Alltså, jag har alldeles för mycket tankar och åsikter för att jag ska kunna få ner allt/få allt att kommuniceras ut på ett vettigt sätt 
. Men ett litet försök (det här kommer att bli en LÅNG novell, jag delar ev upp det i flera inlägg pga textmassa);
Jag börjar med en disclaimer; Det jag skriver gäller #inteallauppfödare och #inteallavalpköpare . Jag försöker så långt som möjligt prata generellt, vill inte gå in på individ/kennelbasis. Men min utgångspunkt är att aussies är en bruksras (med bakgrund i vall och vakt), den ska bevaras som en bruksras och vidareutvecklas som en bruksras, och jag tycker att det är förkastligt att avla eller köpa aussies utan att ta hänsyn till detta. Och då kan det bli lite kargt skriven text ibland, eftersom detta är en ras jag brinner för.
Och till TS @Roheryn, detta inlägg är inte på något sätt riktat mot dig personligen som eventuell valpköpare, utan det är en generell rant om aussies! Så du inte tror att jag dissar dig om jag låter hård och kärv!
Med det sagt;
Vi är inne på vår tredje aussie och vårt 12: e år med rasen. Jag - som söker en brukshund för träning/tävling och kapacitet för SM-nivå - tycker att det är en fantastisk ras och kommer alltid ha aussies. Min första aussie (min första brukshund) var KORAD, tävlade 5 SM (två lydnad och tre bruks) och tog 17 spårcert, och min man tog 2 agilitycert och plockade SM-pinnar med samma hund. Vår andra ( vår svåraste aussie hittills att komma underfund med träningsmässigt, men OJ vad jag har lärt mig saker med henne ) är KORAD, världens enda aussie som är uppflyttad till elitskydd, och hon har även certpoäng i elitspår och tävlar klass 3 i agility. Vår tredje flyttade hem till oss i oktober -20 som omplacering (fyllde 2 år i januari -21), ännu otävlad pga corona men en förbannat rolig hund att träna med och jag ser väldigt mycket potential i henne i både bruks och agility.
För mig är aussies generellt sett enkla, lättlärda, lättstyrda hundar, baserat både på mina egna och min bekantskapskrets med aussieekipage som är full med trevliga, arbetskapabla hundar (däremot inte sagt att allt alltid flyter på helt utan problem i vardag eller träning, givetvis stöter alla ekipage på problem av någon natur under hundens liv). Sen är jag väl medveten om att det som jag tycker är superenkelt och "inga problem", skulle kunna vara ett superstort problem och en jättestor svårighet för andra. Som ett (halvdåligt) exempel, så tycker jag det är sjukt enkelt att hålla mina aussies balanserade och mentalt nöjda, för jag älskar att vara ute i skogen och pyssla med spår/sök/upplet (som är grenar som aussies ofta har en naturlig fallenhet för och som ger dem känslan av riktigt arbete och nöjdhet därefter), medan någon som inte gillar bruksarbete skulle tycka det är ett fasligt jobb för att få hunden nöjd, och då kanske få en hund med mer stress/mer svårighet att koppla av osv. Jag tycker inte heller att det är ett problem med att en hund har skärpa och/eller vakt som kan behöva styras upp, medan det kan vara ett extremt problem för någon annan som inte vet hur de ska hantera det.
Tyvärr ser jag en tendens att allt för många uppfödare har alldeles för låga kriterier eller inte kan/vill se sin egna hunds (grava) brister (poängterar grava brister, för ALLA hundar har både större och mindre brister och fördelar, som man måste väga mot varann i fortsatt avelsarbete. Den perfekta hunden finns inte, och säger någon det så ljuger de ) mentalt eller hälsomässigt när de avlar/funderar på avel på sina djur. Och även alldeles för många uppfödare som skiter i att det är en bruksras de föder upp, och håller på att förstöra rasen med att avla bort allt "jobbigt" (läs; arbetsegenskaper och andra egenskaper som en brukshund har) och försöker göra det till nån mellanmjölkssällskapshund (vilket alldeles för ofta gör att det poppar upp problem som ex att hunden kräver massa aktivering, men inte har "hjärnkapaciteten" att utföra det, vilket utmynnar i frustration och allehanda oönskade beteenden).
Jag personligen tycker att det är rent ut sagt skit att avla på bruksraser/arbetande raser utan att ta hänsyn till arbetskapacitet/arbetsförmåga/arbetsvilja. En bruksras SKA inte vara som en sällskapsras, den SKA inte vara slätstruken utan någon som helst arbetskapacitet/arbetsvilja för att vara ”enkel” så vemsomhelst ska kunna ha en, bara för att de gillar utseendet på den.
Och jag ser också tyvärr alldeles för många som köper en aussie och enbart går på att den ser söt och snäll ut, och inte har läst in sig på var rasen kommer ifrån och då inte har en aning vad de kan få i andra ändan av kopplet. Det är tyvärr alldeles för många aussies som faktiskt har fått sätta livet till för att valpköpare inte satt sig in i rasen och inte kunnat uppfostra hunden/ge hunden de ramar och den aktivering den behöver, och då heter det att hunden är kass mentalt och så avlivar de den, när det allt som oftast endast är en underaktiverad brukshund som tar på sig egna uppgifter i livet. Och även om det inte går så långt som till avlivning, så blir det ett svintråkigt liv för både hund och ägare, där allt är en kamp istället för att vara så kul som en hund förtjänar att ha det, och som man som ägare skulle ha med en hund som passar en.
Ex ser man tyvärr ofta i grupper folk som frågar "passar en aussie mig", beskriver ett hem/en vardag som knappt mina aktiva sällskapshundar skulle få utbyte av, får till svar att de nog borde titta på en annan ras, blir FÖRBANNADE för att folk säger så för det är så ELAKT och ELITISTISKT, köper en aussie ändå, och sen ca ett år senare kommer personen tillbaka och skriver att de har SÅÅÅÅÅ mycket problem med hunden etc etc....
Om jag ska generalisera, så hamnar tyvärr dessa personer även hos uppfödare som inte är så vidare noggranna med vad de avlar på och/eller inte bryr sig om att försöka bevara rasen som den brukshund den är, och då inte heller har några större kriterier om vart de säljer sina hundar (rätt vanligt nu också att folk köper oreggade aussies....).
(Nu kommer en disclaimer igen; GIVETVIS finns det hundar som faktiskt har något fel mentalt och där ägaren inte har haft en ärlig chans att få hunden att kunna fungera normalt. Men det är försvinnande få jämfört med den mängd som hade kunnat bli välfungerande, oproblematiska hundar i rätt hem)
Kortfattat och lite krasst; Jag skulle inte säga att aussies är svårare/sämre än de flesta andra raser. Dock hamnar de ofta i fel sorts hem, då de tyvärr är alldeles för söta för sitt egna bästa, så många som aldrig någonsin skulle vilja ha en brukshund med de egenskaper som finns hos ex schäfer, riesen eller malle köper ändå en aussie just på grund av deras utseende. Och att de pga sitt utseende är såpass lättsålda/eftertraktade så uppfödare kan få sålt i stort sett vad som helst och vissa då avlar på allt som kan ge valpar, så är den onda cirkeln mot rasens nergång igång...
. Men ett litet försök (det här kommer att bli en LÅNG novell, jag delar ev upp det i flera inlägg pga textmassa);Jag börjar med en disclaimer; Det jag skriver gäller #inteallauppfödare och #inteallavalpköpare . Jag försöker så långt som möjligt prata generellt, vill inte gå in på individ/kennelbasis. Men min utgångspunkt är att aussies är en bruksras (med bakgrund i vall och vakt), den ska bevaras som en bruksras och vidareutvecklas som en bruksras, och jag tycker att det är förkastligt att avla eller köpa aussies utan att ta hänsyn till detta. Och då kan det bli lite kargt skriven text ibland, eftersom detta är en ras jag brinner för.
Och till TS @Roheryn, detta inlägg är inte på något sätt riktat mot dig personligen som eventuell valpköpare, utan det är en generell rant om aussies
! Så du inte tror att jag dissar dig om jag låter hård och kärv!Med det sagt;
Vi är inne på vår tredje aussie och vårt 12: e år med rasen. Jag - som söker en brukshund för träning/tävling och kapacitet för SM-nivå - tycker att det är en fantastisk ras och kommer alltid ha aussies. Min första aussie (min första brukshund) var KORAD, tävlade 5 SM (två lydnad och tre bruks) och tog 17 spårcert, och min man tog 2 agilitycert och plockade SM-pinnar med samma hund. Vår andra ( vår svåraste aussie hittills att komma underfund med träningsmässigt, men OJ vad jag har lärt mig saker med henne
) är KORAD, världens enda aussie som är uppflyttad till elitskydd, och hon har även certpoäng i elitspår och tävlar klass 3 i agility. Vår tredje flyttade hem till oss i oktober -20 som omplacering (fyllde 2 år i januari -21), ännu otävlad pga corona men en förbannat rolig hund att träna med och jag ser väldigt mycket potential i henne i både bruks och agility.För mig är aussies generellt sett enkla, lättlärda, lättstyrda hundar, baserat både på mina egna och min bekantskapskrets med aussieekipage som är full med trevliga, arbetskapabla hundar (däremot inte sagt att allt alltid flyter på helt utan problem i vardag eller träning, givetvis stöter alla ekipage på problem av någon natur under hundens liv). Sen är jag väl medveten om att det som jag tycker är superenkelt och "inga problem", skulle kunna vara ett superstort problem och en jättestor svårighet för andra. Som ett (halvdåligt) exempel, så tycker jag det är sjukt enkelt att hålla mina aussies balanserade och mentalt nöjda, för jag älskar att vara ute i skogen och pyssla med spår/sök/upplet (som är grenar som aussies ofta har en naturlig fallenhet för och som ger dem känslan av riktigt arbete och nöjdhet därefter), medan någon som inte gillar bruksarbete skulle tycka det är ett fasligt jobb för att få hunden nöjd, och då kanske få en hund med mer stress/mer svårighet att koppla av osv. Jag tycker inte heller att det är ett problem med att en hund har skärpa och/eller vakt som kan behöva styras upp, medan det kan vara ett extremt problem för någon annan som inte vet hur de ska hantera det.
Tyvärr ser jag en tendens att allt för många uppfödare har alldeles för låga kriterier eller inte kan/vill se sin egna hunds (grava) brister (poängterar grava brister, för ALLA hundar har både större och mindre brister och fördelar, som man måste väga mot varann i fortsatt avelsarbete. Den perfekta hunden finns inte, och säger någon det så ljuger de
) mentalt eller hälsomässigt när de avlar/funderar på avel på sina djur. Och även alldeles för många uppfödare som skiter i att det är en bruksras de föder upp, och håller på att förstöra rasen med att avla bort allt "jobbigt" (läs; arbetsegenskaper och andra egenskaper som en brukshund har) och försöker göra det till nån mellanmjölkssällskapshund (vilket alldeles för ofta gör att det poppar upp problem som ex att hunden kräver massa aktivering, men inte har "hjärnkapaciteten" att utföra det, vilket utmynnar i frustration och allehanda oönskade beteenden). Jag personligen tycker att det är rent ut sagt skit att avla på bruksraser/arbetande raser utan att ta hänsyn till arbetskapacitet/arbetsförmåga/arbetsvilja. En bruksras SKA inte vara som en sällskapsras, den SKA inte vara slätstruken utan någon som helst arbetskapacitet/arbetsvilja för att vara ”enkel” så vemsomhelst ska kunna ha en, bara för att de gillar utseendet på den.
Och jag ser också tyvärr alldeles för många som köper en aussie och enbart går på att den ser söt och snäll ut, och inte har läst in sig på var rasen kommer ifrån och då inte har en aning vad de kan få i andra ändan av kopplet. Det är tyvärr alldeles för många aussies som faktiskt har fått sätta livet till för att valpköpare inte satt sig in i rasen och inte kunnat uppfostra hunden/ge hunden de ramar och den aktivering den behöver, och då heter det att hunden är kass mentalt och så avlivar de den, när det allt som oftast endast är en underaktiverad brukshund som tar på sig egna uppgifter i livet. Och även om det inte går så långt som till avlivning, så blir det ett svintråkigt liv för både hund och ägare, där allt är en kamp istället för att vara så kul som en hund förtjänar att ha det, och som man som ägare skulle ha med en hund som passar en.
Ex ser man tyvärr ofta i grupper folk som frågar "passar en aussie mig", beskriver ett hem/en vardag som knappt mina aktiva sällskapshundar skulle få utbyte av, får till svar att de nog borde titta på en annan ras, blir FÖRBANNADE för att folk säger så för det är så ELAKT och ELITISTISKT, köper en aussie ändå, och sen ca ett år senare kommer personen tillbaka och skriver att de har SÅÅÅÅÅ mycket problem med hunden etc etc....
Om jag ska generalisera, så hamnar tyvärr dessa personer även hos uppfödare som inte är så vidare noggranna med vad de avlar på och/eller inte bryr sig om att försöka bevara rasen som den brukshund den är, och då inte heller har några större kriterier om vart de säljer sina hundar (rätt vanligt nu också att folk köper oreggade aussies....).
(Nu kommer en disclaimer igen; GIVETVIS finns det hundar som faktiskt har något fel mentalt och där ägaren inte har haft en ärlig chans att få hunden att kunna fungera normalt. Men det är försvinnande få jämfört med den mängd som hade kunnat bli välfungerande, oproblematiska hundar i rätt hem)
Kortfattat och lite krasst; Jag skulle inte säga att aussies är svårare/sämre än de flesta andra raser. Dock hamnar de ofta i fel sorts hem, då de tyvärr är alldeles för söta för sitt egna bästa, så många som aldrig någonsin skulle vilja ha en brukshund med de egenskaper som finns hos ex schäfer, riesen eller malle köper ändå en aussie just på grund av deras utseende. Och att de pga sitt utseende är såpass lättsålda/eftertraktade så uppfödare kan få sålt i stort sett vad som helst och vissa då avlar på allt som kan ge valpar, så är den onda cirkeln mot rasens nergång igång...
