Att vara feminist

Som liberal femininst känner jag mig inte accepterad av en del vänsterfeminister. Min feminism nedvärderas som mindre riktig och mindre viktig. När feminismen blir elitistisk blir den också exkluderande. Det vore mer konstruktivt att ta fasta på det som faktiskt förenar.
Jo att diskutera feminism med en vänsterfeminist har varit en av de jobbigaste diskussioner jag haft, jobbigare än med de vanliga oförstående män jag stött på. Hon tyckte ju bara att folk som röstat på alliansen var värre än orcher och dödade små barn till frukost. (på riktigt rent onda) Diskussionsnivå hålla för öronen och skrika, typ.

En person och inte på buke utan i verkligheten. Här är inte lika djupa klyftor.
 
Jag tänker på typ av feminism nu, inte partitillhörighet.
Tex om radikalfeminister eller intersektionella feminismer möter mer motstånd än liberalfeminister?
Jag lånar ditt inlägg @MiniLi för det innehåller orden jag behöver hänvisa till ;)

Det här tycker jag är den konstigaste delen av feminism (OBS! jag är inte ironisk, utan tycker det verkligen).
Varför är feminismen politisk? Varför dessa uppdelningar inom feminism?
Det om något känns så typiskt kvinnligt, "vi" hittar gärna olikheter men sällan likheter som gör att kampen blir trovärdig... det blir en kamp i kampen som inte leder framåt, det blir bara destruktivt.

Jag är feminist men kallar mig inte det för jag vägrar bli klassificerad.
 
Men den politiska lösningen är ju en annan sak, som jag ser det. Feminism i sig, som jag definierar som att man håller med om påståendet ”det finns en könsordning och den bör förändras”, säger ju inget om hur. Hur:et är politik.

När jag undervisar om genus så har den vanligaste kritiken inget med politik att göra, utan handlar om att man antingen inte tycker det finns någon könsordning (vi är jämställda och alla gör som de vill), alternativt, när man ställs inför statistiska faktum om ojämställdhet i samhället: könsordningen borde inte förändras, för den är biologiskt betingad.

Just tanken att feminism är partipolitisk per definition, att ett specifikt hur är inbakat ner till detta ska staten göra eller detta måste x göra, tänker jag strular till det, tror jag är en del av förvirringen kring feminism. Visst, någon form av strukturell förklaring måste man ju köpa (och det måste man ju göra oavsett eftersom det uppenbart finns strukturer, med ett ton av forskning bakom som visar hur de ser ut), men det innebär ju inte partipolitik med nödvändighet, eller att staten måste stå för lösningen. Det finns många sätt att ändra en struktur.
Det stör mig jättemycket att feminismen har bakats in i olika ideologier och även att det finns partier som tycker att de äger den. Jag kanske minns fel, eller rätt, men det känns som att det hände under 2000-talet att feminismen åts upp av partipolitiken. Att den innan dess var mer fri från politiska färger. Det första mötet Fi hade (innan det var F!) var jag på. Det var då tänkt som ett mittenparti, men blev totalt uppätet.
 
Det där med särartsfeminism och trans? Ja, alltså, hela idén om könsbekräftande behandling och social transition från det ena könet till det andra, understryker ju någon idé om två kön som i något väsentligt avseende är olika. Tex ingår det under utredningstiden för transpersoner (som vill ha hjälp av vården) att "leva som man" om personen är född kvinna, och vice versa. Vad är det ens att leva som man/kvinna utifrån en sådan feminism som den jag kan tro på?

Transrörelsen gör kön viktigt igen, i min sociala närhet, på sätt som jag så länge jag kan minnas har försökt motarbeta och undkomma.

Alltså. Jag vet att de här personerna har det jobbigt. De ska inte anpassa sig efter mig. Men det finns en tendens att vilja göra ännu en omtolkning av kön, som passar ihop med trans och lyfter fram könet i kroppen (tex i hjärnan) och jag har lite problem med det.
Jag har en del problem med de ungas prat om många olika kön och min feminism. Jag blir orolig av det, kanske helt i onödan.

Men enligt teorin, så som jag uppfattat den, med många olika kön där man väljer sitt kön så får jag som person inte kalla mig kvinna och inte känna mig som en kvinna. Jag måste vara en tomboy. Men om jag är en tomboy får jag inte ha kjol. Ett barn som är en "flicka", får inte klättra i träd, då måste man ha ett annat mellankön. Definitionerna känns smala och låsta för mig och jag mår lite illa av tanken att bli inlåst. Dessutom varierar könsmarkörer mellan kulturer och tider och den här tanken verkar låsa sig vid 50-talets könsroller i Västeuropa.

Det vore fantastiskt om man stötte på någon som förklarade hur det här med att ha många olika könsidentiteter går ihop med feminismen och tanken att det inte ska vara så stor skillnad på kvinna och man, att man kan få vara en kvinnlig fordonsmekaniker i kort hår om man vill och känner sig som en kvinna. Att man får vara en manlig förskolepedagog i rosa jeans och känna sig som en man, om man vill känna sig som en man.

Känns som att du kanske kan ge mig mer klarhet i det här och förklara det?
(Eller vem vet, min oro för hur det här fungerar med gammal feminism är kanske rationell.)
 
Senast ändrad:
Onödigt tufft, skrev jag. Inte onödigt. Att börja jobba direkt efter förlossningen är stentufft, och onödigt tufft i den meningen att det finns möjlighet att stanna hemma. Det är alltså något tufft man utsätter sig för fast det inte är nödvändigt - onödigt tufft, med andra ord. Nu verkar ju inte det vara planen, gissningsvis för att det vore onödigt tufft att börja jobba igen tre dagar efter förlossningen?

Jag tror inte att jämställdheten avgörs av om man unnar sig ett par-tre månader hemma på heltid, faktiskt, eller kräver att man offrar amningen. Och jag tror absolut att det kan finnas onödiga ansträngningar. T ex ansträngningar som kräver mycket av en, men inte ger några större effekter i termer av jämställdhet. En sån onödig ansträngning skulle t ex kunna vara att man gör lika mycket hemma som höggravid som den icke-gravida partnern, fast man får ont av foglossningar, för att man i alla lägen och alltid vill dela lika på hushållsarbetet. Det skulle jag tycka var en onödig ansträngning. Den har ett högt pris, och ger lite resultat.

Varför är det fult att kalla något för onödigt?

Jag tänker att med såna krav - inte amma, börja jobba direkt efter förlossningen - då är det begripligt om få känner sig lockade att leva jämställt. Finns det inte grader i helvetet, att man kan amma fast man är feminist? Och det inte måste vara antingen eller, om du vill arbeta för jämställdhet får du inte amma? Eller vara hemma på heltid?
Jag tror en lösning där är att inte alltid bara trösta med amning utan att även låta partnern trösta bebin och lita på att han klarar av det. Att det finns andra saker som gör barn ledsna än just hunger, de kan vara oroliga, uttråkade, blöta osv. Då blir ju amningen bara precis den tid som den tar, för vissa barn en timma i stöten och för andra tio minuter.

Men kanske viktigt att barnet är lika mycket med pappan under sina första minutrar och timmar tänker jag mig.

Sedan som någon föreslog, varannan, varannan nattning, varannan vabdag, varannan bortakväll.

(dvs jag håller med dig.)
 
Har kämpat så länge för att hålla mig utanför tråden, men @Badger , jag förstår ingenting. Varför skulle du inte få kalla dig kvinna? Varför skulle en flicka inte få klättra i träd och samtidigt kalla sig flicka? Känns som att det ligger en hel del missförstånd/tankevurpor bakom dina inlägg.
 
Har kämpat så länge för att hålla mig utanför tråden, men @Badger , jag förstår ingenting. Varför skulle du inte få kalla dig kvinna? Varför skulle en flicka inte få klättra i träd och samtidigt kalla sig flicka? Känns som att det ligger en hel del missförstånd/tankevurpor bakom dina inlägg.

Ja, alltså en kort fråga från mig. Har könsidentitet något med könsuttryck att göra? Jag trodde inte det och har därför helt missat ev krock mellan transgender och feminism. Men jag är också VÄLDIGT opåläst inom detta så läser all input och försöker förstå.
 
Alltså @Badger, om det där är hur du uppfattar hela grejen med ickebinära kön osv så har du gjort en av världshistoriens största tankevurpor. Det är ingen som vill förbjuda folk från att vara män eller kvinnor, däremot vill rätt många av oss bredda ramarna så att det finns utrymme att vara mer än bara ett av två snävt definierade kön, främst baserade på vad man råkar ha mellan benen när man föds.
Grattis till att du inte känner att kvinnokostymen skaver, antar jag, men att utifrån det sitta och förskräcka sig över att folk minsann inte "får" vara män eller kvinnor längre... det är både extremt okunnigt och direkt otrevligt. Hela internet finns framför dig, det är bara att googla och läsa på istället för att fnysa åt nymodigheterna.
 
Har kämpat så länge för att hålla mig utanför tråden, men @Badger , jag förstår ingenting. Varför skulle du inte få kalla dig kvinna? Varför skulle en flicka inte få klättra i träd och samtidigt kalla sig flicka? Känns som att det ligger en hel del missförstånd/tankevurpor bakom dina inlägg.
Bakom mina inlägg? Det var ett inlägg som du stör dig på. Det var till Petruska.

Den teori om kön som går utöver två kön till många fler har smalare definitioner av varje kön.

is a gender where a person partially identifies as a woman or with feminine characteristics.

is a gender identity best described as a dynamic mix of boy and girl. A person who is Gender Fluid may always feel like a mix of the two traditional genders, but may feel more boy some days, and more girl other days.
Being Gender Fluid has nothing to do with which set of genitalia one has, nor their sexual orientation.

Men antagligen är det här inte en grej längre, hittar inte de svenska sidorna igen.
https://www.quora.com/What-is-it-like-to-be-AFAB-and-identifying-as-a-demigirl

identifierar mig som demigirl. Det innebär att jag ganska ofta inte känner mig som tjej utan mer som ingenting alls. Jag är inte bekväm med att bli kallad tex gumman (då jag både tycker att det känns nedvärderande och är den direkt referens till att jag är tjej). Jag föredrar att man refererar till mig som person istället för tjej
 
Senast ändrad:
Ja, alltså en kort fråga från mig. Har könsidentitet något med könsuttryck att göra? Jag trodde inte det och har därför helt missat ev krock mellan transgender och feminism. Men jag är också VÄLDIGT opåläst inom detta så läser all input och försöker förstå.
Jag trodde inte det innan jag stötte på den här biten. Dvs jag tänkte att man kände sig fel i sin kropp friställt från könsroller. Dvs på ett mer biologiskt plan. Dvs ett plan bortom att man som person inte känner att man passar i just könsrollen, jag är flicka som gillar att klättra i träd- så jag kan inte vara flicka (här tänker jag, så jag är feminist och anser att de som vill klättrar i träd oavsett kön), utan mer i könet.

Vilket då skulle göra hela frågan om transgender helt friställd från feminismen och inte påverka synen på kvinna och man och könsroller som i stort sett inlärda socialt i den.

Men det här blir nog en total avvikelse. Det var bara en fråga till @Petruska som jag kände hade koll och kunde klargöra saker lite mer för mig. Så ignorera gärna det här i övrigt.
 
Jag trodde inte det innan jag stötte på den här biten. Dvs jag tänkte att man kände sig fel i sin kropp friställt från könsroller. Dvs på ett mer biologiskt plan. Dvs ett plan bortom att man som person inte känner att man passar i just könsrollen, jag är flicka som gillar att klättra i träd- så jag kan inte vara flicka (här tänker jag, så jag är feminist och anser att de som vill klättrar i träd oavsett kön), utan mer i könet.

Vilket då skulle göra hela frågan om transgender helt friställd från feminismen och inte påverka synen på kvinna och man i den.

Men det här blir nog en total avvikelse. Det var bara en fråga till @Petruska som jag kände hade koll och kunde klargöra saker lite mer för mig. Så ignorera gärna det här i övrigt.

Nu är jag totalförvirrad :nailbiting: Hade varit intressant med en egen tråd om detta men det känns alldeles för risky att hamna i lägret att antingen be ickebinära förklara vs killgissa för mycket så jag vet inte riktigt vad göra. @Invicta har du något vettigt lästips?
 
Alltså @Badger, om det där är hur du uppfattar hela grejen med ickebinära kön osv så har du gjort en av världshistoriens största tankevurpor. Det är ingen som vill förbjuda folk från att vara män eller kvinnor, däremot vill rätt många av oss bredda ramarna så att det finns utrymme att vara mer än bara ett av två snävt definierade kön, främst baserade på vad man råkar ha mellan benen när man föds.
Grattis till att du inte känner att kvinnokostymen skaver, antar jag, men att utifrån det sitta och förskräcka sig över att folk minsann inte "får" vara män eller kvinnor längre... det är både extremt okunnigt och direkt otrevligt. Hela internet finns framför dig, det är bara att googla och läsa på istället för att fnysa åt nymodigheterna.
Ok jag tycker ditt inlägg här var otrevligt är jag rädd. Jag ställde frågor och du är välkommen att svara på dem utan att prata om världshistoriens största tankevurpor osv som inledning.

Så då frågar jag om bredda ramen. Är det för att du inte tycker att du passar in i rollen som kvinna som du vill bredda ramen? Frågan var, är du säker på att du vill bredda den och inte hacka den i småbitar?

Dvs att sy om kostymen "kvinna" tills den inte skaver (feminism) för någon kvinna och kostymen man tills den inte skaver för någon man (feminism) Samtidigt som de som är födda i fel kropp byter kön till ett som fungerar bra för dem.

Jag tänker inte att "kvinna" och "man" ska vara två snävt definierade kön utan en bred och oviktig del av benämnande av en människa.
 
Nu är jag totalförvirrad :nailbiting: Hade varit intressant med en egen tråd om detta men det känns alldeles för risky att hamna i lägret att antingen be ickebinära förklara vs killgissa för mycket så jag vet inte riktigt vad göra. @Invicta har du något vettigt lästips?
Det finns massor av bra sidor om du googlar lite, och även en hel del pedagogiska kanaler på youtube. Men tänk på att enskilda individer inte nödvändigtvis talar för gruppen - mycket händer inom synen på kön även inom gruppen "transpersoner".

Man kommer rätt långt på att bejaka individens önskemål om pronomen och inte ifrågasätta individens upplevelse av sitt kön. Att fundera runt strukturer är en annan sak, men det blir väldigt sur bismak när priviligierade cis-personer berättar för andra cispersoner om hur transpersoner är fel, vilket tyvärr ofta händer.
 
@Invicta har du något vettigt lästips?

Nej tyvärr, jag är totalt slutkörd efter julfirande så jag borde egentligen inte ens vara online, framförallt inte i trådar som denna...
Så med risk för att låta tjatig, du får vända dig till Google och försöka sålla så gott du kan bland källorna. Jag har haft svårigheter med att hitta riktigt bra läsmaterial på svenska, så jag skulle rekommendera att intresserade söker på engelska istället.

Mod kan säkert vara behjälplig med att dela till en ny tråd om diskussionen skulle passa bättre där, men som du redan nämnt är risken stor att det mest skulle bli ännu fler klavertramp. De av oss som är ickebinära eller trans brukar liksom inte bli så pigga på att diskutera när våra identiteter och livserfarenheter ifrågasätts hejvilt av personer som aldrig ens behövt fundera över sånt här... :down:
 
Det finns massor av bra sidor om du googlar lite, och även en hel del pedagogiska kanaler på youtube. Men tänk på att enskilda individer inte nödvändigtvis talar för gruppen - mycket händer inom synen på kön även inom gruppen "transpersoner".

Man kommer rätt långt på att bejaka individens önskemål om pronomen och inte ifrågasätta individens upplevelse av sitt kön. Att fundera runt strukturer är en annan sak, men det blir väldigt sur bismak när priviligierade cis-personer berättar för andra cispersoner om hur transpersoner är fel, vilket tyvärr ofta händer.

Jag har googlat en del men när sedan sådana här inlägg från @Badger kommer så blir jag osäker på vad jag läst. Tycker det är svårt att vara källkritisk inom områden som är så nya för mig. Men jag har åtm landat i det du skriver ovan så det känns åtm som åt rätt håll, tack för ditt svar :bow:
 
Nej tyvärr, jag är totalt slutkörd efter julfirande så jag borde egentligen inte ens vara online, framförallt inte i trådar som denna...
Så med risk för att låta tjatig, du får vända dig till Google och försöka sålla så gott du kan bland källorna. Jag har haft svårigheter med att hitta riktigt bra läsmaterial på svenska, så jag skulle rekommendera att intresserade söker på engelska istället.

Mod kan säkert vara behjälplig med att dela till en ny tråd om diskussionen skulle passa bättre där, men som du redan nämnt är risken stor att det mest skulle bli ännu fler klavertramp. De av oss som är ickebinära eller trans brukar liksom inte bli så pigga på att diskutera när våra identiteter och livserfarenheter ifrågasätts hejvilt av personer som aldrig ens behövt fundera över sånt här... :down:

Instämmer verkligen i ditt sista så för min del kan vi gärna avsluta detta sidospår :heart

Jag fortsätter sålla på egen hand (det blir lättare o lättare ju mer man läser ju!) Och tackar för tips om engelska! :)
 
Bakom mina inlägg? Det var ett inlägg som du stör dig på. Det var till Petruska.

Den teori om kön som går utöver två kön till många fler har smalare definitioner av varje kön.



https://www.urbandictionary.com/define.php?term=Gender Fluid

Men antagligen är det här inte en grej längre, hittar inte de svenska sidorna igen.
https://www.quora.com/What-is-it-like-to-be-AFAB-and-identifying-as-a-demigirl

Nu fattar jag ännu mindre. Vadå "bakom dina inlägg"? Jag har hållt mig utanför tråden generellt men förstår verkligen inte ditt inlägg om könsidentitet. Det känns väldigt tankevurpigt, och väldigt OT.
 
Ok jag tycker ditt inlägg här var otrevligt är jag rädd. Jag ställde frågor och du är välkommen att svara på dem utan att prata om världshistoriens största tankevurpor osv som inledning.

Så då frågar jag om bredda ramen. Är det för att du inte tycker att du passar in i rollen som kvinna som du vill bredda ramen? Frågan var, är du säker på att du vill bredda den och inte hacka den i småbitar?

Dvs att sy om kostymen "kvinna" tills den inte skaver (feminism) för någon kvinna och kostymen man tills den inte skaver för någon man (feminism) Samtidigt som de som är födda i fel kropp byter kön till ett som fungerar bra för dem.

Jag tänker inte att "kvinna" och "man" ska vara två snävt definierade kön utan en bred och oviktig del av benämnande av en människa.

Det är inte så trevligt att uttrycka sig som du gjort heller, lite eftertanke hade varit fint istället för att okänsligt klafsa på och tycka en massa om sånt du bevisligen inte vet mycket om. Bara att du börjar fråga mig om hur jag passar in i kvinnorollen när jag refererat till mig själv som ickebinär i tråden säger ju en del...
Men tack för påminnelsen att jag glömt att ändra i profilen, antar jag. :up:

Vad gäller ramen så har jag personligen aldrig varit bekväm med att omvärlden ser mig som kvinna, men inte heller känner jag att jag är av maskulint kön, so make of that what you will. Detta har orsakat problem livet igenom, mer än så vill jag inte säga för ämnet är känsligt och inget jag vill ta upp, speciellt inte med den brist på förståelse som redan uppvisats i tråden. Jag brukar referera till mig själv som demigirl, men det har du tydligen redan bestämt att det inte är en grej längre, så jag får väl uppfinna något nytt uttryck då...
Hårklyverier såsom bredda vs. krossa ramen tänker jag inte ägna mig åt, det kan du roa dig med själv. Nu tycker jag att det räcker med det här sidospåret, det har ändå inte särskilt mycket med trådens grundfrågor eller ens feminism i sig att göra.
 
De av oss som är ickebinära eller trans brukar liksom inte bli så pigga på att diskutera när våra identiteter och livserfarenheter ifrågasätts hejvilt av personer som aldrig ens behövt fundera över sånt här... :down:
Ja, jag är tyvärr dålig på att svälja känslorna och hålla tyst, trots att jag vet att jag eg inte har ork att ta den påföljande diskussionen. Borde lära mig att inte gå in i diskussionerna från början. Hjälper en del att ha utökat ignorelistan lite...
 
Jag har en del problem med de ungas prat om många olika kön och min feminism. Jag blir orolig av det, kanske helt i onödan.

Men enligt teorin, så som jag uppfattat den, med många olika kön där man väljer sitt kön så får jag som person inte kalla mig kvinna och inte känna mig som en kvinna. Jag måste vara en tomboy. Men om jag är en tomboy får jag inte ha kjol. Ett barn som är en "flicka", får inte klättra i träd, då måste man ha ett annat mellankön. Definitionerna känns smala och låsta för mig och jag mår lite illa av tanken att bli inlåst. Dessutom varierar könsmarkörer mellan kulturer och tider och den här tanken verkar låsa sig vid 50-talets könsroller i Västeuropa.

Det vore fantastiskt om man stötte på någon som förklarade hur det här med att ha många olika könsidentiteter går ihop med feminismen och tanken att det inte ska vara så stor skillnad på kvinna och man, att man kan få vara en kvinnlig fordonsmekaniker i kort hår om man vill och känner sig som en kvinna. Att man får vara en manlig förskolepedagog i rosa jeans och känna sig som en man, om man vill känna sig som en man.

Känns som att du kanske kan ge mig mer klarhet i det här och förklara det?
(Eller vem vet, min oro för hur det här fungerar med gammal feminism är kanske rationell.)
Jag förstår nog inte din fråga.

Det här med hurdan en "får" vara är ett helt främmande problem för mig. En får väl vara som en vill, men genusnormativ är starkt uppmuntrat av så gott som samtliga normer och av kapitalet. Det hänger ihop med diskussionen tidigare i tråden om vilka feminister som lättast "kommer undan". Det är så klart de feminister som utmanar så lite som.möjligt som kommer undan lättast.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp