Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nu kanske den inte dör ut iom att unika raser ofta får ett gäng som dyrkar dem, på gott och ont i aveln.Sen är väl frågan om det verkligen är så att en ras dör ut bara för att antalet minskar? Är det verkligen ett problem att en ras blir färre till antalet under perioder?
Avlar man bort det som är specifikt för en ras blir det ju ingenting kvar. En ras har ju ett syfte och ändrar man det syftet tar man ju bort hela personligheten och identiteten med rasen. Tex ska en border collie valla, det är det som är själva rasen. En nordsvensk ska kunna jobba i skogen, kan rasen inte det har man tagit bort syftet.
Ska man jobba för att bevara någonting får man se till att arbetsuppgifterna eller användningen för djuret blir modernt och populärt, inte avla bort dess egenskaper så det passar i någon annan del där den egentligen inte hör hemma.
Du skrev:
"Behov av att hålla boskap på bete kommer vi att ha så långe vi finns som art"
Tolkade jag dig fel? Jag börjar bli så förbankat trött. Intressant det här i alla fall!
Studien jag läste om menade just att hunden var en förutsättning för övergången från samlare/jägare till jordbrukare.
Hundarna sökte sig till oss, eller vi förbarmade oss över valpar, de började äta våra rester o började sakta kunna bryta ner stärkelse o dra nytta av kolhydrater, de användes till vakt men även för jakt o vallning. De blev våra kompanjoner.Tillägg igen: Man ska nog uttrycka det tvärtom. Vi tämjde hunden i samband med att vi började odla. Viktigt eftersom hunden inte var en förutsättning eller en drivkraft.
Det var nog jag som var trött. Menade att vi kommer ha behov av det så länge vi lever i någorlunda moderna samhällen.
Hundar utan driv går inte att träna. Det finns ju raser med mindre jakt/vall/matintresse whatever, det går ju knappt att göra nånting med dem. Kolla på en utställningsavlad golden (no offense), antingen är de kassa mentalt eller har IQ badboll, inte ens lite föremålsintresse går det att uppbringa på vad som borde iaf kunna hämta tidningen på ren instinkt.
Vilken rolig tråd och vilka bra frågeställningar, men jag är lite emot detta med att ändra grunden i djuret för att passa marknaden. Jag har hållit på med häst sen jag var pytteliten och populära raser, discipliner, etc har alltid varierat beroende på vad som varit på modet. Ett tag var det sjukt hippt att ha araber. De var dessutom skitdyra! Idag är det få personer som skull köpa en arab ifall man vill hopptävla på en d-ponny. När jag var mindre fanns det fjordingar i varje stall. Det fanns ridläger där man bara red fjordingar etc. Idag ser jag inte alls lika många fjordingar och de som finns är betydligt dyrare nu än vad de var förr. Samma sak är det ju med hundraser. Det går mode i raser och typ av hund och då köper folk den typen vid den tidpunkten, för att vid nästa hundköp prioritera helt andra saker och köpa en annan ras. Se bara på jakthundarna vad mycket det hänt de senaste 20 åren. Förutom att vi har så många fler kända raser nu har ju många av de gamla trotjänarna, tex drever, minskat i antal eftersom man hittat andra raser som passat behoven bättre (och är finare att se på).
Det kommer komma tider då nordsvensken blir populär igen och med det kommer problemen som vi ofta ser i hundraser som blivit populära - det avlas på fel individer vilket i längden skapar mer problem än det löser.
Och visst har vi ändrat hundraser för att passa marknaden bättre, precis som vi ändrat hästraser för att passa marknaden bättre. Det är en del av utvecklingen också - på gott och ont.
Ofta tänker jag att människan är alldeles för intresserad av att bevara. Vi kan ju t ex vara rätt glada över att dinosaurierna dog ut (för att dra ett lite fånigt exempel). Men också, som du skriver, förändrar vi efter de behov och intressen vi för tillfället har. Vi kan bara inte låta saker ha sin gång.
Det görs, i de fall då det verkligen är kris inom en ras. Då kan rasklubb och SKK komma överens om att det ska korsas in någon hund av annan ras just för att det ska bli ett bättre genetiskt läge för rasen. Inte vanligt, men genomförbart.Jag tycker inte att en ras behöver bara så himla stor. Jag hade istället hellre sett att man fick korsa in vissa andra raser baserat på önskvärda egenskaper någon gång då och då för att få ett större genetiskt underlag. Precis som arabiskt fullblod har varit tillåtet att korsa in utan att avkomman räknats som blandras.
Nu är jag väldigt inaktiv, men det där stötte jag på när jag var aktiv med mina cockrar och även födde upp ett par kullar för snart tio år sedan. Jag fick många frågor om hur potentiella köpare skulle hitta en cocker med så "lite jakt" som möjligt.Migo brukar behöva blodtrycksmedicin när sånt här kommer på tal, om inte annat för att jag med jämna mellanrum stöter på lurade hundägare som köpt mellanmjölksBC i tron att "lite vallning" är lättare att hantera än "mycket vallning". En missuppfattning som buskuppfödarna eldar på och som leder till att både hundar och valpköpare faktiskt mår dåligt och tom lider. Oförsvarbart!
Är det inte så att det på kontinenten har korsats ras vilt bland tjänstehundarna? Schäfer har parats med malle, rasen har inte varit intressant utan bara hur väl slutresultatet har fungerat i tjänst. B-schäfern har alltså mer gemensamt med mallen genetiskt, eftersom den faktiskt har mallar i stamtavlan, medan exteriörschäfern faktiskt har renrasigare stam.Det stämmer att brukstypen har mer genetiskt gemensamt med Malle än exteriörschäfern.
Och jag har funderat på vilken är då "den rätta"?
B-typen som ligger närmare Malle, Terv....herdehundar. Sitt ursprung?
Eller är det så att B-typen gått ifrån "orginalet" och hamnat nära andra herdehundar och exteriörvarianten är den "rätta"?
Hur det har gått till med korsningar hit och dit låter jag vara osagt, men om man jämför dagens schäfer med äldre bilder så ser man en utveckling som inte varit så väldigt lyckad i mina ögon. En modern schäfer hade inte klarat att jobba som schäfern ursprungligen gjorde, den hade ju som uppgift att vakta, försvara och hjälpa till med att fösa djuren, schäfer = herde.Är det inte så att det på kontinenten har korsats ras vilt bland tjänstehundarna? Schäfer har parats med malle, rasen har inte varit intressant utan bara hur väl slutresultatet har fungerat i tjänst. B-schäfern har alltså mer gemensamt med mallen genetiskt, eftersom den faktiskt har mallar i stamtavlan, medan exteriörschäfern faktiskt har renrasigare stam.
Är ganska säker på det har blandats långt, långt senare än 1800-talet, annars håller jag med dig!Hur det har gått till med korsningar hit och dit låter jag vara osagt, men om man jämför dagens schäfer med äldre bilder så ser man en utveckling som inte varit så väldigt lyckad i mina ögon. En modern schäfer hade inte klarat att jobba som schäfern ursprungligen gjorde, den hade ju som uppgift att vakta, försvara och hjälpa till med att fösa djuren, schäfer = herde.
Oavsett inblandning av andra raser så har belgarna, schäfern och holländsk herdehund samma ursprung och samma användningsområde och med tanke på det geografiska läget är det heller inte otroligt att det skedde en avel som sedan kristalliserades till de olika raserna på 1800-talet.
Tror jag.
Jag menade att det inte blev olika raser förrän på 1800-talet, blandningar har säkert förekommit även sen dess.Är ganska säker på det har blandats långt, långt senare än 1800-talet, annars håller jag med dig!
Korsningar av det slaget har gjorts för tjänst i Sverige också. Men detta har inte med den genetiska likheten att göra. Hundarna på kontinenten har ju även de stamtavla och man kan se var ifrån de härstammar. Speciellt Tyskarna har stenkoll på sina linjer. Det finns inga Mallar bakåt i leden. Inte sedan tjänsteavel började. Tittar man på hur länge schäfer har stamboksförst så går vi tillbaka nära 100 år, tjänsteaveln började ta fart först efter andra världskriget.Är det inte så att det på kontinenten har korsats ras vilt bland tjänstehundarna? Schäfer har parats med malle, rasen har inte varit intressant utan bara hur väl slutresultatet har fungerat i tjänst. B-schäfern har alltså mer gemensamt med mallen genetiskt, eftersom den faktiskt har mallar i stamtavlan, medan exteriörschäfern faktiskt har renrasigare stam.