Att vara normbrytande i en hästmiljö (måste skriva av mig)

[Ridinglady]

Problemet är att de har så fullt upp med att intyga att de inte bryr sig att de inte lyssnar på TS. Det är TS känslor det ska handla om, inte deras. Istället förminskar de hens upplevelse. Eftersom så många uppenbart inte bryr sig har TS säkert fel.

Då läser du in ngt som inte jag gör. Jag läser att man vill stötta TS genom att visa att många människor i hästmiljöer fokuserar på annat än sexuell orientering så att ts ska våga vara sig själv.

 

[Raderad medlem 6459]

Då läser du in ngt som inte jag gör. Jag läser att man vill stötta TS genom att visa att många människor i hästmiljöer fokuserar på annat än sexuell orientering så att ts ska våga vara sig själv.

Eh nä, det är det inte alls. Ni vägrar lyssna på en persons egna känslor, egna upplevelse. Känslor och upplevelser som majoriteten här inne aldrig behövt brottas med. I tråden har man förminskat och hånat och betett sig illa. OCH - det har skrivits saker som att "ingen bryr sig nuförtiden". Jo men tjena säger jag bara, då vore hatbrott ett jävla ickeproblem - och det är det inte.

Ibland skulle folk bara behöva hålla käften, lyssna och stötta. Istället ska man förklara för andra att deras känslor är fel, att de känner fel eller inbillar sig.

 

[Petruska]

Tror du att Petruska föreslog att du skulle möta hennes släkting för att du skulle få en ..[kan inte tro att jag behöver skriva detta] freakshowupplevelse?! Kan du verkligen inte komma på någon vits med att prata med en transperson just för att hen är en transperson...?

Tänk efter en stund och fortsätt att läsa sedan.



Vad sägs som att träffa en transperson för att kunna ställa frågor om hur det är att vara just trans (för den personen)? För att få tips på hur man skulle kunna ställa frågor utan att trampa på tårna? För att höra om hens upplevelser av och önskemål om bemötande? Hens känsla av eventuellt utanförskap? För att försöka få en förståelse?

Och för påståendet att dagens unga transpersoner inte "kommer ut", därför att dagens klimat på området är så avspänt.

Det som då återstår att förklara är varför transpersoner är så överrepresenterade i brottsstatistiken. Som offer.

 

[mandalaki]

Då läser du in ngt som inte jag gör. Jag läser att man vill stötta TS genom att visa att många människor i hästmiljöer fokuserar på annat än sexuell orientering så att ts ska våga vara sig själv.

Vem tror du vet mest om hur transpersoner bemöts - transpersonen själv eller några andra?

 

[FlipTheFrog]

Att prata med en transperson om att vara just transperson vore oerhört givande och intressant, men om man inte känner ngn transperson så är det ju inte helt lätt ... och det är väl knappast så att alla transpersoner är bekväma med att prata med främlingar ...

Nä det är sant! Men får man möjligheten så varför inte ta den! Var inte så är upptagna med att vara "helt ointresserade av könstillhörighet" (som så många har skrivit här i tråden, av välmening för att man är accepterande och för att det inte spelar någon roll för vad man tycker om personen) att ni missar det tillfället. Att få insyn tror jag berikar de flesta av oss, inte minst när det handlar om normbrott och utanförskap.

Var inte så rädda för att trampa någon på tårna att ni istället osynliggör någon.

Jag får många frågor om hur det är att vara lärare och gay, om möjligheterna för ett samkönat par att skaffa barn, om hur det är att vara två mammor osv och jag besvarar dem gärna! Hade jag aldrig fått en enda fråga så hade det faktiskt känts konstigt. Som om andra av någon anledning hade undvikit något som faktiskt är en viktig del av mig?

 

[Ridinglady]

Vem tror du vet mest om hur transpersoner bemöts - transpersonen själv eller några andra?

Transpersonen självgivetvis, men jag tycker att det skapas motsättningar i diskussionen som inte nödvändigtvis finns. När TS har dåliga erfarenheter så är det många som vill stötta genom att säga 'alla är inte så' 'ha hopp om förbättring' .Att uttrycka det innebär inte att man inte tror på TS berättelse / upplevelse eller förringar den.

 

[TheRedLightning]

Har läst tråden och det är ngt i den som jag helt ärligt inte förstår ...Det verkar som om att försöka vara en bra medmänniska inte är bra nog på något vis ...
Om jag är hetero så är det givetvis så att jag inte kan göra anspråk på att veta hur det är vara icke-hetero men jag kan ju ha andra erfarenheter av att bryta mot den rådande normen - t ex vara kvinna i en mansdominerad miljö, vara ' gammal' bland unga, vara 'fet' bland 'smala' osv ...Det bästa jag kan göra är väl att försöka använda dessa erfarenheter och använda min empati så att jag bemödar mig om att bemöta mina medmänniskor på ett just och respektfullt sätt både i stallet och i andra miljöer, eller?

Jag bryter själv mot den normen att jobba inom ett yrke som är mansdominerat, så jag kan förstå till viss del det där med att bryta mot normen.
Själv accepterar jag alla, så länge de är schyssta mot mig, spelar ingen roll vilken läggning de har eller om de har annan hudfärg, de är fortfarande medmänniskor och lika mycket värda i mina ögon.

 

[Ninjakatten]

Nä det är sant! Men får man möjligheten så varför inte ta den! Var inte så är upptagna med att vara "helt ointresserade av könstillhörighet" (som så många har skrivit här i tråden, av välmening för att man är accepterande och för att det inte spelar någon roll för vad man tycker om personen) att ni missar det tillfället. Att få insyn tror jag berikar de flesta av oss, inte minst när det handlar om normbrott och utanförskap.

Var inte så rädda för att trampa någon på tårna att ni istället osynliggör någon.

Jag får många frågor om hur det är att vara lärare och gay, om möjligheterna för ett samkönat par att skaffa barn, om hur det är att vara två mammor osv och jag besvarar dem gärna! Hade jag aldrig fått en enda fråga så hade det faktiskt känts konstigt. Som om andra av någon anledning hade undvikit något som faktiskt är en viktig del av mig?

Problemet är ju att man (jag) tror att de inte vill uppmärksammas som något annorlunda, utan att man ska bete sig som vanligt, trots att man kanske är nyfiken. Så blir det att man osynliggjör dem istället.

Vill bara poängtera att när jag skrivit att jag inte bryr mig, menar jag att jag inte lägger någon negativ värdering i det. Alltså att jag inte kommer tycka sämre om personen än om denne vore inom normen. Jag menade inte att jag inte blir nyfiken, eller inte reagerar lite på det. Någons kön, läggning eller för den delen etnicitet påverkar (förhoppningsvis) inte hur jag tycker om personens hästhantering, t ex.

Så nu drog jag lite fokus på mig och min förträfflighet igen. Tack för uppmärksamheten, nu återgår jag till skuggorna.

 

[Ridinglady]

Nä det är sant! Men får man möjligheten så varför inte ta den! Var inte så är upptagna med att vara "helt ointresserade av könstillhörighet" (som så många har skrivit här i tråden, av välmening för att man är accepterande och för att det inte spelar någon roll för vad man tycker om personen) att ni missar det tillfället. Att få insyn tror jag berikar de flesta av oss, inte minst när det handlar om normbrott och utanförskap.

Var inte så rädda för att trampa någon på tårna att ni istället osynliggör någon.

Jag får många frågor om hur det är att vara lärare och gay, om möjligheterna för ett samkönat par att skaffa barn, om hur det är att vara två mammor osv och jag besvarar dem gärna! Hade jag aldrig fått en enda fråga så hade det faktiskt känts konstigt. Som om andra av någon anledning hade undvikit något som faktiskt är en viktig del av mig?

Det svåra är väl att just våga fråga och kunna sluta fråga om personen inte vill prata! Vi har ju alla olika gränser för vår personliga sfär - hetro som hbtq! Men det är nog lätt att vara för försiktig.

 

[TheRedLightning]

Det är konstigt att du säger det när det förutom alla HBTQ som säger annorlunda också finns massor med undersökningar som visar att HBTQ personer diskrimineras och trakasseras.

Jag tycker det är förjävligt att de ska utsättas för trakasserier. När jag var hemma hos mamma i måndags kväll såg vi på nyheterna (Västnytt) och där var ett inslag om en homosexuell man som kom från ett muslimskt land. Han kände sig fri här i Sverige i jämförelse med sitt hemland (där jag tror om jag minns rätt, att det var förbjudet att vara homosexuell), han sa även att det fanns personer som var anti i vissa delar av Göteborg.
Jag tycker det är riktigt starkt av dom som vågar vara öppna med sin läggning. Det såg jag när jag var på Elmia lastbilsmässan och det samtidigt var Pride festival i Jönköping. Jag tror det inte är många hetero, som skulle våga vara lika starka och kanske är det av rädsla som de trakasserar (inte för att det gör det rätt).
Jag blir ledsen när de som inte följer "normen" blir utsatta för än det ena än det andra. Vi har ändå kommit en bra bit på vägen i Sverige i jämförelse med andra länder och självklart finns det utrymme för förbättring.
Det handlar nog om att börja med sig själv, för det är där man kan påverka och göra förändringar till det bättre.

 

[stjarnhimmel]

Det svåra är ju att alla människor vill bli behandlade olika. Och jag tror att det då kan bli lite fel.
Om jag ska ta ett exempel så hade jag en kollega som gärna pratade om att vara trans. Hen bkev glad av frågor. Några år tidigare hade jag på universitetet lärt känna en kurskamrat som inte alls ville prata om det. Hen blev ledsen av frågor då hen uttryckte att hen då fick bevisat för sig att hen var annorlunda och att hen bara ville bli sedd som en människa och inte hamna i ett fack.

Jag vill självklart att alla människor ska kunna må bra och vara sig själva tex i ett stall. Men jag kan erkänna att jag inte skulle ställa frågor om inte personen själv bjuder in till det. Inte för att jag är ointresserad utan för att jag inte vet om personen vill prara om det.

 

[Billy]

För att tråden inte handlar om dig?

Nä, men det handlar om ALLAS rätt till sina tankar och känslor utan att bli dömd för det.
Ts har rätt att bli sur/arg/ledsen för hur andra behandlar hen, men jag har inte rätt till samma känslor när hen gör samma sak mot mig (och alla andra i tråden)? Jag anses låg när jag påpekar detta, medan det är ok när ts gör det.

 

[Vinur]

Dubbelt.

Nä, men det handlar om ALLAS rätt till sina tankar och känslor utan att bli dömd för det.
Ts har rätt att bli sur/arg/ledsen för hur andra behandlar hen, men jag har inte rätt till samma känslor när hen gör samma sak mot mig (och alla andra i tråden)? Jag anses låg när jag påpekar detta, medan det är ok när ts gör det.

 

[Vinur]

Så du anser att man ska kunna häva ur sig rena elakheter som ingen får säga emot eftersom du kan bli ledsen då? Du har rätt till dina känslor, men kommer du med sådana påhopp får du nog räkna med att folk reagerar.

Nä, men det handlar om ALLAS rätt till sina tankar och känslor utan att bli dömd för det.
Ts har rätt att bli sur/arg/ledsen för hur andra behandlar hen, men jag har inte rätt till samma känslor när hen gör samma sak mot mig (och alla andra i tråden)? Jag anses låg när jag påpekar detta, medan det är ok när ts gör det.

 

[kryddelydd]

Problemet är att de har så fullt upp med att intyga att de inte bryr sig att de inte lyssnar på TS. Det är TS känslor det ska handla om, inte deras. Istället förminskar de hens upplevelse. Eftersom så många uppenbart inte bryr sig har TS säkert fel.

...och där är vi tillbaka i att endast en sida får diskuteras.

 

[Lingon]

Nä det är sant! Men får man möjligheten så varför inte ta den! Var inte så är upptagna med att vara "helt ointresserade av könstillhörighet" (som så många har skrivit här i tråden, av välmening för att man är accepterande och för att det inte spelar någon roll för vad man tycker om personen) att ni missar det tillfället. Att få insyn tror jag berikar de flesta av oss, inte minst när det handlar om normbrott och utanförskap.

Var inte så rädda för att trampa någon på tårna att ni istället osynliggör någon.

Jag får många frågor om hur det är att vara lärare och gay, om möjligheterna för ett samkönat par att skaffa barn, om hur det är att vara två mammor osv och jag besvarar dem gärna! Hade jag aldrig fått en enda fråga så hade det faktiskt känts konstigt. Som om andra av någon anledning hade undvikit något som faktiskt är en viktig del av mig?

Jag är helt ointresserad i den meningen att det inte spelar någon roll för mig om någons partner är man eller kvinna, han, hon eller hen. Det är inte för att jag är rädd för att trampa någon på tårna utan för att jag helt enkelt inte anser att det spelar mig någon roll. Det har ingen inverkan i mitt liv om stallkompisens partner är han, hon eller hen. Om jag träffar stallkompisens partner är det viktiga för mig att det är en vettig person. Sen är jag inte superintresserad av människor. Jag upplevs som social men skulle aldrig någonsin kunna jobba med människor då jag inte är intresserad av människor.

Och sen blir jag lite irriterad när folk antar att man som "normtillhörig" inte vet hur det är att sticka ut, vara utsatt osv. Jo tack, jag vet precis hur det är att sticka ut och vara utsatt (trots vit hudfärg, gift med en man osv). Hela grundskolan mobbades jag (tydligen var det jättetöntigt att hålla på med hästar) och i stallet var det inte oftast inte bättre. Jag har helt enkelt stuckit ut. Jag vet inte hur för jag tycker att jag är hyfsat "normal" och på pappret följer normen. Jag tycker inte att jag är annorlunda (inte mer än vad alla är det). Men uppenbarligen är det nåt som gör att jag sticker ut. Men eftersom det inte finns någon etikett att klistra på mig så faller jag in i normen har uppenbarligen ingen rätt att försöka trösta TS genom att berätta att det finns folk som inte beter sig som de på TS stall gör. Att det finns folk som struntar i sexuell läggning och någons könstillhörighet.

Skulle jag träffa en transperson hade jag umgåtts med personen på samma sätt som jag umgås med alla nya människor jag träffar. Jag hade inte tagit upp ämnet men om personen själv tog upp det hade jag mycket väl kunna ställa frågor om det och jag hoppas att jag inte hade ställt en dum fråga. För jag vill väl.

Jag trodde inte att det kunde ses som negativt (som det gjorts i den här tråden) att visa att man vill väl och berätta att man inte hade uppfört sig så som de i TS stall gör.

 

[mandalaki]

Fast grejen är, @Lingon, att du inte vet hur folk i TS stall "uppför sig". Därför kan du heller inte säga att du och andra uppför er annorlunda. Chansen är rätt stor att folk även i TS stall skulle säga "men jag bryr mig verkligen inte om folks läggning, jag ser till personen" och bla bla bla - när saken diskuterades.

Det du vet är att TS befinner sig i en miljö där han* inte känner sig trygg. Inte vågar komma ut och därför mår dåligt över att hela tiden bli felkönad.

Ett sätt då att visa den goda vilja som alla här bedyrar att de har hade kunnat vara att reagera med nåt på temat "Oj, är det så du känner? Det var bra att få veta för då kanske jag kan lära mig något nyttigt. Hur skulle du vilja att det var i ditt stall?" (svar även till @kryddelydd)

(* = såg först idag att TS valt manstecken som avatar, därför slutar jag att skriva "hen". Jag ber om ursäkt för missen, @alextheasparagus )

 

[Lingon]

Detta blir väl något slags... gnäll-inlägg... men det känns ändå viktigt att prata om. Jag är inte helt säker på om detta är rätt kategori, men jag pratar ju om hästmänniskor och om psykisk ryttarhälsa. Finns det en mer passande kategori som jag inte känner till, säg till.

Jag älskar hästar. Har ridit i 10 år, och ridningen och hästarna har alltid varit en av mina favoritgrejer. Men, jag har aldrig passat in i något stall jag varit aktiv i, och det gör så ont, för jag gillar verkligen att vara där för hästarnas skull, men andra hästmänniskor gör mig så fruktansvärt obekväm och otrygg. Jag hatar att tävla, jag är sjukt introvert och långt ifrån bilden av den utåtriktade ledaren som kommer bli chef, jag har väldigt olika politiska åsikter jämtemot de flesta andra hästfolk jag träffat (vilket skapar KONFLIKTER, något jag helst vill undvika), jag växte upp i en låginkomstfamilj, är autistisk etc, men framför allt är jag inte cis eller heterosexuell vilket är normen... överallt. Men kanske speciellt i stallet, av de ställen där jag är. I hästmiljöer verkar det vara "dont ask don't tell"-mentaliteten som gäller vilket gör att jag blir konstant felkönad och jag kan inte vara öppen alls i min transidentitet eller läggning i rädsla för att bli mobbad eller pratad om bakom min rygg. Det känns inte tryggt alls och jag har verkligen noll vänner som rider eller ens är kompis med någon i stallet, och såhär har det alltid varit. Så det blir väldigt ensamt. Övriga miljöer jag vistas i är inte alls så konservativa som stallen, och jag tycker att det är tråkigt att det är så. Och varför pratar ingen om det här? Det gör mig nästan arg, för det gör att det känns som jag är helt ensam om att känna så som jag gör? Känns som att jag inte har någon att diskutera det med, men jag fattar ju att jag inte kan vara den enda normbrytande ryttaren som känner sig ensam, så var är dem? Någon som kan känna igen sig i åtminstone något som jag pratar om? Usch nej jag vet inte vad ens min poäng är jag är bara så förbannat trött.

Några tankar om jag läser igenom TS inlägg en gång till:
1) Hur gör de i TS stall för att få TS att känna sig så här? Vad gör de? Det enda som står är att TS konstant blir felkönad. Det står inget om de felkönar TS med vilje eller pga okunskap. Har TS berättat för de hur han (antar jag pga av avataren) vill bli "könad". vet du om det? Om det är med vilje så är det elakt och då tycker jag att TS ska antingen strunta i dem helt och ha vänner på annat håll eller byta stall.

2) TS skriver att han är sjukt introvert. Om någon i mitt stall hade varit "sjukt introvert" och därmed varit väldigt tyst, inte tagit kontakt osv hade jag antagit att personen antingen är väldigt blyg och antagligen försökt prata med personen ibland eller antagit att personen vill vara själv. Ibland tycker jag också att det är skönt att bara få vara tyst och ensam med mina tankar (lite introvert här också). Om personen när jag tar kontakt inte bjuder till eller på något sätt visade att hen uppskattade det så hade jag antagit att personen vill vara ensam. Inget konstigt med det. Jag har själv ett stort behov av att vara ensam och respekterar folk som vill vara det. Hur ska folk veta att man vill vara med i gemenskapen om man inte säger det? Kan det vara så att de pga att TS är "sjukt introvert" tror att TS är nöjd med att vara för sig själv?

3) Jag reagerar på att TS säger att han har väldigt olika politiska åsikter jämtemot andra hästfolk och att det leder till konflikter. TS, sluta prata politik med folk som du märker inte uppskattar debatten. Man behöver inte prata politik i ett stall så låt bli. Prata politik i andra arenor. Engagera dig politiskt om det intresserar dig och träffa andra (av samma politiska uppfattning eller annan) som uppskattar att debattera politik. Alla gör inte det. Jag har också en del åsikter som en del människor stör sig på, inte håller med om eller finner stötande men jag tar inte upp de ämnena på platser och i grupper där jag märker att det blir dålig stämning. Mina åsikter är mina och om jag har ett behov av att vädra dem väljer jag en plats där det är lämpligt och där jag har likasinnade (obs! inte likasinnade som enbart folk som tycker som jag utan folk som också är intresserade av den frågan även om de tycker annorlunda än jag).

4) En fråga till TS: Är det ett socialt stall du är i? Vissa stall är ju otroligt sociala och de som är där umgås mycket och gärna medan i andra stall vill folk mest sköta om sin häst och det som hör till det och ser inte stallet som en social arena alls. På min ridskola varierar det mellan ridgrupper. I en ridgrupp jag red träffades man för After Work och i en annan så pratade man knappt innan lektionen. Inte för att någon är otrevlig (det är trevligt folk så vitt jag märkt) utan att alla i gruppen är där bara för att rida. Man växlar några ord men är i övrigt inte så väldigt intresserade av ett större socialt utbyte än så. Om TS stall är ett socialt stall med ett gäng som är sammansvetsade och umgås mycket förstår jag att TS blir ledsen över att inte släppas in i gemenskapen. Men om stallet är ett osocialt stall dit folk går för att pyssla med hästen och rida och inte umgås så mycket i övrigt så är det väl bara att acceptera att så är det. Eller byta stall till ett mer socialt.

Överhuvudtaget tycker jag att TS ska överväga om det går att byta stall. Alla stall är olika eftersom folket i dem är olika. Det finns säkert nåt stall som passar TS. Det är inget roligt att vara på en plats där man inte känner sig trygg och med i gemenskapen (när man önskar att vara det).

 

[Ridinglady]

Läste också TS inlägg en gång till. Som det ofta blir så har ju TS inlägg gett upphov till en diskussion och där det inledande inlägget liksom 'glöms bort' efterhand som nya inlägg kommer till.
TS känner sig ensam som normbrytande i en hästmiljö och undrar om det inte finns fler normbrytande ryttare! Tråden visa att det finns det - så TS kan kanske PMa ngn av dessa för att kunna resonera och få stöd utanför den allmänna diskussionen.Eller tvärt om, men det kanske flera redan har gjort!

 

[Badger]

Jag må vara trög, men nu börjar jag faktiskt förstå kritiken i den här tråden. Till slut.

Inte för att jag begär några stående ovationer för det.

Jag ångrar att jag aldrig talade med min tidigare kollega som var trans och hade bytt kön om detta. Hon hade nog gärna berättat om det. Men det är faktiskt en underlig och awkward situation och man vet ju inte hur man ska börja. Det är ju lättare att bara köra på som vanlig.

Fast kan man vara helt säker på att alla faktiskt vill berätta om sig själva? Man vill ju inte heller utnyttja någon annan som representant för en viss grupp för att suga iofs användbar information om upplevelser istället för att umgås som bekant/kollega.

Det är där haken ligger lite tänker jag. Jag hatar att bli utfrågad om mig själv, ibland, oftast, tycker det är snokigt, lite känslomässig vampyrism, men berättar ganska gärna spontant. Så jag brukar anta att andra också gör det. Vilket nog är väldigt negativt i vissa situationer då man borde har frågat och liksom trängt in i någon annans privatliv utan att bli inbjuden för att den personen hade önskat och föredragit det. Jag gör aldrig det men borde nog ibland, jag har reflekterat över min brist så att säga.