Sv: avelsnumret Ridsport?
Snobberi och elakhet har tyvärr alltid hört ihop med ridningen. Antagligen för att överklassen vill behålla sina "lekstugor" för sig själva. Nu är det ju så att alla möjliga människor i Sverige rider, bara en minoritet vill tävla, de flesta vill få mer kontakt med sin häst och se till att hästen lever friskt och länge. AR hjälper oss "hobbyryttare" att få till detta. (Hur många professionella ryttare finns det över huvud taget i landet? De flesta tävlingsryttare kan väl knappast leva på sin ridning, de heller? Alltså är de hobbyryttare de med.)
Jag tror att vi alltid får leva med påhopp och avundsjuka om vi vill hålla på med hästar. Även de som vinner tävlingar blir bespottade.
Jag förstår mig inte på den som byter hästar för att vinna tävlingar och de som gör så förstår inte att min häst är en familjemedlem som inte är till salu, utan jag vill utveckla relationen till henne så länge hon lever. Om de vill se det som att jag sysslar med terapi är det OK för mig. De behöver tydligen rosetter för att bli lyckliga, om inte hästen lider av det så är det OK för mig.
Är det inte bättre att försöka utveckla min egen ridning så mycket det går för hästens skull, än att bråka om vem som har mest rätt? För att travestera Duke Ellington som sa: "det finns bara två sorters musik: bra eller dålig", vill jag säga: det finns bara två sorters djurhantering: inkännande och bra, eller känslokall och dålig, sedan spelar stilen/disciplinen ingen som helst roll.
ha träning i Blekinge. Det var mycket snack o m hur det ska vara och göras. Sen när dom upp till häst så var allt snack som bortblåst och det var samma vanliga ridning som alltid.
