte tar upp.
Att förkasta exteriört sunda och friska hundar pga färgfel eller ett orest öra ex det tycker jag är vansinnigt.

Fast det var inte så jag skrev i mitt första inlägg. Utan att man kunde ta en kull och sen utvärdera resultatet. Är resultatet inte önskvärt så är det ju bara att avstå att ta fler kullar på den tiken och även avkommorna.

I detta fall har RASEN troligtvis inget att förlora på att det tas en kull på denna tik så länge det sker med eftertanke och insikt om att det kan hända att resultatet inte blir önskvärt och att vidare avel då kanske inte är att rekommendera. För populationen blir det då exakt samma effekt som om tiken inte får någon kull alls. Det bästa som han hända är att resultatet blir bra trots tikens bettfel och att den genetiska bredden i rasen blir bättre och att rasen på det stora hela då blir friskare!

Avlar man vidare på hundar med underbett så kan det säkert till slut bli allvarliga fel men sannolikheten att någon skulle göra så medvetet känns osannolikt.

Det är mycket utmanande att byta perspektiv från individ till population när man diskuterar avel!

 

[ajdidodii]

All avel bör inrikta sig på att höja el som sämst hålla sig till nuvarande standard.
Finns det någon ras som räddats från dålig hälsa el smal avelsbas genom sänkta krav?
En ras där undermåliga individer behövs för att hålla rasen vid liv är redan illa ute.
Finns det verkligen "småfel" som är ok? Hur många olika småfel får en hund ha innan det isf blir oseriöst?

Det är precis det som är frågan. Inte heller en lätt sådan, med tanke på hur mycket det debatteras bland andra som har mer kunskap och erfarenhet än jag har.

Fast det var inte så jag skrev i mitt första inlägg. Utan att man kunde ta en kull och sen utvärdera resultatet. Är resultatet inte önskvärt så är det ju bara att avstå att ta fler kullar på den tiken och även avkommorna.

I detta fall har RASEN troligtvis inget att förlora på att det tas en kull på denna tik så länge det sker med eftertanke och insikt om att det kan hända att resultatet inte blir önskvärt och att vidare avel då kanske inte är att rekommendera. För populationen blir det då exakt samma effekt som om tiken inte får någon kull alls. Det bästa som han hända är att resultatet blir bra trots tikens bettfel och att den genetiska bredden i rasen blir bättre och att rasen på det stora hela då blir friskare!

Avlar man vidare på hundar med underbett så kan det säkert till slut bli allvarliga fel men sannolikheten att någon skulle göra så medvetet känns osannolikt.

Det är mycket utmanande att byta perspektiv från individ till population när man diskuterar avel!

Det där är väldigt mycket "spot on" vad som rör sig i mitt huvud. Ser jag verkligen helheten när jag tycker att tiken inte bör gå i avel eller ser jag helheten när jag tycker att tiken bör gå u avel?

 

[Raderad medlem 94602]

Fast det var inte så jag skrev i mitt första inlägg. Utan att man kunde ta en kull och sen utvärdera resultatet. Är resultatet inte önskvärt så är det ju bara att avstå att ta fler kullar på den tiken och även avkommorna.

I detta fall har RASEN troligtvis inget att förlora på att det tas en kull på denna tik så länge det sker med eftertanke och insikt om att det kan hända att resultatet inte blir önskvärt och att vidare avel då kanske inte är att rekommendera. För populationen blir det då exakt samma effekt som om tiken inte får någon kull alls. Det bästa som han hända är att resultatet blir bra trots tikens bettfel och att den genetiska bredden i rasen blir bättre och att rasen på det stora hela då blir friskare!

Avlar man vidare på hundar med underbett så kan det säkert till slut bli allvarliga fel men sannolikheten att någon skulle göra så medvetet känns osannolikt.

Det är mycket utmanande att byta perspektiv från individ till population när man diskuterar avel!

Jag kan ju bara svara utifrån mig hur jag tänker angående avel och vilket ansvar jag vill bära och då hade jag inte avlat på ett bettfel. @dobbis förklarade bra i tidigare inlägg om hur arv i bett kan slå. Även @LaMagia tyckte jag skrev klokt om bett. Därav min åsikt i just bett.

 

[dobbis]

Fast det var inte så jag skrev i mitt första inlägg. Utan att man kunde ta en kull och sen utvärdera resultatet. Är resultatet inte önskvärt så är det ju bara att avstå att ta fler kullar på den tiken och även avkommorna.

Fast det är för svårt att kontrollera att inte avkommorna går i avel för som uppfödare så avlar man för försäljning och man kan inte tvinga/hota/avtala bort att inte köpare eller om hunden omplaceras avlas på.

 

[Raderad medlem 94602]

Fast det är för svårt att kontrollera att inte avkommorna går i avel för som uppfödare så avlar man för försäljning och man kan inte tvinga/hota/avtala bort att inte köpare eller om hunden omplaceras avlas på.

Jag tänker också att det kan se riktigt fint ut i första ledet och sen slå till ordentligt i nästa. Speciellt om man har råkat para med ännu en anlagsbärare.

 

[jerseyko]

Finns väl en anledning till att många hundar ser ut som de gör idag när man ser på bilder som cirkulerar ibland på "då och nu".

 

[hastflicka]

Jag tänker också att det kan se riktigt fint ut i första ledet och sen slå till ordentligt i nästa. Speciellt om man har råkat para med ännu en anlagsbärare.

Min lillhund, en rottis av fantastiska linjer dar bade foraldra djur, mor och far foraldrar och deras syskon var nast intill perfecta (sa perfecta man kan forvanta sig) och fria fran just underbett. Dar en avkomma efter mamman (kull syster till min Miss Mandy) i tidigare kull hade underbett ... Nu ny hane till kullen och anda fick Diva bade ett underbett och ar super liten, i en linje dar alla andra ar lite over medel i storlek
Antingen hade bada hanarna ocksa anlag for underbett ... eller sa slog mamman's anlag bara igenom extra hart ... och formodligen hade pappan nagot anlag for att vara liten nagonstans. (Hon ar varlden's haftigaste sport hund ... otroligt atletisk och smidig, sa det ar verkligen "no regrets" att hon inte ar en "perfect rottis".)

Bottom line ... jag tror inte pa att avla pa anlag som man inte vill ha i rasen. Titta bara pa hur mycket problem man har med epilepsy hos rottweilers i Sverige, men inte alls i rasen har i USA.

 

[WildWilma]

Fast om man i alla raser alltid utesluter alla hundar med små "defekter" eller som är släkt till hundar med defekter. Blir det några kvar i en mycket liten ras????

Det är bättre att ha en viss acceptans men se till att INGEN linje blir dominerande genom matadoravel mm. För när det visar sig att den linjen har allvarliga fel då är det mycket illa ute med hela rasen.

Hellre några få individer som drabbas än halva rasen! Om i detta fall pratar vi om ett fel som för hunden är av mycket liten betydelse! Sen kan det ju självklart vara klokt att välja individer att para med som bra bett om avkommorna ska fortsätta gå i avel.

 

[nullo-modo]

Ja det finns raser där i princip alla individer går i avel i försök att rädda populationen, om det lyckas visar sig väl först när de är uppe i en stabil population.

MÅNGA raser är riktigt illa ute gällande avelsbasen. I vissa framförallt svenska raser går det inte ens att hitta avelsmaterial i utlandet utan det som finns här är det enda.

Jag skulle vilja ställa en motfråga, hur många raser kommer utrotas för att man bara avlar på vad man anser vara de "bästa" individerna? Gärna matadoravel på dessa upprepande och mycket lika parningar i stor utsträckning osv också...

Superbra artikel om populationsgenetik LÄNK

Har själv smålandsstövare där det är vanligare att antal valpar per år är närmare 50 än 100 så inte så många men inte så illa som gotlandsstövaren och jag ser inte det som ok att blanda in ett fel som inte finns i rasen utan ta hellre in nya gener från en annan ras om antalet friska hundar är för få i rasen eller om rasen genetiskt skulle börja bli för liten.

Inkorsningen ska givetvis godkännas så valparna kan registreras och fortsätta göra nytta för rasen.

 

[hastflicka]

Fast om man i alla raser alltid utesluter alla hundar med små "defekter" eller som är släkt till hundar med defekter. Blir det några kvar i en mycket liten ras????
<snip>

Fast efter att en massa Rottweiler agare i Sverige (och Finland tror jag?) avlade pa den snygga hanen ... som rakade ha epilepsy sa har rasen i Sverige drabbats hart. Det ar nast intill omojligt att hitta en hund dar det inte finns i "familjen" sa att saga. Nu var det ju inte medvetet ... men att da tanka sig att ta med "sma defekter" innebar det ju att man riskerar att fa fler och fler individer med defekter av olika slag och grad i rasen.

 

[Migo]

Fast efter att en massa Rottweiler agare i Sverige (och Finland tror jag?) avlade pa den snygga hanen ... som rakade ha epilepsy sa har rasen i Sverige drabbats hart. Det ar nast intill omojligt att hitta en hund dar det inte finns i "familjen" sa att saga. Nu var det ju inte medvetet ... men att da tanka sig att ta med "sma defekter" innebar det ju att man riskerar att fa fler och fler individer med defekter av olika slag och grad i rasen.

Men det är ju matadoravel som @WildWilma skriver att man ska undvika genom att "sprida risken" och acceptera att det faktiskt inte finns några helt perfekta hundar.

 

[WildWilma]

Fast efter att en massa Rottweiler agare i Sverige (och Finland tror jag?) avlade pa den snygga hanen ... som rakade ha epilepsy sa har rasen i Sverige drabbats hart. Det ar nast intill omojligt att hitta en hund dar det inte finns i "familjen" sa att saga. Nu var det ju inte medvetet ... men att da tanka sig att ta med "sma defekter" innebar det ju att man riskerar att fa fler och fler individer med defekter av olika slag och grad i rasen.

Jag är helt anti matadoravel och är väl medveten om riskerna med det.

I detta fall är ju tiken fördel att hon är mindre besläktad med den befintliga populationen, dvs. har antagligen en hel del gener som är friskare att bidra med.

Hade det varit en hund som kommit från "vanliga" linjer hade jag varit helt emot att tiken paras när den har en defekt, då finns det ju antagligen hundar utan den defekten med i princip samma stamtavla att välja istället.

Det finns tydligen de som har en idé om att man genom linjeavel (på "perfekta" hundar) kan få bort alla sjukdomar ur en ras. Så är verkligen inte fallet eftersom alla hundar i genomsnitt har ett antal muterade gener som kan resultera i allvarliga sjukdomar. Frågan är bara när detta upptäcks, är större delen av populationen redan släkt blir det ju lite svårt att undvika att dubbla dessa gener...

 

[WildWilma]

Har själv smålandsstövare där det är vanligare att antal valpar per år är närmare 50 än 100 så inte så många men inte så illa som gotlandsstövaren och jag ser inte det som ok att blanda in ett fel som inte finns i rasen utan ta hellre in nya gener från en annan ras om antalet friska hundar är för få i rasen eller om rasen genetiskt skulle börja bli för liten.

Inkorsningen ska givetvis godkännas så valparna kan registreras och fortsätta göra nytta för rasen.

Personligen är jag för inkorsning men det är inte alla rasklubbar som vill använda det om de kan hitta andra lösningar.

Sen kan man ju hårddra de och fråga sig vad skillnaden är om man korsar in med exempelvis en ras som SKA ha underbett om ni det skulle passa i alla andra avseenden? Eller för den delen något annan exteriör detaljs som inte är önskvärd i den aktuella rasen.

 

[ajdidodii]

Har själv smålandsstövare där det är vanligare att antal valpar per år är närmare 50 än 100 så inte så många men inte så illa som gotlandsstövaren och jag ser inte det som ok att blanda in ett fel som inte finns i rasen utan ta hellre in nya gener från en annan ras om antalet friska hundar är för få i rasen eller om rasen genetiskt skulle börja bli för liten.

Inkorsningen ska givetvis godkännas så valparna kan registreras och fortsätta göra nytta för rasen.

Jag är också för inkorsning, men rasen verkar inte vara riktigt där än. Däremot funderar jag lite på ditt "[...]jag ser inte det som ok att blanda in ett fel som inte finns i rasen[...]" på ett eller annat sätt måste ju felet finnas i rasen, eftersom det finns åtminstone två hundar i rasen som har felet. Det är också det som gjort att jag sagt att tiken ska gå i avel, men sedan har jag börjat fundera på vad som egentligen är att se helheten för rasen, att hon inte går i avel eller att hon gör det.

 

[MissFideli]

Det är ju lite skillnad på djur som inte följer rasstandarden och djur som bär på genetiska fel dock?

 

[Malibu_Stacy]

Jag anser inte att underbett är en "liten defekt" och ä dessutom oftast ett diskvalificerande fel i de flesta raser. Finns ingen anledning att avla vidare på just den tiken även om rasen är liten. Är det Svensk lapphund du syftar på? (Tänker på din profilbild). Borde inte direkt vara svårt att hitta ett bättre exemplar, om man nu av någon anledning vill fortsätta på linjen ska man åtminstone använda ett syskon utan defekten än just den tiken med defekten? Men det ska fortfarande finnas goda argument för varför man ska använda den tiken utan underbett då.
Jag förstår verkligen varför man tycker att tiken med underbett ska gå i avel? Vilka starka argument finns? Att rasen är liten är inget starkt argument. Det är knappast så att det är ett pälsfel vi pratar om som inte kan orsaka någon hund lidande.

 

[Malibu_Stacy]

Jag är också för inkorsning, men rasen verkar inte vara riktigt där än. Däremot funderar jag lite på ditt "[...]jag ser inte det som ok att blanda in ett fel som inte finns i rasen[...]" på ett eller annat sätt måste ju felet finnas i rasen, eftersom det finns åtminstone två hundar i rasen som har felet. Det är också det som gjort att jag sagt att tiken ska gå i avel, men sedan har jag börjat fundera på vad som egentligen är att se helheten för rasen, att hon inte går i avel eller att hon gör det.

Att felet finns i rasen gör det väl inte okej att avla vidare på? Det är ju fortfarande ett fel och om det nu är utbrett inom rasen så ska man ju definitivt inte fortsätta avla på felet hur bra hunden är i övrigt.

 

[ajdidodii]

Att felet finns i rasen gör det väl inte okej att avla vidare på? Det är ju fortfarande ett fel och om det nu är utbrett inom rasen så ska man ju definitivt inte fortsätta avla på felet hur bra hunden är i övrigt.

Jag ser nu att det har fallit bort ett inte i sista meningen. "Det är också det som gjort att jag sagt att tiken inte ska gå i avel, men sedan har jag börjat fundera[...]" är det som egentligen är rätt.