avla bort egenskaper osv...

Jag har ju funderat på det här länge men kom på det igen när jag läste om borderterriern inne på rasväljartråden med terrierspåret. Terriern är ju mer robust (för att klara självständig jakt i gryt och vatten) än sällskapsraserna i allmänhet och passar just därför hästmänniskor bla men det faller ju ofta på att de inte kan hänga med lösa på ridturer.

@migsjälv
Precis som många i den tråden tipsar om finns ju då schnauzern. För visst har den ingen utpräglad jakt?
 
Det som händer (på jakthundar) är att mentaliteten förändras avsevärt till det sämre när modet, dådkraften, självständigheten och delar av jaktegenskaperna, för allt går inte att avla bort försvinner och kvar blir till största del nerviga spillror med stora mentala brister och ptja, vad ska man med dylikt skräp till?
 
@Voff, eftersom rasen är bevisat delad, varför är den inte delad "officiellt" med rasstandard, hos skk osv? Det hade väl bara varit bra om den blivit delad där också?

För att du förstår att exteriörtypen visst kan jobba! :rage: * Någon ger exempel på inte ens 10 schäfrar av exteriörlinjer som faktiskt kan jobba och tycker det motbevisar de som säger att det finns skillnader.*

Nä, mina små sällskapshundar har haft större motor än vissa schäfrar jag har mött. Så det beror ju på vad man jämför med, en krukväxt? :angel:

Flera tycker dessutom att exteriörtypen är den rätta schäfern och brukstypen är fula. Såatteh..
 
Jag tänker ju att eftersom att schäfer var mer lik dom andra herdehundarna förr har bruksschäfern behållit sitt ursprung medans exteriörtypen har gått ifrån det och blivit en övervinklad, tung soffpotatis :angel:
Så tänker jag med. Dessa är dessutom mindre i storleken vilket jag tycker tyder på att den ligger närmare ursprunget.

Sen finns det dom som menar att rasen utvecklats och att vi B-uppfödare ska sluta leva i det förgångna.

Utvecklats till vad? :angel:
 
Så tänker jag med. Dessa är dessutom mindre i storleken vilket jag tycker tyder på att den ligger närmare ursprunget.

Sen finns det dom som menar att rasen utvecklats och att vi B-uppfödare ska sluta leva i det förgångna.

Utvecklats till vad? :angel:

Åh vad jag hatar detta tankesättet. Får fasen ont i huvudet varje gång :arghh:
 
Så tänker jag med. Dessa är dessutom mindre i storleken vilket jag tycker tyder på att den ligger närmare ursprunget.

Sen finns det dom som menar att rasen utvecklats och att vi B-uppfödare ska sluta leva i det förgångna.

Utvecklats till vad? :angel:
Åh, jag hade en gång en lååång livlig diskussion med en här på buke som ansåg att det var helt ok att ändra salukin till "vad som helst" (en snygg utställningshund) så länge det inte gick ut över hälsan. Jag blir fortfarande arg av att tänka på mycket som skrevs då och uttryckte mig säkert inte speciellt väl alla gånger... Personen skaffade sig också en saluki, den mest extrema hon kunde hitta då, men sedan omplacerades den och nu föder hon upp extrema sällskapshundar istället. Men ja. Just det där om att ändra på raser, det var.. Intressant.
 
Hundar utan driv går inte att träna. Det finns ju raser med mindre jakt/vall/matintresse whatever, det går ju knappt att göra nånting med dem. Kolla på en utställningsavlad golden (no offense), antingen är de kassa mentalt eller har IQ badboll, inte ens lite föremålsintresse går det att uppbringa på vad som borde iaf kunna hämta tidningen på ren instinkt.

Grejen är att mina arbetsmaskiner kan jobba med vad som helst, så länge de är motiverade. De hade kunnat söka folk, knark whatever, bara de får jobba. Att då ta bort deras drift för att fler ska kunna ha rasen är rent kontraproduktivt, då är vi inne på utställningsgolden igen.

Och ska vi dra in hästar i det så kan säkert nordsvensken få nya toppar, sälj in den som en bra WE-häst eller nåt så köper folk säkert. Eller kom på en ny gren.
 
Vad är värdet i att bevara när egenskaperna inte efterfrågas? Vad blir konsekvenserna av att anpassa sig? Går det att ha parallell avel och både bevara och anpassa?
Vilken rolig tråd och vilka bra frågeställningar, men jag är lite emot detta med att ändra grunden i djuret för att passa marknaden. Jag har hållit på med häst sen jag var pytteliten och populära raser, discipliner, etc har alltid varierat beroende på vad som varit på modet. Ett tag var det sjukt hippt att ha araber. De var dessutom skitdyra! Idag är det få personer som skull köpa en arab ifall man vill hopptävla på en d-ponny. När jag var mindre fanns det fjordingar i varje stall. Det fanns ridläger där man bara red fjordingar etc. Idag ser jag inte alls lika många fjordingar och de som finns är betydligt dyrare nu än vad de var förr. Samma sak är det ju med hundraser. Det går mode i raser och typ av hund och då köper folk den typen vid den tidpunkten, för att vid nästa hundköp prioritera helt andra saker och köpa en annan ras. Se bara på jakthundarna vad mycket det hänt de senaste 20 åren. Förutom att vi har så många fler kända raser nu har ju många av de gamla trotjänarna, tex drever, minskat i antal eftersom man hittat andra raser som passat behoven bättre (och är finare att se på).

Det kommer komma tider då nordsvensken blir populär igen och med det kommer problemen som vi ofta ser i hundraser som blivit populära - det avlas på fel individer vilket i längden skapar mer problem än det löser.

Och visst har vi ändrat hundraser för att passa marknaden bättre, precis som vi ändrat hästraser för att passa marknaden bättre. Det är en del av utvecklingen också - på gott och ont.
 
Hundar utan driv går inte att träna. Det finns ju raser med mindre jakt/vall/matintresse whatever, det går ju knappt att göra nånting med dem. Kolla på en utställningsavlad golden (no offense), antingen är de kassa mentalt eller har IQ badboll, inte ens lite föremålsintresse går det att uppbringa på vad som borde iaf kunna hämta tidningen på ren instinkt.

Grejen är att mina arbetsmaskiner kan jobba med vad som helst, så länge de är motiverade. De hade kunnat söka folk, knark whatever, bara de får jobba. Att då ta bort deras drift för att fler ska kunna ha rasen är rent kontraproduktivt, då är vi inne på utställningsgolden igen.

Och ska vi dra in hästar i det så kan säkert nordsvensken få nya toppar, sälj in den som en bra WE-häst eller nåt så köper folk säkert. Eller kom på en ny gren.

Jätteintressant insikt för mig det här med driv och övriga egenskaper som hör ihop med det man vill ha bort för att få en mer "bekväm" hundras. Fast samtidigt undrar jag om det verkligen måste gå så långt som med exemplet utställningsavlad golden? Finns det inte något exempel på mellanting?
 
Vilken rolig tråd och vilka bra frågeställningar, men jag är lite emot detta med att ändra grunden i djuret för att passa marknaden. Jag har hållit på med häst sen jag var pytteliten och populära raser, discipliner, etc har alltid varierat beroende på vad som varit på modet. Ett tag var det sjukt hippt att ha araber. De var dessutom skitdyra! Idag är det få personer som skull köpa en arab ifall man vill hopptävla på en d-ponny. När jag var mindre fanns det fjordingar i varje stall. Det fanns ridläger där man bara red fjordingar etc. Idag ser jag inte alls lika många fjordingar och de som finns är betydligt dyrare nu än vad de var förr. Samma sak är det ju med hundraser. Det går mode i raser och typ av hund och då köper folk den typen vid den tidpunkten, för att vid nästa hundköp prioritera helt andra saker och köpa en annan ras. Se bara på jakthundarna vad mycket det hänt de senaste 20 åren. Förutom att vi har så många fler kända raser nu har ju många av de gamla trotjänarna, tex drever, minskat i antal eftersom man hittat andra raser som passat behoven bättre (och är finare att se på).

Det kommer komma tider då nordsvensken blir populär igen och med det kommer problemen som vi ofta ser i hundraser som blivit populära - det avlas på fel individer vilket i längden skapar mer problem än det löser.

Och visst har vi ändrat hundraser för att passa marknaden bättre, precis som vi ändrat hästraser för att passa marknaden bättre. Det är en del av utvecklingen också - på gott och ont.

Ofta tänker jag att människan är alldeles för intresserad av att bevara. Vi kan ju t ex vara rätt glada över att dinosaurierna dog ut (för att dra ett lite fånigt exempel). Men också, som du skriver, förändrar vi efter de behov och intressen vi för tillfället har. Vi kan bara inte låta saker ha sin gång.
 
Ofta tänker jag att människan är alldeles för intresserad av att bevara. Vi kan ju t ex vara rätt glada över att dinosaurierna dog ut (för att dra ett lite fånigt exempel). Men också, som du skriver, förändrar vi efter de behov och intressen vi för tillfället har. Vi kan bara inte låta saker ha sin gång.

Fast har inte det att göra med att det fortfarande finns folk som gillar raserna och har ett behov av dom?
 
Jätteintressant insikt för mig det här med driv och övriga egenskaper som hör ihop med det man vill ha bort för att få en mer "bekväm" hundras. Fast samtidigt undrar jag om det verkligen måste gå så långt som med exemplet utställningsavlad golden? Finns det inte något exempel på mellanting?
Det finns de som påstår sig ha mellanting, "dual purpose" som ska vara rastypiska men fungera i arbete. Sådana hundar brukar inte vara populära i utställningsringar och de jag pratat med som har arbetsvarianten påstår att hundarna har för lite driv ;) Eller så blir det som det Voff nämnde, några hundar som är riktigt bra, men en hel del som inte alls blir bra.

Grejen är ju att det inte går att bara "ta bort" något utan att ersätta med något annat (om vi inte ska ha hundar som är i princip lobotomerade). Ersätta jakt med annan jaktform kan gå, ändra viss typ av vallning till allmänt bruksarbete går osv. Det krävs jaktlust eller samarbetsvilja eller annat i alla fall. Men ta bort..? En hund utan driv, utan starka instinkter och stark vilja att göra något.. Vad blir det kvar?
 
Att avla på BCs utan vallanlag är som att kasta ut barnet med badvattnet. De som tar sig till SM i olika grenar, speciellt bruks köper sina valpar efter föräldradjur som är duktiga vallhundar, dvs inte efter mediokra hundar som med nöd o näppe klarat VP.
 
Det som händer (på jakthundar) är att mentaliteten förändras avsevärt till det sämre när modet, dådkraften, självständigheten och delar av jaktegenskaperna, för allt går inte att avla bort försvinner och kvar blir till största del nerviga spillror med stora mentala brister och ptja, vad ska man med dylikt skräp till?

Vilket också var precis vad som hände när man avlade collien till att vara en vacker utställningshund utan bruksegenskaper. Utan nyfikenhet, lek- och kamplust fanns plötsligt inget kvar som kunde balansera eventuella rädslor. Hundarna blev i bästa fall "vackra idioter", i sämsta fall mentala vrak och mentaliteten är fortfarande ett problem i rasen, även om det finns duktiga uppfödare som vet att en glad och nyfiken hund i slutänden är lättare att leva med än en räddhågsen som inte tar några initiativ.
 
Fast har inte det att göra med att det fortfarande finns folk som gillar raserna och har ett behov av dom?

Absolut! Jag snurrade nog in mig i ganska allmänna tankar om hur mycket kraft människan lägger ner på att bevara i största allmänhet. Förstod du inte det:angel:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp