Att vara feminist

[Sel]

Jag läser tråden med intresse men känner inte att jag har så mycket att tillföra. Vill (numera) kalla mig feminist men även om jag i ökande grad kan ta diskussioner eller säga ifrån så är jag nog inte så aktiv som många i tråden. Eller har koll på alla begrepp.
Feminist måste man väl kunna vara utan att ha stenkoll tänker jag. Även om den här tråden inte riktar sig dit riktigt.

Precis såhär känner jag också!
Har faktiskt inte upplevt mig attackerad av andra feminister för det heller.

 

[cirkus]

Om jag hade varit man hade jag blivit fullkomligt panikslagen över dagens mansroll och mansnorm.

Jag råkade se nån morgonsoffa och då fick jag se Hampus Nessvold - aldrig hört talas om innan men jisses vad jag tycker han var bra.

 

[Petruska]

Jag läser tråden med intresse men känner inte att jag har så mycket att tillföra. Vill (numera) kalla mig feminist men även om jag i ökande grad kan ta diskussioner eller säga ifrån så är jag nog inte så aktiv som många i tråden. Eller har koll på alla begrepp.
Feminist måste man väl kunna vara utan att ha stenkoll tänker jag. Även om den här tråden inte riktar sig dit riktigt.

Absolut! Det är ju en fråga om ens värderingar. Det är ju den viktiga frågan i sammanhanget.

Hur pass intresserade folk är av de mer teoretiska resonemangen är ju bara olika, helt enkelt, för folk är olika.

Och hur mycket man orkar hävda sina (för andra jobbiga) värderingar i det sociala livet hela tiden, är ju mycket en fråga om vad man orkar med när det gäller normtryck. Det är en bra sak att orka möta normtryck, men jag tycker ändå att vi bör vara toleranta mot varandra när det gäller hur vi hanterar det normtryck vi står under.

 

[Jenka]

Absolut! Det är ju en fråga om ens värderingar. Det är ju den viktiga frågan i sammanhanget.

Hur pass intresserade folk är av de mer teoretiska resonemangen är ju bara olika, helt enkelt, för folk är olika.

Och hur mycket man orkar hävda sina (för andra jobbiga) värderingar i det sociala livet hela tiden, är ju mycket en fråga om vad man orkar med när det gäller normtryck. Det är en bra sak att orka möta normtryck, men jag tycker ändå att vi bör vara toleranta mot varandra när det gäller hur vi hanterar det normtryck vi står under.

Ja, jag är nog inte så högljudd och obekväm av mig. Sen beror det på, har tex lättare att ta miljödiskussioner, det är mer min fråga.

 

[Petruska]

Ja, jag är nog inte så högljudd och obekväm av mig. Sen beror det på, har tex lättare att ta miljödiskussioner, det är mer min fråga.

Då är du väl antagligen lite mer teoretiskt intresserad och påläst när det gäller miljöfrågor också? Det underlättar ju avsevärt när en ska ta jobbiga diskussioner.

 

[Jenka]

Då är du väl antagligen lite mer teoretiskt intresserad och påläst när det gäller miljöfrågor också? Det underlättar ju avsevärt när en ska ta jobbiga diskussioner.

Precis!

 

[NookNook]

Jag är feminist, och en ganska jobbig sådan.
Jag har dessutom lite svårt att förhålla mig till dagens ”vita medelklassfeminism” för jag tycker att den inte riktigt inkluderar mig. Jag har också svårt att inte göra kopplingen klass/rasism när man pratar om jämställdhet och där jag tycker feminismen fallerar lite - det finns liksom så många större klyftor att lösa i samhället än de som bara har med könsrollerna att göra. Men jag har inte riktigt hittat något annat sammanhang som tar upp dessa frågor så. Jag tycker det är lite samma sak inom politiken, jag håller med om mycket inom vänsterfeminismen tex, men där uppfattar jag istället att de skjuter bredvid målet i viktiga frågor såsom tex hedersrelaterat våld (som förövrigt hijackats av diverse SD:are och liknande). Jag tycker det är en jättesvår fråga - jag uppfattar det ibland som att feminismen i Sverige kämpar så hårt för att återta privilegier att man glömmer att det inte är en svartvit fråga om kvinnor vs män utan att även svenska vita kvinnor sitter på enorma privilegier i jämförelse med andra grupper som de vaktar lika mycket som männen vaktar sina. Det är en ganska kontroversiell åsikt i många sammanhang och jag kan ofta känna mig som persona non grata även med människor som titulerar sig själva som feminister.

 

[stjarnhimmel]

Jag är feminist, och en ganska jobbig sådan.
Jag har dessutom lite svårt att förhålla mig till dagens ”vita medelklassfeminism” för jag tycker att den inte riktigt inkluderar mig. Jag har också svårt att inte göra kopplingen klass/rasism när man pratar om jämställdhet och där jag tycker feminismen fallerar lite - det finns liksom så många större klyftor att lösa i samhället än de som bara har med könsrollerna att göra. Men jag har inte riktigt hittat något annat sammanhang som tar upp dessa frågor så. Jag tycker det är lite samma sak inom politiken, jag håller med om mycket inom vänsterfeminismen tex, men där uppfattar jag istället att de skjuter bredvid målet i viktiga frågor såsom tex hedersrelaterat våld (som förövrigt hijackats av diverse SD:are och liknande). Jag tycker det är en jättesvår fråga - jag uppfattar det ibland som att feminismen i Sverige kämpar så hårt för att återta privilegier att man glömmer att det inte är en svartvit fråga om kvinnor vs män utan att även svenska vita kvinnor sitter på enorma privilegier i jämförelse med andra grupper som de vaktar lika mycket som männen vaktar sina. Det är en ganska kontroversiell åsikt i många sammanhang och jag kan ofta känna mig som persona non grata även med människor som titulerar sig själva som feminister.

Intressant inlägg!


Jag har läst tråden många gånger nu och funderat mycket. Jag kan också uppleva att feminismen inte alltid är så inkluderande.
När jag var yngre var jag aktiv ett tag i olika feministiska sammanhang och kände att jag inte riktigt passade in. Det kändes som jag hade fel personlighet, fel utseende och att det fanns vissa osynliga regler för hur man skulle vara.
Jag pratade en del med en vän om det och hon upplevde inte heller att hon passade in fast på andra sätt. Hon upplevde att det var en "hög tröskel"dvs att hon inte kunde rätt uttryck och inte hade rätt språk och då inte blev lyssnad på på samma sätt som vissa andra.

 

[Return_to_the_moon]

Etablerande av en helt individuell föräldraförsäkring, utveckling av Jämställdhetsmyndigheten, utökad kartläggning av orättvis lönesättning och tvingande lagstiftning på området, arbetande med att få bort kärnfamiljsperspektivet i all lagstiftning som rör familjer, öka möjligheterna för kvinnor att synas och etablera framgångsrika företag, förenkla adoptioner och att få barn för alla hbtq-grupper, arbeta mot religiöst förtryck av människor. Och så allt jag inte minns just nu.

Men detaljerna är inte så intressanta i just denna tråd - förutom det faktum att nog alla typer av feminism har en lång lista av reformer som de vill genomföra.

Och några reformer som andra föreslår som de anser vara kontraproduktiva.

Var det inte högern som tog bort jämställdhetsmyndigheten nyligen ?

 

[Raderad medlem 6459]

Var det inte högern som tog bort jämställdhetsmyndigheten nyligen ?

Men kan vi inte snälla bryta partipolitiksspåret? Det är ju inte syftet med tråden.

 

[the_connemara]

Feministiska demoner

Ja just så har jag upplevt det också!
Och det är ju helt fantastiskt att vi har kunnat ha 17 sidor om feminism utan att tråden går bananas

Tänkte på samma sak tidigare idag men var för feg för att kommentera. Ville att det verkligen bara skulle tolkas som och och inte som någon sort pik åt något håll. Tycker det är helt underbart!!

Jag råkade se nån morgonsoffa och då fick jag se Hampus Nessvold - aldrig hört talas om innan men jisses vad jag tycker han var bra.

Jag och min närmsta feministvän IRL har bokat hans föreställning 8 mars i Lund, ser SÅ framemot det

Absolut! Det är ju en fråga om ens värderingar. Det är ju den viktiga frågan i sammanhanget.

Hur pass intresserade folk är av de mer teoretiska resonemangen är ju bara olika, helt enkelt, för folk är olika.

Och hur mycket man orkar hävda sina (för andra jobbiga) värderingar i det sociala livet hela tiden, är ju mycket en fråga om vad man orkar med när det gäller normtryck. Det är en bra sak att orka möta normtryck, men jag tycker ändå att vi bör vara toleranta mot varandra när det gäller hur vi hanterar det normtryck vi står under.

Jag håller med, ingen orkar mer av pekpinnar. För att själv våga orka sticka ut lite mer så tänker jag ofta på vilka lättnader mina privilegier har gett mig. Jag kan helt låta bli att ta tag i något för jag har det redan väldigt lätt i min egna bubbla utifrån var jag själv önskar uppnå i mitt liv. Så då försöker jag kämpa lite till för de som har mindre frihet från scratch än mig. Det gör mig peppad.

Intressant inlägg!


Jag har läst tråden många gånger nu och funderat mycket. Jag kan också uppleva att feminismen inte alltid är så inkluderande.
När jag var yngre var jag aktiv ett tag i olika feministiska sammanhang och kände att jag inte riktigt passade in. Det kändes som jag hade fel personlighet, fel utseende och att det fanns vissa osynliga regler för hur man skulle vara.
Jag pratade en del med en vän om det och hon upplevde inte heller att hon passade in fast på andra sätt. Hon upplevde att det var en "hög tröskel"dvs att hon inte kunde rätt uttryck och inte hade rätt språk och då inte blev lyssnad på på samma sätt som vissa andra.

Om du vill får du gärna utveckla lite Sådant här är väldigt luddigt för mig som inte är delaktig i några feministiska sammanhang IRL.

 

[MiniLi]

Jag är feminist, och en ganska jobbig sådan.
Jag har dessutom lite svårt att förhålla mig till dagens ”vita medelklassfeminism” för jag tycker att den inte riktigt inkluderar mig. Jag har också svårt att inte göra kopplingen klass/rasism när man pratar om jämställdhet och där jag tycker feminismen fallerar lite - det finns liksom så många större klyftor att lösa i samhället än de som bara har med könsrollerna att göra. Men jag har inte riktigt hittat något annat sammanhang som tar upp dessa frågor så. Jag tycker det är lite samma sak inom politiken, jag håller med om mycket inom vänsterfeminismen tex, men där uppfattar jag istället att de skjuter bredvid målet i viktiga frågor såsom tex hedersrelaterat våld (som förövrigt hijackats av diverse SD:are och liknande). Jag tycker det är en jättesvår fråga - jag uppfattar det ibland som att feminismen i Sverige kämpar så hårt för att återta privilegier att man glömmer att det inte är en svartvit fråga om kvinnor vs män utan att även svenska vita kvinnor sitter på enorma privilegier i jämförelse med andra grupper som de vaktar lika mycket som männen vaktar sina. Det är en ganska kontroversiell åsikt i många sammanhang och jag kan ofta känna mig som persona non grata även med människor som titulerar sig själva som feminister.

Jag tycker också att feminism behöver vara bredare än kvinnor vs män. Jag brukar tycka att feminism också är bredare än så, men bär med mig att som vit medelklass lär jag ha lite blinda fläckar även om jag VILL se..
Jag tycker alltså inte det du skriver är kontroversiellt alls

 

[Kattennizze]

Jag är feminist, och en ganska jobbig sådan.
Jag har dessutom lite svårt att förhålla mig till dagens ”vita medelklassfeminism” för jag tycker att den inte riktigt inkluderar mig. Jag har också svårt att inte göra kopplingen klass/rasism när man pratar om jämställdhet och där jag tycker feminismen fallerar lite - det finns liksom så många större klyftor att lösa i samhället än de som bara har med könsrollerna att göra. Men jag har inte riktigt hittat något annat sammanhang som tar upp dessa frågor så. Jag tycker det är lite samma sak inom politiken, jag håller med om mycket inom vänsterfeminismen tex, men där uppfattar jag istället att de skjuter bredvid målet i viktiga frågor såsom tex hedersrelaterat våld (som förövrigt hijackats av diverse SD:are och liknande). Jag tycker det är en jättesvår fråga - jag uppfattar det ibland som att feminismen i Sverige kämpar så hårt för att återta privilegier att man glömmer att det inte är en svartvit fråga om kvinnor vs män utan att även svenska vita kvinnor sitter på enorma privilegier i jämförelse med andra grupper som de vaktar lika mycket som männen vaktar sina. Det är en ganska kontroversiell åsikt i många sammanhang och jag kan ofta känna mig som persona non grata även med människor som titulerar sig själva som feminister.

Jag tycker inte heller att ditt inlägg är speciellt kontroversiellt. Jag tycker också den vita medelklassfeminismen är problematisk, men bättre än inget typ. Det var därför som jag skrev i början av tråden att för mig ärt ex klasskamp lika viktigt som feminism.

 

[MiniLi]

Intressant inlägg!


Jag har läst tråden många gånger nu och funderat mycket. Jag kan också uppleva att feminismen inte alltid är så inkluderande.
När jag var yngre var jag aktiv ett tag i olika feministiska sammanhang och kände att jag inte riktigt passade in. Det kändes som jag hade fel personlighet, fel utseende och att det fanns vissa osynliga regler för hur man skulle vara.
Jag pratade en del med en vän om det och hon upplevde inte heller att hon passade in fast på andra sätt. Hon upplevde att det var en "hög tröskel"dvs att hon inte kunde rätt uttryck och inte hade rätt språk och då inte blev lyssnad på på samma sätt som vissa andra.

Jag har aldrig hängt i feministiska sammanhang.. Vet inte alls hur det är..

Men en tanke som slår mig generellt kring det här med den exkluderande feminismen - det är ju en i grunden kritisk rörelse som alltid fått kämpa underifrån. Jag tänker att det finns (och behöver finnas) inbyggt i feminismen att ifrågasätta och att vara kritisk. Kan det göra att den upplevs exkluderande?

Och så tänker jag på det här med kunskap. Det är väl egentligen ingen (nästan iaf) som här uttryckt att man måste kunna allt teoretiskt för att vara feminist. Ändå uttrycks det från flera håll osäkerhet kring om man får vara feminist när man inte kan allt?
Många med ett stort engagemang söker kunskap, också för att man måste lära sig mer om man ska förstå mer och se fler strukturer i samhället. Grunden i feminism är ens värderingar och det är såklart helt ok att stanna där. Men feminismen behöver också att iaf en del lär sig mer.
Är det kunskapen och kanske språkbruket som känns exkluderande?

 

[Bison]

Har läst hela tråden och tycker den är intressant, inte minst för att det inte blivit något bråk! Underbart

Jag kallar mig aldrig feminist även om jag nog har en del feministiska värderingar.
Anledningen är att jag inte är tillräckligt engagerad. Jag vill inte ta de diskussionerna alls. Jag är helt enkelt ointresserad misantrop som mest hoppas på att mänskligheten dör ut och lämnar planeten ifred.

Jag är uppväxt i en icke jämställd familj med mamma som var hemma och pappa som jobbade.
Inget jag funderade över då och jag blev väldigt nära min pappa ändå.
Men det glädjer mig att mina bröder som har barn inte tagit efter det utan delat på föräldraledighet, vab osv.

 

[Sedna]

Var det inte högern som tog bort jämställdhetsmyndigheten nyligen ?

Jag vill inte alls att partipolitiken ska överskugga feminismen, men din kommentar är så typisk för hur man blir bemött som liberalfeminist. Då får man nämligen slängt i ansiktet vad de konservativa högerpartierna driver för frågor, men det är helt orimligt att man som liberalfeminist ska ställas till svars för M och KDs jämställdhetspolitik. Snälla låt inte partipolitiken göra feminismen så uppdelad, i synnerhet om du inte ens kan skilja på liberal och konservativ högerpolitik.

 

[cirkus]

Vissa saker som jag funderar på och tycker känns märkligt
Hur kan feminismen som sådan vara icke inkluderande? Vitsen är ju just att det är inkluderande. Det är trist att i just dessa sammanhang ha nån sorts mall för hur man får se ut eller vara, där måste nog alla skärpa sig och inte tycka att just deras sätt och uttryck är rätt och att man inte är "riktig" om man inte kläms in i den mallen. Jag tycker att utsida/förmåga att uttrycka sig borde vara väldigt underordnat grundtanken.

För mig skaver också etiketter - vit medelklassfeminism? Vänsterfeminister? Liberalfeminister? Vad är det liksom? Varför blanda in politisk färg öht och sätta dessa etiketter, för vem är det viktigt?

@the_connemara jag är lite avis - jag vill också se Hampus

 

[MiniLi]

Vissa saker som jag funderar på och tycker känns märkligt
Hur kan feminismen som sådan vara icke inkluderande? Vitsen är ju just att det är inkluderande. Det är trist att i just dessa sammanhang ha nån sorts mall för hur man får se ut eller vara, där måste nog alla skärpa sig och inte tycka att just deras sätt och uttryck är rätt och att man inte är "riktig" om man inte kläms in i den mallen. Jag tycker att utsida/förmåga att uttrycka sig borde vara väldigt underordnat grundtanken.

För mig skaver också etiketter - vit medelklassfeminism? Vänsterfeminister? Liberalfeminister? Vad är det liksom? Varför blanda in politisk färg öht och sätta dessa etiketter, för vem är det viktigt?

@the_connemara jag är lite avis - jag vill också se Hampus

Jag förstår verkligen inte hur man kan tolka ideologiska inriktningar som etiketter?
Uppenbarligen finns det ett behov av att förstå feminism som en komplex rörelse med flera olika grenar. Annars hade inte olika grenar uppstått.

Ett tydligt exempel är hur feminismen från start varit en rörelse för vita medelklasskvinnor som drev viktiga frågor. Men vita medelklasskvinnor är också en privilegiad grupp och de missade saker. Därför uppstod tex den intersektionella feminismen - för att tydligare lyfta fram frågor som de vita medelklasskvinnorna inte sett.

 

[Petruska]

Jag vill inte alls att partipolitiken ska överskugga feminismen, men din kommentar är så typisk för hur man blir bemött som liberalfeminist. Då får man nämligen slängt i ansiktet vad de konservativa högerpartierna driver för frågor, men det är helt orimligt att man som liberalfeminist ska ställas till svars för M och KDs jämställdhetspolitik. Snälla låt inte partipolitiken göra feminismen så uppdelad, i synnerhet om du inte ens kan skilja på liberal och konservativ högerpolitik.

Jag tänker att du blandar ihop den här tråden med verkligheten där. I den här tråden vill vi ju undvika (parti)politik eftersom den handlar om ATT VARA feminist. Dessvärre blev det nästan nödvändigt att ge ett par män feministiskt kompanistryk för att möjliggöra trådens syfte.

Men att feminism på det hela taget är, och enligt min mening BÖR VARA politisk, är verkligheten, tycker jag. Inte ett problem. Jag vet att en del feminister tycker att andra politiska inriktningar "lägger beslag" på feminismen. Men det är ju en konstig invändning eftersom feminism inte är en ändlig resurs.

Och det är ju inget konstigt i att ens feministiska övertygelser hänger ihop med ens politiska synsätt och ideologi i övrigt.

 

[cirkus]

Jag förstår verkligen inte hur man kan tolka ideologiska inriktningar som etiketter?
Uppenbarligen finns det ett behov av att förstå feminism som en komplex rörelse med flera olika grenar. Annars hade inte olika grenar uppstått.

Ett tydligt exempel är hur feminismen från start varit en rörelse för vita medelklasskvinnor som drev viktiga frågor. Men vita medelklasskvinnor är också en privilegiad grupp och de missade saker. Därför uppstod tex den intersektionella feminismen - för att tydligare lyfta fram frågor som de vita medelklasskvinnorna inte sett.

För mig är det nog så att inriktningarna inte är det väsentliga och jag ogillar etiketter . Jag tycker att det är bra att missade saker fångas upp men jag tror att risken är att förgreningar blir kontraproduktivt. Jag tycker att det ibland skiner igenom att vissa inte är "tillräckligt" mycket feminister eller på fel sätt. Jag gillar inte det som fenomen.