Nuså! Salukis
(Ni som inte är intresserade får scrolla förbi det här lite).
De exempel som
@Asko visade blir missvisande, av flera anledningar. Likadant blir det lite tråkigt när det pratas om att salukis är "sååå himla smala". För faktum är att det är ingen jättestor skillnad på säg en saluki i bra hull och valfri annan hund i bra hull. Det är inget unikt med hur en saluki i bra hull ska vara. Det är samma sak på hela släktet hund, revbenen ska kännas lätt och de ska ha en tydlig midja. När höftknölarna sticker upp på en saluki så som i exemplet Asko la in som "modern" saluki så är det för att de är omusklade och inte har något som bäddar in höftknölarna. Men, för att de ska ha
fett som bäddar in höftknölarna, då behöver de oftast bli rejält tjocka. Och det är väl lite det som förvillar folk, att på en saluki som är tjock så ser man fortfarande var midjan är. Även när den är fet(!) så kommer man kunna känna revbenen, och man kan pga deras kroppsbyggnad med den djupa bröstkorgen osv inte gå på om man känner revben eller inte.
Det man behöver ha i åtanke är att om man tar tex en labrador, så är de gjorda för att kunna behålla värmen bra, likaså huskys m.m. De ska kunna jobba i kall snö eller i blött, kallt vatten utan att frysa. En saluki å andra sidan, är skapt för att bli av med värme lätt. De ska året om i varma mellanöstern kunna fungera som jakthundar och då springa i sjukt hög hastighet i kilometer för att fånga vilt. Det går inte med kroppsform som våra "vanliga" hundar.
Några exempel ang hull:
Här har vi fet saluki som behöver banta, vilket hon också gjorde, bilderna togs för att dokumentera hennes förändring, jag skriver vikten ovanför varje bild så kan ni se hur stor skillnad lite vikt gör. Hunden i fråga var 63cm hög:
22,1kg:
21,4kg:
18,8kg:
Här någonstans 17,5-18kg, men notera att höftknölarna inte sticker upp. Inte heller ryggraden:
Sedan har vi det här med typ! Och då blir det ännu roligare
Salukin kommer inte från ett litet bestämt område, och det är stor variation på salukin pga detta. De kommer ifrån områden med olika temperatur och olika terräng, och var och en av de som har saluki avlar på den typ som passar bäst för jakt i deras område. Rasstandarden här i väst är också skriven för att alla typer ska rymmas. Hade salukin istället kommit från Norden, då hade vi nog delat upp den i många olika raser istället (typ "norsk vinthund, svensk vinthund" osv). Nu har vi på salukin ett unikt läge med stor variation både utseendemässigt och genetiskt. Alla är inte släkt med alla, varken här eller i ursprungsområdena och vi kan fortfarande importera hundar från olika ursprungsområden och få dem inmönstrade som salukis här, något som görs lite då och då.
Här är en hund som finns bakom "alla" europeiska salukis. En av de första att komma till England från Syrien:
Här är en av hans (111st...) avkommor, född 1922:
Sedan kan vi titta på nutida importer från Iran. Här är en som kom till Sverige för typ 10 år sedan, på bilden ung:
En hund som kom från Iran för ca ett år sedan är den här tiken:
I USA har de fortfarande möjlighet att jaga med saluki på riktig hare. En uppfödare som gör det är kennel Hawks View, den som vill se massor av bilder osv kan kolla här:
http://hawksviewhounds.com/
Här har vi en av deras extremt duktiga salukis, dock i lite högt hull på just den här bilden:
Sedan kan vi titta på svenska salukis!
Här är min första tik när hon var (tror jag!) 8 1/2 år gammal, så bilden är från slutet av 2008:
Här är hennes uttråkade barnbarn, 7 år gammal:
På alla hundar ovanför är det variation i typ, det är hundar i mestadels bra hull men utan synliga ryggkotor, utan utstickande höftknölar. De hålls välmusklade och är byggda för att kunna jaga bra. Sedan är det värt att nämna att i flera ursprungsländer så har de ont om mat. De har inte möjlighet att ge sina hundar optimala hundliv, de har inte hund för att det är kul alla gånger, utan för att de behöver hundarna för jakten. Hundarna får äta lite av det som finns, inte alltid optimal hundmat och absolut inga tjusigt ihopsatta helfoder. På gott och ont. De kan ibland växa lite knasigt pga näringsbrist eller bli väldigt små, de kan vara lite väl smala men ändå klara av att jaga. Men, de som klarar sig blir väldigt robusta, hållbara och tåliga. Det går inte att ha klena hundar eller hundar med massor av hälsoproblem i sådan miljö. Självklart är det inte likadant för alla salukis i alla delar av ursprungsländerna, men ja, då kommer vi åter igen till det här med variation inom rasen.
Vill man se andra typer av saluki, då kan man titta i utställningsringarna. Tex är det här den hund som förra året blev mest vinstrika utställningshund i Sverige, av alla raser, inte bara saluki:
Här har vi BIR och BIM från sommarens största rasspecial i Sverige:
Som ni ser är det även här hundar i helt ok hull som blir placerade.
Med andra ord: Salukin är en ras som ska variera i typ, för att kunna jaga optimalt i olika miljöer. De är gjorda för att snabbt bli av med kroppsvärme, och pga det får de ha täcken även i ursprungsländerna ibland. Det är ett vanligare problem att salukis är för omusklade och dåligt tränade än att de är för smala.
Sedan har vi också problemet att det närmsta vi kommer riktig jakt i Sverige är vår lure coursing, som inte är i närheten av lika ansträngande som riktig jakt. Vi kan med andra ord inte använda någon typ av jakt som verktyg för att säkerställa att ursprungliga exteriöra typer bevaras. Var och en som avlar saluki behöver därför se till att lära sig så gott det går ändå. Läsa på om rasens historia, titta på hundarna från områden där de fortfarande används i jakt, försöka prata med folk som fortfarande jagar, lära sig hur de väljer ut bra hundar osv. För ja, även om vi inte kan använda salukin i vanlig jakt här så behöver vi bevara rasen.
Det kommer inget gott i att förändra den och det finns inga hälsofördelar med att försöka göra en "sällskapsvariant" av den. För tro inte för en sekund att de "helsvenska" salukis vi har här har mindre jaktlust än de från ursprungsländerna! Det har de inte. Det som kan variera är hur hållbara de är, hur uthålliga de är, hur snabba de är i reaktioner och lite andra mentala skillnader. De "helsvenska" är med andra ord inte enklare att ha än en saluki från ursprungsländerna, ibland är det snarare tvärt om, för alla egenskaper som gör den till en bra jakthund är sådant som också kan komma till fördel i vardagligt liv med dem.