Att vara normbrytande i en hästmiljö (måste skriva av mig)

Nä det är sant! Men får man möjligheten så varför inte ta den! Var inte så är upptagna med att vara "helt ointresserade av könstillhörighet" (som så många har skrivit här i tråden, av välmening för att man är accepterande och för att det inte spelar någon roll för vad man tycker om personen) att ni missar det tillfället. Att få insyn tror jag berikar de flesta av oss, inte minst när det handlar om normbrott och utanförskap.

Var inte så rädda för att trampa någon på tårna att ni istället osynliggör någon.

Jag får många frågor om hur det är att vara lärare och gay, om möjligheterna för ett samkönat par att skaffa barn, om hur det är att vara två mammor osv och jag besvarar dem gärna! Hade jag aldrig fått en enda fråga så hade det faktiskt känts konstigt. Som om andra av någon anledning hade undvikit något som faktiskt är en viktig del av mig?
Mjoo fast det kanske är så många att trampa på tårna och kan få så stora konsekvenser?

Sedan hypotetiskt sett så kan ju någon gay träffa på en hetero som har syskon som är gay med barn och är lärare med flera gay kollegor. I så fall kanske personen inte behöver vara nyfiken, utan missar att direkt tänka på ett speciellt sätt om läraren, hur uttrycker hen det?
 
Mjoo fast det kanske är så många att trampa på tårna och kan få så stora konsekvenser?

Sedan hypotetiskt sett så kan ju någon gay träffa på en hetero som har syskon som är gay med barn och är lärare med flera gay kollegor. I så fall kanske personen inte behöver vara nyfiken, utan missar att direkt tänka på ett speciellt sätt om läraren, hur uttrycker hen det?

Men det är ju klart att långt ifrån alla har några frågor att ställa - precis som att långt ifrån alla vill besvara frågor!

Man får känna efter helt enkelt! (Eller ja, det är ju egentligen inte alls enkelt) Den här tråden, eller framförallt efter att ha läst ett inlägg som @Ninjakatten skrev, fick faktiskt mig att dra iväg ett "Hur är läget"-PM till en person som kom ut för mig för ett tag sedan. Jag vet/känner att den här personen hade behövt prata mer om sin situation, men av olika anledningar så har våra vägar inte mötts på ett tag och det har legat på mig att ta kontakt. Och nu fick jag som sagt äntligen tummen ur och gjorde det! Inte med några rakt på frågor då, det kommer nog personen att bjuda in till efter hand. Och jag lyssnar och frågar gärna i så fall, dels för att jag tycker mycket om personen och dels för jag tycker det är intressant att höra andra berätta om sina upplevelser och funderingar. Det berikar mig.
 
Jag tycker denna diskussion om huruvida man sks fråga eller inte är intressant. Jag tror det handlar mkt om hur man är som person och vad man är van vid.
Jag har alltid tänkt och lärt mig att man inte ställer frågor om privata saker och tex sexualitet till någon om personen inte själv börjar prata om det. Jag har alltid trott att om jag tar upp frågan är det jag som påpekar vad som är normen och jag får personen att känna sig utanför. Dvs att det är oartigt och så gör man inte. Trots att jag tycker frågor om inkluderande och normer är väldigt intressanta.
 
Om man vill ställa frågor tycker jag det är viktigt att börja med att tex "jag har några frågor om ....., är det okej att jag frågar dig?".
Men först och främst tycker jag att mycket info kan man ta reda på genom att läsa på själv.
 
Om man vill ställa frågor tycker jag det är viktigt att börja med att tex "jag har några frågor om ....., är det okej att jag frågar dig?".
.
Jag tänker att problemet är att folk reagerar olika på den frågan. Vissa tycker det är jättebra att få frågan och vissa blir ledsna. Så det är därför jag väntar på att personen själv bjuder in.

Jag hade en liknande diskussion igår med en kompis som är muslim. Hon är trött på att få frågor om det. Istället var hon glad när hon lärde känna mig att jag inte ställde frågor då det enligt henne fick henne att känna det som att jag var intresserad av den person hon var och att jag inte med frågor påpekade att hon var den konstiga och inte följde normen.
Så det är ju det som är det svåra med människor och kommunikation- att alla tycker olika.
 
Det jag tycker är knepigt är när jag träffar personer i jobbet som man inte känner så väl, men t ex hamnar bedvid på en middag. Personen nämner sin sambo men utan att köna denne ( lärt mig nytt ord i den tråden: köna!) och jag sedan vill fråga ngt om sambon och inte vill utgå igrån det är en person av motsatt kön ... I mina jobbkretsar är det inte helt naturligt att använda 'hen' - inte ens i skrift ... Tips på hur man löser det?
 
Jag tänker att problemet är att folk reagerar olika på den frågan. Vissa tycker det är jättebra att få frågan och vissa blir ledsna. Så det är därför jag väntar på att personen själv bjuder in.

Jag hade en liknande diskussion igår med en kompis som är muslim. Hon är trött på att få frågor om det. Istället var hon glad när hon lärde känna mig att jag inte ställde frågor då det enligt henne fick henne att känna det som att jag var intresserad av den person hon var och att jag inte med frågor påpekade att hon var den konstiga och inte följde normen.
Så det är ju det som är det svåra med människor och kommunikation- att alla tycker olika.
Jag har några goda vänner som har flytt krigets Syrien. De blev snabbt innerligt trötta på frågor om hur det är att vara flykting i allmänhet och hur det var att åka båt över Medelhavet i synnerhet ... Så visst är vi människor olika benägna att prata om våra upplevelser med andra. MEN med lite finkänslighet känner man förhoppningsvis av det i ett samtal.
 
Det jag tycker är knepigt är när jag träffar personer i jobbet som man inte känner så väl, men t ex hamnar bedvid på en middag. Personen nämner sin sambo men utan att köna denne ( lärt mig nytt ord i den tråden: köna!) och jag sedan vill fråga ngt om sambon och inte vill utgå igrån det är en person av motsatt kön ... I mina jobbkretsar är det inte helt naturligt att använda 'hen' - inte ens i skrift ... Tips på hur man löser det?

T ex något i stil med "och din sambo, har hon eller han också jobbat länge på....".

I det läget passar 'han eller hon' bättre än hen tycker jag, då hen snarare bjuder in till 'ok, vi fortsätter att icke-köna din sambo'. Med frågan ovan så öppnar man upp för både och. Eller?
 
Jag kan tilägga att jag förstår att det låter som vissa i tråden förminskar TS och ts upplevelse. Att hbtq personer utsätts för diskriminering och våld tycker jag att man kan läsa om dagligen så det är ju bara dumt att förneka det.
Men jag tror också att många i tråden ville peppa TS när de skriver att de inte skulle bry sig om könsidentitet, läggning etc.
 
T ex något i stil med "och din sambo, har hon eller han också jobbat länge på....".

I det läget passar 'han eller hon' bättre än hen tycker jag, då hen snarare bjuder in till 'ok, vi fortsätter att icke-köna din sambo'. Med frågan ovan så öppnar man upp för både och. Eller?
Givetvis! Ibland är det enkla det svåra att komma på!
 
Fast jag tror inte alltid att tolerera är kopplat till att inte förakta och att känna sig självgod. Jag tror att man ibland helt neutralt kan tolerera det man helt enkelt inte förstår eller inte kan relatera till. Fast då kanske acceptera är ett bättre ord.

Acceptera och respektera är kanske bättre ord än tolerera...? Och det behöver inte alls vara dåligt, tycker jag - om alla vore accepterande och respektfulla beträffande andras livsval, så skulle ju hatbrotten vara ett minne blott, och människor skulle kunna leva sina liv som de själva vill.
 
Acceptera och respektera är kanske bättre ord än tolerera...? Och det behöver inte alls vara dåligt, tycker jag - om alla vore accepterande och respektfulla beträffande andras livsval, så skulle ju hatbrotten vara ett minne blott, och människor skulle kunna leva sina liv som de själva vill.
Jag har funderat i de banorna och vill eg inte gå i polemik med dig eftersom vi diskuterar hbtq frågor och jag önskar att världen vore annorlunda än vad den är ..,Men om vi lämnar området hbtg så blir det för mig lite problematiskt. Jag kan t ex ( med viss ansträngningen) tolerera att ngn röstar på sd eller eller att en man vägrar ta mig i hand. Jag kan tvingas accepera det i vissa lägen men när vi kommer till respektera bli det svårt... Att jag har svårt att känna respekt ger mig däremot inte rätt att bete mig illa - jag har dock rätt att uttrycks min åsikt om jag vill ...
I grunden bygger ju alla demokratiska rättigheter på att vi tolererar och ibland tvingas accepera sådant vi inte gillar. Men respektera som en känsla är svårare att tvinga fram .. Vi förväntas däremot uppträda civiliserat men har ju full rätt att försöka påverka systemet genom att ge uttryck för våra åsikter och tankar - inom ramen f yttrandefriheten. Mitt i allt detta har de som av olika anledningar inte vill accepera / respektera hbtq personer rätt till sin känsla /åsikt - men de har inte rätt att 'agera' på den utanför demokratins ramar - så då är kanske 'tolerera' det som går att kräva av dessa människor. Precis som att jag förbehåller mig rätten att med viss möda endast bara 'tolerera' den man som inte tar mig i hand. Min respekt får han inte....Lika lite som den som bara 'tolererar' hbtq-personer ...
 
Jag har funderat i de banorna och vill eg inte gå i polemik med dig eftersom vi diskuterar hbtq frågor och jag önskar att världen vore annorlunda än vad den är ..,Men om vi lämnar området hbtg så blir det för mig lite problematiskt. Jag kan t ex ( med viss ansträngningen) tolerera att ngn röstar på sd eller eller att en man vägrar ta mig i hand. Jag kan tvingas accepera det i vissa lägen men när vi kommer till respektera bli det svårt... Att jag har svårt att känna respekt ger mig däremot inte rätt att bete mig illa - jag har dock rätt att uttrycks min åsikt om jag vill ...
I grunden bygger ju alla demokratiska rättigheter på att vi tolererar och ibland tvingas accepera sådant vi inte gillar. Men respektera som en känsla är svårare att tvinga fram .. Vi förväntas däremot uppträda civiliserat men har ju full rätt att försöka påverka systemet genom att ge uttryck för våra åsikter och tankar - inom ramen f yttrandefriheten. Mitt i allt detta har de som av olika anledningar inte vill accepera / respektera hbtq personer rätt till sin känsla /åsikt - men de har inte rätt att 'agera' på den utanför demokratins ramar - så då är kanske 'tolerera' det som går att kräva av dessa människor. Precis som att jag förbehåller mig rätten att med viss möda endast bara 'tolerera' den man som inte tar mig i hand. Min respekt får han inte....Lika lite som den som bara 'tolererar' hbtq-personer ...

Jag tänker att det är viktigt att skilja på en persons åsikt och på en persons identitet.
Visst är det demokrati att alla får tycka vad de vill, men uttrycker/agerar man på en åsikt som tex är kränkande mot en grupp kopplat till diskrimineringsgrunderna kan man ju faktiskt göra sig skyldig till ett brott. Det är inte jämförbart med någons politiska ståndpunkt, tycker jag.
 
Jag tänker att problemet är att folk reagerar olika på den frågan. Vissa tycker det är jättebra att få frågan och vissa blir ledsna. Så det är därför jag väntar på att personen själv bjuder in.

Man kan ju också själv bjuda in till att bjuda in.

Själv tror jag att jag gör det genom att
1) helt enkelt vara gay :cool:
2) på olika sätt visa mina värderingar och att jag inte är förblindad av normer (t ex genom vad jag delar på FB eller vilka samtalsämnen jag väljer, att jag inte förutsätter att en okönad sambo är av motsatt kön, att jag försöker vara synliggörande och inkluderande - i min biologiundervisning så tar jag inte upp homosexuella under en egen rubrik, utan de finns med hela tiden när vi pratar om relationer, lagar, sex osv och på ett matteprov så kan uppgiften "Stina är en femtedel så gammal som pappa Håkan och pappa Stefan är 4 år äldre än Håkan. Tillsammans är de..." dyka upp. Osv).
3) vara genuint intresserad av hur världen ser ut från någon annans perspektiv.

Och nej, självklart handlar det inte om att man ska vara personliga alla sammanhang! :grin: Men jag tycker i alla fall det är viktigt att man tänker efter, så att man t ex inte osynliggör någon av misstag. Frågar du stallkompisen A vad hen ska göra i jul, men undviker att ställa samma fråga till stallkompisen B, för att du tror att B har en samkönad partner (och du vill ju inte råka trampa på några eventuellt ömma tår eller göra så att B behöver komma ut alterntivt behöver slingra sig)?
 
Jag tänker att det är viktigt att skilja på en persons åsikt och på en persons identitet.
Visst är det demokrati att alla får tycka vad de vill, men uttrycker/agerar man på en åsikt som tex är kränkande mot en grupp kopplat till diskrimineringsgrunderna kan man ju faktiskt göra sig skyldig till ett brott. Det är inte jämförbart med någons politiska ståndpunkt, tycker jag.
Jag håller med! Jag kan acceptera och respektera någon som person, även om jag inte gillar alla personens åsikter! Jag kan till och med respektera - och försvara - en persons rätt att ha en åsikt, även om jag ogillar och inte alls respekterar åsikten i sig.

Att vara HBTQ, mörkhyad, ljushyad, asiat, man, kvinna etc är ingen åsikt, utan en del av en persons identitet - och identiteten tycker jag att man har skyldighet att acceptera och respektera. Just den delen handlar om människovärde.
 
Och nej, självklart handlar det inte om att man ska vara personliga alla sammanhang! :grin: Men jag tycker i alla fall det är viktigt att man tänker efter, så att man t ex inte osynliggör någon av misstag. Frågar du stallkompisen A vad hen ska göra i jul, men undviker att ställa samma fråga till stallkompisen B, för att du tror att B har en samkönad partner (och du vill ju inte råka trampa på några eventuellt ömma tår eller göra så att B behöver komma ut alterntivt behöver slingra sig)?

Men om jag är i stallet så pratar jag oftast häst med de andra som är där. Det är väldigt sällan jag pratar om något annat än häst med stallkompisarna.
 
Man kan ju också själv bjuda in till att bjuda in.

Själv tror jag att jag gör det genom att
1) helt enkelt vara gay :cool:
2) på olika sätt visa mina värderingar och att jag inte är förblindad av normer (t ex genom vad jag delar på FB eller vilka samtalsämnen jag väljer, att jag inte förutsätter att en okönad sambo är av motsatt kön, att jag försöker vara synliggörande och inkluderande - i min biologiundervisning så tar jag inte upp homosexuella under en egen rubrik, utan de finns med hela tiden när vi pratar om relationer, lagar, sex osv och på ett matteprov så kan uppgiften "Stina är en femtedel så gammal som pappa Håkan och pappa Stefan är 4 år äldre än Håkan. Tillsammans är de..." dyka upp. Osv).
3) vara genuint intresserad av hur världen ser ut från någon annans perspektiv.

Och nej, självklart handlar det inte om att man ska vara personliga alla sammanhang! :grin: Men jag tycker i alla fall det är viktigt att man tänker efter, så att man t ex inte osynliggör någon av misstag. Frågar du stallkompisen A vad hen ska göra i jul, men undviker att ställa samma fråga till stallkompisen B, för att du tror att B har en samkönad partner (och du vill ju inte råka trampa på några eventuellt ömma tår eller göra så att B behöver komma ut alterntivt behöver slingra sig)?
Nä varför skulle jag inte fråga vad någon gör i jul? Det tycker jag är en bra och öppen fråga för då kan man ju svara man vill.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 082
Senast: Lavinia
·
Ridning Jag ger snart upp, hittar aldrig en bra häst :( Det hela började med min hyrponny som jag hade under 1 år, han skulle var jättesnäll...
2
Svar
23
· Visningar
3 715
Senast: EmmaBovary
·
Skola & Jobb Jag sitter i en situation som jag tror att ganska många tycker är lite "lyxig", jag tycker det känns total pannkaka! Lite snabb...
2
Svar
24
· Visningar
2 897
Senast: moster
·
Hästvård Vår häst har en envis liten hälta lokaliserad till höger framhov som visar sig som en "nickning" framförallt vid longering i höger varv...
2
Svar
24
· Visningar
7 362
Senast: mackan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp