vinkelina
Trådstartare
Antar att jag skulle behöva någon att bolla med.
Gossen är 4 år och vi misstänker att han har adhd, men jag har även funderat om han kan finnas på nått annat spektra också. Tex han kan inte ta instruktioner, kan inte leka med andra barn. Talar inte om känslor. Kan inte förklara vad som är fel. Allt måste göras på exakt samma sätt som man alltid gjort (godis på lördag, baka på söndag, osv) mm mm mm
Saken är dock den att detta är i princip saker som vi bara ser hemma. Lite smått har det kommit från förskolan men där är det mest att han är ju yngst i sin åldersgrupp, decemberbarn, så uppfattar att man inte lägger så stor vikt på det. Samma sak när jag försökt ta upp det med bvc, de tycker att det fungerar ju bra. För han uppför sig inte som ett typiskt barn med autism. Han är en stjärna på att "kamouflera " sig och härma situationer.
Både jag och hans far är högintelligenta. Maken har blivit antagen till Mensa och jag låg strax under men tog testet som ung och utan medicin mot min adhd så orkade inte koncentrat mig till slutet.
Men vi misstänker alltså att han även har en väldigt hög intelligens och på så sätt kan kamouflera "problemen". Jag fick min adhd diagnos som 31 åring och maken fick add vid 32 års ålder, dvs väldigt sent i livet. Ingen av oss är "typiska" för våra diagnoser.
Frågan är väl kanske hur vi skall få vården på vår sida. Känner mig ibland som en sådan där förälder som bara hittar på en massa diagnoser för sina barn för att få uppmärksamhet. Hela vår vardag kretsar kring honom för att få vardagen att fungera och det drar väldigt mycket energi
Gossen är 4 år och vi misstänker att han har adhd, men jag har även funderat om han kan finnas på nått annat spektra också. Tex han kan inte ta instruktioner, kan inte leka med andra barn. Talar inte om känslor. Kan inte förklara vad som är fel. Allt måste göras på exakt samma sätt som man alltid gjort (godis på lördag, baka på söndag, osv) mm mm mm
Saken är dock den att detta är i princip saker som vi bara ser hemma. Lite smått har det kommit från förskolan men där är det mest att han är ju yngst i sin åldersgrupp, decemberbarn, så uppfattar att man inte lägger så stor vikt på det. Samma sak när jag försökt ta upp det med bvc, de tycker att det fungerar ju bra. För han uppför sig inte som ett typiskt barn med autism. Han är en stjärna på att "kamouflera " sig och härma situationer.
Både jag och hans far är högintelligenta. Maken har blivit antagen till Mensa och jag låg strax under men tog testet som ung och utan medicin mot min adhd så orkade inte koncentrat mig till slutet.
Men vi misstänker alltså att han även har en väldigt hög intelligens och på så sätt kan kamouflera "problemen". Jag fick min adhd diagnos som 31 åring och maken fick add vid 32 års ålder, dvs väldigt sent i livet. Ingen av oss är "typiska" för våra diagnoser.
Frågan är väl kanske hur vi skall få vården på vår sida. Känner mig ibland som en sådan där förälder som bara hittar på en massa diagnoser för sina barn för att få uppmärksamhet. Hela vår vardag kretsar kring honom för att få vardagen att fungera och det drar väldigt mycket energi