Att välja hundras

[Sasse]

Jag sitter och kollar raser inför köp så småningom, men tycker det är supersvårt att välja ut en ras. Jag har fastnat för flera som alla tilltalar mig och som på ett eller annat sätt skulle fungera till det jag vill göra med hunden. Just nu känner jag att jag helst vill ha en av varje. På en gång!

HUR väljer man bara en enda? Hur gjorde ni? Vad var det som fick er att bestämma er för just den rasen? Valde ni mellan flera eller var ni mer säkra på vad ni var ute efter? (Hur visste ni vad ni var ute efter?! )

Och för er som har skaffat fler hundar, var det lättare andra gången att välja eller lika som första gången?

 

[Killaloe]

Jag har alltid velat ha en Golden, så jag skaffade en Golden Såhär i efterhand kan jag ju se att själva beslutet inte riktigt gjordes på helt rimliga anledningar men jag vet ju att det blev väldigt bra och jag kan inte se att jag skulle kunna tänka mig så många andra raser om det blir ny hund i framtiden. Så ja, jag har liksom alltid tänkt ”hund för mig = Golden” och varje gång jag läser på om andra raser eller träffar supertrevliga hundar så kan jag fundera på annan ras men nä. Det har med andra ord aldrig barit jättesvårt för mig att hitta min ras

 

[vallhund]

Tog mig 4 år när jag skulle byta från BC.

 

[Tonto]

Jag sitter och kollar raser inför köp så småningom, men tycker det är supersvårt att välja ut en ras. Jag har fastnat för flera som alla tilltalar mig och som på ett eller annat sätt skulle fungera till det jag vill göra med hunden. Just nu känner jag att jag helst vill ha en av varje. På en gång!

HUR väljer man bara en enda? Hur gjorde ni? Vad var det som fick er att bestämma er för just den rasen? Valde ni mellan flera eller var ni mer säkra på vad ni var ute efter? (Hur visste ni vad ni var ute efter?! )

Och för er som har skaffat fler hundar, var det lättare andra gången att välja eller lika som första gången?

Jag tänker, det går ju att köpa fler. Vi hade ingen aning om vad vi ville ha när vi skaffade vår första hund, blev helt fel. Köpte sen en till hund av annan ras men av helt fel linjer för att jag inte kunde något. Sen så köpte jag en till hund av annan ras och känner mig mest hemma nu, men jag vet inte än om det är 100% rasen jag vill ha i resten av livet. Men nöjd är jag verkligen!

 

[Sel]

Jag valde mellan ett flertal olika men den första kennel jag besökte var shiba. Sedan... åkte jag inte till fler. Ganska enkel process när jag väl kom till skott alltså, men pappersarbetet tog många månader och en hel del mailande innan jag lyckats gallra ur till tre eller fyra rsaer jag ville titta närmare på.
Hade terrier sedan tidigare men det var inte ett aktivt rasval jag gjorde den gången, det "bara blev".

 

[Red_Chili]

Jag tänker att det bästa alltid är att faktiskt träffa hundar av de olika raserna som är intressanta, och då inte bara på utställning/tävling och inte hos uppfödare som har valpar, utan se till att träffa "vanliga" hundar ur rasen, hos kunniga ägare som kan svara på alla möjliga frågor och guida till olika uppfödare.

Jag har många gånger haft folk på besök som varit intresserade av saluki. Flera gånger har de varit helt övertygade om att köpa saluki när de kommit till mig, och efter vårt möte har de ändrat sig till andra raser. Andra gånger har det slutat med att jag hittat perfekta omplaceringshundar till dem och ibland har jag hjälpt dem hitta rätt uppfödare att köpa valp från.

Men i vilket fall som helst så är det svårt att uppleva själva känslan av en ras bara genom att läsa om den. Läser man om saluki så låter det absolut inte som en hund för mig utifrån vad folk oftast berättar om dem, men jag älskar dem och kan inte tänka mig ett liv utan minst en saluki i hemmet. Flera raser som teoretiskt sett passar mig bättre känns bara fullständigt fel när jag umgås med hundar av de raserna.

Att jag själv hamnade med saluki är en ren slump. Min bästa väns farmors väninna hade ett knippe salukis. När jag och vännen hade höstlov som småungar så åkte vi med väninnan till kenneln som hundarna kom från. Därefter åkte jag dit och bodde där på massor av lov, fick ta en av deras avelstikar när jag sedan hade möjlighet att ha egen hund, köpte en dotter till henne... De två salukis jag har nu är en omplacering (som råkar vara halvsyster till min första valp) och en ung dåre som är barnbarn till min första. Jag har råkat bli extrem salukinörd, men innan jag lärde känna salukis var jag inte ens intresserad av hundar.

 

[Gnist]

HUR väljer man bara en enda? Hur gjorde ni? Vad var det som fick er att bestämma er för just den rasen?

Steg 1 är att veta vad man vill göra med hunden, steg 2 är att gå igenom vilka raser som finns i den gruppen, steg 3 är att läsa på om dessa raser och steg 4 blir då att den ras som passar bäst in på både vad man vill göra med den och i livet i övrigt, är den ras det blir.

 

[bollen__]

Jag visste ungefär vad jag ville göra med hunden och sen hade maken några "krav" på hur han ville att hunden skulle vara även om det var jag som hade sista ordet. Googlade, läste om olika raser och tyckte att eurasier verkade passa, kontaktade uppfödare, ställde oss på kö, hälsade på- fastnade och här är vi nu 4 st senare Det var aldrig någon tvekan om vad hund nr 2-3-4 skulle vara för ras

 

[Elementary]

Jag har gjort det lite lättare för mig själv genom att vägra fällande hundar. Hade jag inte haft det kravet hade jag nog fortfarande suttit och velat mellan en hel del raser.

Jag var inställd på pudel men klickade inte med någon uppfödare. Fick upp ögonen för havanais och köpte en, lilla älskade Professorn. Var väldigt nöjd och tänkte att jag skulle skaffa en pudelkompis senare. Snubblade sedan över bedlington och när Sherlock kom in i mitt liv kände jag att det här är min ras. Jag kanske hade blivit lika nöjd med en bra pudel dock. Eller kanske nån helt annan ras.

Om raserna känns lika passande och lika intressanta på precis alla plan så skulle jag sluta kolla på raserna för sig och börja kolla på kennlar istället, och "ignorera" rasen så att säga. Kolla vilka uppfödare som verkar bedriva den typ av avel jag tycker om, deras hundars hälsa/BPH/MH osv.

 

[Tuggben]

För mig är hundraser lite som att svara på frågan "vad vill du bli när du blir stor?" dvs jag har nog ett hum om vad jag skulle vilja göra, och jag vet vad jag absolut inte vill göra/vilken typ av hundpersonlighet som inte passar mig.

Personligen tycker jag att man bör fundera på vad man vill göra med hunden och sitt hundägande och sedan välja en ras som passar till det. Hellre att man köper en ras vars högsta aktivitetsnivå motsvarar ens egen lägsta, än tvärtom. När man kommit underfund med detta så tycker jag att man ska ta ställning till rasernas sundhet, både exteriört och mentalt. Därefter vilken typ av päls som hunden har och vad man föredrar där.

I mitt fall så valde jag en ras som beskrivs som en aktiv sällskapshund. Jag visste inte exakt vad jag ville träna, utan kunde tänka mig att prova på det mesta utom agility (hatar agility!). Jag ville också ha en hund som inte var för krävande i form av aktivering. Jag ogillar starkt spaniel- och retrievermentalitet så alla dessa raser gick bort. Utöver detta var kravet att hunden ej fick fälla då jag är allergisk mot korthåriga raser och övriga fällraser. Eftersom hälsa är viktigt för mig så fick det inte vara någon hund med anatomiska defekter (typ sakna nos/inte kunna andas/för små skallar etc). Slutligen föll valet på dvärgschnauzer och sambon och jag besökte några kennlar. Valde från en uppfödare som vi klickade med. Är jättenöjd med henne, hon är ett stort stöd i vår vardag.

Nu när jag sitter och funderar på nästa hund så vill jag ha något som är lite större än min nuvarande dvärg och något som har lite mer energi för arbete. Jag valde alltså en hund som vill träna/jobba mindre än vad jag vill, vilket jag är tacksam över på ett sätt eftersom han är min första hund och det kunde ha gått helt fel om jag köpt på mig "för mkt" hund så att säga.

Mina tips..

 

[Tonto]

För mig är hundraser lite som att svara på frågan "vad vill du bli när du blir stor?" dvs jag har nog ett hum om vad jag skulle vilja göra, och jag vet vad jag absolut inte vill göra/vilken typ av hundpersonlighet som inte passar mig.

Personligen tycker jag att man bör fundera på vad man vill göra med hunden och sitt hundägande och sedan välja en ras som passar till det. Hellre att man köper en ras vars högsta aktivitetsnivå motsvarar ens egen lägsta, än tvärtom. När man kommit underfund med detta så tycker jag att man ska ta ställning till rasernas sundhet, både exteriört och mentalt. Därefter vilken typ av päls som hunden har och vad man föredrar där.

I mitt fall så valde jag en ras som beskrivs som en aktiv sällskapshund. Jag visste inte exakt vad jag ville träna, utan kunde tänka mig att prova på det mesta utom agility (hatar agility!). Jag ville också ha en hund som inte var för krävande i form av aktivering. Jag ogillar starkt spaniel- och retrievermentalitet så alla dessa raser gick bort. Utöver detta var kravet att hunden ej fick fälla då jag är allergisk mot korthåriga raser och övriga fällraser. Eftersom hälsa är viktigt för mig så fick det inte vara någon hund med anatomiska defekter (typ sakna nos/inte kunna andas/för små skallar etc). Slutligen föll valet på dvärgschnauzer och sambon och jag besökte några kennlar. Valde från en uppfödare som vi klickade med. Är jättenöjd med henne, hon är ett stort stöd i vår vardag.

Nu när jag sitter och funderar på nästa hund så vill jag ha något som är lite större än min nuvarande dvärg och något som har lite mer energi för arbete. Jag valde alltså en hund som vill träna/jobba mindre än vad jag vill, vilket jag är tacksam över på ett sätt eftersom han är min första hund och det kunde ha gått helt fel om jag köpt på mig "för mkt" hund så att säga.

Mina tips..

Jag skulle aldrig rekommendera någon att köpa en hund vars högsta aktivitetsnivå motsvarade ens egen lägsta. Har själv gjort det misstaget och hade inte min sambo tagit hunden så hade jag varit otroligt olycklig med den hunden.

 

[Tuggben]

Jag skulle aldrig rekommendera någon att köpa en hund vars högsta aktivitetsnivå motsvarade ens egen lägsta. Har själv gjort det misstaget och hade inte min sambo tagit hunden så hade jag varit otroligt olycklig med den hunden.

Nej det beror ju på hur man är som person och hundägare. Personligen tror jag dock att många omplaceringar hade kunnat undvikas om folk köpte hund utifrån vad de faktiskt gör idag/orkar med idag istället för vad de tror att de skulle kunna göra/orka med. Men som sagt, det beror ju helt på hur van man är som hundägare.

 

[Tonto]

Nej det beror ju på hur man är som person och hundägare. Personligen tror jag dock att många omplaceringar hade kunnat undvikas om folk köpte hund utifrån vad de faktiskt gör idag/orkar med idag istället för vad de tror att de skulle kunna göra/orka med. Men som sagt, det beror ju helt på hur van man är som hundägare.

Jag var inte alls van, men jag hade helt klart omplacerat hunden om jag hade klarat av det, om nu inte min sambo tagit hunden själv. Så det blir ju skit om man köper en hund som vill mindre än vad man själv vill.

 

[linnsan]

Men i vilket fall som helst så är det svårt att uppleva själva känslan av en ras bara genom att läsa om den. Läser man om saluki så låter det absolut inte som en hund för mig utifrån vad folk oftast berättar om dem, men jag älskar dem och kan inte tänka mig ett liv utan minst en saluki i hemmet. Flera raser som teoretiskt sett passar mig bättre känns bara fullständigt fel när jag umgås med hundar av de raserna.

Blir nyfiken på vad med salukis som inte låter passande för dig men är det i verkligheten? Eller hur man ska säga

Personligen tycker jag att man bör fundera på vad man vill göra med hunden och sitt hundägande och sedan välja en ras som passar till det. Hellre att man köper en ras vars högsta aktivitetsnivå motsvarar ens egen lägsta, än tvärtom. När man kommit underfund med detta så tycker jag att man ska ta ställning till rasernas sundhet, både exteriört och mentalt. Därefter vilken typ av päls som hunden har och vad man föredrar där.

Haha, ingen av mina hundar, inte ens sällskapshundarna har sin högsta aktivitetsnivå som min lägsta. Schäfern tas sällan ut, eller aldrig, så högt att det blir max. Det har nog aldrig hänt, om jag ska vara ärlig. Inte vad jag kommer på såhär i alla fall...

Jag förstår nog din tanke, att man ska köpa en hund man orkar med och klarar av. Men tycker ändå det där med max blir lite fel då ganska många hundar och raser har en stooor längd mellan nöjd och max. Vad dom orkar och vad de kräver för att må bra kan vara ganska långt ifrån varandra.

 

[linnsan]

Jag träffade inte så många av respektive ras innan jag skaffade dom. Löwchen träffade jag första gången hos uppfödaren när jag hämtade valpen Dock så har jag ju träffat andra bichoner. Och beskrivningen jag fick stämde överens med verkligheten.

Första schäfern träffade jag inte heller så många av... Stötte på ett par under uppväxten såklart, och någon på brukshundklubben. Men inte sådär jätteinsatt direkt. Men det lät rätt, och var rätt.

Kanske beror på lite hur mycket prov det finns att kolla upp, filmer, beskrivningar osv. Säger absolut inte att man inte ska träffa raserna man är intresserad av, utan bara hur jag har funkat. Jag har fått mig en bra och rätt uppfattning av raserna när jag har läst om dom och kollat MH, MT, filmer osv.

Är det sällskapsraser är det nog lättast att träffa några individer. Givetvis bäst att träffa så många av bruksraser också. Så ingen missförstår

 

[Red_Chili]

Blir nyfiken på vad med salukis som inte låter passande för dig men är det i verkligheten? Eller hur man ska säga

Tja, om jag tänker på vad jag vill ha för hund så är det en hund att gå med i skog (lös) samt träna och tävla med i rallylydnad och kanske några fler grenar som verkar roliga, och då inte harva runt i lägsta klasserna med usla resultat hur länge som helst.

Skriver någon till mig att det är viktigt för dem att kunna gå med hunden lös ute och vill ha en tränings-/tävlingshund, då råder jag dem till allt annat än vinthundar. Grejen med saluki är ju att den på alla andra punkter passar mig perfekt, och att jag (delvis pga det) lärt mig hur jag ska hantera dem så att resten också fungerar. Men jag är en av extremt få som kan gå med dem lösa ute och har flera år varit en av typ.. två, som faktiskt tävlat med hundarna i något icke-vinthundigt (dvs, något annat än LC och utställning).

Många som haft saluki länge beskriver dem som omöjliga att lära något, omöjliga att ha lösa, tuggar på all inredning, stjäl all mat alltid, bryter sig in i soptunnor/skåp och smiter så fort de får chansen. Fullständigt odrägliga hundar m.a.o. Sedan vet jag inte hur många gånger det hänt att jag vid parkeringen på tävlingsplatser tappat kopplen till hundarna när de står stilla bredvid mig (för att jag haft så fullt i händerna med allt möjligt annat) och folk runt mig blivit skrämda och rusat fram för att hugga tag i kopplen. Själv har jag mest tänkt "Ojdå" och sedan plockat upp kopplen när jag fått någon hand fri igen.

Bäst var ändå när Aysu fick stå ensam på en prispall, för att jag behövde stå med Ebrah på andra sidan prispallen. Det blev väldigt mycket snack om det, om att "sådär kan ingen annan göra" osv, helt enkelt för att deras hundar skulle ha hoppat iväg. Jag litar på att mina hundar stannar om jag säger åt dem att göra det. Det är inte vanligt i salukivärlden.
Finns t.o.m. en bild från den gången

 

[linnsan]

Tja, om jag tänker på vad jag vill ha för hund så är det en hund att gå med i skog (lös) samt träna och tävla med i rallylydnad och kanske några fler grenar som verkar roliga, och då inte harva runt i lägsta klasserna med usla resultat hur länge som helst.

Skriver någon till mig att det är viktigt för dem att kunna gå med hunden lös ute och vill ha en tränings-/tävlingshund, då råder jag dem till allt annat än vinthundar. Grejen med saluki är ju att den på alla andra punkter passar mig perfekt, och att jag (delvis pga det) lärt mig hur jag ska hantera dem så att resten också fungerar. Men jag är en av extremt få som kan gå med dem lösa ute och har flera år varit en av typ.. två, som faktiskt tävlat med hundarna i något icke-vinthundigt (dvs, något annat än LC och utställning).

Många som haft saluki länge beskriver dem som omöjliga att lära något, omöjliga att ha lösa, tuggar på all inredning, stjäl all mat alltid, bryter sig in i soptunnor/skåp och smiter så fort de får chansen. Fullständigt odrägliga hundar m.a.o. Sedan vet jag inte hur många gånger det hänt att jag vid parkeringen på tävlingsplatser tappat kopplen till hundarna när de står stilla bredvid mig (för att jag haft så fullt i händerna med allt möjligt annat) och folk runt mig blivit skrämda och rusat fram för att hugga tag i kopplen. Själv har jag mest tänkt "Ojdå" och sedan plockat upp kopplen när jag fått någon hand fri igen.

Bäst var ändå när Aysu fick stå ensam på en prispall, för att jag behövde stå med Ebrah på andra sidan prispallen. Det blev väldigt mycket snack om det, om att "sådär kan ingen annan göra" osv, helt enkelt för att deras hundar skulle ha hoppat iväg. Jag litar på att mina hundar stannar om jag säger åt dem att göra det. Det är inte vanligt i salukivärlden.
Finns t.o.m. en bild från den gången

Då förstår jag nog vad du menar. Ibland trivs man med rasen även om den inte är exakt som man vill. Och vissa försöker nog inte ens pga en del fördomar?

Det låter som att du ska skaffa något litet att träna med tycker jag

 

[Red_Chili]

Då förstår jag nog vad du menar. Ibland trivs man med rasen även om den inte är exakt som man vill. Och vissa försöker nog inte ens pga en del fördomar?

Det låter som att du ska skaffa något litet att träna med tycker jag

Det är otroligt många som inte ens försöker, de flesta faktiskt... Men, med det sagt så måste jag också säga att jag upplever att fler och fler får upp ögonen för att göra saker med sina vinthundar och det är jättekul

Jag planerar att skaffa nästa hund om 2-3 år ungefär. Finns det någon oemotståndligt tokbra salukikull då, då köper jag därifrån, annars finns risk/chans att jag köper något helt annat Jag försöker hålla ögonen öppna för alternativ.

 

[tuaphua]

Jag sitter och kollar raser inför köp så småningom, men tycker det är supersvårt att välja ut en ras. Jag har fastnat för flera som alla tilltalar mig och som på ett eller annat sätt skulle fungera till det jag vill göra med hunden. Just nu känner jag att jag helst vill ha en av varje. På en gång!

HUR väljer man bara en enda? Hur gjorde ni? Vad var det som fick er att bestämma er för just den rasen? Valde ni mellan flera eller var ni mer säkra på vad ni var ute efter? (Hur visste ni vad ni var ute efter?! )

Och för er som har skaffat fler hundar, var det lättare andra gången att välja eller lika som första gången?

Mina föräldrar valde ras iom att jag var 9 år.
En liten hund som jag kunde gå med i koppel och vara lätt att lyfta av och på båten. Sen är det en frisk och lätthanterad hund som orkar med på det mesta men också kan ta det lugnt.
Pappas kollega hadehundar från kenneln våra första 2 hundar kom ifrån.

Jag har sen som vuxen skaffat 3 till av samma ras. Jag hittade hem helt enkelt.
Jag vill ha en liten, frisk, aktiv, social, intelligent kompis som är signalkänslig och förig.
Det här är min ras. Vi är som gjorda för varann i hur vi vill leva och kommunicera. Nästa hundar kommer bli samma ras.

 

[TinyWiny]

Jag såg för evigheter sedan ett inslag på tv om Magnus Carlsson och han hade då ett gäng dansk-svenska gårdshundar (jag minns inte ens vad inslaget handlade om, jag minns bara hundarna och att deras utstrålning tilltalade mig så enormt mycket). Då blev jag fast. Sedan dess har jag läst på en hel massa och det skulle av många olika anledningar dröja länge innan min egen dansk-svenska gårdshund blev verklighet men nu vet jag att det är verkligen min ras.